Klumpfot är en medfödd felställning där hälen är vriden inåt och framfoten är riktad nedåt och in mot kroppens medellinje. Det finns goda möjligheter att barn blir bra efter behandling, särskilt vid tidig diagnos och korrekt behandling enligt Ponsetimetoden.
Klumpfot är något barnet föds med. Tillståndet är en medfödd felställning av foten. Hälen är vriden inåt och framfoten är riktad nedåt och in mot kroppens medellinje. Foten kan också stå högt upp med tårna riktade nedåt, vilket kallas spetsfot. Klumpfot kallas också PEVA, en förkortning av det latinska namnet pes equino varus adductus.1
Klumpfot kan finnas i en eller båda fötterna. När båda fötterna är påverkade kallas det dubbelsidig klumpfot. Klumpfot kan upptäckas redan vid födseln. Det är alltså ett tillstånd som finns från början, även om graden av felställning kan variera mellan barn.
Det är ovanligt att födas med klumpfot i Sverige.1 Klumpfot förekommer i Sverige hos cirka 1,2 av 1 000 levande födda barn.2 Hälften av barnen med klumpfot har besvär i båda fötterna.1 Tillståndet drabbar pojkar oftare än flickor.
Klumpfot kan förekomma utan någon annan sjukdom.2 I andra fall kan klumpfot vara en del av ett syndrom eller förekomma tillsammans med en neuromuskulär sjukdom. Orsakerna beskrivs i avsnittet om varför klumpfot uppstår.
De flesta barn blir bra efter behandling.1 Prognosen är mycket god när klumpfot upptäcks tidigt och behandlas enligt Ponsetimetoden. Över 90 procent uppnår en funktionell och smärtfri fot utan behov av stor kirurgi.2
Barn med klumpfot kan få en fot som ser något annorlunda ut än den andra. Om bara en fot är påverkad kan den bli något mindre än den andra foten. Barnet kan ändå kunna röra sig på samma sätt som om det inte hade haft klumpfot, om barnet inte har några andra fysiska funktionsnedsättningar.1
Det finns en risk att foten återgår till sitt ursprungliga läge under uppväxten.1 Därför följs barn med klumpfot regelbundet. Om klumpfot förekommer tillsammans med en annan sjukdom beror utsikterna till stor del på den bakomliggande sjukdomen.2
Orsaken till klumpfot är i stort sett okänd.1 Klumpfot beskrivs som ett multifaktoriellt tillstånd där både genetiska och miljömässiga faktorer antas spela in. Det betyder att flera olika faktorer kan ha betydelse, men den exakta orsaken är ofta inte möjlig att fastställa. Den idiopatiska formen, alltså klumpfot utan annan bakomliggande sjukdom, utgör cirka 80 procent av fallen.2
Klumpfot är vanligare om barnet har ett syskon eller en släkting med klumpfot.1 Ärftligheten är komplex, och flera genetiska förändringar har föreslagits som möjliga orsaker. Gener som PITX1, TBX4 och vissa HOX-gener har kopplats till klumpfot, men de förklarar bara några procent av fallen. Ärftlighet där förändringar i flera gener samverkar anses vanlig. Om en förstagradssläkting är drabbad ökar sannolikheten till 1 på 35 vid nästa graviditet, jämfört med 1 på 700. Pojkar får klumpfot oftare än flickor, med en rapporterad könskvot på 2:1.2
Klumpfot kan förekomma som en del av artrogrypos, ryggmärgsbråck eller neuromuskulära sjukdomar.
Klumpfot syns genom hur foten är ställd och hur den går att röra. Barnet kan inte vinkla foten uppåt. När barnet spänner musklerna böjs foten snett inåt. Det beror på att musklerna på insidan är mycket strama och musklerna på underbenets utsida är försvagade.
Foten kan vara olika lätt att påverka hos olika barn. Ibland är foten lätt att justera, och ibland är fotens ställning helt fast och orörlig.
