Konfusion, även kallat delirium, är ett akut eller subakut tillstånd som påverkar uppmärksamhet, medvetande och kognitiva funktioner. Tillståndet är i princip reversibelt, och vid utläkning återgår de kognitiva funktionerna till samma nivå som före tillståndet.
Konfusion är ett akut eller subakut förvirringstillstånd som påverkar uppmärksamhet, medvetande och kognitiva funktioner.1 Det kan också påverka minne, språk och hur du uppfattar det som händer omkring dig. Kognitiv påverkan betyder att flera funktioner i tänkandet kan förändras samtidigt. Det kan till exempel gälla hur du riktar och håller kvar uppmärksamheten, hur du förstår situationer och hur du minns information. Förloppet skiljer sig från person till person, men det växlande förloppet över dygnet är vanligt vid konfusion.2 Läs mer om tecken och symtom i avsnittet om symtom. Orsakerna till konfusion, hur vården utreder tillståndet och vilken behandling som kan behövas beskrivs i de avsnitten längre fram. Tillståndet kan komma plötsligt eller utvecklas under kort tid.
Konfusion kallas också delirium.2 Det är ett tillfälligt tillstånd och är i princip reversibelt. När tillståndet läker återgår de kognitiva funktionerna till samma nivå som före konfusionen.1
Konfusion är ett allvarligt tillstånd som kan behandlas. Det kan finnas flera orsaker samtidigt, men detaljer om orsaker, symtom och behandling finns i andra delar av artikeln.
Konfusion är vanligast hos äldre personer.3 Bland äldre patienter som vårdas på sjukhus förekommer konfusion hos 20–60 procent.2 Det kan även förekomma hos personer som inte är äldre. Även om konfusion är vanligast hos äldre kan tillståndet alltså förekomma i andra åldrar. Ålder är därför inte det enda som avgör om en person kan få konfusion. Närstående kan också lägga märke till förändringen, särskilt eftersom den kan utvecklas under kort tid.3
Konfusion utvecklas vanligtvis snabbt, under några timmar. Tillståndet kan sedan pågå från några timmar till några dagar.3 Förloppet kan växla under dygnet, så att besvären ibland märks mer och ibland mindre.
Kontakta en vårdcentral eller jourmottagning om du eller en närstående är förvirrad och det inte blir bättre efter vila.3 Förvirring kan bero på en annan sjukdom som behöver bedömas av vården. Om du behöver sjukvårdsrådgivning kan du ringa 1177.
Konfusion uppstår ofta genom ett komplext samspel mellan faktorer som gör dig sårbar och faktorer som utlöser tillståndet. Den exakta bakomliggande mekanismen för hur konfusion uppstår är inte känd.2 Ofta finns en annan sjukdom eller läkemedelspåverkan bakom ett förvirringstillstånd. Bakom konfusion finns ofta flera orsaker samtidigt, framför allt kroppsliga sjukdomar och läkemedelspåverkan.1 Därför går det inte alltid att hitta en enda utlösande orsak.2
För vissa personer kan en liten förändring räcka för att utlösa konfusion när sårbarheten redan är hög. Om du har få faktorer som ökar sårbarheten kan det i stället krävas en mer påfrestande händelse, till exempel ett större trauma eller intensivvård. Kombinationen av faktorer behöver överstiga en viss tröskel för att konfusion ska uppstå.2
Följande faktorer kan göra hjärnan mer känslig för kroppslig sjukdom, läkemedel och förändringar i omgivningen:
Ring genast 112 om du eller någon i din närhet plötsligt blir mycket förvirrad.3
Ett förvirringstillstånd kan påverka hur du uppfattar och förstår det som händer runt omkring dig. Du kan få svårt att uppfatta och förstå omgivningen.3
Konfusion är en klinisk diagnos.2 För att ställa diagnosen behövs en systematisk utredning av symtom, faktorer som ökar sårbarheten, möjliga utlösande faktorer och andra diagnoser som kan ge liknande besvär. Utredningen behöver också försöka hitta bakomliggande kroppslig sjukdom eller läkemedelspåverkan.
