Retentio testis innebär att en eller båda testiklarna inte har kommit ner i pungen. Tillståndet kan bedömas inom vården och behandlas med en operation som flyttar testikeln till pungen och fäster den där.
Retentio testis innebär att en eller båda testiklarna inte har kommit ner i pungen. Testiklarna bildas i magen under fostertiden och ska komma ner i pungen mot slutet av fostertiden.1 Ibland har de inte kommit ner när barnet föds.
Retentio testis betyder att testikeln vid sex månaders ålder inte går att känna, inte finns i pungen eller inte kan föras ner och stanna där.2 En testikel som går att känna kallas palpabel testikel. En testikel som inte går att känna kallas icke-palpabel testikel.
Tillståndet kan gälla en testikel eller båda två. Oftast är det bara en av testiklarna som inte har kommit ner. Retentio testis är oftast en isolerad medfödd förändring, och i de flesta fall går det inte att fastställa någon särskild orsak.
En testikel som inte har kommit ner kan finnas i ljumsken, i magen eller på en annan plats utanför pungen.2 Testikeln kan alltså vara utanför pungen även om den har rört sig neråt från magen.
En testikel som inte har kommit ner vid födseln kan komma ner av sig själv under de första månaderna.1 De flesta testiklar som inte har kommit ner vid födseln kommer ner under de första tre till fyra månaderna. Efter sex månaders ålder är det ovanligt att testikeln kommer ner av sig själv.2
En retraktil testikel är en rörlig testikel som har kommit ner helt men ibland dras upp mot ljumsken av en stark muskelreflex. Om testikeln kan föras ner till pungen och stannar där bedöms den som en rörlig testikel, inte som retentio testis. En rörlig testikel är ett vanligt fynd och behöver inte behandlas, men kan följas upp eftersom den kan dras upp och bli kvar högre upp.
Retentio testis förekommer hos ungefär 2–5 procent av nyfödda pojkar. Hos prematurfödda pojkar förekommer tillståndet hos cirka 30 procent.2 Ju tidigare barnet föds, desto vanligare är det att testiklarna inte har kommit ner i pungen.
I Europa är förekomsten i genomsnitt cirka 1 procent vid ett års ålder hos pojkar som fötts fullgångna.2 Förekomsten kan skilja sig tydligt mellan olika geografiska områden.
Under fostrets utveckling finns testiklarna i fostrets buk. Där sker sedan testiklarnas nedstigning mot pungen. Nedstigningen genom ljumskkanalen börjar omkring fostervecka 20. Testiklarnas utveckling och nedstigning beror bland annat på mekaniska faktorer. Den påverkas också av anatomiska faktorer. Hormonella och parakrina faktorer har också betydelse för utvecklingen och nedstigningen. Om någon av dessa faktorer påverkas kan testikeln bli kvar utanför pungen.2 Då kan det uppstå retentio testis, alltså en testikel som inte har kommit ner i pungen.
Det handlar oftast om en enskild medfödd förändring. I de flesta fall går det inte att fastställa en specifik orsak till retentio testis.2 Det betyder att det vanligtvis inte går att säga exakt vilken del av testikelns utveckling eller nedstigning som har påverkats.
Retentio testis är vanligare hos barn som föds för tidigt.2 Ju tidigare barnet föds, desto vanligare är det att testiklarna inte har kommit ner i pungen.1 Låg födelsevikt är också en riskfaktor för retentio testis.
Det vanligaste tecknet på retentio testis är att en eller båda testiklarna inte går att känna i pungen.4 Tillståndet kallas också testikel som inte har kommit ner i pungen.
