Ménières sjukdom är en sjukdom i innerörat som innebär återkommande anfall av yrsel. Sjukdomen är ofarlig, och även om ingen behandling har säkert bevisad effekt kan läkemedel och kirurgi lindra besvären; behandlingen anpassas individuellt.
Ménières sjukdom är en sjukdom i innerörat som ger återkommande anfall av yrsel.1 Sjukdomen är ofarlig.2 Ménières sjukdom kan ge allt från enstaka anfall till stora besvär som påverkar vardagen mycket.3 Sjukdomen går ofta i perioder, med längre tider utan symtom mellan perioderna. Orsaken till sjukdomen är inte känd. Det finns i dag ingen behandling med säkert bevisad effekt, men behandling kan lindra besvären.2 Besvären kan ändå påverka vardagen, och det finns behandling som kan lindra symtomen.
Prevalensen för Ménières sjukdom ligger runt 0,5–1 procent.2 I Sverige uppges cirka 35 000 personer ha sjukdomen. Ménières sjukdom drabbar kvinnor och män lika ofta. De flesta som insjuknar är omkring 40 år. Sjukdomen kan förekomma i olika svårighetsgrader, och hur mycket den påverkar vardagen varierar mellan personer. Ungefär 4 000 nya patienter insjuknar i Sverige varje år.3 Sjukdomen förekommer sällan hos barn.
Kontakta en vårdcentral om du tror att du har Ménières sjukdom.1 Du kan ha sjukdomen även om besvären kommer i perioder och du mår bättre mellan perioderna.2
Det är inte klarlagt vad Ménières sjukdom beror på.1 Sjukdomen beror troligen på att tryckregleringen i innerörat är störd.2 Innerörat innehåller vätskefyllda gångar, och en dominerande teori är att vätsketrycket där är för högt. Det kan bero på att det finns för mycket endolymfa, antingen för att kroppen bildar för mycket eller för att vätskan inte tas upp tillräckligt bra. Endolymfa finns både i hörselsnäckan och i balansorganet, som har kontakt med varandra. Därför kan förändringar i vätsketrycket påverka både hörseln och balansen.3 Det är fortfarande oklart om samma mekanism förklarar alla fall av Ménières sjukdom.2 Ménières syndrom kan eventuellt bero på flera olika sjukdomar som ger liknande besvär från innerörat.3 Detta kallas endolymfatisk hydrops och innebär att det endolymfatiska rummet i innerörat är utspänt.
Det finns alltså ingen säkerställd enskild orsak till sjukdomen. Mekanismen med för mycket endolymfa är en teori om vad som kan ligga bakom, inte en fastställd förklaring för alla som har Ménières sjukdom.
Ett anfall av Ménières sjukdom kan börja med kraftig yrsel utan att du har gjort något särskilt. Yrseln kan förvärras när du rör huvudet. Under anfallet är det vanligt att må illa och kräkas. Yrseln kan göra det svårt att stå eller gå som vanligt. De flesta som har sjukdomen har en ganska lindrig form med enstaka yrselanfall.1 Yrselanfallen kan ändå upplevas mycket olika från person till person.
Hörseln kan bli nedsatt på ena örat samtidigt som yrseln kommer.1 Det är vanligt att hörselsymtomen blir sämre i samband med anfall. Ett anfall varar typiskt mellan en och sex timmar, även om det ibland kan vara kortare eller längre.2 Efter anfallet kan besvären från yrsel och örat klinga av. När anfallet släpper kan yrseln försvinna, och öronsuset kan försvinna samtidigt.3 Hörseln kan då återgå till det normala mellan anfallen, särskilt tidigt i sjukdomen.2
Du kan få lock-, tryck- eller fyllnadskänsla i det drabbade örat.
