Livmoderkroppscancer innebär att en cancertumör har uppstått inuti livmodern, oftast i livmoderns slemhinna, som kallas endometriet. De flesta diagnostiseras i ett tidigt skede, och möjligheterna är oftast goda att bli av med sjukdomen.
Livmoderkroppscancer innebär att en cancertumör har uppstått inuti livmodern. Sjukdomen uppstår oftast i livmoderns slemhinna, som kallas endometriet. Där börjar den med cellförändringar och kan sedan växa djupare in i livmodern. Livmoderkroppscancer är en annan sjukdom än livmoderhalscancer.1
Cancer i livmoderkroppen kan också börja i muskelväggen eller stödjevävnaden, men den vanligaste tumörtypen är den som börjar i slemhinnan. Denna tumörtyp utgör mer än 90 procent av cancerformerna i livmoderkroppen.2 Om sjukdomen växer utanför livmodern kan den sprida sig. Sådan spridning kallas metastaser eller dottertumörer.
Knappt 1 400 kvinnor insjuknar årligen i livmoderkroppscancer i Sverige.3 Det är den vanligaste gynekologiska cancersjukdomen i Sverige.2 Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder och är vanligast efter klimakteriet.1 Medianåldern vid diagnos är 71 år.
De flesta med livmoderkroppscancer diagnostiseras i ett tidigt skede. Det betyder att sjukdomen ofta upptäcks innan den har spridit sig utanför livmodern. Sjukdomens utveckling och prognos påverkas bland annat av hur långt den har utvecklats och av vilken typ av tumör det är.2
EIN är en typ av cellförändringar i livmoderns slemhinna och ett förstadium till livmoderkroppscancer.1 EIN räknas alltså inte som livmoderkroppscancer, men förändringen kan finnas samtidigt som cancer i livmodern.
Cancer som växer utanför livmodern kan bilda metastaser, som också kallas dottertumörer. Möjligheterna är oftast goda att bli av med livmoderkroppscancer.1 Den relativa femårsöverlevnaden är 85 procent enligt Läkemedelsboken.3 Femårsöverlevnaden varierar mellan olika stadier: 96 procent i stadium I, 79 procent i stadium II, 60 procent i stadium III och 28 procent i stadium IV.2 Prognosen är ofta bättre när sjukdomen upptäcks tidigt.4
Det går inte att säga exakt varför en viss person får livmoderkroppscancer.1 Risken är högre när östrogennivåerna är högre utan tillräckligt med gulkroppshormon.3 Det kan till exempel hända vid fetma, diabetes, högt blodtryck eller östrogenbehandling utan tillägg av gulkroppshormon.
Fettvävnad kan öka mängden östrogen som kroppen kan använda genom att omvandla androstendion till östrogen.2 Högre östrogennivåer kan då stimulera livmoderns slemhinna och öka risken för livmoderkroppscancer.
Flera faktorer kan påverka risken för livmoderkroppscancer:
Symtomen vid livmoderkroppscancer kan vara blödningar eller flytningar som är annorlunda.1 Blödning efter klimakteriet är det vanligaste symtomet vid livmoderkroppscancer. Runt 10 procent av kvinnor med blödningar efter klimakteriet har livmoderkroppscancer.2 Illaluktande blodiga flytningar kan förekomma, liksom menstruationsliknande smärtor.3 Vid mer avancerad cancer kan även blodpropp i en djup ven leda till att sjukdomen upptäcks. Även om livmoderkroppscancer är vanligast hos äldre kvinnor kan blödningsrubbningar under åren före och efter klimakteriet bero på en bakomliggande cancersjukdom.2
Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp om läkaren tror att du kan ha livmoderkroppscancer. Det är för att du ska få göra undersökningarna och få svar så snabbt som möjligt.1
Vid misstanke remitteras du till en gynekolog. Där görs en gynekologisk undersökning, vaginalt ultraljud och vid behov vävnadsprov.4
Läkaren behöver känna på livmodern och undersöka den med ultraljud. Undersökningarna görs via slidan.1 Det kallas gynekologisk undersökning.
Ett vävnadsprov kan visa om du har livmoderkroppscancer eller förstadier i form av till exempel EIN. EIN är en typ av cellförändringar och ett förstadium till livmoderkroppscancer.1
Vid vävnadsprovet för läkaren in en tunn slang genom slidan och in i livmodern. Med hjälp av slangen sugs en liten bit av livmoderslemhinnan ut. Det kan göra lite ont, men provtagningen går fort.1
Kirurgi är förstahandsbehandling för cirka 95 procent av personer med livmoderkroppscancer.2 Målet är att ta bort all synlig tumör och samtidigt bestämma hur utbredd sjukdomen är. För de flesta behövs ingen ytterligare behandling efter operationen.
