En pärlcysta, eller kolesteatom, är hudceller som hamnat på insidan av trumhinnan och kan bilda en ficka där döda hudceller samlas. Den växer långsamt och behöver oftast opereras bort. De flesta som opereras får inte besvär med pärlcysta igen.
Hudcellerna har pressats ihop så att ansamlingen kan likna en pärla. En pärlcysta i mellanörat kan beskrivas som hud på fel plats i kroppen.1 Det betyder att hud finns där den normalt inte ska finnas, i stället för att följa den vanliga vägen ut ur hörselgången.
En pärlcysta kan bilda en ficka i trumhinnan där döda hudceller samlas.1 När fickan uppstår störs den naturliga transporten av döda hudceller ut ur örat. Pärlcystan sitter alltså i eller bakom trumhinnan och kan finnas i mellanörat. Ibland används även ordet kolesteatom för pärlcysta.
En pärlcysta växer långsamt.1 Det gör att förändringen kan utvecklas under en längre tid. Hur mycket den påverkar örat beror bland annat på var den finns och hur den växer.
En pärlcysta kan skada trumhinnan, hörselbenen och andra delar av mellanörat.2 Förändringen kan också bryta ner ben i omgivningen och påverka nerver. Därför kan en pärlcysta påverka örats uppbyggnad även om utvecklingen sker långsamt. En pärlcysta är en kroppslig förändring i örat, inte en ansamling av öronvax.
Förvärvade mellanörekolesteatom förekommer hos cirka 6,8–9,2 personer per 100 000 invånare och år.1 Det är en uppskattning av hur många nya fall som uppstår under ett år.
En pärlcysta kan alltså förekomma hos både yngre och äldre personer. Det finns pärlcystor som finns från födseln och pärlcystor som utvecklas senare, men denna översikt beskriver främst vad en pärlcysta är och hur den kan utvecklas.
De flesta pärlcystor i mellanörat är förvärvade. Det betyder att de utvecklas senare i livet, till skillnad från en medfödd pärlcysta som finns från födseln. En medfödd pärlcysta kan uppstå när hudceller hamnar på fel plats under fosterstadiet. Medfödda pärlcystor kan ses bakom en trumhinna som fortfarande är hel.1
Vid en förvärvad pärlcysta kan förändringar i trumhinnan göra att en ficka bildas. I fickan kan döda hudceller samlas. Det finns inte alltid en enda tydlig orsak, och flera möjliga mekanismer har föreslagits.
En etablerad förklaring till en förvärvad pärlcysta är att örontrumpeten fungerar sämre. Då ventileras mellanörat sämre, vilket kan bidra till att trumhinnan dras in. När örontrumpeten inte fungerar som den ska kan det också bli svårt att tryckutjämna. Hos vissa kan kraftig insnörvling med näsan skapa ett undertryck i mellanörat.1
Ett långvarigt lågt tryck i örat kan vara en orsak till pärlcysta.2 Förändringar i gasutbytet i mellanörat har också föreslagits som en möjlig mekanism, eftersom trycket då inte kan bevaras. En annan föreslagen mekanism är att infektion påverkar den normala funktionen hos små flimmerhår i mellanörat, så att slemhinnan drar in trumhinnan.
Ett hål i trumhinnan som inte har läkt ordentligt kan bidra till att en pärlcysta bildas.
En pärlcysta i örat kan ge flera olika besvär. Du kan ha ett eller flera symtom, och besvären kan variera mellan olika personer. Besvären kan också hänga ihop med en infektion i örat. Långvariga eller återkommande öroninfektioner med rinnande, illaluktande vätska från örat kan väcka misstanke om en pärlcysta. Hörselnedsättningen beror vanligtvis på att ljudets väg genom mellanörat påverkas. Ibland kan även innerörat påverkas, vilket kan ge en annan typ av hörselpåverkan.1
Vätska som rinner från örat kan vara illaluktande. En sådan flytning kan bero på en långvarig eller återkommande infektion i örat. Det kan också kännas som tyngd eller fyllnad i örat.1
En pärlcysta kan ge yrsel. Yrseln kan bero på att innerörat påverkas av en så kallad labyrintfistel. Vid en labyrintfistel kan yrsel och ofrivilliga ögonrörelser framkallas när trycket i hörselgången ökar.