En viktig del av bedömningen är hur snabbt förändringen har kommit och hur symtomen utvecklas. En akut debut och symtom som varierar över dygnet är typiskt för konfusion.2 Läkaren jämför också med hur du brukar fungera, eftersom konfusion innebär en förändring från ditt vanliga tillstånd.
Anhöriga kan därför behöva beskriva vad som har hänt. Personen med konfusion kan ibland inte själv lämna tillräckligt med information.2 Uppgifter från anhöriga och från tidigare journalanteckningar kan då vara centrala för utredningen.
Läkaren frågar när symtomen började och hur förloppet har varit.2 Du eller en närstående kan få berätta vilka förändringar som har märkts och hur du fungerade innan besvären började. Läkaren frågar också om sådant som kan ha utlöst eller påverkat förvirringstillståndet.
Behandlingen riktas framför allt mot det som har utlöst förvirringen.3 Det kan till exempel handla om en kroppslig sjukdom eller ett symtom som går att behandla. Därför behöver vården leta efter behandlingsbara kroppsliga sjukdomar och symtom och behandla dem när det är möjligt.1
En strukturerad läkemedelsgenomgång ska alltid göras. Då går vården igenom vilka läkemedel du använder och försöker hitta läkemedel som kan utlösa eller förvärra konfusion. Läkemedel som kan öka risken för konfusion ska om möjligt sättas ut eller få en lägre dos.2 Det är vården som bedömer vilka läkemedel som ska ändras.
En lugn och stabil miljö är viktig vid behandling av konfusion. Det är bra om du får vård av personer som du känner dig trygg med.3 God omvårdnad, lugn och ro och så lite yttre stress som möjligt är en viktig del av behandlingen.1
Regelbundna och bra vanor kan hjälpa kroppen att återhämta sig. Sömn är viktig, och en normal dygnsrytm ingår i den icke-medicinska omvårdnaden vid konfusion.
Om du är närstående kan du hjälpa personen att hålla en lugn rytm mellan aktivitet, vila och sömn. En lugn och stabil miljö samt så lite yttre stress som möjligt ingår i behandlingen av konfusion.3
Nedsatt syn och nedsatt hörsel kan göra det svårare att hantera intryck och öka risken för konfusion.3
Det är vanligt att först bli undersökt av en läkare på vårdcentralen. Där kan den första läkarbedömningen göras när du eller en närstående har ett förvirringstillstånd. Du kan också få träffa en läkare som är specialist på till exempel ålderssjukdomar, neurologiska sjukdomar eller psykiska sjukdomar.3 Det betyder att vården vid behov kan koppla in en specialist med kunskap om den sjukdom eller det område som behöver bedömas.
Du kan behöva undersökas på sjukhus om läkaren tycker att det behövs fler undersökningar eller mer omfattande vård.3 Vilken vårdnivå som passar beror alltså på vilken bedömning och vilka undersökningar som behövs. Vid en vårdkontakt är det viktigt att du eller en närstående kan berätta om hur du mår och hur besvären har utvecklats.
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.3 1177 kan alltså vara ett stöd om du är osäker på vilken mottagning du ska kontakta.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral du vill i hela landet.3
Konfusion är en plötsligt debuterande störning av uppmärksamhet och medvetenhet. Tillståndet innebär också nedsatt kognitiv förmåga, till exempel att det blir svårt att tänka klart, minnas eller förstå omgivningen.2
Ett förvirringstillstånd kan göra att du tappar uppfattningen om tid och rum. Du kan också få svårt att prata, minnas och tänka klart. Ibland kan du se eller höra saker som inte finns i verkligheten. Besvären kan variera under samma dag, så att du blir bättre och sämre flera gånger.
Konfusion brukar utveckla sig snabbt, under några timmar. Det kan sedan pågå i några timmar till några dagar.3 Hur länge tillståndet varar beror bland annat på vad som har utlöst det och vilka andra sjukdomar eller läkemedelspåverkan som finns.
