Reumatoid artrit är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom där kroppens immunförsvar angriper lederna. Det finns behandling som syftar till remission eller låg sjukdomsaktivitet, och vid låg sjukdomsaktivitet efter väl fungerande behandling är prognosen relativt god.
Reumatoid artrit är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom.1 Det betyder att sjukdomen kan finnas kvar under lång tid och att inflammation i lederna är en central del av sjukdomen. Reumatoid artrit är ofta en polyartrit, vilket innebär att flera leder påverkas. Sjukdomen har oftast ett symmetriskt engagemang av små leder, alltså att motsvarande leder på kroppens båda sidor kan påverkas.2 Små leder i händer och fötter drabbas ofta, medan sjukdomen även kan engagera stora leder.1
Reumatoid artrit kan med tiden orsaka leddestruktion, rörelseinskränkning och felställningar.3 Obehandlad ledinflammation kan leda till att ben och brosk förstörs.2 Sjukdomen kan därför påverka ledernas funktion och göra rörelser svårare. Hur sjukdomen utvecklas varierar mellan olika personer.
Reumatoid artrit är en sjukdom som påverkar lederna, men sjukdomens följder kan också märkas genom nedsatt förmåga att fungera i vardagen. Vid låg sjukdomsaktivitet efter väl fungerande behandling är prognosen relativt god. Risken för leddestruktion är då liten, liksom risken för funktionsinskränkning och behov av ledkorrigerande kirurgi. De flesta personer med reumatoid artrit kan arbeta fullt, men ökad trötthet kan finnas kvar även när sjukdomsaktiviteten är låg.2
Cirka 0,5–1 procent av befolkningen har reumatoid artrit.1 I Sverige beräknas omkring 0,7 procent av den vuxna befolkningen ha sjukdomen. Reumatoid artrit är ungefär tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män.2
Sjukdomen kan börja i alla åldrar. Insjuknande är vanligast mellan 45 och 65 år enligt regionalt vårdprogram, medan andra svenska sammanställningar anger att de flesta insjuknar mellan 50 och 70 år.1 Åldersuppgifterna beskriver därför ett vanligare åldersintervall, inte en gräns för när sjukdomen kan börja.
Tidig diagnos och snabbt insatt behandling är viktiga för prognosen.4 Vid misstanke om nydebuterad reumatoid artrit ska utredning och handläggning ske enligt ett personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp.2 Tidig behandling kan minska risken för att sjukdomen leder till leddestruktion och framtida funktionsnedsättning.
Obehandlad ledinflammation kan leda till smärta, stelhet, funktionsnedsättning och förstöring av ben och brosk. Även en kort fördröjning av behandlingsstarten kan ha betydelse för det fortsatta sjukdomsförloppet.2 Därför är det viktigt att misstänkt reumatoid artrit bedöms och behandlas tidigt.
Den exakta orsaken till reumatoid artrit är okänd.2 Det betyder att det inte går att peka ut en enda orsak som förklarar varför sjukdomen uppstår hos en viss person.
Reumatoid artrit innebär en autoimmun process.3 Vid en autoimmun process reagerar immunförsvaret på ett sätt som bidrar till inflammation i kroppens egna vävnader.
Både genetiska faktorer och omgivningsfaktorer påverkar risken att utveckla reumatoid artrit.
Reumatoid artrit kan ge flera olika besvär från lederna. De vanligaste ledsymtomen är smärta, stelhet och svullnad. Rodnad och värmeökning kan också förekomma, men är mindre vanligt.1
Besvären sitter oftast i händer och fötter.1 Belastningssmärta i tårnas grundleder kan förekomma. Värk och svullnad kan också sitta i fingrarnas grundleder och mellanleder. Fingrarnas ytterleder drabbas nästan aldrig.2 Reumatoid artrit kan samtidigt ge symtom i andra leder, eftersom sjukdomen kan uppträda i samtliga leder.1 Lederna i fingrar och tår drabbas ofta, medan fingrarnas ytterleder vanligtvis inte påverkas.
Symtomen sitter oftast symmetriskt i flera leder, till exempel på båda sidor av kroppen. Sjukdomen kan ändå börja i enstaka leder.1 I början kan den alltså vara begränsad till en led eller några få leder innan fler leder påverkas.
Vid en utredning av reumatoid artrit går läkaren igenom din sjukdomshistoria och undersöker lederna. Frågorna handlar bland annat om ärftlighet för reumatoid artrit eller annan ledsjukdom. Läkaren frågar också vilka leder som är engagerade och om du har morgonstelhet.