Vid besöket frågar läkaren om din sjukdomshistoria. Det kan bland annat handla om tidigare öroninflammationer, serösa mellanöreinflammationer och om du har fått rörbehandling i örat. Läkaren kan också fråga om det är svårt för dig att tryckutjämna öronen, till exempel genom att svälja eller gäspa. Svårigheter att tryckutjämna kan stärka misstanken om en pärlcysta. Yrsel är också en uppgift som kan ha betydelse för utredningen, eftersom den kan tyda på påverkan på balansorganet. Om läkaren ser en polyp nära trumhinnan behöver den bedömas som en möjlig pärlcysta tills motsatsen är visad.1
Långdragna, svårbehandlade eller återkommande öroninfektioner med rinnande, illaluktande sekret från örat kan väcka misstanke om en pärlcysta.1 Misstanken kan också stärkas om läkaren ser förändringar nära trumhinnan.
Diagnosen ställs genom en öronmikroskopisk undersökning. Vid en vanlig förvärvad pärlcysta kan läkaren se keratin, alltså det material som består av döda hudceller, samlat i en eller flera fickor i trumhinnan. Läkaren bedömer också om det finns inflammation, infektion eller en polyp i hörselgången. Vid en medfödd pärlcysta kan förändringen i stället ligga bakom en trumhinna som fortfarande är hel.1 Det kan därför vara viktigt att läkaren undersöker hela trumhinnan noggrant, även om det inte finns ett hål där.
Ett tonaudiogram används för att mäta hörseln. Undersökningen kan visa om hörselnedsättningen beror på ett ledningshinder eller på en sensorineural påverkan, alltså en påverkan i innerörat eller hörselnerven.
Du som har en pärlcysta får regelbundet träffa en läkare som rengör örat.2
Läkaren undersöker också om pärlcystan har blivit större. Om du har en infektion i örat får du behandling med antibiotika. Antibiotikan kan ges som örondroppar eller tabletter.2 Om det rinner illaluktande vätska från örat kan ett prov från hörselgången hjälpa till att styra valet av antibiotika inför operation. Antibiotika kan alltså användas när en infektion behöver behandlas, men själva pärlcystan behandlas kirurgiskt.1
En pärlcysta behöver oftast opereras bort. Operationen minskar risken för att besvären blir långvariga.2 Kirurgisk behandling går ut på att ta bort pärlcystan, återställa örats anatomi och, om det är möjligt, förbättra hörseln.1
En operation kan förbättra hörseln om hörselnedsättningen beror på pärlcystan.
Om du har en pärlcysta behöver du vara extra noga med att inte peta i örat.2 Vatten och petförbud i örat minskar risken för infektion före operation.1
Skydda örat när du duschar och badar. Du kan använda fetvadd eller särskilda öronproppar som finns att köpa på apotek. Det minskar risken för att få en infektion i örat.2
Efter operationen behöver du hålla det opererade örat torrt när du duschar.3 Det tar ungefär två månader för örat att läka och bli tåligt mot vatten.1
Undvik att simma i minst sex veckor efter operation om det går att undvika. Undvik också att snyta dig efter operation tills kirurgen säger att det är okej.3
En läkare på vårdcentralen kan undersöka ditt öra med ett otoskop. Instrumentet lyser upp och förstorar trumhinnan, så att läkaren kan se bättre och bedöma om det finns en pärlcysta.2 Vårdcentralen kan sedan hjälpa dig vidare om det behövs.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning om du vill ha hjälp att bedöma symtom eller få hjälp med var du kan söka vård.2 Rådgivningen kan hjälpa dig att hitta rätt mottagning.
