Restless legs är en neurologisk sjukdom som kan ge domningar, pirrningar eller krypningar i benen när du varit stilla en längre tid. Tillståndet saknar botande behandling, men behandling kan lindra symtomen.
Restless legs är en neurologisk sjukdom som kan ge domningar, pirrningar eller krypningar i benen när du är stilla en längre tid. Besvären kan kännas på natten när du ligger i sängen och ska sova. Tillståndet kallas också restless legs syndrome eller RLS.1
Restless legs innebär ofta en stark lust att röra benen, särskilt på kvällen och natten. Besvären kommer typiskt när du vilar, till exempel när du sitter eller ligger stilla. Rörelse kan lindra besvären tillfälligt, så länge du fortsätter att röra dig. För vissa påverkas sömnen, och sömnen kan i sin tur påverka återhämtningen. Restless legs ger sensoriska besvär, oftast i benen, och ungefär 80 procent av de drabbade har också rörelsesymtom. Sömnen är ofta störd och återhämtningen försämrad.2
Restless legs är relativt vanligt. I västvärldens kaukasiska befolkning rapporteras förekomsten till mellan 5 och 15 procent. Restless legs är vanligare hos kvinnor och äldre personer. Bara en minoritet har svåra och dagliga symtom.2
Besvären varierar mellan personer och kan också förändras över tid. Hos vissa är problemen lindriga, medan andra kan få tydliga begränsningar i vardagen.2 Restless legs kan göra det svårt att sitta länge, till exempel under möten eller längre resor.1 Sjukdomen kan också påverka sömnkvalitet, ork, vardagsfunktion, beteende, tänkande eller humör. Besvären kan i vissa fall vara så allvarliga att de leder till tydliga begränsningar i det dagliga livet. Personer med kliniskt betydelsefull restless legs har i studier haft lägre livskvalitet än personer med typ 2-diabetes eller klinisk depression.2
Restless legs kan vara primärt eller sekundärt.2 Den primära formen är ofta ärftlig och brukar börja i 30- till 40-årsåldern. Den sekundära formen är inte ärftlig och uppkommer vanligen senare i livet.1 Denna indelning beskriver olika förlopp och betyder inte i sig hur svåra besvären är.
Restless legs är en symtomdiagnos, och det saknas kunskap om en specifik orsak. Tillståndet saknar botande behandling och är därför livslångt. Det betyder att besvären kan finnas kvar över tid, även om graden av problem kan variera mellan personer och vid olika tidpunkter. Symtomens intensitet varierar mellan personer och kan också variera över tid för samma person.2
Den specifika orsaken till restless legs är inte känd. Restless legs är en symtomdiagnos och kan ha flera bidragande uppkomstmekanismer. Forskare misstänker att nedsatt mikrocirkulation kan bidra till sjukdomen.1 Det finns också en misstanke om att restless legs hänger samman med hur hjärnans celler använder dopamin, ett ämne i hjärnan som bland annat hjälper till med muskelrörelser.3
Det går därför inte alltid att hitta en enda förklaring till varför just du har fått restless legs. I vissa fall kan sjukdomen däremot hänga samman med en annan sjukdom, graviditet, ärftlighet, läkemedel eller vissa substanser.
Restless legs kan delas in i en primär och en sekundär form. Den primära formen är ofta ärftlig och börjar vanligen i 30- till 40-årsåldern.1 Den primära formen kallas också idiopatisk när ingen annan specifik orsak har identifierats. Den är vanligare när besvären börjar före 45 års ålder.2
Den sekundära formen är inte ärftlig och börjar vanligen senare i livet.
Restless legs ger ofta obehagliga känningar i benen tillsammans med en stark lust att röra dem. Känningarna kan upplevas på olika sätt, och alla får inte samma typ av obehag.
Det är rörelsebehovet tillsammans med obehagliga känningar som gör att det kan vara svårt att hålla benen stilla. Känningarna är oftast tydligast i benen, men de kan variera från person till person. Även hur starka symtomen är kan förändras över tid.
Restless legs kan i de flesta fall diagnostiseras utifrån din sjukdomshistoria, alltså uppgifter om symtom och tidigare besvär.2 Vårdgivaren bedömer då framför allt hur symtomen brukar komma, när de uppstår och vad som lindrar dem.
Det finns inget särskilt test som ensamt ställer diagnosen restless legs.4 Diagnosen bygger i stället på symtommönstret och på en klinisk undersökning när det behövs.
Under samtalet går vårdgivaren igenom dina symtom och din sjukdomshistoria. Därefter kan vårdgivaren göra en kroppslig undersökning, inklusive en undersökning av nervsystemet, för att bedöma om något annat kan förklara besvären.4
För att diagnosen restless legs ska kunna ställas behöver alla följande delar stämma:
Många med lindriga symtom behöver ingen läkemedelsbehandling. I stället kan icke-farmakologisk behandling, alltså behandling utan läkemedel, ge tillräcklig lindring.2 Exempel på sådan behandling är fysisk träning, stretching, akupunktur, akupressur, TENS och KBT.