Alla leder undersöks med avseende på svullnad, ömhet och eventuell nedsatt rörlighet. Även hud, hjärta, lungor och blodtryck kan ingå i kroppsundersökningen. Läkaren kan känna efter reumatiska noduli, som är fasta knölar under huden.
Behandling av reumatoid artrit bör ske hos reumatolog. Målet är remission och om det inte är möjligt låg sjukdomsaktivitet.4 Remission betyder att sjukdomsaktiviteten är mycket låg eller inte längre märks på samma sätt. Läkemedlen som bromsar sjukdomen kallas DMARDs, vilket betyder sjukdomsmodifierande läkemedel.1
Metotrexat är förstahandsval vid reumatoid artrit om läkemedlet tolereras. Behandlingen behöver följas upp eftersom läkemedel kan behöva justeras för att nå behandlingsmålet. Vid aktiv sjukdom följs du tätt och behandlingen justeras tills låg sjukdomsaktivitet eller remission har uppnåtts. På kort sikt är målen också att lindra värk, rörelsesmärta, stelhet och trötthet samt att bevara normal ledfunktion. På längre sikt ska behandlingen förebygga leddestruktion, felställningar och funktionsbortfall i organ utanför lederna.2
Vilket DMARDs som väljs beror bland annat på prognostiska faktorer, sjukdomsaktivitet och flera sjukdomar samtidigt.4 Behandlingen kan därför se olika ut för olika personer. DMARDs omfattar bland annat metotrexat och biologiska läkemedel.
Fysisk aktivitet är viktig för alla som har reumatoid artrit. Den kan bidra till att förbättra och behålla hälsan samt minska de ökade riskerna för följdsjukdomar. Försök därför hitta en träning som kan bli en varaktig del av ditt dagliga liv.1 En regelbunden vana kan vara lättare att behålla när aktiviteten passar dina vardagsrutiner och din ork.
Många med reumatoid artrit kan träna på egen hand efter en inledande bedömning och träning under ledning av fysioterapeut.1 Du kan få stöd att hitta en lämplig nivå och form av fysisk aktivitet. Anpassad träning och stöd för fysisk aktivitet kan ingå i det stöd som behandlingsteamet erbjuder.
Rökning ökar risken för att reumatoid artrit uppkommer, är kopplad till mer allvarlig sjukdom och till sämre effekt av antireumatiska läkemedel.1 Därför bör du erbjudas rökavvänjning om du behöver det. Om du röker kan det vara bra att ta upp rökstopp med behandlingsteamet, som kan erbjuda stöd för hälsosamma levnadsvanor.
Hälsosamma levnadsvanor och lämplig fysisk aktivitet ingår i det stöd som behandlingsteamet kan ge. Stödet kan också omfatta information om sjukdomen, handträning och hjälpmedel. Läs mer om medicinsk behandling i avsnittet om behandling.
Om reumatoid artrit misstänks efter nya ledbesvär börjar handläggningen vanligtvis i primärvården.2 Där kan vårdcentralen göra en första bedömning och utredning, bland annat genom att gå igenom symtomen, undersöka lederna och ta relevanta prover. Vid välgrundad misstanke skickas en remiss till reumatolog, eftersom behandling mot reumatoid artrit ges inom specialiserad vård.1
Remissen kan innehålla uppgifter om vilka leder som är ömma eller svullna, hur länge besvären har funnits och resultat från blodprover. Det kan också finnas uppgifter om ärftlighet, morgonstelhet, aktuella läkemedel och tidigare eller pågående sjukdomar. Vid misstanke om nydebuterad reumatoid artrit följer vården ett personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp.
Vid välgrundad misstanke om reumatoid artrit skickas remiss till reumatolog. Patienter med reumatoid artrit följs vanligen av en reumatologisk enhet, särskilt när sjukdomen är aktiv eller när behandling med sjukdomsmodifierande läkemedel pågår.2
Du kan få stöd av ett behandlingsteam med läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator.2
Ja, alla blodprover kan vara normala trots att du har reumatoid artrit. Ett normalt SR- eller CRP-värde utesluter därför inte sjukdomen.2 Blodprover kan visa inflammation, men samtliga prover kan ändå vara normala vid reumatoid artrit.4 Därför bygger bedömningen inte på ett enda provsvar, utan också på dina besvär och läkarens undersökning.2
Ja, rökning ökar risken för att reumatoid artrit uppkommer. Rökning är också kopplad till sämre effekt av antireumatiska läkemedel vid reumatoid artrit. Rökning är dessutom kopplad till mer allvarlig reumatoid artrit. Därför kan rökavvänjning vara en del av stödet vid sjukdomen.1
Målet med behandlingen är remission, alltså att sjukdomen blir inaktiv. Om remission inte kan uppnås är målet låg sjukdomsaktivitet.4
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Rökning ökar risken för att reumatoid artrit uppkommer. Rökning är också kopplad till svårare sjukdom och sämre effekt av antireumatiska läkemedel.1 Det innebär att rökning kan ha betydelse både för risken att få sjukdomen och för hur sjukdomen påverkas när den väl har börjat.