Vid misstanke om pärlcysta kan du behöva träffa en öron-näsa-hals-specialist. Långvariga eller återkommande besvär med infektioner i trumhinneplanet eller hörselgången, där orsaken är oklar, bör leda till remiss till en öronklinik.1 Remissen kan innehålla uppgifter om trumhinnan, tidigare besvär från öronen och dina symtom.
Oftast krävs remiss till den öppna specialiserade vården. Du kan välja vilken öppen specialistmottagning du vill i hela landet.2 Fråga vårdcentralen hur remissen skickas och vilka mottagningar som tar emot patienter.
En pärlcysta består av hudceller som har hamnat på insidan av trumhinnan. Pärlcysta kallas också kolesteatom.2 Det är alltså samma tillstånd, men två olika namn används.
Ja, en pärlcysta kan vara medfödd.2 Det är ovanligt att födas med en pärlcysta.3
Läkaren undersöker örat med ett instrument som kallas otoskop. Otoskopet lyser upp och förstorar trumhinnan så att läkaren kan se bättre.2 Utredningen kan också omfatta datortomografi och hörseltester. Datortomografi kan vara till hjälp inför kirurgi, och ett tonaudiogram används för att mäta hörseln.1
Oftast behövs en operation för att ta bort en pärlcysta. Operationen minskar risken att besvären blir långvariga. En operation kan förbättra hörseln om den har blivit nedsatt på grund av pärlcystan.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Upprepade öroninflammationer kan orsaka strukturella förändringar i trumhinnan.1 Då kan trumhinnan bli mer eftergivlig och lättare ge efter när trycket förändras. Långvariga vätskeansamlingar i mellanörat kan också bidra till sådana förändringar.
En pärlcysta är vanligare hos personer som ofta hade öroninflammationer som barn.1 Risken är också högre hos personer med vissa förändringar i skallbasens anatomi, till exempel vid Turners syndrom, läpp-, käk- och gomspalt eller Downs syndrom.
En pärlcysta kan vara symtomfri, vilket innebär att du inte märker några besvär.1
Ansiktsförlamning kan förekomma om benförstörelse påverkar ansiktsnervens benkanal, men det är ovanligt. Hjärnhinneinflammation och hjärnabscess är numera ovanliga komplikationer. En pärlcysta kan alltså ge symtom från hörseln, balansen eller ansiktsnerven, men vissa personer märker inga besvär alls. Vilka symtom du får beror bland annat på vilka delar av örat som påverkas.1
Kontakta en vårdcentral om du eller ett barn har symtom på en pärlcysta i örat.2 Det gäller bland annat om hörseln är nedsatt, om det rinner vätska från örat eller om det känns som lock för örat.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning om du vill ha hjälp att bedöma symtom eller få hjälp med var du kan söka vård.2
Om du har besvär från örat eller operationssåret efter en operation, se avsnittet om när du ska söka vård.
Vid yrsel kan läkaren göra ett fistelprov. Då undersöks om nystagmus, ofrivilliga ögonrörelser, uppkommer när trycket ökar i hörselgången. Ansiktsmotoriken bedöms också under utredningen, eftersom ansiktsnervens funktion kan påverkas av förändringar i örat.1
Om sekretet från hörselgången är fuktigt och illaluktande kan vården ta en odling. Odlingen kan hjälpa till att styra valet av antibiotika inför sanerande kirurgi.1
Datortomografi, DT, kan användas som ett komplement till undersökningen av örat och inför kirurgi. Bilderna kan visa benets anatomi och förändringar som talar för pärlcysta och visar hur utbredd förändringen är. Datortomografi är ett komplement till läkarens undersökning och kan vara till hjälp inför kirurgi. Undersökningen kan också visa förändringar i benen runt mellanörat, till exempel hörselbenen och benet över innerörat. MR med diffusionsviktade bilder kan visa om det finns skivepitel eller pärlcysta genom att visa en begränsning av diffusionen. Efter en operation används undersökningen framför allt för att leta efter kvarvarande skivepitel i områden som inte går att se genom att undersöka trumhinnan.1
En diffusionsviktad MR-undersökning kan visa tecken på skivepitel eller pärlcysta. Metoden används framför allt för att leta efter kvarvarande pärlcysta efter en operation.1
Vilka undersökningar som behövs beror på vad läkaren ser vid undersökningen av örat och vilka besvär du har.