Förvirringen går oftast över inom något dygn efter att behandlingen har börjat.3 Konfusion är i princip reversibel, vilket betyder att de kognitiva funktionerna vid utläkning återgår till samma nivå som före tillståndet.1 I uppföljningen bedöms om orsaken är behandlad och om den kognitiva funktionen har återställts.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
En större operation och ett nyligt trauma hör också till faktorer som kan öka sårbarheten. Risken påverkas därför både av personens grundläggande hälsa och av vad som händer i samband med sjukdom eller vård. Konfusion kan uppstå när flera mindre belastningar sammanfaller, även om ingen av dem ensam verkar vara tillräcklig.
Den utlösande orsaken är ofta flera saker samtidigt, vilket kan göra det svårt att hitta en enda orsak. Vanliga sjukdomar och händelser som kan utlösa konfusion är:
Även sämre blodcirkulation i hjärnan eller kroppen kan ligga bakom ett förvirringstillstånd. Exempel på sådana tillstånd är stroke, blodtrycksfall, blodpropp i lungan och hjärtinfarkt. Bristande syresättning av hjärnan, uttorkning och sjukdomar som påverkar njurar eller lever kan också orsaka konfusion.
Biverkningar av läkemedel är en vanlig orsak till konfusion.3 Exempel på läkemedel som kan öka risken är vissa smärtstillande läkemedel, inflammationsdämpande läkemedel, läkemedel mot epilepsi, läkemedel mot Parkinsons sjukdom och vissa läkemedel som påverkar hjärnan. Därför kan läkemedelspåverkan vara en del av orsaken även när du inte har fått en ny sjukdom.
En större operation kan utlösa konfusion. Det gäller till exempel efter en operation av ett höftledsbrott. Sjukhusvistelse och flytt mellan olika vårdmiljöer kan också utlösa konfusion, särskilt när den nya miljön innebär en stor förändring för dig. Psykisk belastning och störd sömn kan dessutom bidra till att konfusion uppstår. Även immobilisering, till exempel på grund av en akut sjukdom, kan vara en utlösande faktor. Cirkulationsstörningar, psykisk belastning och sömnstörning räknas också som möjliga utlösande faktorer.2
Det finns inte tillräckligt med uppgifter här för att säga att konfusion är ärftlig. En känd kognitiv svikt eller demens ökar däremot sårbarheten för konfusion, och det gör även hög ålder, kronisk sjukdom, hjärt-kärlsjukdom samt nedsatt syn eller hörsel. Dessa faktorer beskriver en ökad känslighet hos personen och är inte samma sak som att konfusion förs vidare genom arv.
Konfusion kan också göra det svårt att fokusera och att följa eller förstå instruktioner. Du kan också få svårt att känna igen personer eller förstå vilken situation du befinner dig i.2 Det kan uppstå missförstånd av sådant du ser eller hör.1 Tankarna kan bli splittrade och svåra att hålla ihop. En del personer får starka känslor eller snabba växlingar i känsloläget.4 Besvären kan komma i olika kombinationer, så alla får inte samma symtom.2 Minnesstörningar och personlighetsförändring hör också till de typiska symtom som kan förekomma.
Sömnen och dygnsrytmen kan påverkas. Natten kan uppfattas som dag och dagen kan uppfattas som natt, och dygnsrytmen kan vändas på dygnet.
Symtomen vid konfusion kan variera i tydlighet och svårighetsgrad under samma dag. Du kan bli bättre och sämre flera gånger under en dag.3
Den hypoaktiva formen kan vara svår att upptäcka. Besvären kan då tolkas som depression eller trötthet.
Vid hyperaktiv konfusion kan rastlöshet och agitation ibland kombineras med aggressivitet. Ett utåtagerande beteende kan också förekomma.
Hallucinationer vid konfusion är ofta synintryck, men du kan också tycka att du hör sådant som inte finns i verkligheten. Vanföreställningar kan förekomma, till exempel en känsla av att någon vill dig illa.2
Förvirringen är ofta tillfällig och ger vanligtvis inga besvär efteråt.3 Konfusion brukar läka ut efter några dygn.