Antikroppspositiv sjukdom är förknippad med större risk för svårare ledsjukdom och manifestationer utanför lederna. Risken för svårare ledsjukdom och manifestationer utanför lederna är större vid antikroppspositiv sjukdom. Sådana manifestationer kan förekomma i huden, ögonen, lungorna, hjärtat och nerverna. Osteoporos är också en vanlig samsjuklighet vid reumatoid artrit.4 Risken för osteoporos påverkas dessutom av den kroniska inflammationen och kortisonbehandling.1 Med manifestationer utanför lederna menas att reumatoid artrit också kan påverka andra delar av kroppen än lederna.
Reumatoid artrit är förknippad med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.1 Därför ingår hjärt-kärlrelaterade riskfaktorer i uppföljningen av personer med reumatoid artrit. Läs mer om uppföljning och behandling i de avsnitt som handlar om detta.
Reumatoid artrit kan påverka hela kroppen, inte bara lederna. Trötthet, sjukdomskänsla, viktnedgång och nedsatt aptit kan komma före ledsymtomen.1 Lätt feber kan också förekomma, särskilt hos äldre.
Insjuknandet är oftast långsamt och symtomen utvecklas då under flera månader.1 En sådan smygande debut kan börja med värk, ömhet, belastningssmärta eller svullnad i någon eller några leder. Hos vissa övergår besvär från enstaka leder efter en tid till inflammation i flera leder. Hos vissa börjar sjukdomen i en enda led eller i senskidorna och övergår efter någon månad till inflammation i flera leder.2
Insjuknandet kan ibland vara akut eller subakut.1 Det betyder att symtomen kan komma snabbt eller utvecklas under en kortare tid än vid ett långsamt insjuknande.
Hos äldre kan reumatoid artrit börja med generell muskelvärk eller muskelvärk närmare bålen.2 Stelhet, trötthet och lätt feber kan också finnas i början. Ledsymtomen kan då komma senare, vilket gör att sjukdomsbilden först kan vara svårare att känna igen.
En akut debut kan förekomma vid reumatoid artrit. Akut debut utesluter därför inte reumatoid artrit.2
Sjukdomen kan börja med svullnad i en eller några leder.2 Tidigt i förloppet kan reumatoid artrit alltså vara begränsad till en eller några leder, även om sjukdomen senare utvecklas till inflammation i flera leder.
Läkaren kan också fråga om andra sjukdomar och symtom från andra organ. Det kan vara viktigt när läkaren bedömer om besvären beror på reumatoid artrit eller på något annat tillstånd.
Blodprover kan ge stöd i utredningen, men ett enskilt prov kan varken bekräfta eller utesluta reumatoid artrit. Provtagningen kan omfatta sänkningsreaktion, som förkortas SR, och C-reaktivt protein, som förkortas CRP. Blodstatus ingår också i provtagningen.
Anti-CCP/ACPA betyder antikroppar mot cyklisk citrullinerad peptid eller antikroppar mot citrullinerade proteiner. Reumatoid faktor är en annan antikropp som kan analyseras. Blodproverna kan visa tecken på inflammation, men samtliga prover kan vara normala.
Slätröntgen av händer och fötter används som utgångsläge i utredningen.
Ultraljud är ofta en del av diagnostiken på en reumatologisk mottagning. Undersökningen kan vara till hjälp när fynden vid läkarens undersökning är svåra att bedöma.
Röntgenförändringar behöver inte finnas för att utredningen ska gå vidare. Man ska inte vänta på röntgenförändringar innan antireumatisk behandling inleds.
Klassifikationskriterierna för reumatoid artrit är ett stöd när diagnosen är oklar. De förutsätter minst en svullen led utan annan förklaring. Poängen påverkas bland annat av vilka och hur många leder som är engagerade, blodprovernas resultat, hur länge symtomen har funnits och om SR eller CRP är förhöjt.
Klassifikationskriterier används som stöd och ersätter inte läkarens samlade bedömning. Läkaren väger därför ihop sjukdomshistoria, undersökningsfynd, blodprover och ibland bilddiagnostik.
Andra tillstånd kan ge liknande besvär och behöver ibland övervägas i utredningen. Artros, gikt och infektiös artrit hör till dessa tillstånd. Även psoriasisartrit och reumatisk systemsjukdom som SLE kan vara möjliga orsaker. Virusartrit orsakad av parvovirus B19 kan också ingå bland differentialdiagnoserna.
