En blodpropp i lungan innebär att en blodpropp finns i en eller flera lungartärer. Många patienter blir helt återställda, men vissa får kvarstående andfåddhet efteråt.
En blodpropp i lungan innebär att det finns en blodpropp i en eller flera lungartärer. Det medicinska namnet är lungemboli. Blodproppen kan ha kommit från en blodpropp i djupa vener i bäckenet eller i en nedre eller övre kroppsdel.1 En blodpropp i lungan kan därför hänga ihop med en blodpropp i venerna någon annanstans i kroppen.
Lungemboli kan se olika ut från person till person. Sjukdomens följder påverkas bland annat av proppens storlek och utbredning samt av hur hjärtat och lungorna fungerar. Lungemboli kan också förekomma tillsammans med en blodpropp i en djup ven.
Förekomsten av lungemboli uppskattas till mellan 25 och 100 fall per 100 000 invånare och år. Förekomsten ökar med stigande ålder.1 Venös tromboembolism förekommer hos cirka 1–3 personer per 1 000 och år, och ungefär en tredjedel av fallen är blodpropp i lungan.2
Sett över hela livet är förekomsten av venös tromboembolism ungefär lika vanlig hos kvinnor och män. Bland yngre kvinnor är förekomsten något högre, medan venös tromboembolism i medelåldern är vanligare bland män. Hos barn är venös tromboembolism mycket ovanligt.2
Många patienter återhämtar sig helt efter en blodpropp i lungan. Cirka en tredjedel får kvarstående andfåddhet i varierande grad. Ungefär 1–3 procent får kronisk lungembolisering med förhöjt tryck i lungkretsloppet.2
Kronisk lungembolisering kan utvecklas om återbildningen av blodkärlet efter en akut blodpropp i lungan blir ofullständig.1 Det innebär att vissa personer kan få kvarstående påverkan även efter den akuta sjukdomen.2 Prognosen påverkas också av eventuell hjärt- eller lungsjukdom eller annan allvarlig sjukdom som finns samtidigt.3
En blodpropp i lungan beror i regel på en djup ventrombos som passerar genom hjärtats högra halva till lungan.4 En sådan blodpropp i lungan kan därför uppstå även om besvären från den ursprungliga proppen inte har märkts tydligt. Riskfaktorerna brukar delas in efter om de är tillfälliga eller bestående och om de är starka eller svaga.
Cirka 60 procent av fallen är provocerade, medan resten saknar en uppenbar orsak.1 En provocerad blodpropp i lungan har alltså samband med en eller flera kända riskfaktorer. När ingen tydlig riskfaktor finns kallas sjukdomen oprovocerad eller spontan.
Flera olika förhållanden kan öka risken för venös tromboembolism och därmed för blodpropp i lungan:
En blodpropp i lungan kan vara svår att känna igen eftersom symtomen varierar mycket.2 Ibland finns också tecken på en blodpropp i en djup ven, till exempel i ett ben. Syresättningen kan vara låg och andningen kan vara snabbare än vanligt. En blodpropp i lungan kan även ge lätt överandning, vilket innebär att du andas snabbare eller djupare än vanligt.3 Besvären kommer oftast plötsligt, men kan också försämras successivt över tid.2 Om du är påverkad i hela kroppen eller om vården bedömer blodpropp i lungan som mycket sannolik behöver du akut vård på en akutmottagning inom specialiserad vård.1 En kliniskt sannolik blodpropp i lungan betyder att sjukvårdspersonal bedömer blodpropp i lungan som minst lika sannolik som andra möjliga orsaker till besvären.2
Vid misstänkt blodpropp i lungan ska du transporteras omgående till medicinklinik.4
Vid utredningen frågar vårdpersonalen om dina aktuella symtom, inklusive andningsbesvär. De frågar också om riskfaktorer, till exempel längre flygresor, kirurgi, immobilisering, p-piller och ärftlighet för blodpropp.1
Det är viktigt att berätta om du har hostat blod, eftersom vårdpersonalen aktivt bör fråga efter detta vid andningsbesvär eller bröstsmärta. Du får också berätta om andra sjukdomar, tobaksbruk och tidigare blodproppar.
Undersökningen börjar med en bedömning av ditt allmäntillstånd och din andningsfrekvens.1 Vårdpersonalen undersöker hjärtat och lungorna, mäter blodtrycket, gör EKG och mäter syremättnaden i vila.
Benen undersöks också, bland annat för ensidig svullnad.1 Det görs eftersom en samtidig djup ventrombos kan förekomma vid blodpropp i lungan.