Klumpfot kan upptäckas redan under graviditeten. En ultraljudsundersökning kan ofta visa klumpfot från graviditetsvecka 12.2 Om klumpfot syns på ultraljudet kan det ge möjlighet att planera den vård barnet behöver efter födseln.
Efter födseln ställs den kliniska diagnosen utifrån statusundersökningen vid födseln.2 Klumpfot kan också upptäckas vid någon av barnets första fysiska undersökningar efter födseln.3 När vårdpersonalen misstänker klumpfot efter födseln kan barnet remitteras till en specialist på barns muskler och skelett.
Vid besöket undersöker specialisten barnets fötter. Det kan innebära att specialisten tittar på och känner på fötterna.4 Undersökningen kan också omfatta andra delar av kroppen, eftersom klumpfot ibland kan förekomma tillsammans med andra avvikelser.
Specialisten kan titta på och känna på barnets ben, höfter och ryggrad. Vården kan särskilt undersöka om det finns instabilitet i höften. Specialisten kan också fråga om klumpfot eller andra hälsotillstånd finns i familjen.
Alla barn med klumpfot ska remitteras till barnortoped för bedömning och behandling. Ponsetimetoden är den internationellt vedertagna standarden för behandling. Behandlingen börjar med töjning och seriegipsning, där felställningen gradvis korrigeras.2 Behandlingen brukar påbörjas inom den första levnadsveckan eller så snart som möjligt efter det. Bindväven i senor och ledkapslar hos det nyfödda barnet är ännu inte riktigt mogen. Det går därför att påverka den med töjning och gips.1
Vid gipsningen tänjer läkaren försiktigt foten och gipset fixerar det nya läget.1 Gipset sitter runt hela benet, och benet är böjt i knäet. Knäleden böjs i 90 grader, vilket gör att vissa muskler slappnar av och minskar risken att gipset glider av.
Gipset byts med sju till tio dagars mellanrum och läkaren tänjer samtidigt på foten. I de flesta fall syns en tydlig förbättring redan efter några omgipsningar. Efter fem till sju omgipsningar brukar det mesta av felställningen vara justerat.1 Då brukar bara spetsfoten vara kvar, eftersom hälsenan inte går lika lätt att tänja ut som övriga senor och ledband.
Hälsenan behöver förlängas om foten fortfarande står i spetsfot efter omgipsningarna.
Använd skenan enligt läkarens råd, eftersom resultatet blir bättre när barnet använder den på det sättet.1 Det är viktigt att följa behandlingsplanen noggrant så att foten kan behålla sin hälsosamma position. Om barnet inte använder skenan så länge varje dag som det behöver, kanske foten inte stannar i den hälsosamma positionen.4
Det kan vara utmanande för barn att använda skenan många timmar varje dag. Lek med barnet när det bär skenan för att göra stunden roligare. Du kan till exempel leka försiktiga rörelse- och sparklekar.3
Gör skenan till en del av barnets rutin vid sömn och tupplurar. När skenan används på natten och vid tupplurar kan barnet förstå att det är dags att sova när skenan sätts på.3
En mjuk kudde på metallskenan kan göra skenan bekvämare och skydda möbler och andra saker i hemmet.3
Alla barn med klumpfot ska remitteras till barnortoped för bedömning och behandling. De flesta remitteras från BB eller neonatalavdelning till närmaste ortopedklinik med barnortopedisk kompetens.2 På ortopedkliniken kan behandlingen omfatta flera yrkesroller:
Vilka yrkesroller som deltar beror på barnets behandling och behov. Fysioterapi kan användas för att upprätthålla rörlighet och styrka.2 Barn med klumpfot undersöks regelbundet under uppföljningen.1
De flesta barn får remiss redan från BB eller neonatalavdelningen. Barn som inte remitterats från BB remitteras från BVC. Barn som fötts utomlands med klumpfot ska remitteras till barnortoped när de kommer till Sverige.2
Om klumpfot har upptäckts vid ultraljud under graviditeten kan vissa kliniker erbjuda föräldrarna information av en barnortoped redan under graviditeten. Det kan ske vid ett besök på mottagningen eller genom ett digitalt möte, men detta varierar över landet. Remiss ska alltid skrivas när barnet är fött.
