Mitralisinsufficiens är en klaffsjukdom där mitralisklaffen läcker, så att blodet åker bakåt i stället för att pumpas framåt. Sjukdomen kan följas med regelbundna ultraljud, och vissa personer med lindrig klaffsjukdom behöver ingen behandling.
Mitralisinsufficiens är en klaffsjukdom. I hjärtat finns fyra klaffar som gör att blodet pumpas i rätt riktning. Vid en klaffsjukdom kan en klaff ha blivit för trång eller ha börjat läcka. När klaffen läcker åker blodet bakåt i stället för att pumpas framåt.1 Vid mitralisinsufficiens gäller läckaget mitralisklaffen.
Läckaget gör att en del av blodet inte går vidare i den riktning som hjärtat ska pumpa det. Mitralisinsufficiens leder till volymbelastning av vänster kammare och vänster förmak.2 Det betyder att dessa delar av hjärtat belastas av en ökad blodvolym.
Mitralisinsufficiens är efter aortastenos den vanligaste klaffsjukdomen. Besvären kan därför se olika ut beroende på hur klaffen och hjärtat påverkas. Kronisk mitralisinsufficiens kan finnas utan symtom i flera år.2
Mitralisinsufficiens delas vanligen in i primär och sekundär form. Vid primär mitralisinsufficiens finns sjukdomen i själva mitralisklaffen. Vid sekundär mitralisinsufficiens beror läckaget i stället på att vänster kammare eller ibland vänster förmak inte fungerar normalt eller har blivit utvidgat.2
Primär mitralisinsufficiens kallas också organisk mitralisinsufficiens. Sekundär mitralisinsufficiens kallas också funktionell mitralisinsufficiens. Mitralisinsufficiens kan alltså beskrivas som degenerativ, när förändringen framför allt finns i klaffen, eller funktionell, när klaffläckaget hänger samman med förändringar i hjärtats kamrar eller förmak.3
Vid degenerativ mitralisinsufficiens kännetecknas förändringarna av strukturella förändringar i klaffbladen eller den del av klaffen som håller den på plats. Funktionell mitralisinsufficiens ses vanligen vid ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt med utvidgad vänster kammare eller utvidgat vänster förmak.
En klaffsjukdom innebär att hjärtat måste arbeta hårdare för att kroppen ska få tillräckligt med syre.1 Hur hjärtat påverkas över tid beror bland annat på klaffsjukdomens form och på hur vänster kammare och vänster förmak påverkas.
En obehandlad klaffsjukdom kan på sikt leda till hjärtsvikt. Den kan också på sikt leda till förmaksflimmer eller stroke.1 Mitralisinsufficiens kan därför påverka både hjärtats pumpförmåga och hjärtats rytm.
Om du vill läsa om tecken som kan förekomma vid mitralisinsufficiens finns mer information i avsnittet om symtom.
Vid primär mitralisinsufficiens sitter orsaken i själva mitralisklaffen.2 Klaffen kan ha förändrats genom degeneration, infektion, inflammation eller förkalkning.
Kronisk mitralisinsufficiens kan vara utan symtom i flera år. När symtom uppstår vid uttalad kronisk mitralisinsufficiens är andfåddhet vid fysisk ansträngning vanligt. Du kan också bli andfådd när du ligger ner. Vid kronisk uttalad mitralisinsufficiens kan lungstas eller lungödem också förekomma. Hjärtklappning kan hänga samman med förmaksflimmer som uppstår sekundärt till att förmaken förstoras.2 Besvären vid kronisk mitralisinsufficiens utvecklas därför inte alltid på samma sätt eller samtidigt.
Symtomen kan bero på att hjärtat inte längre klarar att kompensera för läckaget lika bra. Hjärtsvikt kan också förekomma vid mitralisinsufficiens.