Mastoidektomi och tympanoplastik är operationer som kan användas för att ta bort en pärlcysta.4 Behandlingen är kirurgisk, och operationen görs för att avlägsna ansamlingen av hudceller från örat. Vid operationen försöker kirurgen sanera örat från pärlcysta och återställa örats anatomi. Hörseln kan förbättras om det är möjligt, men möjligheten beror på innerörats funktion och på hur hörselbenskedjan ser ut. Ibland behöver delar av eller hela hörselbenskedjan ersättas med en hörselbensprotes.1
Hos barn behöver kirurgi prioriteras för att förebygga komplikationer. Hos vuxna behöver kirurgi också prioriteras om pärlcystan påverkar ansiktsnerven, om det finns komplikationer inne i skallen eller om det finns risk för påverkan på innerörat.1
Risken för en betydande sensorineural hörselnedsättning eller dövhet i samband med operationen är mindre än 0,5 procent. Chorda tympani är en smaknerv som kan påverkas av operationen. Chorda tympani kan behöva offras för att hud från mellanörat ska kunna tas bort helt.1 Operationen görs vanligtvis under narkos. Efter ingreppet kan du ha stygn och en tamponad i örat för att minska blödning, och dessa tas bort efter några veckor. Hörseln kan efter operationen vara oförändrad eller i vissa fall bli sämre, även om operationen ibland förbättrar hörseln.3
Efter operationen tar det ungefär två månader för örat att läka och bli tåligt mot vatten.1 De flesta återhämtar sig helt från operationen inom sex till åtta veckor. Även efter att örat har läkt behövs långvariga kontroller för att upptäcka om pärlcystan kommer tillbaka eller om hudceller finns kvar efter operationen. Om operationen inte har tagit bort hela pärlcystan kan en ny operation behövas.3
Uppföljning av örats status och hörselmätningar efter operationen sker regelbundet via öronklinik under minst fem år. Kontrollerna behövs eftersom en pärlcysta kan komma tillbaka flera år efter operationen.1
En ny fickbildning efter operationen kallas recidivkolesteatom. Hudceller som finns kvar i det opererade området kallas residualkolesteatom.1
Undvik lyft och kraftig ansträngning under ett par veckor efter operation.1 Det ger bättre möjlighet för örat att läka.
De tas bort efter några veckor.
Du kan uppmanas att regelbundet tryckutjämna örat efter behandlingen och när det slår lock.1 Svårigheter att tryckutjämna kan stärka misstanken om pärlcysta, så följ de råd du får efter behandlingen.
Uppföljning av öronstatus och hörselmätningar efter operation sker regelbundet via öronklinik under minst fem år.1
Hörapparat kan vara ett komplement om hörseln påverkas efter behandling. Möjligheten att återställa hörseln beror på innerörats funktion och hörselbenskedjans beskaffenhet.1
Du ska få vara delaktig i din vård och få information som du förstår. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.2 Ställ frågor om något är oklart.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska.2 Du kan också få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning. Det kan göra det lättare att förstå informationen och vara delaktig i vården.
Ja, en pärlcysta kan komma tillbaka flera år efter operationen. Därför sker uppföljning av öronstatus och hörselmätningar regelbundet via öronklinik under minst fem år.1 Regelbundna kontroller kan också omfatta öronundersökningar och hörseltester för att hitta en ny pärlcysta.4 De flesta som blir opererade får inte besvär med pärlcysta igen.2