Parkinsons sjukdom är en nervsjukdom som gör att hjärnan får svårt att kontrollera nervsignalerna som styr dina rörelser. Du kan inte bli frisk från Parkinsons sjukdom, men det finns olika behandlingar och läkemedel som kan minska besvären. Vilka besvär du får och hur sjukdomen utvecklas kan skilja sig mycket mellan olika personer.
Parkinsons sjukdom är en nervsjukdom som gör att hjärnan får svårt att kontrollera nervsignalerna som styr dina rörelser.1 Sjukdomen är en neurodegenerativ sjukdom, där nervceller gradvis bryts ner. Det betyder att sjukdomen utvecklas genom en fortskridande nedbrytning av nervceller. Parkinsons sjukdom är en vanligt förekommande neurodegenerativ sjukdom.2
Du kan inte bli frisk från Parkinsons sjukdom, men det finns olika behandlingar och läkemedel som kan minska besvären.1 Vilka besvär du får och hur sjukdomen utvecklas kan skilja sig mycket mellan olika personer. Parkinsons sjukdom ska inte blandas ihop med parkinsonism, som är ett bredare samlingsnamn för tillstånd som kan likna Parkinsons sjukdom.
Cirka 20 000 personer i Sverige uppskattas ha Parkinsons sjukdom. Cirka 2 000 nya fall av Parkinsons sjukdom tillkommer varje år i Sverige.2 Sjukdomen är vanligare hos personer som fyllt 65 år, men den kan märkas tidigare.1 Det är ovanligt att få sjukdomen före 40 års ålder.
Symtomen börjar för det mesta i ena kroppshalvan, men kommer så småningom på den andra sidan också. Sjukdomens utveckling går långsamt och gradvis, men hastigheten varierar mellan personer.1 Symtombilden varierar mycket mellan olika patienter.2 Efter hand blir symtomen tydligare, men det dröjer ofta flera år.1
Vid Parkinsons sjukdom förstörs cellerna som tillverkar dopamin. Dopamin är en signalsubstans som hjärnan använder för att skicka signaler mellan hjärncellerna. När dopaminet minskar förändras nervimpulserna, och då blir det svårare att kontrollera rörelserna.1
Förlusten av dopaminproducerande celler i substantia nigra, som ligger i de basala ganglierna i hjärnan, är ett centralt inslag i sjukdomen.2 De basala ganglierna hjälper till att styra hur viljemässiga rörelser utförs. När dopaminpåverkan minskar blir nervtrafiken genom dessa kretsar långsammare och kan senare blockeras.
Den exakta orsaken till Parkinsons sjukdom är inte klarlagd. Det är fortfarande oklart varför vissa personer får sjukdomen och andra inte. Forskning talar för att både ärftlighet och miljö kan bidra till att sjukdomen utvecklas.1 Ärftlighet betyder att gener förs vidare från föräldrar till barn.
Åldrande är en påtaglig riskfaktor för Parkinsons sjukdom.3 Sjukdomen är vanligare hos personer som har fyllt 65 år, men den kan också märkas tidigare. Miljöfaktorer kan ha betydelse, men de flesta av dessa faktorer är okända.
De första symtomen kan vara att det känns obehagligt i en arm eller ett ben. Du kan bli fumligare och din handstil kan också bli sämre.1 Besvären kan därför märkas i vardagliga rörelser innan andra symtom blivit tydliga.
Diagnosen vid Parkinsons sjukdom bygger främst på din sjukdomshistoria och en klinisk undersökning.5 Läkaren frågar bland annat hur besvären har börjat och hur de har förändrats över tid. Även effekten av eventuell läkemedelsbehandling kan ingå i bedömningen.
Vid den kliniska undersökningen bedömer läkaren bland annat långsamma rörelser, muskelstelhet och eventuella skakningar när en kroppsdel vilar.5 Läkaren kan också titta på dina spontana rörelser och undersöka rörelser i händer och ben på ett mer bestämt sätt.