Biologiska läkemedel kan omfatta TNF-hämmare, till exempel adalimumab och etanercept.1 JAK-hämmare är en grupp av målinriktade syntetiska DMARDs. Om metotrexat inte ger tillräcklig effekt kan det kombineras med en TNF-hämmare.2 Andra kombinationer kan också vara aktuella efter bedömning av reumatolog.
Kortison kan användas efter reumatologisk bedömning när DMARDs och COX-hämmare inte räcker för att kontrollera inflammationen.1 Kortisonbehandling behöver vägas mot risken för biverkningar, och osteoporosprofylax ska ges vid kortisonbehandling.
COX-hämmare kan användas för symtomlindring innan specialistbedömning.1 De lindrar besvär men ersätter inte DMARDs, som behandlar själva sjukdomsaktiviteten.
En kortisoninjektion i en led eller senskida kan minska inflammation, värk och svullnad i det behandlade området.1 Injektioner kan vara ett komplement till annan behandling, särskilt när besvären främst sitter i ett visst område.
Rehabilitering är en viktig del av behandlingen vid reumatoid artrit.1 Ett behandlingsteam kan bestå av läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator.2
Fysioterapeuten kan bidra med råd om lämplig fysisk aktivitet och träning. Rehabiliteringen kan också innehålla information om sjukdomen, stöd för hälsosamma levnadsvanor, handträning och hjälpmedel.4 Den kan genomföras inom primärvårdsrehabilitering, men personer med nydebuterad sjukdom bör först tas om hand inom reumatisk specialistvård.1 Arbetsterapeuten kan hjälpa till med hjälpmedel och handträning. Kuratorn kan ge samtalsstöd när sjukdomen påverkar vardagen eller livssituationen.
Inför behandling kontrolleras bland annat blodstatus, ALAT, kreatinin och lungröntgen. Inför det första biologiska eller målinriktade DMARD-läkemedlet screenas du för tuberkulos och hepatit B.4
Patienter som behandlas med DMARDs ska inte vaccineras med levande vaccin.2 Vaccinationsbehovet gås igenom vid uppföljningen, eftersom reumatoid artrit och läkemedelsbehandlingen kan påverka vaccinationssvaret. Personer med reumatoid artrit rekommenderas vaccination mot pneumokocker och influensa.1 Vaccinationsbehovet ingår därför i uppföljningen tillsammans med bedömning av behovet av förebyggande behandling mot osteoporos och hjärt-kärlscreening.4
Vid uppföljningen bedöms sjukdomsaktivitet, funktion, smärta och trötthet. Uppföljningen omfattar också regelbunden provtagning och återbesök.4 Vanligen sker uppföljningen på en reumatologisk mottagning.
Reumatoid artrit är förenad med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och osteoporos.4 Därför behöver riskfaktorer bedömas och förebyggas. Uppföljningen kan omfatta hjärt-kärlscreening och bedömning av behovet av osteoporosprofylax. Regelbunden provtagning behövs eftersom flera DMARDs kräver fortlöpande kontroll av möjliga biverkningar.2 Läkemedelsbehandlingen ska därför hanteras av en enhet som har möjlighet att följa upp behandlingen med blod- och urinprover.
Reumakirurgi kan användas för smärtlindring i en förstörd led.3 Kirurgi kan också användas för att förbättra funktion eller minska risken för senrupturer. Exempel på ingrepp är att ta bort inflammerad vävnad i en led eller senskida, steloperation och ledprotes.
Personer med manifestationer utanför lederna bör behandlas av reumatolog.2 Sådana manifestationer kan finnas i exempelvis hud, ögon, lungor, hjärta eller nerver och kan behöva påverka valet av behandling.
Rehabilitering är en viktig del av vården vid reumatoid artrit. Många patienter kan få rehabilitering inom primärvårdsrehabilitering, medan personer med nydebuterad sjukdom initialt bör tas om hand inom reumatisk specialistvård.1
Om sjukdomen befinner sig i ett stabilt och inaktivt skede kan du överföras till primärvården.2 Vid uppföljning kan vården bedöma sjukdomsaktivitet, funktion, smärta och trötthet samt göra regelbundna återbesök och provtagningar.
Behandlingsteamet kan bestå av sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator. Teamet kan ge information om sjukdomen, hälsosamma levnadsvanor, lämplig fysisk aktivitet och träning, handträning samt eventuella hjälpmedel.4 Läkare kan också ingå i behandlingsteamet. Över tid kan teamet vid behov även ta hjälp av ortopedtekniker, ortopedkirurg eller handkirurg.2