Utredningen börjar med att läkaren går igenom din sjukdomshistoria. Diagnosen bygger på sjukdomshistorien och på att en varierande hörsel dokumenteras med ett audiogram.2
Den viktigaste undersökningen är en hörselundersökning. Hörselundersökningen bör göras när du upplever att hörseln är sämre, eftersom hörselsymtomen kan ha försvunnit mellan anfallen.1 Om hörseln, lockkänslan och öronsuset har blivit bättre kan du därför ibland få komma tillbaka och göra undersökningen när örat känns sämre igen.
Vid undersökningen mäts hörseln i olika tonlägen. Ett audiogram används för att dokumentera hur hörseln varierar över tid. Hörselnedsättningen syns först ofta i de lägre tonlägena, som kallas basområdet.2 När hörseln återhämtar sig mellan anfallen kan ett audiogram som görs då se annorlunda ut än ett som görs när hörseln är sämre.3 Hörselnedsättningen vid Ménières sjukdom förekommer framför allt inom basområdet.2 Hörselundersökningar kan behöva upprepas både under ett anfall och när du mår lugnare, för att visa att hörseln varierar.
Vid ett yrselanfall kan du ta läkemedel som minskar yrsel och illamående. Dessa läkemedel kan också tas om du känner förkänningar av att ett anfall är på väg.1 Förkänningarna kan till exempel vara ljudförvrängning, öronsus, tryck i örat eller illamående. Det kan räcka som behandling om du bara har några anfall om året.
Antiemetika, alltså läkemedel mot illamående, kan användas som anfallskuperande behandling.2 Exempel som kan prövas är dimenhydrinat med cinnarizin eller dimenhydrinat som tuggummi. Även amitriptylin kan användas som anfallskuperande behandling.
Under perioder med täta anfall kan läkemedel mot yrsel tas två till tre gånger per dygn under två till fyra veckor.1 Det kan lindra och hjälpa till att avbryta perioden med symtom. Vid täta anfall kan diuretika, alltså vätskedrivande läkemedel, verka förebyggande. Ett exempel är bendroflumetiazid. Ett annat exempel är en kombination av amilorid och hydroklortiazid.2 Vilken behandling som används behöver därför anpassas efter dina besvär.
Antiemetika kan användas som anfallskuperande behandling. Exempel på sådana läkemedel är dimenhydrinat med cinnarizin eller dimenhydrinat som tuggummi. Amitriptylin kan också användas som anfallskuperande behandling.
Det finns några vanor som kan vara en del av din egenvård vid Ménières sjukdom. Råden handlar om stress, salt och fysisk aktivitet.
Sömn och vila är också en del av egenvården. Det kan vara särskilt viktigt att uppmärksamma dessa vanor eftersom sömnbrist och trötthet har en tydlig koppling till Ménières sjukdom.3
Du kan kontakta en vårdcentral om du har besvär som behöver bedömas. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in. Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller få hjälp med var du kan söka vård.1
Du kan söka vård på vilken vårdcentral du vill i hela landet. Du kan också söka vård på vilken öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1
Du får ofta en remiss till en öron-, näs- och halsläkare för fortsatt utredning. En sådan läkare kan bedöma besvär från öron, näsa och hals. Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du har en hörselnedsättning.1 Du ska få information som du förstår och möjlighet att vara delaktig i din vård. Ställ frågor om något är oklart.
Det är svårt att bedöma prognosen eftersom anfallsfrekvensen varierar mycket mellan olika personer och även hos samma person. Hos 20–25 procent blir Ménières sjukdom dubbelsidig.3 Sjukdomen kan därför utvecklas olika från person till person.
