Könsstympning innebär att delar av flickans eller kvinnans yttre könsorgan tas bort, ändras eller skadas utan medicinsk grund. Det finns hjälp att få, och vilken vård som behövs avgörs av vilka besvär personen har.
Könsstympning innebär att delar av flickans eller kvinnans yttre könsorgan tas bort, ändras eller skadas utan medicinsk grund.1 Det kan alltså handla om att vävnad tas bort, att könsdelarna förändras eller att de skadas på annat sätt. Kvinnlig könsstympning kallas ibland också för omskärelse.
Det finns inga medicinska skäl att utföra könsstympning. WHO delar in könsstympning i fyra typer. Det kan också vara en kombination av de olika typerna, vilket innebär att en person kan ha utsatts för mer än en typ av ingrepp.1
Vid typ 1 kan delar av klitoris eller klitoris förhud ha tagits bort. Vid typ 2 kan klitoris och de inre blygdläpparna ha tagits bort helt eller delvis, och ibland även de yttre blygdläpparna. Vid typ 3 sys vävnaden ihop så att endast en liten öppning lämnas för urin och mensblod.2 Typ 4 omfattar andra skadliga ingrepp som inte passar in i de tre första typerna.
De fyra typerna beskriver olika sätt som könsstympning kan utföras på. Indelningen säger inte i sig hur en person upplever sin kropp eller vilka besvär personen har. Av de könsstympade flickorna och kvinnorna har 80 procent utsatts för typ 1 eller typ 2, 15 procent för typ 3 och 5 procent för typ 4.2
UNICEF uppskattar att drygt 230 miljoner flickor och kvinnor i världen är könsstympade.2 De flesta bor i afrikanska länder, men könsstympning förekommer även i andra delar av världen.
Socialstyrelsen uppskattade 2023 att närmare 68 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha varit utsatta för könsstympning i Sverige eller utomlands. Uppskattningen gäller alltså både personer som kan ha utsatts i Sverige och personer som kan ha utsatts i ett annat land.
De flesta som är könsstympade i Sverige har ursprung i Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten eller Gambia.2 Könsstympning förekommer därför även i Sverige, oavsett var ingreppet har utförts.
Könsstympning är en social företeelse som kan leva kvar som en tradition i ett samhälle. I vissa samhällen är könsstympning en social norm och upplevs som nödvändig för att få social acceptans.3
Sociala följder kan göra det svårt för familjer att säga nej till sedvänjan. Det sociala straffet för den som motsätter sig sedvänjan kan väga tyngre än information om riskerna med ingreppet. Det betyder att familjens oro för att hamna utanför gemenskapen kan påverka beslutet, även när familjen känner till att ingreppet kan skada hälsan.
Föreställningar om oskuld och äktenskap kan användas som motiv för könsstympning. I vissa samhällen kan oskuld vara avgörande för äktenskap, och ingreppet kan antas minska kvinnans sexlust och frestelser att ha sex utanför äktenskapet.2 Där äktenskapet är viktigt för ekonomisk och social trygghet kan sådana föreställningar få stor betydelse.
Det förekommer också en tro att det kvinnliga könsorganet är fult och smutsigt. I vissa samhällen betraktas kvinnor som orena om de inte är könsstympade, och de kan därför hindras från att hantera livsmedel och vatten.2
Könsstympning är en kulturell sedvänja och inte religiöst påbjuden.3
En del flickor och kvinnor har inga eller lindriga besvär efter en omskärelse. Andra kan ha långvariga skador och komplikationer.1 Det kan också hända att besvär inte märks fysiskt efter en könsstympning. En del kan ha besvär utan att koppla dem till könsstympningen, särskilt om de har haft besvären under lång tid. Det kan också vara svårt att veta att det finns hjälp att få för besvären. Urinstrålen kan vara delad eller så kan urin läcka. Mensblödningarna kan bli långvariga. Besvär i underlivet kan vara bakteriell vaginos eller svampinfektion.3 Ärrvävnad kan bilda keloider, och det kan uppstå fistlar. Sexuella besvär kan också innebära minskad tillfredsställelse eller att det är svårt att känna lust.2
Vanliga besvär kan komma från urinvägarna, underlivet, mensen eller sexlivet:
Utredningen kan börja med frågor om din erfarenhet av könsstympning och om eventuella besvär.3 Frågorna kan hjälpa vårdpersonalen att förstå varför du söker vård och vad du själv vill ha hjälp med.
En undersökning kan erbjudas varsamt. Den kan börja med att vårdpersonalen bara tittar.3 Du ska få information om vad som ska hända och möjlighet att berätta vad som känns bäst för dig. En gynekologisk undersökning kan göras utan fingrar eller instrument i slidan om du vill det.1
Undersökningen ska inte tvingas fram.2 Om det inte går att undersöka slidan kan vårdpersonalen vänta med undersökningen tills efter en öppningsoperation. Det kan också vara möjligt att undersöka dig i samband med öppningsoperationen.