Eftersom symtomen vid blodpropp i lungan kan likna andra tillstånd används ofta ett poängsystem för att bedöma hur sannolik diagnosen är. Det mest använda poängsystemet är Wells score.2
Behandlingen vid blodpropp i lungan börjar vanligtvis med blodförtunnande läkemedel. På akutmottagningen inleds behandlingen med lågmolekylärt heparin eller direktverkande orala antikoagulantia.1 Lågmolekylärt heparin ges som spruta, medan direktverkande orala antikoagulantia tas som tabletter.
De flesta patienter med låg intermediärrisk eller låg risk kan behandlas med direktverkande orala antikoagulantia. Vilket läkemedel som passar beror bland annat på hur allvarlig blodproppen är, andra sjukdomar och risken för blödning. Lågmolekylärt heparin kan vara aktuellt vid vissa former av cancerassocierad venös tromboembolism eller under graviditet.2
Vid antifosfolipidantikroppssyndrom används warfarin framför direktverkande orala antikoagulantia.2 Behandlingen kan behöva anpassas om du har njursvikt, nyligen har opererats eller har mycket hög blödningsrisk.
Vid hemodynamisk påverkan, till exempel lågt blodtryck, blodtrycksfall eller klinisk chockbild, kan trombolys övervägas.3 Trombolys innebär att ett läkemedel används för att lösa upp blodproppen. Behandlingen kan ge allvarliga blödningar och används därför efter en medicinsk bedömning av nyttan och risken.
Om du har en blodpropp i lungan utan uttalade symtom eller hemodynamisk påverkan får du vara uppe så mycket du orkar.2 Det betyder att du kan röra dig efter ork, i stället för att ligga i sängen hela tiden. Sängläge behövs endast vid uttalade symtom eller om du är hemodynamiskt påverkad.
Hur mycket du orkar kan variera under återhämtningen. Anpassa därför aktiviteten efter din ork. Om du vid kontrollen efter tre till sex månader inte har återfått din fulla funktionsförmåga, och blir lättare andfådd än före insjuknandet utan annan tydlig förklaring, bör du utredas med lungskintigrafi och ultraljud av hjärtat för att utesluta kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension.2
Vårdcentralen kan vara en del av uppföljningen efter en blodpropp i lungan. Där kan du få årliga kontroller och klinisk uppföljning om du behandlas med blodförtunnande läkemedel. Vårdcentralen kan också kontrollera blodtryck, blodstatus, kalium och kreatinin. Vid uppföljningen kan vården också uppmärksamma blödningskomplikationer. Vårdcentralen kan ta ställning till om dosen av den blodförtunnande behandlingen behöver justeras. Vid uppföljningen kan vården ta ställning till om du behöver utredas för en bakomliggande sjukdom.1
En koagulationsmottagning kan hjälpa till med frågor om behandlingen. Där kan vården bedöma hur länge behandlingen ska pågå, om du behöver ytterligare utredning eller om du bör byta till ett annat läkemedel. Ett läkarbesök på koagulationsmottagning bör ske inom tre månader för att utvärdera blodförtunnande behandling och behandlingstid.1
Om du har kvarstående andningsbesvär efter en utläkt blodpropp i lungan kan du hänvisas till en fysioterapeut. Fysioterapeuten kan gå igenom andningstekniker och ge träningsråd.1
En blodpropp i lungan innebär att det finns en blodpropp i en eller flera lungartärer. Den kan ha kommit från en blodpropp i djupa vener i bäckenet eller i en nedre eller övre kroppsdel.1 Det betyder att en blodpropp har följt blodflödet till lungorna.
Symtomen vid blodpropp i lungan varierar mycket. Vanliga symtom är andnöd, snabb andning, andningsrelaterad bröstsmärta, snabb puls och torrhosta. Hosta med blod, feber, svimning och oklar smärta i bröstet eller magen kan också förekomma. Ibland är symtomen mer diffusa, till exempel att konditionen försämras under en längre tid, ångest eller oro.1
Vid misstanke om blodpropp i lungan används Wells score för att bedöma hur sannolik sjukdomen är utifrån symtom och fynd.1 Vid hög klinisk sannolikhet enligt Wells score behövs mer utredning. Vid låg klinisk sannolikhet kan ett lågt D-dimer-värde bidra till att utesluta blodpropp i lungan.3
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Venös tromboembolism kan uppstå när blodet lättare levrar sig, när ett blodkärl skadas eller när blodet blir stillastående i venerna. Därför kan flera riskfaktorer tillsammans ha betydelse. Det går inte alltid att hitta en enda orsak till en blodpropp i lungan.
Cancer kan vara en bakomliggande orsak till en oprovocerad blodpropp i lungan. Östrogen kan påverka risken, bland annat genom p-piller, hormonbehandling i klimakteriet och graviditet.