Om det inte finns tecken på spridning är standardoperationen att ta bort hela livmodern, båda äggledarna och båda äggstockarna samt undersöka portvaktskörtlarna.2 Det är en operation där livmodern tas bort, så kallad hysterektomi. Lymfkörtlar nära cancertumören kan också tas bort för undersökning.1 Om lymfkörtlarna innehåller cancer kan du behöva mer behandling.
De flesta operationer kan göras med minimalinvasiv teknik. Minimalinvasiv operation leder till kortare vårdtider och snabbare återhämtning. Om det finns misstanke om spridning i buken kan en öppen operation behövas för att ta bort synliga cancerförändringar. Vid operationen undersöks lymfkörtlarna med portvaktskörtelteknik när det inte finns tydliga tecken på spridning utanför livmodern.2
En del personer behöver behandling med cellgifter, strålbehandling, immunterapi eller hormonbehandling utöver operation.
Försök att röra på dig varje dag på ett sätt som du klarar av och tycker om. Det kan vara en kort promenad eller annan vardagsmotion. Ät och drick så att du mår bra. Rök inte och undvik alkohol under sjukdomen och behandlingen. Kroppen återhämtar sig bättre efter behandlingen när du undviker rökning och alkohol, och risken för komplikationer minskar också.1
Om du känner dig orolig kan det hjälpa att prata med kontaktsjuksköterskan eller en närstående.1 Du kan också läsa mer om hjälp med tankar och känslor vid cancer här på varden.se.
Förbered hemkomsten efter en operation genom att till exempel ordna hämtning och matlådor. Du kan behöva vara sjukskriven i några veckor eller längre, beroende på vilken behandling du behöver. Ett minderårigt barn har rätt att få information och stöd utifrån sitt eget behov om en närstående är sjuk.1
Efter behandlingen kan du få ett eller flera besvär. Klimakteriebesvär kan till exempel vara vallningar eller att slidan svider och känns torr. Trötthet kan också förekomma. Svullnader eller tyngdkänsla kan komma i underlivet eller benen.1
Om du har symtom som kan bero på livmoderkroppscancer kan du kontakta en vårdcentral eller en gynekolog. Du kan också ringa 1177 för att få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1
Vid misstanke remitteras du till en gynekolog.4 Där kan du få en gynekologisk undersökning, vaginalt ultraljud och vid behov ett vävnadsprov. Om läkaren tror att du kan ha livmoderkroppscancer följer utredningen ett standardiserat vårdförlopp, så att du ska få göra undersökningarna och få svar så snabbt som möjligt.1
1177 erbjuder sjukvårdsrådgivning på telefon. Du kan ringa 1177 dygnet runt för råd om hälsa och vård.1
I cancervården kan en kontaktsjuksköterska ge stöd och hjälpa till med olika praktiska saker. Du kan också prata med sjukhusets kurator om du behöver samtalsstöd.1
Livmoderkroppscancer innebär att en cancertumör har uppstått inuti livmodern. Sjukdomen börjar oftast i livmoderns slemhinna, som kallas endometriet.1
Blödning efter klimakteriet är det vanligaste symtomet vid livmoderkroppscancer.2 Förändrade flytningar under klimakteriet eller efter att mensen har upphört kan förekomma. Förändrad mens före eller under klimakteriet kan också vara ett symtom.1
Det är vanligt att behöva bli opererad. Att bli opererad innebär oftast att läkaren tar bort hela livmodern, båda äggledarna och äggstockarna.1
En del behöver också behandling med cellgifter, strålbehandling, immunterapi eller gulkroppshormon.1 Vilka behandlingar som behövs beror bland annat på sjukdomens spridning och andra undersökningsfynd.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Övervikt och obesitas är särskilt tydligt kopplade till den vanligaste typen av livmoderkroppscancer. Risken kan också påverkas av andra tillstånd som leder till högre östrogennivåer eller stimulering av livmoderns slemhinna. En ovanlig riskfaktor är en östrogenproducerande tumör i äggstockarna. Långvarig behandling med tamoxifen efter bröstcancer ökar också risken för livmoderkroppscancer.