Du blir oftast inte helt döv på det drabbade örat. Hörselnedsättningen kan ändå bli bestående med tiden, och hörseln kan variera under sjukdomsförloppet. Öronsus blir som regel permanent, men det är sällan outhärdligt.3
Ja, sjukdomen kan innebära stora sociala påfrestningar. Du kan undvika att gå ut eller planera aktiviteter på grund av osäkerhet och rädsla för nya anfall. Sjukdomen kan också få ekonomiska konsekvenser genom inkomstbortfall och karensdagar. De ekonomiska konsekvenserna kan vara betydande.3
Det är viktigt att få information och stöd när besvären påverkar vardagen mycket.3 Hur sjukdomen påverkar dig kan förändras över tid, eftersom anfallsfrekvensen och hörseln kan variera.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Det finns en tydlig koppling mellan Ménières sjukdom och psykisk stress. Sambandet har också beskrivits med oro, sömnbrist och trötthet. Det finns dessutom ett samband mellan Ménières sjukdom och migrän, även om sambandet inte är helt kartlagt.3
Ärftlig benägenhet för Ménières sjukdom finns beskriven.3 Risken att få sjukdomen ökar om en nära släkting har Ménières sjukdom.1 Det betyder inte att sjukdomen alltid förs vidare till nästa generation, utan att ärftliga faktorer kan ha betydelse för risken.
Syfilis kan ge en Ménière-liknande sjukdomsbild på båda sidor.3 Även borrelios kan ge Ménière-liknande symtom, eftersom en liknande sjukdomsbild har beskrivits vid den infektionen.
Öronsymtomen behöver inte vara lika tydliga hela tiden. Hörseln kan vara sämre under en period och bättre under en annan. På samma sätt kan öronsuset vara tydligare ibland och saknas ibland. Ibland kan du höra sämre och ha mycket öronsus, medan hörseln vid andra tillfällen är bra och öronsuset saknas. Den växlande bilden från öronen är ett typiskt drag vid Ménières sjukdom.1
Mellan anfallen kan du må som vanligt men ändå ha nedsatt hörsel.1 Hörseln och öronsuset kan variera i intensitet.2 Denna variation från öronen är typisk vid Ménières sjukdom.
Det kan gå flera år mellan symtomperioderna. Det kan också komma upprepade, täta anfall. Hur ofta anfallen kommer kan alltså variera mycket.1 En del får ett fåtal anfall med flera års mellanrum, medan andra får flera anfall under en vecka.3 Hörselnedsättningen kan med tiden bli bestående, särskilt om sjukdomen har funnits under längre tid.2
Du kan få förkänningar före ett anfall. Förkänningarna kan komma från någon timme upp till några dygn innan anfallet. Då kan du få ljudförvrängning, öronsus eller tryck i ena örat.1 Förkänningarna kan också vara illamående. Vissa kan lära sig att känna igen sina egna förkänningar innan ett anfall.3 Om du känner igen ett sådant mönster kan det hjälpa dig att lägga märke till när en ny symtomperiod börjar.
En sällsynt sen komplikation är att muskelspänningen plötsligt försvinner så att du faller utan förvarning. Vid en sådan fallattack kan du ofta resa dig direkt och fortsätta med den aktivitet du höll på med.3
Fallattackerna kan komma utan medvetslöshet.3 De skiljer sig därför från svimning, där medvetandet påverkas. Om du får en sådan händelse är det viktigt att berätta om den vid en medicinsk bedömning, eftersom plötsliga fall kan ha flera möjliga orsaker.
Läkaren gör också undersökningar för att utesluta andra orsaker till yrseln och hörselnedsättningen.1 En magnetkameraundersökning av inneröronen samt hörsel- och balansnerven kan behövas för att utesluta andra orsaker, till exempel en förändring på balansnerven.2
I utredningen kan flera undersökningar av balanssystemet ingå: Vilka undersökningar som behövs beror på vilka besvär du har och vad läkaren behöver utesluta. Nystagmogram och videonystagmografi kan användas i utredningen av balanssystemet. Ett videoimpulstest kan också ingå.3
Videonystagmografi görs när symtomen har lugnat ner sig och du orkar med undersökningen. Läkaren kan också göra en undersökning av nervsystemet för att utesluta yrsel som beror på något annat än innerörat. Ibland behöver läkaren särskilt bedöma om yrseln kan komma från något annat än innerörat. Därför kan undersökningar av nervsystemet ingå i utredningen.3
Någon gång under sjukdomsförloppet bör du remitteras till en öron-, näs- och halsläkare för bedömning och fortsatt utredning. En öron-, näs- och halsläkare kan alltså göra en samlad bedömning av hörseln och balansen under sjukdomsförloppet.2 En sådan bedömning kan behövas även om undersökningarna mellan anfallen inte alltid visar samma resultat.