Stillaliggande gör att blodet kan bli mer stillastående i venerna. Exempel på situationer som räknas som riskfaktorer är:
Även en kortare period med mindre rörelse kan ha betydelse, till exempel vid en längre resa. Risken kan också påverkas av om stillaliggandet beror på en skada, en operation eller annan sjukdom.
Ärftlighet kan bidra till ökad risk för blodproppar. Det gäller särskilt om det finns venös trombos hos nära släktingar eller om en koagulationsrubbning har konstaterats:
Det är inte alla med ärftlighet för ventrombos som får en blodpropp i lungan. Ärftlighet är en av flera möjliga riskfaktorer, och risken kan påverkas av andra omständigheter samtidigt. En familjehistoria av blodpropp kan därför vara viktig när orsaken till sjukdomen bedöms.
En blodpropp i lungan kan påverka blodcirkulationen och i allvarliga fall ge en chockbild. Chockbild vid blodpropp i lungan är en situation där trombolys, alltså behandling som löser upp blodproppen, kan övervägas av vården. Vid chock eller påtaglig cirkulationspåverkan rekommenderas kontakt med intensivvård.3
Tecken på hemodynamisk påverkan kan vara ett systoliskt blodtryck under 90–100 mmHg, ett blodtrycksfall på mer än 40 mmHg under minst 15 minuter eller en klinisk chockbild.3 Påtaglig cirkulationspåverkan kan också hänga samman med andningspåverkan, låg syresaturation, förhöjda hjärtmarkörer eller tecken på påverkan på hjärtats högra kammare.
Andnöd är ett vanligt symtom vid blodpropp i lungan.2 Andningen kan samtidigt vara snabbare än vanligt. Smärtan kan ibland beskrivas som smärta som påverkas av andningen.
Andra symtom kan vara:
Symtomen kan ibland vara mer diffusa. Det kan handla om att konditionen försämras under en längre tid, utan att orsaken är tydlig. Ångest och oro kan också förekomma som diffusa symtom vid blodpropp i lungan.1 Svimning förekommer oftast tillsammans med kvarstående snabb puls eller andnöd.2
Symtomen vid blodpropp i lungan kan likna besvär vid flera andra tillstånd, bland annat hjärtsvikt, lunginflammation, lungsäcksinflammation, luftrörskatarr, astma, KOL, hjärtinfarkt, hjärtsäcksinflammation eller lungkollaps. Därför går det inte att avgöra på symtomen ensamt om du har en blodpropp i lungan.
Vid hög klinisk sannolikhet enligt Wells score behövs mer utredning. Vid låg klinisk sannolikhet och ett lågt D-dimer-värde kan blodpropp i lungan uteslutas.3
Vid låg misstanke kan PERC användas. Blodpropp i lungan kan då uteslutas utan D-dimer om samtliga kriterier är uppfyllda, till exempel låg ålder, normal puls och syremättnad, ingen tidigare blodpropp, ingen nylig operation eller skada, ingen blodig hosta, ingen östrogenbehandling och ingen ensidig bensvullnad.1
D-dimer tas efter en bedömning av den kliniska sannolikheten för blodpropp i lungan.4 Ett negativt D-dimer hos en person utan andra komplicerande sjukdomar eller graviditet utesluter med hög sannolikhet behandlingskrävande blodpropp i lungan.
Andra blodprover kan också behövas. Provtagningen kan omfatta blodstatus, elektrolytstatus, CRP och PK(INR).2 Leverprover och andra riktade prover kan tas beroende på vad vårdpersonalen behöver undersöka.
Troponin T och NT-proBNP kan tas om det finns tecken på cirkulations- eller andningsinstabilitet.3 Proverna kan också användas för att bedöma hur allvarligt tillståndet är.
EKG, syremättnad och lungröntgen kan vara normala vid blodpropp i lungan. En normal lungröntgen utesluter därför inte diagnosen.4
DT av lungartärerna är förstahandsmetod för bilddiagnostik vid misstänkt blodpropp i lungan.1 Undersökningen visar om det finns en propp i lungornas blodkärl.
Lungskintigrafi kan användas som alternativ till DT, särskilt vid överkänslighet mot jodhaltiga kontrastmedel, njursjukdom eller graviditet.3 Vid graviditet kan valet av undersökning anpassas efter den kliniska situationen.
Vid misstanke om kronisk lungemboli kan lungskintigrafi kombineras med ekokardiografi.3 Oklara svar från DT kan diskuteras med en röntgenläkare.
