Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) är en blodcancersjukdom där B-lymfocyter, en sorts vita blodkroppar, utvecklas till cancerceller och ansamlas i blodet. Sjukdomen kan utvecklas långsamt, och personer utan symtom behöver vanligtvis inte behandling direkt utan följs regelbundet med blodprover och kliniska kontroller.
Kronisk lymfatisk leukemi, KLL, är en blodcancersjukdom som orsakas av att B-lymfocyter, som utvecklats till cancerceller, ansamlas i till exempel blodet. B-lymfocyter är en form av vita blodkroppar. KLL räknas av Världshälsoorganisationen, WHO, som ett lymfom.1 Det betyder att KLL hör till gruppen lymfomsjukdomar, även om sjukdomen också påverkar blodet.
De förändrade B-lymfocyterna kan ansamlas i blod, benmärg, lymfkörtlar och mjälte.2 När cellerna samlas på flera av dessa platser påverkas både blod- och lymfsystemet av sjukdomen. KLL är alltså en sjukdom där förändrade vita blodkroppar finns i kroppens blodbildande och lymfatiska vävnader.
KLL börjar ofta lugnt och smygande, men kan hos vissa personer ha ett mer aggressivt förlopp.1 Många patienter har en stillsam sjukdom med långsam försämring och kan vara utan symtom i flera år.2 Sjukdomen upptäcks därför ibland när ett blodprov tas av en annan anledning.1
KLL är för det mesta livslång.3 För vissa personer förblir sjukdomen stillsam under lång tid, medan andra får en tydligare försämring. Hur sjukdomen utvecklas varierar alltså mellan olika personer. En del patienter får sjukdomsförlopp först efter flera år med stillsam sjukdom.
Cirka 650 personer insjuknar i KLL i Sverige varje år.1 KLL är den vanligaste leukemiformen hos vuxna. Barn får inte KLL.3
Medianåldern vid diagnos är cirka 72 år. Cirka 25 procent av patienterna är under 65 år när diagnosen ställs. KLL är den vanligaste leukemiformen hos vuxna med europeiskt ursprung. Incidensen är 1,6 gånger högre hos män än hos kvinnor.2 KLL är vanligare hos män än hos kvinnor.1 Sjukdomen är vanligast hos personer med europeiskt ursprung och är relativt ovanlig hos personer med asiatiskt och afrikanskt ursprung.2
Den bakomliggande orsaken till KLL är inte känd. Det finns alltså inget enskilt ämne eller någon säker händelse som kan pekas ut som orsaken till sjukdomen. Beskrivna omgivningsfaktorer verkar ha svag påverkan, och inget direkt utlösande ämne är säkerställt.2 Forskning har ändå visat att flera olika förändringar i arvsanlagen kan ha betydelse för risken att utveckla KLL.
Det går därför oftast inte att säga varför just du har fått KLL. Att orsaken är okänd betyder inte att vården saknar kunskap om sjukdomen, men den exakta början till sjukdomen kan inte alltid förklaras.
Genetisk benägenhet verkar ha betydelse för KLL. Vid KLL har man hittat omkring 30–40 olika gener som kan påverka mottagligheten för sjukdomen.2 Det betyder inte att KLL vanligtvis förs vidare direkt från förälder till barn.
Hos ungefär fem procent av patienterna finns en eller flera släktingar med KLL eller annan lymfomsjukdom.2 För de flesta med KLL finns alltså ingen känd nära släkting med samma sjukdom eller annan lymfomsjukdom.
Det finns ingen indikation för screening eller släktutredning av anhöriga till personer med KLL.2
Kronisk lymfatisk leukemi, KLL, upptäcks ofta av en slump när ett blodprov tas av en annan anledning. Du kan alltså ha KLL utan att känna av några besvär när sjukdomen upptäcks.2 Ibland syns då ett ökat antal lymfocyter i blodet, utan att det ger symtom.
KLL kan vara stillsam och utvecklas långsamt. För vissa personer kommer en försämring först efter flera år med stillsam sjukdom.2 Hur sjukdomen märks och hur snabbt den utvecklas varierar därför mellan olika personer.