Klumpfot är en medfödd felställning där hälen är vriden inåt och framfoten är riktad nedåt och in mot kroppens medellinje.2 Det betyder att foten har ett förändrat läge redan när barnet föds.
Klumpfot går inte över av sig själv.3 Tidigt insatt behandling ger goda resultat, och prognosen är mycket god vid tidig diagnos och korrekt behandling enligt Ponsetimetoden.2
Ponsetimetoden omfattar töjning, gipsning och därefter skena för att behålla fotens korrigerade läge.2 Läkaren tänjer försiktigt foten och gipsar den så att det nya läget fixeras, och efter omgipsningarna används särskilda skor som sitter ihop med en justerbar metallskena.1 Hälsenedelning behövs i de flesta fall för att korrigera spetsfot.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Rökning under graviditeten är en dokumenterad riskfaktor. Alkoholkonsumtion, diabetes hos modern och vissa läkemedel under graviditeten, till exempel antiepileptika, anges som möjliga riskfaktorer. Minskade fosterrörelser under graviditeten kan också påverka fotens position i livmodern och ge en lägesbetingad felställning, men detta är en annan variant än den vanliga klumpfoten. Vid den lägesbetingade varianten är bindväven normal och felställningen rättar oftast till sig av sig själv.2
När foten är ensidigt påverkad kan skillnaden synas jämfört med den andra foten. Utseendet kan också variera på andra sätt mellan barn.
Klumpfot upptäcks redan vid födseln och barn som föds med tillståndet får vård vid födseln.1 Det gör att tillståndet uppmärksammas tidigt.
Kontakta BVC om ett barn har klumpfot som inte har fått behandling. Om barnet har börjat skolan och inte längre har kontakt med BVC ska du kontakta en vårdcentral.1
Om du som vuxen har obehandlad klumpfot ska du kontakta en vårdcentral.1 Du kan också ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.
Barnets fot brukar inte röntgas vid födseln.1 Fotens olika ben är då ännu inte förkalkade och syns därför inte vid vanlig röntgen. Därför baseras diagnosen vanligtvis på undersökningen av foten i stället för på en röntgenbild.
Vid alla medfödda tillstånd bör vården undersöka om det finns andra avvikelser.2 Ett exempel är instabilitet i höften. Vilka kompletterande undersökningar som behövs beror på vad som framkommer vid undersökningen och om det finns tecken på andra tillstånd.
Om det finns misstanke om ett syndrom eller en neuromuskulär orsak kan utredningen bli mer omfattande.2 Den kan då innehålla flera olika undersökningar:
Alla barn med klumpfot ska bedömas av barnortoped. Om klumpfot har upptäckts vid ultraljud under graviditeten kan föräldrar på vissa kliniker erbjudas kontakt med barnortoped redan under graviditeten, men det varierar mellan olika delar av landet. En remiss ska alltid skrivas när barnet är fött.
Efter ingreppet gipsas foten och hela benet på samma sätt som tidigare. Gipset sitter kvar i två till tre veckor.1 Under tiden växer ändarna på senan ihop så att senan förlängs.
När gipset har tagits bort får barnet särskilda skor som sitter ihop med en justerbar metallskena. Skorna och skenan ska användas dygnet runt i tre månader efter att gipset tagits bort. Efter de första tre månaderna ska skorna användas tolv timmar på natten och två till fyra timmar på dagen fram till fyra års ålder.1 Skorna kan då användas om barnet sover på dagen.
Internetmedicin anger behandling med fotabduktionsortos till fyra till fem års ålder för att förebygga återfall.2 Det finns flera modeller av skenor med samma funktion. Resultatet blir bättre om barnet använder skenan på det sätt läkaren har gett råd om.