Under besöket kan läkaren be dig att så snabbt som möjligt öppna och stänga en hand flera gånger.5 Det kan också ingå att föra tummen och pekfingret mot och från varandra eller att trampa med hälen i golvet. Läkaren bedömer då bland annat om rörelserna är långsamma, oregelbundna eller blir mindre efter upprepningar.
Det finns inget blodprov eller enstaka test som säkert visar om du har Parkinsons sjukdom.1 Diagnosen ställs i stället framför allt utifrån symtomen och vad läkaren ser vid undersökningen.
Du kan behöva undersökas med datortomografi eller magnetkamera av hjärnan.
Behandlingen lindrar symtomen vid Parkinsons sjukdom, men det finns ingen behandling som gör att du blir frisk. Levodopa är ett vanligt läkemedel vid Parkinsons sjukdom och kroppen gör om läkemedlet till dopamin.1 Målet är att minska besvären och förbättra din förmåga att fungera i vardagen utan besvärande biverkningar.
För äldre och sköra patienter är levodopa den behandling som tolereras bäst.4 Vilket läkemedel som passar beror bland annat på dina symtom och hur du svarar på behandlingen.
I början kan levodopa ge god lindring, men läkemedlets effekt kan med tiden bli kortare. Levodopadosen eller tidpunkten för doserna kan då behöva justeras av läkare.1
Vid lindriga symtom kan en MAO-B-hämmare vara ett förstahandsalternativ. En dopaminagonist kan också användas tidigt hos yngre och vitala personer, men valet behöver ta hänsyn till risken för biverkningar.4
Dopaminagonister kan ge störd impulskontroll.
Regelbunden fysisk aktivitet hjälper dig att underhålla kroppens rörlighet och smidighet. Du kan få råd och träningsprogram av en fysioterapeut.1 Promenader, konditionsträning och träning av rörlighet kan vara sätt att vara fysiskt aktiv, men anpassa aktiviteterna efter vad du klarar av i vardagen.
Fasta rutiner kan göra det lättare att klara det dagliga livet och medicineringen. Försök också att undvika stress, eftersom stress kan förstärka dina besvär.1 En metod som hjälper dig att koppla av kan vara värdefull.
En dagbok över hur symtomen varierar under dygnet kan hjälpa läkaren att följa hur läkemedlet fungerar.1 Skriv gärna ner när besvären förändras och ta med dagboken till läkarbesöket.
Om du har sväljsvårigheter kan mat som är lätt att tugga vara lättare att äta.1 Det finns också förtjockningsmedel som kan göra vätska lättare att svälja. Om du har svårt att få i dig mat kan en dietist hjälpa dig att välja mat som passar.
Tillräckligt med vätska, gärna vatten, kan förebygga förstoppning. Regelbunden motion och fiberrik kost är också bra för att förebygga förstoppning.
Utredning och behandling av Parkinsons sjukdom kan i huvudsak ske på en och samma specialistmottagning i samverkan med vårdcentralen. Vid misstanke om Parkinsons sjukdom skriver läkaren en remiss till en neurolog. En neurolog är specialist på hjärnans och nervsystemets sjukdomar.1
Vårdcentralen kan alltså ha en viktig roll samtidigt som neurologen ansvarar för den specialistinriktade utredningen och behandlingen. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.
För att du ska kunna bo kvar hemma och må så bra som möjligt kan du behöva regelbunden kontakt med läkare, sjuksköterska och fysioterapeut. Du kan också behöva hjälp av flera andra yrkesgrupper:1
En fysioterapeut kan ge råd och träningsprogram.1 En dietist kan hjälpa vid problem att få i sig mat.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och få hjälp att bedöma symtom eller hitta rätt vård.