Symtomen kan komma snabbt och förloppet kan växla under dygnet.2 Därför kan personen verka mycket annorlunda vid olika tidpunkter samma dag.
Den kroppsliga undersökningen innehåller flera delar:
Frågorna och undersökningen kan därför handla både om hur du tänker och uppfattar omgivningen och om tecken på sjukdom i kroppen. Bedömningen av medvetande, uppmärksamhet och orientering är en del av den kliniska diagnosen.
Blodprover kan inte ensamma ställa diagnosen konfusion.2 De kan däremot hjälpa läkaren att hitta en bakomliggande kroppslig sjukdom och att utesluta andra diagnoser. Blodprover kan bland annat visa infektion, hjärtinfarkt eller överdosering av läkemedel.3
Vilka prover som behövs beror på vad läkaren hittar när du får berätta om besvären och när kroppen undersöks. Utredningen kan därför anpassas efter din sjukdomshistoria och de fynd som görs.
Datortomografi eller magnetkameraundersökning av hjärnan kan göras om läkaren misstänker stroke eller tumör.3 Bilddiagnostik behövs inte alltid för att ställa diagnosen, eftersom undersökningen i sig inte visar konfusion. Den kan däremot vara viktig när läkaren behöver utesluta en annan neurologisk sjukdom.
4AT är ett enkelt, validerat screeningverktyg som kan användas för att identifiera konfusion. Resultatet är ett stöd i utredningen och ersätter inte läkarens samlade bedömning. Ett resultat på 4 eller mer i 4AT talar för möjlig konfusion. Konfusion är fortfarande möjlig även vid resultat 0 om informationen om en akut förändring eller ett fluktuerande förlopp är ofullständig.2
Försök att undvika miljöombyte när det går.2 På sjukhus kan det till exempel vara viktigt att inte flytta dig mellan olika vårdmiljöer utan tydliga skäl. Vården kan också behöva anpassa omgivningen så att du får möjlighet att vila och känna dig trygg.
Du bör få hjälp att hålla en normal dygnsrytm och att förebygga sömnstörning.2 Om det behövs kan du få sömnmedel på kvällen för att få en vanlig dygnsrytm.3 Anhöriga kan involveras för att ge dig stöd och trygghet.2
Om du använder glasögon eller hörapparat kan vården påminna dig om att använda hjälpmedlen. Det kan öka möjligheten att hantera syn- eller hörselintryck under ett förvirringstillstånd. God omvårdnad kan också innebära hjälp med mat och dryck, att komma upp och röra på sig och att få stöd i vardagliga situationer.
Läkemedel botar inte själva orsaken till konfusion. De förkortar inte sjukhusvistelsen eller minskar dödligheten vid konfusion, och läkemedel kan i stället öka eller förlänga symtomen.2
Antipsykotika bör generellt undvikas om du inte har akuta och påtagliga psykotiska symtom. Vid påtagliga psykotiska symtom, agitation eller oro kan kortvarig läkemedelsbehandling ändå behövas.2 Behandlingen är då symtomatisk och ersätter inte åtgärder mot den bakomliggande orsaken.
Bensodiazepiner bör undvikas eftersom de kan ge en paradoxal reaktion med ökad konfusion. Om läkemedel sätts in ska vården utvärdera dem dagligen. Doserna ska minskas, behandlingstiden hållas kort och läkemedlen sättas ut så snart ditt mående tillåter det.2
Läkemedelsbehandling behöver vägas mot möjliga biverkningar och mot hur du mår. Om symtomen finns kvar efter att kroppsliga orsaker har åtgärdats kan läkemedel ibland ändå vara nödvändiga. Vid behandling med antipsykotika behöver vården vara särskilt försiktig om du har Lewy body-sjukdom eller Parkinsons sjukdom. Antipsykotika ska inte användas vid Lewy body-sjukdom eller Parkinsons sjukdom enligt behandlingsrekommendationen.2 Vid läkemedelsbehandling behöver vården därför ta hänsyn till dessa sjukdomar.
