Copyright © 2026 Vården Online Sverige AB
Primär hyperparatyreoidism är en sjukdom där bisköldkörtlarna blir överaktiva och bildar mer hormon än de ska. Det finns behandling, och vid mild sjukdom utan komplikationer kan uppföljning vara aktuell.
Primär hyperparatyreoidism innebär att en sjukdom i bisköldkörtlarna gör dem överaktiva. Då bildar bisköldkörtlarna mer hormon än de ska. Hormonet kallas parathormon. När kroppen får för mycket parathormon kan kalciumnivåerna i blodet bli för höga. Primär hyperparatyreoidism är den vanligaste formen av hyperparatyreoidism.1
Tillståndet kan finnas även när du inte märker några tydliga besvär. En stor andel av personer med primär hyperparatyreoidism har inga symtom som är specifika för sjukdomen. Sjukdomen upptäcks därför ofta av en slump när blodprover tas av en annan anledning.2 Den kan också upptäckas i samband med undersökning för till exempel benskörhet eller njursten.
De flesta människor har fyra bisköldkörtlar. De brukar vara ungefär lika stora som riskorn. Körtlarna sitter nära sköldkörteln, under struphuvudet.1
Bisköldkörtlarna reglerar kalciumnivåerna i kroppen med hjälp av parathormon. Parathormon bildas i bisköldkörtlarna och hjälper kroppen att hålla kalciumnivån i blodet på rätt nivå. Kalcium är viktigt för kroppen på flera sätt.1 Det är bland annat viktigt för ett friskt skelett. Bisköldkörtlarna hjälper kroppen att reglera hur kalcium tas upp, används och lämnar kroppen. Parathormon hjälper också till att reglera fosfor och D-vitamin i blodet och skelettet.3
Vid primär hyperparatyreoidism fungerar en eller flera bisköldkörtlar inte som vanligt och bildar för mycket parathormon. Det är sjukdomen i själva bisköldkörtlarna som gör körtlarna överaktiva. Det skiljer primär hyperparatyreoidism från andra former av hyperparatyreoidism, som kan ha andra orsaker.
Primär hyperparatyreoidism förekommer hos både män och kvinnor. Tillståndet kan förekomma i alla åldrar, men förekomsten ökar med stigande ålder. Primär hyperparatyreoidism är tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män.2
Vid en befolkningsbaserad screening diagnostiserades primär hyperparatyreoidism hos 3,4 procent av svenska kvinnor efter klimakteriet.2 Siffran gäller alltså en undersökning av kvinnor efter klimakteriet och beskriver inte hur vanligt tillståndet är i hela befolkningen.
Primär hyperparatyreoidism beror oftast på en godartad förändring som kallas adenom.1 Ett adenom är en förändring i en bisköldkörtel som gör att den blir överaktiv. Den vanligaste formen är sporadisk sjukdom, vilket betyder att sjukdomen inte beskrivs som familjär eller ärftlig.
När flera bisköldkörtlar är påverkade kallas det multiglandulär sjukdom. Förändringen kan alltså finnas i en bisköldkörtel eller i flera. Det är förändringen i bisköldkörteln eller bisköldkörtlarna som leder till den primära formen av sjukdomen.
Cancer i en bisköldkörtel kan orsaka primär hyperparatyreoidism, men det är mycket ovanligt.
De flesta personer med primär hyperparatyreoidism har inga symtom. En del kan ändå känna sig ovanligt trötta eller ha nedstämdhet och muskelvärk.1 Sådana besvär kan också bero på många andra orsaker än primär hyperparatyreoidism.
Muskelsvaghet kan förekomma vid primär hyperparatyreoidism, även när sjukdomen är biokemiskt mild. Muskelsymtomen kan märkas som muskeltrötthet eller svaghet i musklerna nära kroppen, särskilt i benen. Även äldre personer som är sköra kan vara känsligare för psykiska och kroppsliga symtom.2
Du kan behöva kissa på natten utöver att du kissar oftare på dagen. Primär hyperparatyreoidism kan också påverka njurarnas förmåga att koncentrera urinen och kan göra att mer kalcium lämnar kroppen med urinen.2
Ibland förekommer högt blodtryck eller hjärtrytmrubbningar vid primär hyperparatyreoidism. Även förändringar i kroppens sätt att hantera blodsocker och blodfetter har rapporterats, men sådana besvär kan ha många andra orsaker.2 Besvären kan vara svåra att värdera eftersom muskelsvaghet, depression och nedsatt kognition inte är specifika för sjukdomen.