Nej, Parkinsons sjukdom går inte att bota. Det finns däremot olika behandlingar och läkemedel som kan minska besvären.1
Det finns inget blodprov eller enstaka test som ensamt kan visa om du har Parkinsons sjukdom.1 Diagnosen bygger främst på din sjukdomshistoria och en klinisk undersökning, där läkaren bland annat bedömer rörelser, muskelstelhet och eventuella skakningar.5
Under de första åren brukar sjukdomen inte ge några större bekymmer. Det gör att du kan leva ungefär som vanligt. Du kan leva ungefär lika länge med Parkinsons sjukdom som om du hade varit frisk.1
Levodopa är ett vanligt läkemedel vid Parkinsons sjukdom och kan lindra symtomen.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
De flesta fall av Parkinsons sjukdom uppträder sporadiskt. Det betyder att ingen annan i familjen eller den närmaste släkten har sjukdomen. En mindre andel, 10–20 procent, har en eller några nära släktingar med Parkinsons sjukdom.2
Ärftliga sjukdomsformer som beror på förändringar i en enda gen är ovanliga. I Sverige förklarar de högst cirka 5 procent av alla fall, och troligen mindre än 2 procent.2 Att flera personer i samma familj har Parkinsons sjukdom kan i stället bero på ett samspel mellan flera genetiska faktorer.
Skakningarna upphör ofta kortvarigt när du rör dig.1 En hand kan till exempel skaka när den vilar på ett bord, men skakningarna kan försvinna när du sträcker dig efter ett glas.
Parkinsons sjukdom kan ge symtom som inte främst handlar om rörelser. De kan påverka bland annat ork, blodtryck, mage, urinblåsa, tal och tankeförmåga.
Andra besvär som kan förekomma är att sömnen blir dålig och att det blir svårt att somna. Du kan också få svårare att känna lukter, vilket kan påverka upplevelsen av smaker. Nedstämdhet och ångest kan också förekomma.
Symtomen kan variera stort från person till person och även likna symtom vid andra sjukdomar. Du kan få flera symtom, men ingen får alla symtom som finns.1
Skakningar förekommer hos cirka 75 procent av patienterna. Andra personer utvecklar framför allt rörelsefattigdom och muskelstelhet, och skakningar kan då saknas helt.2
Sjukdomssymtomen utvecklas gradvis. Symtomen kan tidigt vara lindriga, oklara eller variera över tid. Därför kan det dröja innan besvären blir tydliga.
Kontakta en vårdcentral om du har symtom som tyder på Parkinsons sjukdom. Om det är helg kan du vänta tills det blir vardag.1
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1
Om du inte alls kan svälja på grund av fördröjt medicinintag eller annan sjukdom ska det betraktas som ett akut potentiellt livshotande tillstånd.4
Oförmåga att svälja kan leda till nedsatt ventilation och aspiration. I ett sådant läge behövs akut medicinsk bedömning.4
I särskilda fall kan PET eller SPECT användas för att skilja Parkinsons sjukdom från essentiell tremor eller för att skilja mellan vissa kognitiva sjukdomar.5 Sådana undersökningar behövs inte för att fastställa diagnosen hos de flesta.
Diagnosen kan vanligtvis inte fastställas säkert vid ett enda besök.5 Därför kan läkaren behöva följa hur symtomen utvecklas över tid och även väga in effekten av läkemedelsbehandling.
Upprepade kliniska undersökningar av samma person över tid kan göra diagnosen säkrare.5 Tidiga symtom kan vara lindriga, oklara eller variera, och ibland behöver diagnosen omprövas om sjukdomens utveckling avviker från det förväntade.
Vid misstanke om Parkinsons sjukdom kan läkaren skriva en remiss till en neurolog, alltså en läkare som är specialist på hjärnans och nervsystemets sjukdomar.1
När levodopa inte ger tillräckligt jämn effekt kan läkaren lägga till en MAO-B-hämmare eller en COMT-hämmare.4
All läkemedelsbehandling vid Parkinsons sjukdom är symtomlindrande. Behandlingen ska startas när en specialist har bedömt att du har symtom som besvärar dig, och läkemedlen följs upp av läkare med stor erfarenhet av Parkinsons sjukdom.
Avancerad behandling kan bli aktuell om vanlig läkemedelsbehandling inte ger tillräcklig lindring av dina symtom.1 Sådan behandling kan också övervägas när du har besvärande symtomfluktuationer trots försök att anpassa läkemedelsbehandlingen.