Det viktigaste är inte att exakt klassificera graden av könsstympning, utan att dokumentera det som syns vid undersökningen.2
Vilken behandling som behövs avgörs av vilka besvär du har.3 Ibland kan det räcka med en undersökning och information om vad som har gjorts vid omskärelsen. Medicinsk behandling kan då anpassas efter dina besvär.
Smärtlindring kan ingå i den medicinska behandlingen. Hormonbehandling kan användas mot menssmärta. Antibiotika kan användas vid bakteriell vaginos.3 Vid svampinfektion kan behandling med läkemedel mot svamp behövas.
Samtalsstöd kan ge möjlighet att prata om det som hänt och hur du mår.1 Det kan också vara aktuellt med en bedömning inom psykiatrisk vård, till exempel på en enhet med erfarenhet av traumabehandling.
Psykosexuella besvär kan behandlas av en barnmorska eller sexolog med särskild kunskap i ämnet. Vid behov kan du få remiss till en specialistklinik eller gynekolog med erfarenhet av kvinnlig könsstympning för bedömning av kirurgisk behandling eller behandling av psykosexuella besvär. Samtalsstöd kan anpassas efter om du behöver stödjande behandling eller en bedömning inom psykiatrisk vård.3 Sexuella besvär kan bero på vävnadsskador, men också på andra faktorer. Därför kan information om vulvans anatomi och funktion samt psykosexuell rådgivning vara viktiga delar av behandlingen.
Prata med din barnmorska på mödravårdscentralen och berätta att du har blivit omskuren. Om du berättar kan du få hjälp inför förlossningen. Du kan då få veta om du behöver en öppningsoperation för att kunna föda vaginalt.1
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs.1
När du har fått information om vilka alternativ och möjligheter till vård du har kan du ge ditt samtycke eller på något annat sätt uttrycka ett ja. Du kan välja att inte ge ditt samtycke till den vård som du erbjuds. Du får också när som helst ta tillbaka ditt samtycke.
Du kan få hjälp på en ungdomsmottagning, vårdcentral eller gynekologisk mottagning om du har blivit utsatt för omskärelse.1 Där kan du få träffa någon att prata med och få behandling om det behövs. Många mottagningar kan kontaktas genom att logga in på 1177.
Du kan också vända dig till en särskild mottagning för personer som har blivit könsstympade. På sådana mottagningar arbetar gynekologer, barnmorskor och kuratorer som kan hjälpa dig.1
Det finns särskilda mottagningar på flera platser i Sverige:
Det är också olagligt att planera, förbereda eller tillåta omskärelse på flickor eller kvinnor. Kvinnlig könsstympning strider mot flickors och kvinnors mänskliga rättigheter.1 Det gäller även om ingreppet planeras på en annan plats än i Sverige när svensk lag är tillämplig.
Nej. Att könsstympning utförs av hälso- och sjukvårdspersonal gör inte ingreppet säkert eller acceptabelt.4 Medikalisering av könsstympning avvisas av alla seriösa organisationer och fördöms som kontraproduktiv.2
Ja, vissa personer minns inte att de har könsstympats, särskilt om ingreppet gjordes när de var spädbarn.4 Det kan därför vara möjligt att ha frågor om vad som har hänt även om minnet saknas.
En öppningsoperation kan öppna en för trång öppning efter könsstympning, men den ersätter inte borttagen vävnad och upphäver inte skadan. Därför är ”återställning” ett missvisande ord för operationen. En öppningsoperation kan ändå hjälpa mot vissa besvär efter könsstympning.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Flickor löper större risk att utsättas när deras mödrar, mormödrar eller andra kvinnliga släktingar har utsatts. Risken är också större när flickans familj kommer från ett samhälle där könsstympning praktiseras.4 Familjens och omgivningens traditioner kan alltså påverka risken, men de avgör inte vad en enskild flicka själv vill eller har rätt till.
Vid infibulation kan öppningen vara så trång att mensblodet har svårt att komma ut. Då kan smärta uppstå när blod samlas i slidan.2 En trång öppning kan också göra det svårt att kissa och att genomföra samlag.
Det kan finnas andra besvär i underlivet, till exempel en cysta eller en böld.1 En cysta är en vätskefylld blåsa eller böld. Ärrvävnad kan också ge besvär.3 För vissa kan det vara svårt eller omöjligt att bli undersökta i underlivet.1
En könsstympning kan påverka hur du mår psykiskt. Psykiska följder kan vara depression, ångest eller posttraumatiskt stressyndrom.3 Du kan också vara rädd och orolig, drömma mardrömmar eller bli nedstämd eller deprimerad.1 Svåra minnen kan finnas kvar oavsett vilken typ av könsstympning du har varit med om. Psykiska besvär kan också visa sig som återkommande minnesbilder från det som hände, skam eller låg självkänsla.2,4 Vissa får svårt att sova på grund av mardrömmar eller andra sömnproblem.4
Följande hälsokonsekvenser kan uppstå omedelbart i samband med könsstympningen:
En flicka eller kvinna som har blivit omskuren kan kontakta en ungdomsmottagning, vårdcentral eller gynekologisk mottagning.1 Där kan du få träffa någon att prata med och få behandling om det behövs.
