Pylorusstenos är en förträngning i öppningen mellan magsäcken och tarmen, vilket gör det svårt för maten att komma vidare. Prognosen är mycket god, och de flesta barn får inga långvariga problem efter en lyckad operation.
Pylorusstenos är en förträngning i den nedre magmunnen, alltså öppningen mellan magsäcken och tarmen.1 Förträngningen gör att maten har svårt att komma vidare till tarmen. Tillståndet är därför en sjukdom i övergången mellan magsäcken och tarmen hos små barn.
Musklerna i den nedre magmunnen är förtjockade. När musklerna blir tjockare blir öppningen trängre och passagen av magens innehåll försvåras. Det är ändå inte helt stopp mellan magsäcken och tarmen, eftersom lite mat kan passera.1
När bara en liten mängd mat kommer vidare kan barnet få svårt att få i sig tillräckligt med näring. Pylorusstenos kan därför ge kräkningar och svårigheter att äta.
Pylorusstenos är en barnsjukdom som orsakar kräkningar och svårigheter att äta.2 Det förekommer framför allt hos spädbarn. Besvären kan börja när barnet är några veckor gammalt.
Tillståndet förekommer oftast hos spädbarn i åldern två till åtta veckor. Det kan uppträda redan under barnets första levnadsvecka. I ovanliga fall kan pylorusstenos visa sig även efter tre månaders ålder.2
Pylorusstenos kan utvecklas från att barnet är några veckor gammalt tills att barnet är sex månader. Åldern när besvären börjar kan alltså variera, även om de flesta barn får symtom tidigt under spädbarnstiden.
Förekomsten av pylorusstenos varierar mellan olika länder och anges till mellan 0,5 och 5 fall per 1 000 födda. Tillståndet är klart vanligare hos pojkar än hos flickor. I studier har förhållandet mellan pojkar och flickor angetts till omkring 4,5–5 pojkar för varje flicka.2
Pylorusstenos kan utvecklas under dagar eller veckor. Kräkningarna kan då bli allt större, samtidigt som barnet kan få svårare att få i sig tillräckligt med mat.
Prognosen är mycket god och allvarliga komplikationer runt och efter operationen är få.2 Barn som har opererats för pylorusstenos brukar ofta snabbt bli bättre.
Den exakta orsaken till pylorusstenos är inte klarlagd. Både genetiska faktorer och miljöfaktorer verkar kunna bidra till pylorusstenos.2 Det betyder att tillståndet inte har en enda känd förklaring, utan kan hänga samman med flera olika faktorer.
Barnet föds troligtvis med förträngningen, men symtomen kan komma först efter några veckor. En liten del av magens innehåll kan ändå passera till tarmen, och musklerna i förträngningen blir också allt tjockare.1 Därför märks tillståndet inte alltid direkt efter födseln.
Pylorusstenos kan förekomma oftare i vissa familjer. I en stor dansk epidemiologisk studie var förekomsten av pylorusstenos cirka 200 gånger högre bland enäggstvillingar. Förekomsten var 20–30 gånger högre bland tvåäggstvillingar eller syskon till barn med pylorusstenos än bland barn i familjer utan pylorusstenos i släkten.2
Cirka 15 procent av spädbarn med pylorusstenos har en biologisk familjehistoria av tillståndet.3 Det innebär att de flesta spädbarn med pylorusstenos inte har en känd biologisk familjehistoria av sjukdomen.
Det tydligaste symtomet vid pylorusstenos är att barnet kräks direkt efter att ha ätit. Kräkningarna är vita av bröstmjölk eller bröstmjölksersättning. De kan spruta ut från munnen och kallas då kaskadkräkningar.1 Kräkningarna kan hamna en bit bort från barnet. Kräkningarna innehåller vanligtvis mat eller slem och har normal färg. De kan komma redan under matningen eller direkt efter att barnet har ätit. Kaskadkräkningarna är ofta kraftiga och kan återkomma flera gånger under samma dygn. Pylorusstenos ses oftast hos spädbarn som är två till åtta veckor gamla, men symtomen kan i ovanliga fall börja efter tre månaders ålder.2
Hur ofta barnet kräks kan variera. En del barn kräks efter varje matning, medan andra bara kräks efter vissa matningar.3 Det kan därför vara svårt att upptäcka mönstret i början. Lägg märke till när kräkningarna kommer i förhållande till matningen och hur de ser ut, eftersom sådana uppgifter kan vara viktiga när barnet bedöms av vården.2
Utredningen börjar med att läkaren frågar om barnets kräkningar. Du får berätta hur länge barnet har kräkts och hur kräkningarna ser ut.1 Kräkningarnas karaktär, färg och samband med måltiderna är viktiga uppgifter när läkaren bedömer barnet. Läkaren kan också fråga om barnets aptit, eftersom aptiten ofta är god hos spädbarn med pylorusstenos. Hur barnet har gått upp i vikt kan hjälpa läkaren att bedöma hur kräkningarna har påverkat barnet. Uppgifter om hur mycket barnet kissar kan ge information om graden av uttorkning. Även förändringar i avföringen kan vara viktiga när läkaren överväger andra orsaker till kräkningarna.2
Läkaren undersöker barnets mage genom att lyssna och känna försiktigt på den.1 Vid undersökningen bedöms också barnets allmäntillstånd, vikt och grad av uttorkning.2 Även temperatur, barnets rörelsemönster, kontakt med omgivningen och eventuell gul hud eller gula ögon kan bedömas.