Akut uttalad mitralisinsufficiens skiljer sig från kronisk mitralisinsufficiens. Hjärtats kompensationsmekanismer hinner då inte räcka till. Vid akut påkommen uttalad mitralisinsufficiens ökar trycket i vänster förmak, vilket kan leda till lungödem. Samtidigt kan hjärtats totala slagvolym öka, medan den effektiva slagvolymen minskar på grund av den stora mängd blod som läcker bakåt. En reflexmässig ökning av hjärtfrekvensen kan också uppstå.
Vid läkarbesöket får du berätta om dina besvär och genomgå en kroppsundersökning. Läkaren lyssnar på hjärtat med stetoskop, eftersom ett tidigare okänt systoliskt blåsljud över hjärtspetsen kan väcka misstanke om mitralisinsufficiens som sedan behöver utredas vidare med ekokardiografi.
Vid undersökningen kan läkaren höra ett systoliskt blåsljud över hjärtspetsen.2
Blåsljudet är ett fynd vid undersökningen och räcker inte ensamt för att avgöra hur uttalad mitralisinsufficiensen är. Därför behövs ofta undersökningar som visar hur mitralisklaffen och hjärtat fungerar.
Blodprover kan ingå i utredningen. De kan ge information om blodvärdet, salter i blodet och njurfunktionen. Proverna kan också bidra till att bedöma om symtomen beror på något annat eller om hjärtat är ansträngt. Genom blodprov går det att se om besvären beror på något annat, till exempel blodbrist.
Alla med mitralisinsufficiens behöver inte få klaffen behandlad direkt. En del personer kan vänta i flera år innan de behöver behandling för sin klaffsjukdom. Under tiden följs du regelbundet för att se hur sjukdomen utvecklas och hur hjärtat mår. Regelbundna ultraljud kan användas för att följa sjukdomens utveckling och hur hjärtat mår. Vissa personer med lindrig klaffsjukdom behöver ingen behandling.1
Hur ofta du behöver kontrolleras beror bland annat på hur uttalad mitralisinsufficiensen är och om du har symtom eller påverkan på hjärtat. Symtomfria personer med uttalad mitralisinsufficiens bör kontrolleras kliniskt och med ekokardiografi en till två gånger per år.2
Läkemedel kan lindra symtom och behandla andra sjukdomar som förekommer samtidigt, men tar inte bort själva klaffsjukdomen.1 Vilka läkemedel du behöver och när du behöver dem varierar mellan olika personer. Läkemedelsbehandling kan också stärka hjärtat inför en operation.
Fysisk aktivitet är bra för hjärtat när du har en klaffsjukdom. Du kan behöva undvika tunga lyft. Prata med läkaren om vad som gäller för dig.1
Ät hälsosamt, eftersom det minskar risken för andra sjukdomar. Om du röker minskar ett rökstopp risken för andra sjukdomar och komplikationer om du behöver en operation.1 Det finns hjälp att sluta röka om du behöver det.
Alkohol kan vara ansträngande för hjärtat och kroppen på många sätt. Om du dricker alkohol kan du få hjälp att ändra dina alkoholvanor. Det finns hjälp att få om du vill sluta röka eller ändra dina alkoholvanor. Vardagsmotion kan göra att du mår bättre på flera olika sätt, och lite rörelse i vardagen kan vara ett första steg mot att börja träna.1
Vaccinera dig när du rekommenderas att göra det, till exempel mot influensa och covid-19.1
Du har en ökad risk för infektion i hjärtat som orsakas av bakterier från munnen.1
Kontakta en vårdcentral om du med tiden märker att du börjar få symtom. På vårdcentralen får du berätta om dina besvär och läkaren kan undersöka dig på olika sätt. Utredningen kan bland annat innehålla blodprover, EKG och ekokardiografi, som är en ultraljudsundersökning av hjärtat. Vårdcentralen kan också hjälpa dig vidare om du behöver bedömas på en annan vårdnivå. Läkaren lyssnar på hjärtat med ett stetoskop. Ett arbetsprov kan till exempel visa om du har symtom som du inte själv tänker på.1
Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.1 På 1177 kan du hitta vård och läsa information om mottagningar som du kan kontakta.
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning.1 Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård. Sjukvårdsrådgivningen kan därför vara ett alternativ om du är osäker på vilken mottagning du ska kontakta.