Du kan kontakta vården även om du inte har tydliga fysiska besvär. En del har inga eller lindriga besvär efter en omskärelse, medan andra kan ha allvarliga fysiska eller psykiska besvär. Det kan därför vara värdefullt att få prata med någon om hur du mår och vilka besvär du har.
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha hjälp med vad du ska göra.1 Ibland går det att få hjälp på andra språk än svenska och engelska.
Vårdpersonalen kan också dokumentera om klitoris eller klitoris förhud är skuren, och om de inre blygdläpparna är intakta. Annan synlig ärrvävnad kan dokumenteras vid undersökningen. Cystor kan också dokumenteras.2
Dokumentationen kan ge en tydligare bild av hur underlivet ser ut och vilka delar som går att undersöka. Du kan fråga vad som har dokumenterats och be om en förklaring om något är oklart.
Ett besök kan kännas svårt, särskilt om du är rädd för smärta eller för hur vårdpersonalen ska reagera. Vid undersökningen ska vårdpersonalen visa varsamhet, ödmjukhet och respekt för dig.
En professionell kvinnlig tolk kan användas för att minska missförstånd på grund av språkbarriärer eller kulturella olikheter. Det kan vara en telefontolk eller en tolk som är på plats. Du ska informeras om att tolken har tystnadsplikt.2
Du ska få vara delaktig i din vård och förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Du kan ställa frågor om du behöver det. Du kan också välja att inte ge ditt samtycke till den vård som erbjuds och ta tillbaka ditt samtycke när som helst.1
Det är viktigt att du får berätta vad du vill och inte vill under besöket. Den som undersöker dig ska försäkra dig om att inget görs som du inte har godkänt.2
En öppningsoperation kan öppna blygdläppar som har sytts ihop. Operationen kallas också defibulering. Den kan göra det lättare att kissa, ha mens, ha slidsex och föda barn genom slidan.1
En öppningsoperation kan diskuteras tillsammans med dig om du har besvär av att det tar lång tid att kissa eller om du har smärtsamma menstruationer. Den kan också vara aktuell om du inte kan ha omslutande slidsex eller om en sammanfogad hudbrygga riskerar att hindra en vaginal förlossning.
Du kan också välja operationen om du själv vill ha den. En öppningsoperation ersätter inte vävnad som har tagits bort och upphäver inte skadan som orsakats av omskärelsen, men den kan hjälpa mot flera besvär.
Cystor och bölder som gör ont kan opereras bort.1 En besvärande klitoriscysta kan vara en anledning till kirurgisk behandling.
Öppningsoperationen ska utföras på sjukhus eller gynekologisk klinik av en läkare med erfarenhet av ingreppet.2 Operationen kan göras med lokalbedövning, men lokalbedövning bör inte vara förstahandsmetoden enligt den medicinska behandlingsöversikten. Om du är gravid kan ingreppet utföras med ryggbedövning.
Efter en öppningsoperation tar sårläkningen ungefär fyra veckor.2 Under den tiden bör du undvika omslutande slidsex.
Om du är gravid kan du själv välja om öppningsoperationen ska göras under graviditeten eller under förlossningen. En öppningsoperation under graviditeten innebär enligt 1177 ingen risk att skada fostret i magen.1 Om öppningsoperationen görs under graviditeten rekommenderas den efter vecka 13 och gärna före vecka 25, så att slemhinnorna hinner läka ordentligt.2
En del vill i stället vänta till själva förlossningen, och det valet ska respekteras. Det är också möjligt att göra operationen under förlossningen, men öppningen behöver då vara tillräckligt stor för undersökningar som behövs i samband med förlossningen.
Könsstympning i sig är inte en indikation för kejsarsnitt.2 Ett planerat kejsarsnitt kan däremot vara det enda möjliga om det finns svåra fistlar, posttraumatiskt stressyndrom, stark förlossningsrädsla eller andra komplicerande faktorer.
Om du är gravid kan du själv välja om du vill göra en öppningsoperation under graviditeten eller under förlossningen. Oavsett när du väljer att genomgå en sådan operation finns det ingen risk att skada fostret i magen.1
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Till den öppna specialiserade vården kan det ibland krävas remiss.1
Du behöver ingen remiss till AMEL-mottagningen. Till Vulvamottagningen kan du komma genom remiss eller egen vårdbegäran. En egen vårdbegäran innebär att du skriver till mottagningen och berättar hur du mår och varför du söker vård.1
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt om du vill ha hjälp med vad du ska göra.1 Ibland går det att få hjälp på andra språk än svenska och engelska. Du kan också kontakta många mottagningar genom att logga in på 1177.
Du ska få vara delaktig i din vård och förstå informationen från vårdpersonalen. Du kan ställa frågor om det behövs. Du kan få information om vilka vårdalternativ som finns och hur länge du kan behöva vänta på vård. Om du inte pratar svenska kan du få hjälp av en tolk.1
Du kan välja att inte ge ditt samtycke till vården som erbjuds, och du får när som helst ta tillbaka ditt samtycke.1