För dig som förälder handlar stödet främst om att hjälpa barnet att använda skorna och skenan enligt behandlingsplanen. Regelbunden användning ger barnet bättre möjligheter att behålla det korrigerade läget. Gör användningen till en återkommande del av barnets rutiner när skenan ska användas på natten eller vid sömn på dagen.
Fysioterapi kan användas för att upprätthålla rörlighet och styrka. Vid återfall kan seriegipsning upprepas. Formgjutna inlägg och skor kan användas vid behov.2 Vid återfall kan ortosbehandlingen förlängas eller skenan sättas in igen.
Kirurgi kan behövas vid behandlingsresistenta fall. Bakre mjukdelslösning är ett exempel på ett kirurgiskt ingrepp som kan användas i sådana fall. Sentransferering kan användas vid muskelobalans.2 I enstaka fall kan skelettingrepp behövas.
En del barn behöver opereras en gång till, oftast när barnet är mellan fyra och sex år gammalt. Då flyttas ett senfäste på fotryggen för att motverka att foten dras inåt. Efter en sådan operation gipsas foten upp till knäleden, och barnet kan få gå med gipset någon vecka efter operationen. Barnet får då bara gå en kort stund i taget eftersom senan riskerar att lossna från sitt nya fäste.
Barnet undersöks regelbundet eftersom foten kan återgå till sitt ursprungliga läge fram till åtta års ålder.1 Uppföljningen består av täta kontroller under det första levnadsåret och minst halvårsvisa kontroller under hela ortosbehandlingen. Kontrollerna görs för att tidigt upptäcka återfall.
Återfall kan förekomma under hela uppväxten, särskilt under perioder av snabb tillväxt.2 Ett återfall börjar ofta, men inte alltid, med att foten blir sämre på att vinklas uppåt och åter börjar stå i spetsfot. Då kan extra kontroller och åtgärder för att behålla eller förbättra rörligheten uppåt behövas.
Bristande följsamhet till skenbehandlingen är den främsta orsaken till återfall.2 Om foten återgår till klumpfotsställningen kan behandlingssteg behöva upprepas. Återfall kräver kompletterande behandling.
Prognosen är mycket god vid tidig diagnos och korrekt behandling enligt Ponsetimetoden.2 Barn som behandlas tidigt kan ha goda resultat och gå, springa och leka utan smärta.3 Över 90 procent uppnår en funktionell och smärtfri fot utan behov av stor kirurgi. Vid en bakomliggande sjukdom beror prognosen till stor del på den sjukdomen.2
Kontrollera barnets fot ofta för att se om det bildas blåsor. Blåsor kan betyda att hälen glider ur skenan. Spänn skorna ordentligt så att foten inte glider ur dem. Undvik kräm eller lotion på huden, eftersom det kan förvärra hudbesvär.3
Det är normalt att barnets fot blir lite röd av skenan. Om foten fortsätter att glida ur skenan ska remmen sitta åt ordentligt; dubbla strumpor kan också hjälpa skon att sitta stadigt.3
En remiss bör innehålla uppgift om barnets status, eventuella andra sjukdomar och eventuell behandling som redan har genomförts eller pågår.2
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp att hitta vård. Du ska få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.1 Ställ frågor om du behöver mer information från vårdpersonalen.
Barn ska få vara delaktiga i sin vård, och det blir viktigare ju äldre barnet är. Du kan också få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska eller om du till exempel har en hörselnedsättning.1
Klumpfot kan komma tillbaka efter behandling.2 Risken finns fram till att barnet är åtta år, och barn med klumpfot undersöks därför regelbundet.1 Om foten återgår till klumpfotsställning kan delar av behandlingsplanen behöva upprepas, till exempel seriegipsning.2
Barn som behandlats tidigt kan ha goda resultat och gå, springa och leka utan smärta.2 Efter behandling påverkas vanligtvis inte tidpunkten när barnet börjar vilja stå och gå. Barnet kan röra sig på samma sätt som om det inte hade haft klumpfot, om det inte har andra fysiska funktionsnedsättningar.1