Ibland kan den förtjockade muskeln i nedre magmunnen kännas i övre delen av magen. I klassiska fall känns den som en liten olivformad resistens. Läkaren bedömer samtidigt om magen är mjuk och oöm eller om det finns tecken som talar för någon annan orsak till kräkningarna. Vid kroppsundersökningen kan läkaren också lyssna på hjärtat och lungorna. Det kan behövas inför en eventuell narkos. Feber eller att barnet verkar ha ont talar för ett annat tillstånd än pylorusstenos.
Målet före operationen är att barnets vätska, salter och syra-basstatus ska vara så väl återställda som möjligt. Vätskebehandlingen anpassas efter hur uttorkat barnet är och efter resultatet av blodproverna.
Barnet får vätska och näring direkt i blodet genom dropp före operationen.1 Vätskan ges i en ven och kan behöva fortsätta tills barnet är tillräckligt återhämtat för att sövas och opereras. Vid måttlig eller svår uttorkning kan barnet behöva särskild vätska med natriumklorid i blodet.
En sond genom näsan eller munnen kan tömma magsäcken inför operationen.1 Sonden hålls öppen för dränering, så att magsäcken kan tömmas och risken för okontrollerade kräkningar och att barnet andas in kräkning minskar.
Barnet ordineras fasta och ventrikelsonden hålls öppen för dränering före operationen.2 Fasta behövs inför sövningen. Hur länge barnet ska fasta bestäms av vården, eftersom barnet samtidigt behöver få vätska och näring genom dropp.
Barnet behöver sövas och opereras.1
När barnet har kommit hem från sjukhuset äter det normalt, och då kan du mata barnet utan problem. Om barnet har ont kan du använda paracetamol. Dagen efter operationen kan barnet få ett svampbad. Efter tre dagar kan barnet bada i badkar. En liten sårtejp täcker operationssåret. Dra inte bort sårtejpen själv, utan låt den lossna av sig själv.3 Det är vanligt att barnet kräks under det första förloppet efter operationen. Barnet kan börja äta några timmar efter operationen. När barnet är hemma ska det ha kommit igång med full nutrition via munnen och kunna få tillräcklig smärtlindring med paracetamol.2 Följ de instruktioner du fick från vården om matningen efter operationen.
Ta med barnet tillbaka till vårdgivaren sju till tio dagar efter operationen. Då undersöks operationsområdet och vårdgivaren ser hur barnet återhämtar sig. Barnet kan återgå till alla vanliga aktiviteter efter operationen och kan fortsätta med magläge på golvet.3 Uppföljningen på barnavårdscentralen kan omfatta kontroll av barnets viktkurva. Viktkurvan kan följas ungefär en gång i veckan tills en tydlig viktuppgång syns. Om barnet fortsätter att kräkas under veckorna efter operationen eller inte går upp tillräckligt i vikt bör en ofullständig operation eller ett återfall övervägas och utredas.2
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom.1 Där kan du också få råd om vilken vård som passar i situationen.
Barnets vårdgivare utreder barnets symtom genom att fråga om kräkningarna och undersöka barnet. Utredningen kan omfatta undersökning av magen, blodprover och undersökning med ultraljud eller röntgen. Vid pylorusstenos behöver barnet sövas och opereras, och operationen görs av en kirurg.1
Vården ger barnet vätska och näring direkt i blodet genom dropp före operationen. Efter operationen kan barnet ofta börja äta igen några timmar senare och kan lämna sjukhuset efter ett par dagar när barnet inte längre har ont och har slutat kräkas.
Vid fortsatta kräkningar veckorna efter operationen, eller om barnet inte går upp tillräckligt i vikt, bör en ofullständig operation eller ett återfall övervägas och utredas.2 Kontakt med barnläkare eller barnkirurgisk klinik för rådgivning rekommenderas i det läget.