Vid svårare symtom kan läkemedelsbehandling prövas. Det kan också vara aktuellt när behandling utan läkemedel inte ger tillräcklig effekt.2 Vilken behandling som passar beror på orsaken till restless legs och på hur mycket besvären påverkar dig.5
Behandlingen kan också behöva anpassas efter om symtomen är tillfälliga eller återkommer ofta. Levodopa kan till exempel användas när läkemedel bara behövs ibland. När besvären återkommer ofta kan andra läkemedel vara mer aktuella.
Om blodets järnnivåer är låga kan järntillskott hjälpa till att minska besvären.5 Järnbehandling förbättrar förmodligen svårighetsgraden av restless legs när järnnivåerna är låga. Läkaren kan därför bedöma järnvärden innan behandlingen väljs.
Lätt motion kan minska besvären vid restless legs. Du kan till exempel prova att promenera, cykla, jogga eller gympa. En kvällspromenad före läggdags kan hjälpa, men intensiv fysisk träning på kvällen kan förvärra symtomen.1
Massage och avslappning kan ge lindring.1 Du kan också prova yoga eller meditation för att minska spänningar.3 Värme eller kyla på fötterna och benen kan också hjälpa.1 Du kan till exempel duscha fötterna växelvis med varmt och kallt vatten eller använda en värmedyna.
Om egenåtgärder inte hjälper kan en läkare på vårdcentralen skriva ut läkemedel som kan lindra besvären. Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1
Vårdcentralen är en vanlig första kontakt när du behöver hjälp med restless legs. Där kan läkaren bedöma dina besvär och ta ställning till behandling. Om du behöver mer specialiserad hjälp kan vården vägleda dig vidare.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppna specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1 Vid otillräcklig behandlingseffekt kan remiss skickas till närmaste sömnklinik för fortsatt hjälp med sömnen.2
Restless legs är ett tillstånd som ger myrkrypningar och en stark rörelselust i benen, oftast på kvällen eller natten.2 Besvären kommer vanligen när du vilar och kan göra det svårt att sova.5 Det finns ingen botande behandling, men behandling kan lindra symtomen.
Restless legs kan uppstå under graviditet, särskilt under de sista månaderna. Besvären brukar försvinna efter förlossningen.1
Det finns inget specifikt test för restless legs. Diagnosen bygger vanligtvis på symtomen, och en vårdgivare går igenom din sjukdomshistoria och gör en kroppslig undersökning.3
Restless legs är inte farligt. Det kan däremot vara obehagligt, göra det svårt att sova och påverka livskvaliteten.3
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Flera sjukdomar och bristtillstånd kan ligga bakom restless legs. Exempel är järnbrist, njursvikt, diabetes och reumatisk sjukdom.1 Även nedsatt njurfunktion, perifer neuropati och andra sjukdomar har kopplats till sekundär restless legs.
Restless legs kan förekomma under graviditet, särskilt under de sista månaderna. Besvären brukar försvinna efter förlossningen.1 Personer som får restless legs under en graviditet har samtidigt en ökad risk att få sjukdomen senare i livet.2
Ärftlighet är vanligare vid primär restless legs än vid sekundär restless legs. Ungefär hälften av personer med idiopatiskt restless legs har en förstagradssläkting med tillståndet.4 En förstagradssläkting är till exempel en biologisk förälder eller ett biologiskt syskon.
Vissa läkemedel kan bidra till restless legs eller förvärra en sjukdom som redan finns. Det gäller bland annat vissa antidepressiva läkemedel och vissa läkemedel mot epilepsi.1 Även andra läkemedel, till exempel vissa dopaminblockerande läkemedel, litium och statiner, har kopplats till ökad risk eller försämring.
Rökning är förknippad med högre förekomst av restless legs. Risken att utveckla restless legs ökar i förhållande till hur många cigaretter som röks per dag. Alkohol kan förvärra restless legs. Koffein kan också förvärra sjukdomen.2
Symtomen börjar eller förvärras när du sitter eller ligger stilla.2 De uppträder ofta under kvällen eller natten, men kan ibland märkas även under dagen.
När du åter blir stilla kan känningarna komma tillbaka. Det kan göra det svårt att sitta kvar under en längre stund eller att ligga stilla när du ska sova. Besvären kan alltså märkas i situationer där du behöver vara stilla, även om de ofta blir tydligare på kvällen och natten.
Symtomen sitter oftast i underbenen.2 Känningarna kan finnas i båda benen och behöver inte vara exakt likadana på höger och vänster sida.