Livmoderkroppscancer kan vara ärftlig, men det är ovanligt.1 Lynchs syndrom innebär förändringar, så kallade mutationer, i gener som hjälper till att reparera fel i DNA. För en kvinna med Lynchs syndrom är den sammanlagda risken under livet för livmoderkroppscancer 40–60 procent.2
Faktorer som kan minska risken är:
Den skyddande effekten av kombinerade p-piller verkar hänga samman med mängden gulkroppshormon i behandlingen. Risken minskar också i proportion till antalet barn som en kvinna har fött.
Blödning efter klimakteriet är alltså ett vanligt första tecken, men symtomen kan se olika ut. Nytillkomna flytningar hos äldre personer behöver också utredas för att utesluta livmoderkroppscancer och livmoderhalscancer.
Det är ovanligt att livmodern gör ont vid livmoderkroppscancer.1 Vid mer avancerad cancer kan buk- eller bäckensmärta förekomma. Viktnedgång kan förekomma som ett allmänt cancersymtom vid mer avancerad cancer.2
Symtom från livmoderkroppscancer kan ha andra orsaker än cancer. Enstaka blödningar under det första året efter den sista mensen är oftast ofarliga och brukar bero på att äggstockarna fortfarande producerar hormoner.1
Ett eller flera av följande besvär ska väcka misstanke om livmoderkroppscancer:4
Vävnadsprov kan också tas vid en undersökning som kallas hysteroskopi.1 Vid en del undersökningar kan koksalt föras in i livmoderhålan för att skilja en misstänkt cancer från till exempel en polyp och för att avgöra hur vävnadsprovet bäst ska tas. Vid förändringar som sitter på ett avgränsat ställe är vävnadsprov vid hysteroskopi mer tillförlitligt, eftersom läkaren då kan ta prov från just förändringen. Ibland kan läkaren samtidigt ta bort en polyp om det finns en sådan förändring. Vävnadsprovet undersöks sedan i mikroskop för att bedöma vilken typ av förändring det är.2
Om du har cancer behöver du fler undersökningar för att se om cancern har spridit sig utanför livmodern. Lungorna och magen undersöks med datortomografi. En del behöver också undersökas med magnetkamera eller PET-kamera.1
Vaginalt ultraljud kan användas för att bedöma tumörens storlek och hur djupt den växer i livmodermuskeln.2 Undersökningen kan också visa om tumören har vuxit ner i livmoderhalsen eller om det finns tecken på spridning utanför livmodern.
Stadieindelningen bygger på fynd vid operation och på en mikroskopisk undersökning av operationsmaterialet. För en korrekt stadieindelning behöver lymfkörtlar undersökas vid den första operationen, om det inte finns tydliga tecken på spridning i buken.2
Analys av MMR-proteiner görs rutinmässigt på tumörmaterial vid livmoderkroppscancer. Analysen kan bidra till att hitta personer med ärftlig cancer och används också för att bedöma vilken behandling som kan vara aktuell vid återfall. Vid den mikroskopiska undersökningen kan tumören också beskrivas utifrån sina vävnadsegenskaper. Tumörens stadium bestäms därefter genom att väga samman fynd från operationen och undersökningen av operationsmaterialet.2
Under utredningen kan flera olika undersökningar alltså behövas: gynekologisk undersökning, vaginalt ultraljud, vävnadsprov och ibland ytterligare bilddiagnostik. Vilka undersökningar som behövs beror på vad de tidigare undersökningarna visar.
Cellgifter kan minska risken för återfall när sjukdomen har spridit sig. Cellgifter ges som dropp i blodet. Immunterapi kan bromsa sjukdomen när den har spridit sig och ges då tillsammans med cellgifter som dropp i blodet.1
Strålbehandling kan ges utifrån eller inifrån livmodern. Inre strålbehandling kallas också brachyterapi. Gulkroppshormon kan bromsa och krympa cancern.1 Det kan ges som tabletter eller som en spiral om du har livmodern kvar. Om operation innebär en hög risk på grund av andra sjukdomar kan inre strålbehandling vara ett alternativ till den första operationen vid stadium I–II. Yttre strålbehandling kan ibland ges som enda behandling i palliativt syfte när operation inte har gjorts och annan behandling inte bedöms lämplig.2
Om du är i fertil ålder bör du prata med läkaren före behandlingen om du vill försöka få barn. I vissa fall kan hormonbehandling ges i väntan på operation, så att du kan försöka bli gravid och föda barn först.1 Om läkaren bedömer att det är möjligt kan behandlingen alltså skjutas upp under noggrann uppföljning.