Vid måttlig till uttalad mitralisinsufficiens rekommenderas kardiologbedömning.4 Kardiologen kan bedöma mitralisinsufficiensen och ta ställning till fortsatt uppföljning eller behandling. Vid uttalad mitralisinsufficiens kan uppföljningen bland annat omfatta regelbundna läkarbesök och ekokardiografi.
Mitralisinsufficiens betyder att mitralisklaffen läcker och att blodet därför kan åka bakåt i stället för att pumpas framåt.1 Tillståndet kan vara primärt, när sjukdomen finns i själva mitralisklaffen, eller sekundärt, när vänster kammare eller vänster förmak påverkar klaffen.2
Kronisk mitralisinsufficiens kan vara symtomfri i flera år.2 Symtom kommer ofta först när vänster kammare har fått nedsatt pumpförmåga, trycket i lungkretsloppet har blivit tydligt förhöjt eller förmaksflimmer har uppstått.
Vissa personer har så lindrig klaffsjukdom att de inte behöver någon behandling.1 I stället kan regelbundna uppföljningar med ultraljud användas för att följa hur sjukdomen utvecklas och hur hjärtat mår.
Ekokardiografi, alltså ultraljud av hjärtat, är den dominerande metoden för att diagnostisera mitralisinsufficiens.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Vissa sjukdomar påverkar mitralisklaffens vävnad direkt, medan andra förändrar hjärtats form eller hur klaffen hålls på plats.
Vid sekundär mitralisinsufficiens är klaffläckaget kopplat till förändringar i hjärtats kammare eller förmak, snarare än till en ursprunglig skada i klaffen.
Medfödda orsaker har ofta upptäckts redan under barndomen, men lindriga eller måttliga förändringar kan ibland upptäckas först i vuxen ålder.2
Den akuta bilden kan innebära lungödem, svår hjärtsvikt och kardiogen chock. Akut uttalad mitralisinsufficiens ses oftast vid chordaruptur, papillarmuskelruptur eller endokardit. Vid akut uttalad mitralisinsufficiens krävs oftast akut thoraxkirurgi.2
Vid akut uttalad mitralisinsufficiens behövs oftast akut thoraxkirurgi.2
Vid kronisk mitralisinsufficiens uppträder symtom ofta först när vänster kammare har fått nedsatt systolisk funktion. Symtom kan också komma när trycket i lungkretsloppet är betydligt förhöjt.2
Förmaksflimmer kan föregå symtom vid kronisk mitralisinsufficiens.2 Hjärtklappning vid uttalad kronisk mitralisinsufficiens kan därför hänga samman med förmaksflimmer.
Blodproverna kan omfatta:
Troponin T kan analyseras om du har bröstsmärta.2
NT-proBNP kan vara förhöjt hos personer utan symtom som har uttalad mitralisinsufficiens.2
Ett EKG visar hjärtats elektriska aktivitet och kan ge information om hjärtats rytm och om hjärtat är påverkat. EKG kan visa tecken på förstoring eller belastning av vänster kammare. Ibland är EKG helt normalt även när mitralisinsufficiens finns.2
Vid kronisk mitralisinsufficiens med kraftigt förstorade förmak kan EKG visa förmaksflimmer.2
Ekokardiografi, alltså ultraljud av hjärtat, är den viktigaste metoden för att diagnostisera mitralisinsufficiens. Med ekokardiografi kan läkaren se mitralisklaffens anatomi och rörlighet.2
Undersökningen kan också visa hur vidgad vänster kammare är och hur bra den pumpar.2 Med hjälp av ekokardiografi kan läkaren bedöma hur mycket blod som läcker genom klaffen och hur mitralisinsufficiensen påverkar hjärtat.