Förvirringen går oftast över inom något dygn efter att behandlingen har börjat.3 Konfusion brukar läka ut efter några dygn, men hur snabbt det går beror bland annat på den bakomliggande sjukdomen.
Uppföljningen ska säkerställa att orsaken till konfusionen är behandlad och att den kognitiva funktionen återställs. Uppföljningen sker vanligtvis i primärvården. Om kognitiva symtom finns kvar efter några månader kan vården överväga om det finns en bakomliggande kognitiv sjukdom och om en kognitiv utredning behövs. Om uppföljningen visar att den kognitiva funktionen inte har återställts kan en kognitiv utredning därför bli aktuell.2
Närstående kan påminna om glasögon eller hörapparat och se till att de finns tillgängliga. En klocka och en kalender kan hjälpa en person med konfusion att orientera sig.
Regelbunden och god nutrition samt tillräckligt vätskeintag ingår i den icke-medicinska omvårdnaden. Om personen har svårt att komma ihåg mat eller dryck kan en närstående behöva ge regelbunden hjälp med detta.
Social kontakt kan stimulera hjärnan. Anpassa kontakten efter vad personen orkar med och håll miljön lugn.
Äldre behöver regelbundet gå igenom sina läkemedel tillsammans med en läkare. En strukturerad läkemedelsgenomgång ska alltid göras vid konfusion, eftersom läkemedel kan öka eller förvärra besvären.
Att komma upp och röra på sig kan behöva ske med hjälp av en närstående eller vårdpersonal. Mobilisering ska anpassas efter personens ork och säkerhet.
Du kan få en fast vårdkontakt om du har kontakt med många olika personer inom vården. En fast vårdkontakt är en person som bland annat hjälper till med att samordna din vård.3 Det kan göra det tydligare vem du eller din närstående kan vända dig till när flera delar av vården är inblandade.
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen.3 Informationen ska därför gå att förstå, så att du kan vara delaktig i beslut och planering tillsammans med vården.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.3 Berätta för vården om du behöver tolk, så kan vården ta hänsyn till det i kontakten.
Behandlingen riktas framför allt mot det som har utlöst förvirringen.3 Behandlingsbara kroppsliga sjukdomar och symtom ska identifieras och behandlas. En strukturerad läkemedelsgenomgång ska alltid göras vid konfusion.2
En lugn och stabil miljö är viktig vid behandling av konfusion.3 God omvårdnad, lugn och ro och så lite yttre stress som möjligt ingår i behandlingen. Patienten bör få vård av personer som patienten känner sig trygg med. Det kan också ingå hjälp med sömn, mat, vätska och att komma upp och röra på sig. En klocka och en kalender kan hjälpa en person med konfusion att orientera sig.2
Läkemedel används inte som enda åtgärd mot konfusion. Läkemedel förkortar inte sjukhusvistelsen eller minskar dödligheten vid konfusion. Antipsykotika bör generellt undvikas om patienten inte har akuta och påtagliga psykotiska symtom. Insatta läkemedel ska utvärderas dagligen och sättas ut så snart patientens mående tillåter det.2
Regelbundna och bra vanor kan bidra till att förebygga förvirring hos äldre. Tillräcklig sömn och vila dagtid vid behov är bra vanor för äldre.3 Dagsvila bör inte vara så omfattande att det blir svårt att sova på natten.
Varierad och näringsrik mat är en bra vana.3 Regelbundet och tillräckligt vätskeintag ingår i den icke-medicinska omvårdnaden.2 Kontakt med vänner, släkt eller andra människor kan stimulera hjärnan. Aktiviteter ska anpassas efter vad personen orkar med.
Nedsatt syn och nedsatt hörsel kan öka risken för konfusion.3 Syn- och hörselhjälpmedel ska användas vid behov för att personen ska se och höra så bra som möjligt. En lugn och stabil miljö samt så lite yttre stress som möjligt ingår i behandlingen av konfusion.
Regelbundna läkemedelsgenomgångar tillsammans med läkare är en förebyggande åtgärd. Äldre bör regelbundet gå igenom sina läkemedel tillsammans med en läkare.3