Fertilitetsbevarande behandling rekommenderas generellt inte vid livmoderkroppscancer. Vid noggrant utvalda ytliga låggradiga tumörer kan hög dos gulkroppshormon ändå prövas.2 Det gäller en ytligt växande tumör i stadium IA av låggradig endometrioid typ och kräver mycket noggrann uppföljning. I vissa fall kan äggstockarna sparas vid operation, så att du behåller dina ägg.1 Det behöver bedömas av läkaren före behandlingen.
Vid EIN rekommenderas i regel att livmodern tas bort efter avslutat barnafödande. Hormonbehandling kan övervägas vid EIN om fertiliteten ska bevaras eller om operation inte kan göras. Hormonbehandlingen ges i första hand som hormonspiral och bör följas upp med ultraljud och vävnadsprov från livmoderslemhinnan. Vid EIN kan hormonbehandling alltså vara ett alternativ när du vill bevara fertiliteten eller inte kan opereras, men behandlingen behöver följas med ultraljud och vävnadsprov.2
Vid stadium III–IV rekommenderas efterbehandling med en kombination av cellgifter, strålbehandling och ibland immunterapi. Valet påverkas av sjukdomens stadium, tumörens molekylära typ och om det finns tumör kvar efter operationen.
Vid ett isolerat återfall i vagina eller bäcken är strålbehandling oftast förstahandsbehandling. Vid spridd sjukdom är kombinationen cellgifter och immunterapi förstahandsval för majoriteten.2 Återfall kan behandlas igen med operation, strålbehandling eller olika läkemedel.1 Vilken behandling som passar beror på hur sjukdomen utvecklar sig. Vid ett återfall bör möjligheten till operation eller strålbehandling med målet att få bort sjukdomen först övervägas. Vid vissa låggradiga tumörer som har receptorer för östrogen och en begränsad mängd tumör kan hormonbehandling vara ett alternativ.2
Om cancern inte går att få bort finns behandling som kan bromsa sjukdomen och lindra symtom.1 Sådan behandling kallas palliativ behandling. Den kan ibland göra att du kan leva ett bra liv trots livmoderkroppscancer, ibland i många år.
Uppföljningen varierar mellan olika personer.1 För många är risken för återfall liten, och då behövs inte alltid regelbundna undersökningar om du mår bra. Du och läkaren bestämmer tillsammans vad som blir bäst för dig.
Personer som följs regelbundet brukar ha tätare besök i början och glesare besök senare.1 Enligt det nationella vårdprogrammet följs personer med genomgången livmoderkroppscancer vanligtvis i fem år med gynekologisk undersökning och vaginalt ultraljud. De flesta återfall upptäcks under de första två åren efter behandlingen. Den vanligaste platsen för ett återfall är toppen av slidan.2
Vissa cellgifter kan göra att du tappar håret, men håret kommer tillbaka efter behandlingen. Strålbehandling kan göra slidan trång med tiden. Det kan då bli svårare att ha slidsamlag eller att bli undersökt i slidan. För att förebygga besvären kan du använda den stav du har fått för att föra in i slidan.1 Staven kallas dilatator, och du får mer information av vårdpersonalen på mottagningen.
Det går att ha ett bra sexliv och samliv efter livmoderkroppscancer, men det kan ta tid.1 Det finns hjälp att få om behandlingen eller dina tankar och känslor påverkar sexualiteten.
Vänta med slidsamlag tills operationssåret i slidan har läkt. Prata med läkaren om vad som gäller för dig. Du kan inte bli gravid om livmodern är borttagen.1 Om du vill försöka få barn behöver du prata med läkaren innan behandlingen mot livmoderkroppscancer.
Efter behandlingen ska du säga till kontaktsjuksköterskan om du får något av följande:
Du kan läsa mer om cancer och sexualitet och om stöd vid cancer här på varden.se.
Genom Min vårdplan har du möjlighet att vara delaktig i din vård. Du kan få svar på frågor som är viktiga för dig om din utredning, behandling, uppföljning och rehabilitering.1
För att kunna vara delaktig behöver du förstå informationen från vårdpersonalen, och du ska få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.1 Ställ frågor om något är oklart.
Du kan få en ny medicinsk bedömning av en annan läkare om du har en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom. En annan läkares bedömning kan hjälpa dig om du är osäker på vilken vård eller behandling som är bäst för dig.1
Du kan inte bli gravid om livmodern är borttagen. Om du vill försöka få barn behöver du prata med läkaren innan behandlingen mot livmoderkroppscancer.1
I vissa fall kan hormonbehandling ges i väntan på operation för att möjliggöra graviditetsförsök först. Det kan också gå att spara äggstockarna så att du får behålla dina ägg.1