Ultraljudet görs vanligtvis genom att en sändare förs mot bröstkorgen. I vissa fall kan en mindre sändare föras ner i matstrupen med hjälp av en tunn slang, efter att svalget har bedövats. Du kan också få lugnande läkemedel vid en sådan undersökning. Vid en undersökning genom matstrupen sprejar vårdpersonalen först bedövning i svalget, så att det ska gå lättare att bli undersökt. En sådan undersökning tar ungefär 10 till 20 minuter.1
Ett arbetsprov kan upptäcka symtom som du inte själv har märkt.2
Arbetsprov bör inte göras om du redan har symtom.2
Ibland behövs ytterligare undersökningar när ekokardiografi inte ger tillräckligt med information eller när läkaren behöver undersöka andra delar av hjärtat och kärlen. En röntgenundersökning av hjärtat och lungorna kan användas för att kontrollera tecken på hjärtsvikt eller vätska i lungorna.2
Datortomografi kan behövas som en ytterligare undersökning.1
Kranskärlsröntgen bör göras vid misstanke om samtidig kranskärlssjukdom.2
MR av hjärtat kan göras när ekokardiografi inte kan avgöra hur allvarlig mitralisinsufficiensen är.2 Med MR kan läkaren bland annat beräkna vänster kammares volym och hur bra den pumpar.
Hjärtkateterisering med kontrast kan användas för gradering när ekokardiografi inte räcker och MR inte kan utföras.2
Vilka undersökningar som behövs beror på vad läkaren hittar vid läkarbesöket och på resultaten från de första undersökningarna.
Vid hjärtsvikt eller högt blodtryck kan kärlvidgande behandling vara aktuell vid uttalad mitralisinsufficiens.2 Kärlvidgande behandling kan minska motståndet som hjärtat pumpar mot och därmed påverka blodflödet genom den läckande klaffen. ACE-hämmare och ARB-blockerare kan användas vid uttalad mitralisinsufficiens och samtidig hjärtsvikt. Någon effekt hos personer utan symtom har inte kunnat påvisas.
Betablockerare används framför allt vid förmaksflimmer eller hjärtsvikt, men kan också användas för att sänka blodtrycket. Loopdiuretika kan användas vid utvecklad hjärtsvikt med lungstas för att minska fyllnadstrycken.2 Andra läkemedel kan behövas om du samtidigt har till exempel förmaksflimmer eller en infektion i hjärtklaffarna.
När klaffen behöver behandlas kan den ibland lagas och ibland behöva ersättas. Mitralisreparation innebär att mitralisklaffen lagas.1 Mitralisreparation är den vanligaste kirurgiska behandlingen vid primär mitralisinsufficiens på grund av prolaps eller flail-klaff.2 Operationen kombineras ofta med att klaffens ring förstärks med en ring, och ibland används konstgjorda chordae.
En klaffprotes ersätter den egna mitralisklaffen med en konstgjord klaff. En klaffprotes kan vara biologisk eller mekanisk. En biologisk klaffprotes är tillverkad av hjärtvävnad från gris eller kalv och syntetiskt material. En biologisk klaffprotes behöver vanligtvis bytas efter 10 till 20 år men kräver inte blodförtunnande läkemedel resten av livet.1
En mekanisk klaffprotes är tillverkad av metall eller syntetiskt kol. En mekanisk klaffprotes håller livet ut men kräver blodförtunnande läkemedel resten av livet.1 Valet mellan biologisk och mekanisk klaffprotes påverkas bland annat av ålder, andra sjukdomar, blödningsrisk och om graviditet planeras. Du får information om fördelar och nackdelar innan beslutet fattas.
Valet mellan operation och kateterburen teknik påverkas av klaffsjukdom, ålder och hur bråttom behandlingen är.1 Vid en operation sövs du och klaffen behandlas genom ett snitt i bröstkorgen eller genom ett mindre snitt och titthål på sidan av bröstkorgen. Operationen tar några timmar och sjukhusvistelsen är vanligtvis fem till sju dagar.
Kateterburen behandling kan användas hos utvalda personer med hög operationsrisk.2 Behandlingen görs genom en tunn slang som förs in i ljumsken och vidare till hjärtat. Genom slangen kan läkaren föra in instrument eller en klaffprotes.