Retentio testis brukar inte ge några andra symtom. Tillståndet brukar inte göra ont och påverkar inte barnets förmåga att kissa. Det finns vanligtvis inga andra symtom vid retentio testis.4 Besvären upptäcks ofta när barnets testiklar undersöks, men du kan också själv lägga märke till att en eller båda testiklarna inte finns i pungen.1
En rörlig testikel kan röra sig fram och tillbaka mellan ljumsken och pungen på grund av en muskelreflex.4 En testikel som går att känna i pungen vid ett tillfälle kan därför senare ha dragits upp mot ljumsken. Det skiljer en rörlig testikel från en testikel som inte har kommit ner i pungen. Det är oftast bara en av testiklarna som inte har kommit ner i pungen, men ibland gäller det båda.1
Testiklarna undersöks som en del av den barnmedicinska undersökningen, bland annat på barnavårdscentralen, BVC, och i skolhälsovården. BVC brukar ofta upptäcka en testikel som inte har kommit ner i pungen när barnet undersöks. Diagnosen ställs genom sjukdomshistoria och klinisk undersökning. Med sjukdomshistoria menas frågor om tidigare undersökningar och sådant som föräldrarna har lagt märke till. Den kliniska undersökningen bedömer bland annat om det finns en testikel som går att känna eller en testikel som inte går att känna.2
Vårdpersonalen kan fråga vad tidigare undersökningar på BVC har visat. De kan också fråga om föräldrarna har sett båda testiklarna i pungen, till exempel när barnet har badat varmt.2 Tidigare operationer i ljumskregionen kan också ingå i frågorna.
Undersökningen görs i en lugn miljö, eftersom rädsla, kyla och kalla händer lätt kan göra att testiklarna dras upp mot ljumsken. Barnet undersöks liggande med lätt böjda och gärna korsade ben. Vårdpersonalen känner på en sida i taget och bedömer pungen, ljumskarna och testiklarnas läge. Om testikeln kan föras ner till pungen hålls den där i minst 30 sekunder innan bedömningen görs.2 Om testikeln då stannar i pungen bedöms den som en rörlig testikel. Om den åker upp ovanför pungen bedöms den som retentio testis.
Om testikeln inte går att känna i eller precis ovanför pungen undersöks även områden nära pungen, bland annat ljumsken, mellangården och området vid penis. På så sätt kan vårdpersonalen leta efter en testikel som finns utanför det vanliga läget. Testiklarnas storlek bedöms och jämförs också.
Behandling av en testikel som inte har kommit ner i pungen syftar till att minska risken för testikelcancer och nedsatt fertilitet.2 Den syftar också till att minska risken för testikelvridning och ljumskbråck.
Retinerade testiklar har tio gånger högre förekomst av testikelvridning än normalt. En öppen processus vaginalis, som kan bidra till ljumskbråck, finns hos 90 procent.2
Hormonbehandling med hCG eller GnRH har i studier haft en lyckandefrekvens på cirka 20 procent. Chansen att behandlingen lyckas är mindre ju högre upp testikeln ligger.2
Internetmedicin anger att hormonbehandling inte ska användas eftersom effekten är liten och flera möjliga biverkningar finns.2 Hormonbehandling kan därför vara en fråga att ta upp med den läkare som utreder barnet, men beslut om behandling fattas av vården.
Operationen kallas orkidopexi. Den går ut på att flytta testikeln till pungen och fästa den där.
Det är bra om du också känner efter att barnets testiklar finns i pungen. Det kan du göra när barnet är lugnt och avslappnat, till exempel när du badar barnet.1 Ett varmt bad kan alltså vara ett lugnt tillfälle att kontrollera testiklarna. Försök därför att låta barnet vara varmt och avslappnat när du känner efter.
Känn försiktigt efter om du kan hitta testiklarna i pungen. Om du känner dig osäker på vad du känner kan du ta upp det vid barnets nästa undersökning. Om en testikel går att känna ibland men inte vid andra tillfällen kan den vara rörlig och påverkas av muskelreflexen.
Det går bra att duscha barnet efter operationen. Vänta med att bada barnet tills såret har läkt. Det brukar vara efter ungefär en vecka. Du kan behöva byta det yttre förbandet om det blir blött eller smutsigt. Låt tejpremsorna över såret vara kvar tills de lossnar.1 Följ också de råd ni fick från mottagningen om förbandet och såret.