Ungefär 85 procent av personer med KLL behöver ingen behandling när diagnosen ställs. Med tiden utvecklar ungefär två av tre personer med KLL behov av behandling.1 Att inte behöva behandling direkt betyder därför inte att sjukdomen har försvunnit, utan att den följs över tid.
När KLL ger besvär kan de komma smygande och bero på förändringar i blodet eller på att KLL-celler samlas i olika delar av kroppen. Vanliga symtom och fynd är: Feber utan påvisbar infektion kan också förekomma. Förstorade lymfkörtlar kan finnas på ett eller flera ställen, även i magen. Ett högt antal lymfocyter i blodet ger vanligtvis inga symtom.2
Vid den första bedömningen får du berätta för läkaren om dina symtom. Läkaren tittar och känner på kroppen, bland annat efter tecken som kan vara viktiga för den fortsatta utredningen.3
KLL utreds på en specialistklinik för vuxna. Specialistkliniken kallas vanligen hematologklinik eller medicinklinik.3 Där planeras de undersökningar och blodprover som behövs för att bekräfta eller avfärda diagnosen.
För de flesta räcker en analys av blodprovet för att ställa diagnosen KLL.2 Utredningen är därför ofta enkel och okomplicerad, även om flera delar ingår i analysen.
Utredningen omfattar följande undersökningar:2
Personer utan symtom behöver vanligtvis inte behandling direkt utan följs regelbundet med blodprover och kliniska kontroller.3 Minst en tredjedel av patienterna behöver aldrig behandling för sin KLL. Randomiserade studier har inte kunnat visa någon vinst med att börja behandla innan sjukdomssymtom eller sjukdomstecken finns.2
Behandling kan behövas vid tydliga sjukdomsbesvär eller tecken på att sjukdomen utvecklas. Exempel på behandlingsindikationer är:
KLL kan göra att du lättare får infektioner. Därför är vaccinationer och uppföljning en viktig del av stödet vid sjukdomen. Årlig vaccination mot influensa rekommenderas för alla personer med KLL. Vaccinationen kan ge ett sämre skydd, särskilt efter vissa behandlingar, men rekommenderas ändå.
Vaccination mot pneumokocker rekommenderas för personer med KLL. Vid KLL kan svaret på pneumokockvaccinationen vara nedsatt även före behandling, och både polysackaridvaccin och konjugatvaccin bör användas. Vaccination mot TBE rekommenderas också. Vaccinationer bör helst ges tidigt i sjukdomsförloppet för att ge så bra vaccinationssvar som möjligt.2
Om du får symtom som stämmer med covid-19 bör du kontakta sjukvården för provtagning.
Om du tror att du har leukemi ska du kontakta en vårdcentral.3 Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in. Vårdcentralen är därför en första kontakt när du behöver få dina besvär bedömda och vägledning om fortsatt vård.
Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning.3 Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård. Du kan ringa 1177 dygnet runt. På 1177.se finns också information om sjukdomar och vilka mottagningar du kan kontakta.
Du som är vuxen får komma till en specialistklinik om läkaren misstänker att du har leukemi. Specialistkliniken kallas hematologklinik eller medicinklinik.3 Där finns personal med kunskap om blodsjukdomar och den fortsatta utredningen. Vuxna som utreds för misstänkt KLL omfattas av ett standardiserat vårdförlopp, som organiserar utredningen så att den går så snabbt som möjligt.
Efter ett cancerbesked har du rätt till en kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan är med och samordnar vården, hjälper dig att veta vad som händer och fungerar som en central kontaktperson för dig som är sjuk och för närstående.1
KLL är en blodcancersjukdom som orsakas av att B-lymfocyter utvecklas till cancerceller.1 Sjukdomen kan finnas i blodet och även i lymfkörtlar eller benmärg. Det betyder att KLL hör till gruppen lymfomsjukdomar, även om namnet innehåller ordet leukemi. KLL är den vanligaste leukemiformen hos vuxna. Barn får inte KLL.3
Symtomfria personer behöver vanligtvis inte behandling direkt. Många som har KLL behöver alltså inte behandlas när sjukdomen upptäcks. Regelbundna blodprov används för att följa sjukdomen och avgöra när behandling behövs. Uppföljningen kan också visa när behandling behöver börja eller när behandling behöver ges igen. Uppföljningen innebär att du lämnar blodprov några gånger om året.3 Alla personer med KLL följs också regelbundet med blodprover och kliniska kontroller.2
För de flesta räcker ett blodprov för att ställa diagnosen.3
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
En liten ökad risk för KLL har setts efter exponering för strålbehandling, metaller, petroleumprodukter, konstgödsel och bekämpningsmedel.1 Sambanden visar inte att dessa faktorer direkt orsakar KLL hos en enskild person. Omgivningsfaktorer som kan leda till ökad risk har beskrivits, men deras påverkan verkar vara svag.