Om trombolys är olämplig eller innebär stora risker kan trombektomi eller trombaspiration i vissa fall genomföras.3 Det innebär att blodproppen avlägsnas genom ett ingrepp. Sådana ingrepp kan bli aktuella vid större centrala blodproppar med tecken på chock eller påverkan på höger kammare.
Vid fortsatt instabilitet trots andra åtgärder kan kirurgisk embolektomi eller ECMO bli aktuellt.3 Kirurgisk embolektomi innebär att blodproppen tas bort genom en operation. ECMO kan användas som en avancerad behandling i mycket allvarliga situationer.
Riskstratifiering görs för alla patienter med blodpropp i lungan för att bedöma prognos, behandling och vårdnivå.2 Bedömningen bygger bland annat på blodtryck, hur hjärtat påverkas och resultat från undersökningar och blodprover.
Ett verktyg som används är sPESI, som tar hänsyn till bland annat ålder, cancersjukdom, hjärt- eller lungsjukdom, puls, blodtryck och syremättnad. Vid mer än en poäng på sPESI rekommenderas sjukhusvård.3 Patienter med intermediär lågrisk ska läggas in.2
Vid lågrisk kan behandling utanför sjukhus övervägas enligt lokala rutiner.2 Det gäller bara när den samlade bedömningen visar att det är lämpligt. Även om behandling utanför sjukhus är möjlig behöver behandlingen följas upp.
Behandlingstiden bestäms bland annat av hur blodproppen uppstod, hur allvarlig den var och vilken blödningsrisk du har. Blodpropp i lungan med en tillfälligt starkt utlösande faktor behandlas i sex månader.2 En tillfälligt starkt utlösande faktor kan till exempel vara en omständighet som inte längre finns kvar när behandlingen är avslutad.
Högriskblodpropp i lungan eller upprepade oprovocerade blodproppar i lungan behandlas tills vidare.2 Vid kvarstående utlösande faktorer kan behandlingen också behöva fortsätta så länge faktorn finns kvar. Vid blodpropp i lungan utan tillfälligt utlösande faktor kan minst sex månaders behandling behövas, och fortsatt behandling kan övervägas.
Patienten bör följas upp på en medicinmottagning. Uppföljningen kan också ta ställning till om en utredning av bakomliggande cancersjukdom behövs. Efter uppföljningen kan du remitteras vidare till primärvården. Uppföljningen ska bland annat bedöma restsymtom som behöver utredas. Vid uppföljningen bedöms också behandlingstidens längd, risken för nya blodproppar och risken för blödning. Vid uppföljningen kan vården också ta ställning till om en koagulationsutredning behöver göras.2
Vid kvarstående andfåddhet efter sex månaders behandling kan utredning göras för att utesluta kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension.2 Utredningen kan omfatta lungskintigrafi och ekokardiografi. Den blodförtunnande behandlingen kan behöva fortsätta tills utredningen är klar och ett nytt beslut har fattats.
Om du fortfarande har besvär efter behandlingen kan uppföljningen också omfatta bedömning av hjärtats och lungornas funktion. Kvarstående andningsrelaterade besvär efter utläkt blodpropp i lungan kan leda till hänvisning till fysioterapeut för genomgång av andningstekniker.
Den viktigaste risken med blodförtunnande behandling är blödning. Blödningsrisken är högst i början av blodförtunnande behandling. Risken är högre om du tidigare har haft en blödning, är äldre eller har njur- och leversvikt.2
Samtidig behandling med exempelvis trombocythämmare eller NSAID ökar blödningsrisken.2 Därför behöver vården känna till alla läkemedel du använder när behandlingen planeras och följs upp. Uppföljningen kan också omfatta blodtryck, blodstatus, kalium och kreatinin. Kontroller av blodtryck, blodstatus, kalium och kreatinin kan ingå i den fortsatta uppföljningen.1
Vid uppföljningen beaktas även eventuella blödningskomplikationer. Behandlingstiden och eventuella ändringar av behandlingen beslutas av vården utifrån din samlade riskbedömning.
Efter en utläkt blodpropp i lungan kan du ha kvar andningsrelaterade besvär. Vid sådana besvär kan du hänvisas till en fysioterapeut för genomgång av andningstekniker. Fysioterapeuten kan också ge träningsråd.1 Rehabiliteringen kan därför omfatta både andningsteknik och träning, beroende på vilka besvär du har kvar.
Övervikt är en riskfaktor både för att insjukna i och återinsjukna i venös tromboembolisk sjukdom.1 Det är därför en uppgift som kan vara viktig vid uppföljningen efter en blodpropp i lungan. Fysisk aktivitet och rehabilitering kan samtidigt behöva anpassas efter kvarstående andningsbesvär och din ork.