Det är vanligt att pungen är öm och svullen under de första dagarna efter operationen. Om barnet har ont kan du ge receptfria smärtlindrande läkemedel som är anpassade för barn. Efter några dagar brukar barnet kunna röra sig och leka som vanligt.1 Låt barnet ta pauser om det blir trött eller ömt. När barnet återgår till förskolan kan du berätta att en operation nyligen har gjorts, så att personalen känner till det.
Personalen på BB eller barnavårdscentralen, BVC, brukar upptäcka om barnets testiklar inte har kommit ner i pungen.1 BVC är därför ofta den första kontakten när det gäller en testikel som inte har kommit ner i pungen.
Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1
Vid misstanke om en testikel som inte har kommit ner i pungen ska barnet få en remiss till kirurg, urolog eller barnkirurg.2 Specialisten bedömer bland annat om det är en testikel som går att känna eller en testikel som inte går att känna.
Om operationen ska göras före ett års ålder ska den genomföras på sjukhus av barnkirurg eller urolog tillsammans med barnnarkosläkare eller narkosläkare som har vana av att söva spädbarn. När båda testiklarna inte går att känna ska barnet remitteras till barnendokrinolog.2 En rörlig testikel kan i stället följas upp i primärvården eller hos operativ specialitet, beroende på bedömningen.
Ja, hos vissa barn kommer testikeln ner i pungen av sig själv under det första halvåret. Det sker nästan alltid innan barnet är sex månader.1
Efter sex månaders ålder är det ovanligt att testikeln kommer ner av sig själv.2 Därför bedöms situationen på nytt om testikeln fortfarande inte har kommit ner då.
Retentio testis brukar inte orsaka smärta hos barnet.4 Tillståndet brukar inte heller ge några andra symtom än att en testikel saknas i pungen.
Retentio testis påverkar inte barnets förmåga att kissa.4 Barnet kan alltså kissa även om en eller båda testiklarna inte har kommit ner i pungen.
Män med ensidig retentio testis har lägre fertilitet än män med två nedstigna testiklar.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
I vissa fall kan en testosteronbrist under fosterutvecklingen störa hur testiklarna utvecklas. Det är däremot inte känt att något du gör under graviditeten orsakar retentio testis.4 Retentio testis kan drabba både barn som föds för tidigt och barn som föds efter fullgången graviditet.
Risken för retentio testis är högre om barnet har en nära släkting som har haft testiklar som inte kommit ner.3 Det finns alltså en möjlig ärftlig del hos vissa barn. Endokrina sjukdomar kan ligga bakom retentio testis. Även genetiska sjukdomar kan vara en bakomliggande orsak.2 I de flesta fall är retentio testis ändå en isolerad förändring utan att någon specifik orsak kan fastställas.
Testiklarna kan ibland vara svåra att känna när barnet är rädd, kallt eller har kalla händer, eftersom muskeln då lätt drar upp testikeln.2 När barnet är lugnt och avslappnat kan det vara lättare att känna efter, till exempel vid ett varmt bad.1
Kontakta barnavårdscentralen, BVC om du inte kan känna att testiklarna finns i pungen. BVC brukar upptäcka detta vid undersökningar av barnet, men det är bra att du också känner efter. Du kan känna efter när barnet är lugnt och avslappnat, till exempel när du badar barnet.1 Rädsla, kyla och kalla händer kan göra att testikeln dras upp och blir svårare att känna.2
Sök läkare om du tror att du eller ditt barn kan ha testiklar som inte har kommit ner. Sök också läkare om du märker förändringar i dina eller ditt barns testiklar som inte är vanliga.3
Testikelvridning innebär att sädessträngen vrids och blodförsörjningen till testikeln stryps. Det är mycket smärtsamt och testikeln kan skadas eller dö utan omedelbar behandling.4
Plötslig smärta i pungen är därför inte typiskt för retentio testis, som brukar vara smärtfritt. Vid nya eller tydliga besvär från pungen behöver barnet bedömas av vården.