Trötthet kan vara ett tecken på blodbrist. Blodbrist kan också göra att du blir yr, blek eller lätt andfådd. KLL kan ge blodbrist genom att den normala blodbildningen i benmärgen trängs undan. Blodbrist kan också bero på hemolytisk anemi, där de röda blodkropparna förstörs tidigare än de ska.1
När B-lymfocyter har utvecklats till cancerceller kan kroppen få brist på antikroppar.1 Då kan du lättare få infektioner. Infektionerna sitter ofta i luftvägarna.4
Förstorade lymfkörtlar kan finnas på halsen, i armhålorna, i ljumskarna eller i magen.1 En förstorad mjälte kan ge tryckkänsla eller smärta i magen. Den kan också göra dig andfådd och göra att du känner dig mätt tidigare än förut när du äter. En förstorad lever ger däremot sällan symtom.2
Symtom som trötthet, svettningar, viktnedgång, infektioner och blödningar kan ha många andra orsaker än KLL. Ett enskilt symtom visar därför inte i sig att du har KLL.
Immunmedierad hemolys kan orsaka snabbt tilltagande blodbrist. Det kan kräva akut omhändertagande.2
Om symtomen kommer tillbaka ska du kontakta din behandlande läkare eller en vårdcentral genast.3 Det gäller även om besvären liknar sådant du har haft tidigare.
Med klonala B-lymfocyter menas här B-lymfocyter som har samma ursprung och hör till den sjukliga cellgruppen. Flödescytometri används för att undersöka om B-lymfocyterna har en sådan klonal sammansättning.
Om blodprovet visar en avvikande bild kan läkaren behöva utreda om det finns någon annan blod- eller lymfsjukdom. Flödescytometrin kan då bidra till att skilja KLL från andra sjukdomar. Vid diagnosen bedöms också om lymfocyterna ser mogna ut i blodutstryket. Flödescytometri undersöker vilka kännetecken cellerna har på sin yta och om de tillhör samma klon. Om blodprovet inte ger en typisk bild kan läkaren behöva överväga andra lymfomsjukdomar, till exempel mantelcellslymfom. Då kan ytterligare analyser behövas för att skilja sjukdomarna åt.2
Benmärgsprov eller vävnadsprov från en lymfkörtel kan användas för att ställa diagnosen KLL.2 Ett benmärgsprov innebär att både blod från benmärgen och ett vävnadsprov tas. Ett vävnadsprov från en lymfkörtel tas med en nål genom huden eller genom en operation.
Inför behandlingsstart kan fler undersökningar behövas för att bedöma sjukdomen och planera vården.1 Det kan då handla om:
Blodprov inför behandling kan undersöka om du har EBV, CMV, hepatit B, hepatit C eller hiv.2 Sådana infektioner kan ligga vilande och kan återaktiveras av behandling.
Vid den kompletterande utredningen kan vården också mäta blodvärde, blodplättar, njurfunktion och andra blodprover som visar hur kroppen fungerar. Resultaten används tillsammans med den kliniska undersökningen när läkaren bedömer sjukdomen.
Vuxna som utreds för misstänkt KLL omfattas av ett standardiserat vårdförlopp. Standardiserade vårdförlopp organiserar utredningen så att den går så snabbt som möjligt.3 Läkaren berättar varför du behöver utredas, vad undersökningarna innebär och när du kan få besked.
Rai- och Binet-stadierna bygger bland annat på blodvärde, blodplättar och förekomst av förstorade lymfkörtlar, mjälte eller lever.2
Stadieindelningen beskriver hur sjukdomen ser ut vid bedömningen. Den används tillsammans med andra uppgifter, till exempel resultat från blodprover och genetisk analys, när läkaren värderar sjukdomens förlopp.