Efter operationen sker uppföljningen på barnavårdscentralen med kontroll av barnets viktkurva.2
Pylorusstenos är en förträngning i öppningen mellan magsäcken och tarmen, alltså i nedre magmunnen, som gör det svårt för maten att komma vidare till tarmen.1 Besvären märks oftast när barnet är två till åtta veckor gammalt, även om de i ovanliga fall kan börja senare.2 Förträngningen finns troligtvis redan när barnet föds, men det kan ta några veckor innan symtomen kommer. Det beror på att en liten del av magens innehåll ändå kan passera till tarmen.1
Kaskadkräkningar sprutar ut från barnets mun och kan hamna en bit bort, medan vanliga överskottskräkningar är mer stillsamma även när de är stora. Ett barn med pylorusstenos kan vilja äta igen efter att ha kräkts och är ofta hungrigt. Kräkningarna kan komma efter varje matning eller bara efter vissa matningar. De kan också utvecklas under dagar eller veckor och bli allt större.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Följande faktorer har beskrivits i samband med ökad risk för pylorusstenos:
Flera av dessa uppgifter beskriver samband, och den exakta orsaken till pylorusstenos är fortfarande inte klarlagd. Även låg födelsevikt har kopplats till ökad risk för pylorusstenos. Att barnet har fötts med kejsarsnitt har också kopplats till ökad risk.2 Flaskmatning har kopplats till ökad risk, men det är oklart om sambandet beror på flaskan eller ersättningen.3 Förekomsten av pylorusstenos minskade tydligt från 1980-talet till början av 2000-talet, vilket talar för att miljöfaktorer kan ha betydelse.2 Om pylorusstenos finns i familjen är det bra att berätta det för barnets vårdgivare, så att vårdgivaren känner till familjehistorien.3
Kräkningarna kan utvecklas över dagar eller veckor och blir allt större.1 I typfallet är barnet till en början välmående i övrigt trots kräkningarna.2
Aptiten kan samtidigt vara god.2 Barnet kan vara hungrigt även efter upprepade kräkningar och vilja äta igen.1 Det är därför inte säkert att ett hungrigt barn får i sig tillräckligt med näring.
Ibland kan du se att barnets mage rör sig efter att barnet har ätit.1 Det beror på att magsäcken arbetar mot en förträngning i nedre magmunnen.
Barnet kan bli uttorkat, och uttorkningen kan bli mycket allvarlig senare i förloppet. Uttorkningen kan utvecklas i olika grad beroende på hur länge symtomen har funnits. Senare i förloppet kan uttorkningen dominera bilden, och barnet kan då bli slött.2 Ett barn som först verkar må bra kan alltså senare bli tydligt påverkat.
Vanliga överskottskräkningar är ofta små uppstötningar eller stillsamma kräkningar. De kan ändå vara stora, men de sprutar inte ut på samma sätt som kaskadkräkningar. När barnet fortsätter att växa och må bra talar det mer för överskottskräkningar än för pylorusstenos.1 Senare i förloppet kan uttorkning vara det tydligaste tecknet, och barnet kan då bli slött.
Vanliga överskottskräkningar hos barn under ett år sprutar inte ut utan är mer stillsamma, även om de kan vara stora. Vid överskottskräkningar besväras barnet oftast inte av kräkningarna utan växer och mår bra.1
Om du tror att barnet har pylorusstenos ska du genast kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning. Om vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen är stängd ska du söka vård på en akutmottagning. Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom.1
Barnet får lämna blodprover som en del av utredningen.1 Proverna kan ge information om barnets vätske- och saltbalans efter kräkningarna.
Rekommenderade blodprover omfattar:2
Blodprover kan visa hypokloremisk, hypokalemisk metabol alkalos efter förlust av magsyra. Om diagnosen ställs tidigt kan förändringarna i elektrolyter och syra-basbalans vara mindre tydliga eller saknas.2 Blodproverna hjälper därför vården att bedöma barnets tillstånd tillsammans med samtalet och kroppsundersökningen. Hur tydliga förändringarna är kan bero på hur tidigt diagnosen ställs.
Läkaren bedömer också hur uttorkat barnet är. Viktminskning, slöhet och minskad urinmängd kan ingå i bedömningen av uttorkning. Hur ofta blöjorna har bytts under det senaste dygnet kan ge information om graden av uttorkning. Vid bedömningen av uttorkning kan läkaren även väga in viktnedgång, slöhet och liten mängd urin. Hur uttorkat barnet är kan variera beroende på hur länge symtomen har funnits.2
Barnets mage undersöks med ultraljud eller röntgen.1 Diagnosen bekräftas i första hand med ultraljud.2 Ultraljud används för att se den förtjockade muskeln i nedre magmunnen.