Vid läkarbesöket får du berätta om de besvär du har. Du får också berätta om du till exempel har haft njursten eller om du har brutit något ben.1 Den informationen ingår i sjukdomshistorien som vårdpersonalen använder i utredningen.
Diagnosen primär hyperparatyreoidism baseras på blodprover där parathormonnivån jämförs med kalciumnivån i blodet. Vid primär hyperparatyreoidism är parathormonnivån normalt eller hög, medan parathormonnivån brukar vara låg eller ligga i den nedre delen av referensområdet vid andra orsaker till högt kalcium i blodet.2
Du kan behöva lämna både blodprov och urinprov eftersom besvären kan ha flera olika förklaringar.1 Proverna används för att undersöka möjliga orsaker och för att bedöma om det finns påverkan på njurar eller skelett.
Ett blodprov mäter kalcium. Joniserat kalcium är den känsligaste och mest specifika mätningen av kalcium.2 Det joniserade kalciumet är den del av kalciumet som är fysiologiskt aktiv. Provet behöver tas om hand snabbt eftersom resultatet påverkas av förändringar i blodets surhetsgrad.
Operation av bisköldkörtlarna är den enda behandlingen som kan bota primär hyperparatyreoidism. Vid mild sjukdom utan symtom eller komplikationer kan uppföljning utan operation vara ett alternativ. När behandlingen planeras vägs risken för senare påverkan på skelett och njurfunktion mot risken med operationen.2
Operation kan bli aktuell om du har njursten eller förkalkningar i njurvävnaden som inte har gett symtom. Osteoporos eller kotfraktur kan också vara skäl för operation. Nedsatt njurfunktion med GFR under 60 milliliter per minut är ytterligare en operationsindikation.2
Symtom som stämmer med primär hyperparatyreoidism kan motivera operation oavsett ålder, om nyttan av en behandling som botar sjukdomen bedöms vara större än risken med ingreppet. Även om det är svårt att följa upp sjukdomen utan operation kan operation övervägas.2
Kirurgen tar bort en eller flera bisköldkörtlar genom ett snitt på halsen. Operationen kan göras när du är sövd eller när du får lokalbedövning.1 Vad som passar bäst beror på situationen, och du får information före operationen.
Att dricka mer vätska kan bidra till att förebygga att njursten bildas.3 Det kan vara särskilt viktigt eftersom primär hyperparatyreoidism kan påverka njurarna och öka risken för njursten.
Motion kan ingå i egenvården vid primär hyperparatyreoidism.3 Att vara aktiv och träna kan bidra till att hålla skelettet starkt.4 Välj gärna en nivå på aktiviteten som fungerar för dig och anpassa träningen efter hur du mår.
Rörelse i vardagen kan vara ett sätt att komma i gång med mer aktivitet. Du kan läsa mer om vardagsmotion på 1177.se.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.1 Det betyder att du kan välja en mottagning som passar dig, även om den ligger i en annan del av landet.
Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1 En remiss kan behövas om du ska få vård på en specialistmottagning.
På vårdcentralen kan du få hjälp med att komma vidare i vården. Om du redan får vård för primär hyperparatyreoidism kan du kontakta den mottagningen när du behöver hjälp med din fortsatta vård.
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1 Du kan också besöka 1177.se för information om sjukdomar och vilka mottagningar du kan kontakta.
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.
Primär hyperparatyreoidism är en sjukdom där bisköldkörtlarna har blivit överaktiva och bildar för mycket parathormon. Det beror på att bisköldkörtlarna tillverkar mer hormon än de ska. Många har inga symtom, och sjukdomen upptäcks ibland när blodprov tas av en annan anledning.1 Sjukdomen kan förekomma i alla åldrar och hos både män och kvinnor. Den är tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män.2
Andra kan få besvär som trötthet, nedstämdhet eller muskelvärk.1 Sådana besvär kan också bero på många andra saker än primär hyperparatyreoidism.
Diagnosen baseras på att nivån av parathormon jämförs med kalciumnivån i blodet. Vid primär hyperparatyreoidism är parathormonnivån normalt eller hög.2
Blodprov och urinprov kan behövas för att undersöka flera möjliga orsaker till besvären.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Familjär primär hyperparatyreoidism står för ungefär tio procent av fallen. Ärftlig primär hyperparatyreoidism kan ingå i multipel endokrin neoplasi typ 1, 2A eller 4. Det finns också isolerad familjär primär hyperparatyreoidism.