Ett högt lymfocytantal i sig behöver inte alltid behandlas, och den snabba ökningen ska bedömas tillsammans med andra sjukdomstecken. Inför behandlingsvalet bedöms också om du tidigare har fått behandling och vilken effekt eller vilka biverkningar den hade. Tumörbördan, alltså mängden sjukdom, kan påverka risken för komplikationer när behandlingen startar. Risken för läkemedelsinteraktioner behöver särskilt vägas in, bland annat om du använder blodförtunnande läkemedel. Det finns i dag ingen säker kunskap om den bästa ordningen för olika målriktade behandlingar.2
Målriktade läkemedel hindrar cancercellerna på olika sätt.3 Många av behandlingarna tas genom munnen. Vilket läkemedel eller vilken kombination som passar beror på sjukdomens genetiska egenskaper och på din övriga hälsa.
BTK-hämmare är en grupp B-cellreceptorhämmare som används vid KLL.2 Exempel är akalabrutinib och zanubrutinib.
Vid KLL utan p53-avvikelse rekommenderas i första hand tidsbegränsad behandling med venetoklax i kombination med obinutuzumab eller akalabrutinib.2 Andra faktorer, som hjärt-kärlsjukdom, njurfunktion, annan medicinering och tumörbörda, vägs också in när behandlingen väljs.
Äldre behandlingar med cytostatika och antikroppar används numera bara i enstaka situationer, eftersom de flesta personer med KLL bör behandlas med målriktade läkemedel. Målriktade behandlingar kan ges som en tidsbegränsad kombination eller som kontinuerlig behandling. Vid KLL utan p53-avvikelse är tidsbegränsade kombinationer ofta ett förstahandsalternativ. Vid p53-avvikelse behöver hjärt-kärlsjukdom och behandling med blodförtunnande läkemedel särskilt beaktas när en BTK-hämmare övervägs. Om en BTK-hämmare inte längre fungerar eller sjukdomen snabbt försämras under behandlingen bör en behandling med en annan verkningsmekanism övervägas i stället för en annan BTK-hämmare.2
BTK-hämmare kan påverka hjärt-kärlsystemet och öka risken för förmaksflimmer och högt blodtryck. BTK-hämmare har också blodplättshämmande effekt och kan öka blödningsrisken. Därför behöver läkaren väga in hjärt-kärlsjukdom och behandling med blodförtunnande läkemedel när behandlingen väljs.
Venetoklax behöver trappas upp långsamt under fem veckor för att minska risken för tumörlyssyndrom.2 Tumörlyssyndrom innebär att många cancerceller bryts ner på kort tid. Vid stor tumörbörda kan förebyggande behandling mot tumörlyssyndrom behövas när behandlingen startar. Förebyggande behandling kan också omfatta läkemedel och tillräcklig vätsketillförsel.
Behandlingen kan påverka blodvärdena och immunförsvaret. Understödjande behandling kan därför behövas, till exempel blodtransfusioner vid låga blodvärden, tillväxtfaktorer vid nedsatt blodbildning och behandling som förebygger eller behandlar infektioner. Vid upprepade bakteriella infektioner och brist på antikroppar kan immunglobulinbehandling bli aktuell. Vid nedsatt blodbildning kan tillväxtfaktorn G-CSF vara till hjälp. Tidigt under behandling med venetoklax förekommer ofta övergående brist på neutrofiler, och då kan G-CSF användas. Vid stor tumörbörda kan förebyggande behandling mot tumörlyssyndrom bestå av allopurinol före och under behandlingen. Tillräcklig vätsketillförsel är också viktig vid förebyggande behandling mot tumörlyssyndrom. Vid hög risk för tumörlyssyndrom kan rasburikas användas.2
Vid återfall ska en ny klinisk bedömning och analys av eventuell ny p53-avvikelse göras.2 Behandlingen väljs bland annat utifrån tidigare behandling, hur snabbt återfallet har kommit och hur kroppen kan orka med den nya behandlingen. Efter tidigare kemoimmunoterapi kan en BTK-hämmare eller venetoklax vara aktuellt. Om sjukdomen försämras under behandling med en BTK-hämmare kan ett läkemedel med en annan verkningsmekanism, till exempel venetoklax, behöva övervägas.