TEER är en kateterburen kant-till-kant-reparation av mitralisklaffen. TEER utförs med narkos och vägledning av genomlysning och transesofagealt ultraljud. Ett TEER-ingrepp tar ungefär två till tre timmar. Efter TEER vårdas patienten vanligtvis en till två dagar på sjukhus.3
Vid TEER kan läkaren kontrollera hur mycket klaffen läcker under ingreppet. Det går också att flytta ett clips eller sätta dit ytterligare ett clips om det behövs. Kateterburen behandling används framför allt när en öppen operation bedöms innebära hög risk och när klaffens form passar för metoden.
Efter behandlingen får du komma på regelbundna besök för stöd och hjälp med din rehabilitering. Rehabiliteringen kan innehålla anpassad träning, råd om mat och dryck samt samtalsstöd. Den första tiden efter behandlingen kan du vara trött och fortfarande ha hjärtklappning, andfåddhet eller svullnad.1
Efter bröstkorgsoperation tar det vanligtvis tre till sex månader innan kroppen återhämtat sig helt. Efter behandling med kateterburen teknik tar full återhämtning vanligtvis en till två veckor.1 Efter en titthålsoperation tar återhämtningen vanligtvis fyra till sex veckor.
Efter en operation görs det första läkarbesöket vanligtvis inom fyra till sex veckor. Då kan blodprover, EKG och ekokardiografi ingå i uppföljningen. Undersökningarna kan bland annat visa blodvärde, njurfunktion, hjärtrytm, hjärtats pumpförmåga och klaffprotesens funktion.
Efter TEER görs ultraljud och mottagningsbesök efter en till tre månader och efter tolv månader.3 Därefter kan årliga kontroller göras hos den kardiolog som ansvarar för uppföljningen. Efter en okomplicerad mitralisreparation kan uppföljningen efter det första året ske i primärvården.2
Personer med kvarstående läckage efter mitralisreparation kan behöva fortsatt regelbunden uppföljning med ekokardiografi. Mekaniska klaffproteser behöver följas upp med blodförtunnande behandling, och biologiska klaffproteser behöver följas upp med återkommande ekokardiografi. Du bör komma till de uppföljningar du kallas till, eftersom kontrollerna kan visa hur hjärtat och den behandlade klaffen fungerar.
Du kan behöva förebyggande behandling med antibiotika innan du får tandvård. Fråga tandläkaren eller annan vårdpersonal vad som gäller för dig. Du kan ha rätt till särskilt tandvårdsbidrag.1
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara delaktig behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om informationen inte är tydlig.1
Berätta att du har en klaffsjukdom när du söker vård eller tandvård. Det kan vara bra att skriva ner frågor inför ett besök, så att du kommer ihåg det du vill ta upp. Du kan få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska eller om du till exempel har en hörselnedsättning.1 Du kan också logga in på 1177 för att läsa din journal och göra dina vårdärenden.
Om kateterburen behandling övervägs kan patientfallet diskuteras på en specialiserad mitralisrond. På dessa konferenser deltar thoraxkirurg, klaffkardiolog och ekokardiografispecialist. Vid behov kan en remiss skickas till en specialiserad hjärtmottagning. Efter kateterburen behandling följs du upp med ekokardiografi och mottagningsbesök efter en till tre månader och efter tolv månader.3
Vid frågor om hur vården går till kan du läsa mer på 1177 eller logga in för att göra dina vårdärenden.
EKG kan visa om hjärtats rytm är förändrad eller om hjärtat är påverkat på något sätt.1 Ibland kan EKG vara helt normalt trots mitralisinsufficiens.
Mitralisreparation är den dominerande kirurgiska behandlingen vid primär mitralisinsufficiens som beror på prolaps eller flail-klaff.2
Om klaffen inte kan lagas kan den ersättas med en biologisk eller mekanisk klaffprotes. En biologisk klaffprotes behöver bytas efter 10 till 20 år, medan en mekanisk klaffprotes håller livet ut och kräver blodförtunnande läkemedel resten av livet.1