Ärftlighetsutredning genomförs vid diagnos före 40 års ålder. Den övervägs också vid sjukdom i flera bisköldkörtlar, kvarstående sjukdom, återfall eller samtidig neuroendokrin tumörsjukdom. Om du är under 40 år eller har släktingar med primär hyperparatyreoidism kan du därför erbjudas en utredning för att ta reda på om sjukdomen är ärftlig.1
Primär hyperparatyreoidism kan påverka skelettets omsättning. Sjukdomen kan också vara förknippad med njursten.2
Psykiska symtom som kan förekomma är depression, oro och irritabilitet. Du kan också få koncentrationssvårigheter, mental trötthet eller nedsatt kognitiv förmåga.2
Besvär från magen och tarmen hör också till de rapporterade symtomen vid hyperparatyreoidism. Besvären från magen och tarmen kan därför upplevas på flera olika sätt. Förstoppning är ett annat rapporterat symtom.
Skelettets omsättning kan vara ökad vid primär hyperparatyreoidism. Sjukdomen kan dessutom vara förknippad med ökad utsöndring av fosfat från kroppen.2
Psykiska symtom kan vara svåra att koppla till primär hyperparatyreoidism eftersom depression, oro, irritabilitet, koncentrationssvårigheter och mental trötthet också kan bero på annat. Nedsatt kognition, till exempel svårigheter att tänka och minnas, har också rapporterats.2 Det kan handla om illamående, kräkningar, nedsatt aptit och förstoppning.4
Symtomen varierar mellan personer. Många har inga symtom alls, medan andra kan ha besvär som påverkar vardagen. Primär hyperparatyreoidism upptäcks därför ibland när blodprov tas av en annan anledning, till exempel vid undersökning för benskörhet eller njursten.
Kontakta en vårdcentral om du har symtom som besvärar dig.1
Kontakta mottagningen där du får vård om du har primär hyperparatyreoidism och får symtom, eller om symtomen förändras.1
Om det är svårt att analysera joniserat kalcium kan vården i stället mäta totalkalcium och albumin. Vid lågt albumin bör joniserat kalcium analyseras.
Kreatinin och beräknad njurfunktion används i utredningen.2 Kreatinin kan vara högt vid njurpåverkan, och beräknad njurfunktion kan visa hur njurarna fungerar.
D-vitamin kontrolleras eftersom en stegring av parathormon kan bero på D-vitaminbrist. D-vitaminbrist kan också förklara relativt låga kalciumnivåer vid primär hyperparatyreoidism.2
Ett dygnsurin innebär att du samlar all urin under 24 timmar innan provet lämnas till laboratoriet. För att bedöma familjär hypokalciurisk hyperkalcemi kan vården även använda en beräkning som jämför utsöndringen av kalcium och kreatinin.
Bentäthetsmätning med DXA kan visa hur tätt skelettet är. Mätningen bör omfatta ländrygg, höft och underarmens distala del.2
Du kan också behöva undersökas mer för att bedöma hur primär hyperparatyreoidism påverkar kroppen.1 Ultraljud av njurarna kan visa förkalkningar i njurarna även när de inte har gett symtom.2
Ytterligare undersökningar kan behövas när vården bedömer påverkan på skelett, njurar eller andra delar av kroppen. Resultaten från blodprov, urinprov, bentäthetsmätning och njurundersökning vägs samman i den fortsatta utredningen.
Bilddiagnostik av bisköldkörtlarna används inte för att ställa diagnosen primär hyperparatyreoidism. Lokalisering med ultraljud eller skintigrafi görs efter att beslut om operation har fattats och används för att planera operationen.2
Vid skintigrafi får du en spruta i blodet med ett läkemedel som söker sig till bisköldkörtlarna. Läkemedlet är lätt radioaktivt, vilket gör att läkaren kan undersöka bisköldkörtlarna noggrant.1
Ultraljud, skintigrafi eller datortomografi och PET kan användas för att lokalisera bisköldkörtlarna före operation.2 Ultraljud kan också användas för att bedöma om det finns förändringar i sköldkörteln som behöver utredas före operationen. Vilka undersökningar som används beror bland annat på resultatet av den första bilddiagnostiken och regionala förutsättningar.