Läkemedel kan tillföras kontinuerligt med hjälp av en pump i underhuden eller genom en slang i tarmen.1 En pump i underhuden kan ge en kontinuerlig behandling med foslevodopa och foskarbidopa. Vid behandling genom tarmen kan levodopa tillföras med en läkemedelspump genom en sond till tunntarmen.
Ett annat alternativ är DBS, som betyder djup hjärnstimulering. Vid DBS sätts tunna elektroder in i hjärnan.1
DBS kan övervägas vid funktionshindrande skakningar som inte svarar tillräckligt på läkemedel eller när läkemedelsbehandlingen inte tolereras.3 DBS och läkemedelspump är behandlingar som bedöms av specialist, eftersom nyttan och riskerna behöver vägas mot dina symtom och din situation.
Läkemedelsbehandling kombineras ofta med riktad rehabilitering och fysisk träning. Fysioterapi kan ge råd och träningsprogram som hjälper dig att underhålla rörlighet och smidighet.1 Träningen kan riktas mot till exempel balans, finmotorik, styrka eller kondition.
Bedömningen kan handla om hur du klarar vardagens aktiviteter och vilka förändringar som kan underlätta hemma.
En logoped kan hjälpa dig vid tal- och sväljningsproblem.3 Logopeden kan därför vara en del av rehabiliteringen om rösten har blivit försvagad, talet otydligt eller sväljningen fungerar sämre.
En dietist kan hjälpa dig om du har problem att få i dig mat. Dietiststöd kan också behövas om du börjar känna dig sämre efter att du har ätit, eftersom protein i maten ibland kan göra det svårare för kroppen att ta upp läkemedel mot Parkinsons sjukdom.
Vid Parkinsons sjukdom kan du därför behöva stöd av flera olika yrkesgrupper. Läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, logoped och dietist kan bidra med olika delar av behandling och rehabilitering.
Protein i maten kan ibland göra det svårare för kroppen att ta upp läkemedel.1 Du ska inte undvika protein, men en dietist kan hjälpa dig att välja rätt mat om du börjar känna dig sämre efter att du har ätit.
Vid Parkinsons sjukdom är det viktigt att borsta tänderna noga och göra rent mellan tänderna varje dag.1 Sjukdomen ökar risken för hål i tänderna och tandlossning, vilket gör den dagliga rengöringen viktig.
Regelbundna besök hos en tandhygienist kan ge dig råd om egenvård, behandlingar och hjälpmedel för att undvika problem med tänderna.1 Fråga tandhygienisten om stöd om det är svårt att sköta munhygienen.
Det är bra att undvika alkohol när du har Parkinsons sjukdom. Det är också viktigt att sluta röka eller sluta snusa om du använder tobak.1 Tobaksstopp minskar även risken för andra sjukdomar.
När sjukdomen har pågått länge kan du behöva olika tekniska hjälpmedel.1 Om du får svårt att göra fina handrörelser kan hjälpmedel underlätta vardagliga aktiviteter, och med tiden kan du också behöva rörelsehjälpmedel. En arbetsterapeut kan bedöma behov av bostadsanpassning och hjälpmedel.
Närstående kan behöva stöd och hjälp för egen del, eftersom sjukdomen kan påverka både hemmet och arbetslivet.1 Som närstående kan du få stöd och hjälp med att ta hand om eller stötta den som är sjuk. Det finns också patientföreningar där du kan få tips, stöd och råd.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. En fast vårdkontakt kan hjälpa till att samordna vården. Du har möjlighet att välja en fast vårdkontakt i hela landet.1 Det kan vara värdefullt när du har kontakt med många olika personer inom vården.
Om vanlig läkemedelsbehandling inte ger tillräcklig lindring kan avancerad behandling bli aktuell. Det kan till exempel innebära läkemedel som tillförs hela tiden med hjälp av en pump eller DBS, där tunna elektroder sätts in i hjärnan och stimuleras med hjälp av en dosa på bröstkorgen.1