Vid misstanke om retentio testis ska barnet remitteras till kirurg, urolog eller barnkirurg.2 En remiss innebär att vårdcentralen eller en annan vårdgivare skickar information till en mottagning som har särskild kompetens för fortsatt bedömning.
Pojkar med två testiklar som inte går att känna ska remitteras till barnendokrinolog. En barnendokrinolog bedömer sjukdomar som kan påverka hormoner och kroppens utveckling. Vid en nyfödd pojke utan testiklar som går att känna ska kontakt tas med ett DSD-team direkt.2 Det är ett tvärprofessionellt team som bedömer misstanke om tillstånd som påverkar könsutvecklingen.
Det finns enligt källan inget stöd för att ultraljud, MR eller CT förbättrar diagnostiken så att beslutet om operation ändras.2 Därför bygger bedömningen i första hand på sjukdomshistoria och kroppsundersökning.
I Sverige rekommenderas operation före ett års ålder, vanligen omkring nio till tolv månaders ålder. Operation bör inte göras före sex månaders ålder eftersom spontan nedvandring fortfarande är vanlig under de första månaderna. Enligt de svenska riktlinjerna ska operationen senast göras vid 18 månaders ålder.2
Vid operation före ett års ålder kan ingreppet behöva göras på sjukhus av barnkirurg eller urolog tillsammans med narkosläkare som är van vid att söva spädbarn.
Förloppet beror bland annat på om det är en testikel som går att känna eller en testikel som inte går att känna.
Ibland kan en testikel som har känts i ljumsken vid undersökning kännas i pungen när barnet sover. Då kan det vara en rörlig testikel och operation behövs inte. På samma sätt kan en testikel som inte går att känna före narkosen hittas i ljumsken när barnet sover, så att laparoskopi inte behövs.
Vid den operation som 1177 beskriver sövs barnet med narkos. Läkaren gör ett snitt i ljumsken för att komma åt testikeln och flytta den till pungen.1 Snittet sys sedan ihop och barnet får ett förband över det opererade området.
Efter operationen görs ofta ett återbesök efter ungefär nio till tolv månader. Då bedöms operationsresultatet och testikelns storlek.2
En slutgiltig kontroll görs ibland precis innan barnet fyller 15 år. Syftet är då att se resultatet efter puberteten och att informera om vilken operation som har genomförts och vad den innebär för framtiden.
Den anatomiska lyckandefrekvensen är cirka 80–90 procent för testiklar inne i buken. För testiklar som går att känna är den anatomiska lyckandefrekvensen cirka 98 procent.2
Vanliga komplikationer efter operation är att testikeln förtvinar eller dras tillbaka mot ljumsken.2 Efter operation för testikel som går att känna förekommer detta i cirka 1–2 procent av fallen, medan det efter operation för testikel inne i buken förekommer i 10–20 procent av fallen.
Efter behandling kan testikelns storlek följas vid återbesöken. Uppföljningen gör det möjligt att bedöma hur testikeln ligger och hur den utvecklas över tid.
Du ska få vara delaktig i barnets vård och förstå informationen från vårdpersonalen. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge ni kan behöva vänta på vård. Även barn ska få information och vara delaktiga i sin vård.1
Du kan få hjälp av tolk om du inte pratar svenska eller till exempel har en hörselnedsättning.1
Män med bilateral retentio testis har både lägre fertilitet och lägre sannolikhet att få barn.2 Skillnaden gäller alltså både förmågan att få barn och sannolikheten att faktiskt få barn.
Nej, en testikel som inte har kommit ner kan inte tryckas ner i pungen hemma.4 En bedömning av testikeln görs genom undersökning av vårdpersonal.
En rörlig testikel skiljer sig från retentio testis genom att den kan flyttas mellan ljumsken och pungen.2 Om testikeln stannar i pungen efter att den har förts ner bedöms den som rörlig testikel.