Det betyder att restless legs inte alltid bara känns i underbenen. För vissa stannar obehaget i benen, medan andra kan känna det i flera delar av kroppen. Känningar i armarna kan förekomma samtidigt som eller i stället för känningar i benen.
Sömnbesvär är ett vanligt symtom vid restless legs.1 Känningarna kan göra det svårt att slappna av när du ligger i sängen och ska somna.
Sömnen kan störas både av obehaget innan du somnar och av rörelser under natten. Upprepade uppvaknanden kan göra att sömnen inte känns tillräckligt återhämtande. När sömnen påverkas kan du bli trött eller sömnig under dagen.
En neurologisk eller annan kroppslig undersökning kan behövas för att skilja restless legs från andra tillstånd och för att bedöma om formen är primär eller sekundär.2 Blodprover kan också behövas som en del av utredningen.
Blodprover kan bland annat omfatta ferritin, järn och järnbindande kapacitet, vitamin B12, folat, kreatinin, blodglukos och hemoglobin.2 Proverna kan ge information om sådant som järnbrist, andra bristtillstånd, njurfunktion och blodsocker.
En sömnregistrering kan undantagsvis behövas om den övriga utredningen inte räcker.2 En sömnundersökning kan användas för att kontrollera om det finns andra sömntillstånd.4
Flera andra tillstånd kan ge besvär som liknar restless legs. Därför behöver vårdgivaren väga samman sjukdomshistorien, symtommönstret och undersökningen.
De fem delarna i kriterierna behöver vara uppfyllda för att diagnosen ska kunna fastställas.2 Flera av de tillstånd som kan likna restless legs kan ofta skiljas från sjukdomen genom samtalet, särskilt genom att gå igenom när besvären kommer och om rörelse lindrar dem.
Järnbehandling kan bestå av järntabletter eller järn som ges som infusion. Vilken behandling som används beror bland annat på järnvärdena och på om järnbehandling som tas genom munnen passar för dig.
Gabapentin och pregabalin är läkemedel som kan användas vid restless legs. De hör till de läkemedel som ofta väljs först när läkemedelsbehandling behövs. Gabapentin och pregabalin kan också ha effekt när besvären påverkar sömnen.
Lågdosopioid är ett andrahandsval vid otillräcklig eller utebliven effekt av förstahandsbehandling. Innan en opioidbehandling väljs behöver läkaren bedöma risken för missbruk och andra medicinska risker.
Dopaminagonister kan användas vid tillfälliga symtom eller när andra läkemedel inte har fungerat. De kräver noggrann uppföljning eftersom de kan förvärra symtomen över tid genom augmentation.4 Augmentation betyder att besvären kan börja tidigare på dagen, bli starkare eller spridas, och läkaren kan behöva ändra behandlingen.
Dopaminagonister ska därför användas i så låg dos som möjligt vid långvarig behandling. Även låga doser kan leda till augmentation.2 Noggrann uppföljning är särskilt viktig om dopaminagonist används under längre tid.
De kan ge en stark tillvänjande effekt och behandlingen kan försämra sömnkvaliteten. Klonazepam är det enda vetenskapligt utvärderade läkemedlet i denna grupp vid restless legs, men det är också beroendeframkallande och ska användas med försiktighet.
Läkemedel kan ge biverkningar. Gabapentin och pregabalin kan till exempel orsaka sömnighet eller yrsel, medan dopaminagonister kan orsaka illamående, sömnighet eller impulskontrollstörningar. Läkaren väger därför den möjliga nyttan mot risken för biverkningar när behandlingen väljs.
Om behandlingen inte ger tillräcklig effekt kan en remiss skickas till en sömnklinik för fortsatt hjälp med sömnen.2 På sömnkliniken kan du få fortsatt bedömning och behandling när besvären kvarstår trots tidigare behandling.
Nervstimulering av peroneusnerven kan övervägas när läkemedel inte räcker.4 Behandlingen innebär att en apparat på underbenen skickar elektriska impulser till musklerna. Nervstimulering används före sänggåendet och är en nyare behandling som fortfarande studeras.
Samtalsbehandling kan hjälpa om restless legs påverkar den psykiska hälsan.5 KBT är en form av samtalsbehandling som kan ingå bland behandlingar utan läkemedel. Du kan också behöva stöd om sömnproblemen eller andra besvär påverkar hur du mår psykiskt.
Regelbundna sovtider kan underlätta när restless legs stör sömnen. Försök därför att gå och lägga dig och vakna ungefär samma tid varje dag. Ett svalt sovrum kan också underlätta sömnen.1
Nikotin, alkohol och koffein kan förvärra besvären. Därför kan du behöva begränsa eller undvika sådant som du märker gör symtomen värre.1
Mentalt distraherande aktiviteter före läggdags kan ibland underlätta insomnandet.2 Du kan till exempel prova korsord eller schack.