Det vanligaste är att stanna en natt efter operationen, även om vissa sjukhus låter dig åka hem samma dag. De flesta behöver bara vara sjukskrivna i några dagar efter ingreppet.1
Komplikationer efter operationen, till exempel låg funktion i bisköldkörtlarna, påverkan på stämbanden eller blödning, är ovanliga och förekommer hos färre än en procent. Operationen kan göras genom att kirurgen undersöker alla bisköldkörtlar eller genom att ett mer riktat ingrepp görs mot den eller de körtlar som ska tas bort. Vilken metod som används beror på sjukdomens utbredning och planeringen inför operationen. Efter operationen är målet att kalciumnivån ska bli normal.2
Läkemedel kan lindra besvär vid primär hyperparatyreoidism, men de botar inte sjukdomen. Läkemedel som stärker skelettet kan behövas om du har benskörhet, och sådan behandling kan behövas även om du opereras.1
Bisfosfonater kan övervägas om du har osteoporos med fraktur. Kalcimimetika kan normalisera kalciumnivån i blodet, men motverkar inte skeletturkalkning eller risken för njurpåverkan.2
Om D-vitaminvärdet är under 50 nanomol per liter rekommenderas D-vitamin utan kalciumtillskott före operation. D-vitamin i dosen 800 E per dygn kan i de flesta fall ges utan att kalciumnivån påverkas, men kalciumnivån bör följas upp efter ett par veckors behandling.2
Vid mild primär hyperparatyreoidism utan komplikationer kan konservativ behandling med uppföljning vara aktuell. Då vägs risken för senare påverkan på skelett och njurfunktion in i beslutet.
Om du inte opereras följs du årligen med kalcium, parathormon och kreatinin i blodet. Bentätheten bör mätas vartannat år.2 Mätningen kan omfatta ländrygg, höft och underarmens distala del.
Vid återbesöken får du berätta hur du mår och lämna blodprov. Du kan också behöva undersökas på fler sätt. De flesta som har opererats behöver inte komma på återbesök.1
Om du har primär hyperparatyreoidism och vill bli gravid bör du prata med läkare. Om du ska opereras kan du behöva vänta med att försöka bli gravid tills efter operationen.1
En operation kan behöva vänta tills efter graviditetens första tredjedel eller tills barnet är fött. Om du redan är gravid kan du behöva komma oftare till barnmorskemottagningen för att följa att både du och barnet mår bra. En del får komma till specialistmödravården.1
Om du är gravid eller ammar och behöver läkemedel bör du prata med läkare om behandlingen.1
Du bör inte ändra kosten för att försöka sänka kalciumnivåerna utan råd från en specialist. En förändring av den vanliga kosten kan annars göra symtomen värre eller orsaka allvarligare problem.5
D-vitamin eller andra tillskott bör diskuteras med vårdgivare. För vissa personer med hyperparatyreoidism och låga D-vitaminnivåer kan D-vitamintillskott vara aktuella, men vårdgivaren behöver bedöma vad som passar dig.4
Vissa läkemedel, till exempel tiaziddiuretika och litium, kan höja kalciumnivåerna.4 Berätta därför för vårdgivaren vilka läkemedel och tillskott du använder, så att de kan bedöma om något behöver ändras.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.1 Berätta för mottagningen om du behöver tolk när du bokar eller inför besöket.
Bilddiagnostik används inte för att ställa själva diagnosen.2 Ultraljud eller skintigrafi kan i stället göras efter beslut om operation för att planera ingreppet. Vid en skintigrafi sprutas ett lätt radioaktivt läkemedel in i blodet, så att läkaren kan undersöka bisköldkörtlarna noggrant.1
Operation av bisköldkörtlarna är den enda behandling som kan bota primär hyperparatyreoidism.2 Vid operationen tar kirurgen bort en eller flera bisköldkörtlar genom ett snitt på halsen.1
En del personer följs regelbundet utan operation, särskilt vid mild sjukdom utan komplikationer. Om du inte opereras följs kalcium, parathormon och kreatinin i blodet årligen. Bentätheten bör då mätas vartannat år.2 Uppföljningen kan innebära blodprov och andra undersökningar.1
Läkemedel kan lindra besvär vid primär hyperparatyreoidism, men de botar inte sjukdomen. Läkemedel som stärker skelettet kan behövas vid benskörhet, även om du opereras. Det finns också läkemedel som sänker kalciumvärdet i blodet så att symtomen lindras.1