Det finns inget blodprov som kan visa att du har Ménières sjukdom.1 Det finns inte heller någon annan enskild undersökning som ensam kan visa sjukdomen.
Diagnosen ställs när läkaren hittar den typiska varierande hörselnedsättningen och när du har återkommande anfall. Det betyder att diagnosen bygger på flera delar av utredningen, inte på ett enskilt test. Läkaren väger samman sjukdomshistorien, hur hörseln har varierat och resultaten från hörsel- och balansundersökningarna.1 Därför väger både det du berättar om besvären och resultaten från hörselundersökningarna in i bedömningen.
En uppföljning kan innehålla hörselundersökningar under sjukdomsförloppet. Hörseln brukar vanligtvis bli sämre vid aktiv sjukdom.3 Uppföljningen kan också göras för att upptäcka om sjukdomen utvecklas i båda öronen.
Vid täta anfall kan vätskedrivande läkemedel användas förebyggande.2 Exempel är bendroflumetiazid eller en kombination av amilorid och hydroklortiazid. Vätskedrivande läkemedel är en vanlig förebyggande behandling vid Ménières sjukdom.
Betahistin kan också användas förebyggande vid täta anfall.2 Effekten av betahistin är dock omstridd.3 Det saknas evidensbaserad behandling för Ménières sjukdom, så läkemedelsbehandlingen behöver anpassas efter dina besvär.
Ett rör genom trumhinnan är en tillgänglig behandlingsmetod vid Ménières sjukdom.2 Kortison kan behandlas genom injektion i mellanörat, genom trumhinnan.3 Kortisonbehandling på detta sätt är fortfarande under utprovning.
Gentamicin kan ges genom trumhinnan och vidare in i innerörat. Gentamicin förstör innerörat irreversibelt och kan även påverka hörseln.2 Därför brukar behandlingen inte användas förrän hörseln redan är kraftigt nedsatt.
Andra kirurgiska metoder som beskrivs är att öppna området kring den endolymfatiska säcken, att förstöra det sjuka innerörat eller att skära av balansnerven. När det sjuka innerörat förstörs blir du döv på det örat. Vilken behandling som är aktuell ska anpassas individuellt, eftersom besvären och anfallsfrekvensen varierar mellan personer.2
Vid stora besvär kan läkaren och du tillsammans komma fram till vilken behandling som passar just dig bäst.1 Behandlingen kan därför behöva omprövas när besvären förändras. Det finns behandlingar som kan lindra symtomen, men ingen behandling med säkert bevisad effekt mot hela sjukdomen.2
Det finns ingen behandling som kan hjälpa mot hörselnedsättning och öronsus vid Ménières sjukdom. En hörapparat kan ändå lindra besvär med hörselnedsättning.1 Hörapparatanpassning kan vara svår när hörseln varierar mellan olika tider.3
När hörseln skiftar kan hörapparatens förstärkning behöva styras av dig. Hörseln kan behöva följas med hörselundersökningar under sjukdomsförloppet, eftersom hörseln vid aktiv sjukdom vanligtvis blir sämre.3 Uppföljningen kan också göras för att upptäcka om sjukdomen utvecklas i båda öronen.
KBT kan lindra besvär vid Ménières sjukdom.1 Det är också viktigt att få information och stöd, eftersom sjukdomen kan innebära stora sociala och praktiska påfrestningar. Vid behov kan du läsa mer om undersökningar och uppföljning i avsnittet om diagnos.
Försök att hitta vanor som fungerar i din vardag. Du kan läsa mer om behandling och uppföljning i avsnitten om behandling vid Ménières sjukdom.