Allogen stamcellstransplantation kan minska återfallsrisken och leda till bot vid KLL. Behandlingen är krävande och kan ge allvarliga komplikationer. Den kan diskuteras särskilt om målriktade behandlingar inte längre fungerar eller inte kan tolereras. Allogen stamcellstransplantation aktualiseras framför allt vid motstånd mot eller svårighet att tåla målriktade behandlingar. Behandlingen kan också diskuteras vid p53-avvikelse trots pågående målriktad behandling. Den är förknippad med risk för dödsfall kopplat till transplantationen och med risk för långvarig sjukdom där transplanterade immunceller angriper kroppens vävnader.2
Alla personer med KLL bör följas regelbundet med blodprover och kliniska kontroller. Vissa personer med en stillsam sjukdom kan kontrolleras ungefär en gång om året.2 Personer som har tecken på snabbare sjukdomsutveckling kan behöva tätare kontroller.
KLL behöver följas upp även under perioder när du inte får behandling. Målet med uppföljningen är att se om sjukdomen förändras och att bedöma när behandling behöver starta eller återupptas. Uppföljningen kan behöva vara tätare om du har tecken på snabbare sjukdomsutveckling eller tendens till immunmedierad hemolys. Vid en stillsam sjukdom kan kontrollerna däremot göras ungefär en gång om året.2
Rehabilitering bör planeras redan när du får besked om KLL. Målet är att du efter avslutad behandling ska kunna leva ett så bra liv som möjligt, både kroppsligt och själsligt. Din kontaktsjuksköterska ansvarar för att planera och samordna rehabiliteringen.1
Kronisk leukemi kan ge symtom eller biverkningar som gör att du orkar mindre än tidigare.3 Hur vardagen påverkas varierar, och en del kan leva som vanligt trots leukemin. Vid behov kan rehabiliteringen därför handla om stöd för att få vardagen att fungera bättre.
Du ska få vara delaktig i din vård enligt patientlagen.3 För att kunna vara delaktig behöver du förstå informationen från vårdpersonalen. Ställ frågor om något är oklart.
Du kan få en kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan kan ge råd och stöd, hjälpa dig att förstå vad som händer och hjälpa till med praktiska saker.3 Kontaktsjuksköterskan kan också vara en central kontaktperson för dig och dina närstående.
Du kan få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska eller har en hörselnedsättning. Du ska också få information om vilka hjälpmedel som finns och hur du gör för att få ett hjälpmedel.3 Se avsnittet om delaktighet och stöd för mer information om stöd i vardagen.
Du kan få stöd även utanför den vård som utreder och följer din KLL. Cancerlinjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.1 Dit kan du vända dig med frågor och funderingar om cancer.
Hos Blodcancerförbundet kan du få kontakt med andra personer som är i ungefär samma situation som du.3 Ett sådant samtal kan ge möjlighet att dela erfarenheter med någon som också lever med blodcancer. På varden.se kan du läsa mer om stöd och kontaktvägar för dig och närstående.
Flödescytometri används för att analysera blodcellernas egenskaper.1 Undersökningen ger uppgifter om cellernas kemiska och fysiska egenskaper och kan visa om cellerna tillhör samma klon. Om du utreds för KLL kan vården därför använda flera delar av blodprovet för att bedöma diagnosen. Utredningen omfattar bland annat analys av antalet lymfocyter, bedömning av hur lymfocyterna ser ut i ett blodutstryk och flödescytometrisk analys av blodet.2
KLL går inte att bli av med, men du kan ha perioder på flera år när du inte märker av sjukdomen.3 Sjukdomen är för det mesta livslång. Det betyder inte att du alltid har besvär eller behöver behandling.
Målet med behandlingen är att du ska ha så långa perioder som möjligt utan symtom eller besvär.3 Behandlingen kan därför handla om att kontrollera sjukdomen och minska besvär när det behövs. Hur länge en period utan symtom varar skiljer sig mellan personer. Minst en tredjedel av personerna med KLL behöver aldrig behandling för sin sjukdom.2