Vid ultraljud placerar undersökaren försiktigt en givare mot barnets mage.3 Givaren använder ljudvågor för att skapa bilder, och den förtjockade muskeln kan då synas på bilderna.
En ventrikelpassage med röntgen kan användas när ultraljudet inte räcker eller när andra orsaker till stopp behöver synliggöras.2 Vid undersökningen kan läkaren följa hur en vätska passerar från magsäcken mot tarmen. Röntgen kan också visa andra orsaker till ett hinder i mag-tarmkanalen. Vid ventrikelpassage kan vården se hur vätska passerar genom magsäcken mot tarmen. Undersökningen kan därför visa om vätskan passerar genom nedre magmunnen.3
Vilka undersökningar som behövs beror på vad läkaren ser vid samtalet och kroppsundersökningen. Ibland behöver undersökningen upprepas om resultatet inte är tydligt.
Pylorusstenos botas genom pyloromyotomi. Vid pyloromyotomi öppnar kirurgen den förtjockade muskeln i nedre magmunnen genom ett snitt utan att skada slemhinnan.2 Snittet görs längs den förtjockade muskeln, så att passagen från magsäcken till tarmen kan öppnas.
Operationen tar vanligen mindre än en timme.1 Tillsammans med tiden för sövning är barnet vanligtvis på operationsavdelningen i två till tre timmar. Det finns olika sätt att komma åt nedre magmunnen, bland annat genom ett vanligt snitt eller med titthålsteknik. Icke-operativa behandlingsmetoder av pylorusstenos har beskrivits men har inte etablerats som praxis.2
Barnet kan ofta börja äta igen några timmar efter operationen.1 Matningen börjar enligt den plan som barnets kirurg och vårdteam har gjort. Barnet kan få bröstmjölk eller bröstmjölksersättning i små mängder i början.
Kräkningar är vanliga i det första förloppet efter operationen.2 Barnet fortsätter ofta att kräkas i en eller två dagar efter operationen, men sedan försvinner kräkningarna helt. Kräkningar efter operationen betyder inte i sig att pylorusstenosen har kommit tillbaka.
Barnet kan vanligtvis åka hem efter ett par dagar när det inte längre har ont och har slutat kräkas.1 Innan hemgång behöver barnet kunna få i sig tillräckligt med mat och vätska. Magen ska ha kommit igång och smärtan ska kunna behandlas med enklare smärtstillande läkemedel.
Efter operationen följer vården hur barnet äter, kräks och går upp i vikt. Uppföljningen sker på barnavårdscentralen med kontroll av barnets viktkurva. Viktkurvan kan följas ungefär en gång i veckan tills en tydlig viktuppgång syns.2 Vid fortsatta kräkningar veckorna efter operationen eller vid otillfredsställande viktuppgång kan en ofullständig operation eller att förträngningen har kommit tillbaka behöva utredas av barnläkare eller barnkirurg.
Barn som har opererats blir ofta snabbt bättre.1 Efter en lyckad operation kan barnet vanligtvis börja äta och växa som förväntat. De flesta barn får inga långvariga problem efter en lyckad operation.3
Prognosen efter operationen är mycket god och allvarliga komplikationer runt och efter operationen är få. Beskrivna komplikationer omfattar sårinfektion, tarmperforation, ärrbråck och ofullständig pyloromyotomi.2 Risken för dessa komplikationer beror bland annat på vilken operationsteknik som används och på vårdens erfarenhet.
Vid en ofullständig pyloromyotomi kan nedre magmunnen fortfarande vara för trång. Då kan en ny operation behövas. Fortsatta kräkningar eller att barnet inte går upp tillräckligt i vikt efter operationen behöver därför bedömas av vården.
Ärret efter operationen finns kvar på magen. För de flesta barn innebär en lyckad operation ändå inga långvariga problem senare i livet. Risken för framtida tarmvred ligger på några få procent.2
Uppföljningen efter operationen sker på BVC med kontroll av barnets viktkurva, förslagsvis varje vecka tills barnet tydligt går upp i vikt.2
Om barnet fortsätter att kräkas veckorna efter operationen, eller inte går upp i vikt som det ska, behöver kontakt tas med en barnläkare eller en barnkirurgisk klinik för rådgivning.2
För att vara delaktiga i barnets vård och behandling är det viktigt att ni förstår informationen från vårdpersonalen.1 Ställ frågor om det behövs.
Ni har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Även barn ska få vara delaktiga i sin vård, och ju äldre barnet är desto viktigare är det.1
Det finns inget sätt att förebygga pylorusstenos. I sällsynta fall är nedre magmunnen fortfarande för trång efter operationen, och då kan en andra operation behövas.3