Vidgat njurbäcken, även kallat hydronefros, innebär att njurbäckenet är förstorat och överfyllt med urin. Hos barn upptäcks det vanligtvis vid ultraljud under graviditeten, och många fall går tillbaka av sig själva; de flesta barn mår bra när de föds.
Vidgat njurbäcken innebär att njurbäckenet är förstorat och överfyllt med urin. Njurbäckenet är den del av njuren där urinen samlas innan den rinner vidare genom urinledaren. Vidgat njurbäcken kallas också hydronefros.1
Tillståndet kan finnas redan när barnet föds. Då kallas det medfödd hydronefros. Medfödd hydronefros innebär att det redan vid födelsen är känt att de övre urinvägarna är vidgade.2 Ibland är vidgningen övergående och kan minska utan att den finns kvar.
Hos barn upptäcks vidgat njurbäcken vanligtvis vid en ultraljudsundersökning under graviditeten.1 Medfödd hydronefros ses vid ungefär fyra procent av rutinultraljuden under graviditetens andra trimester.2
Många fall som upptäcks före födseln går tillbaka av sig själva redan under graviditeten.2 Vidgningen kan alltså minska innan barnet föds. Om den finns kvar vid födelsen kan njurbäckenet ändå minska när barnet växer.
De flesta barn som föds med medfödd hydronefros mår bra när de föds. Vidgat njurbäcken kan vara ett normalt tillstånd som går över av sig självt. Det kan också hänga ihop med en förändring i hur njurarna eller urinvägarna har bildats.2
Vidgningen kan ha olika orsaker. Vidgning på båda sidor förekommer i 20–40 procent av fallen.2 Urinen kan till exempel ha svårt att rinna vidare på grund av ett hinder, eller så kan urin rinna bakåt från urinblåsan till urinledaren och njurbäckenet. Det kallas urin som rinner bakåt. Hur betydelsefullt tillståndet är beror därför bland annat på orsaken till vidgningen.
Hos många barn minskar njurbäckenet av sig självt inom några år.1 Det betyder att vidgningen inte alltid finns kvar under uppväxten.
Medfödd ensidig hydronefros har generellt god prognos, men prognosen beror på orsaken, hur allvarligt tillståndet är och eventuella komplikationer.2 Förloppet kan därför skilja sig mellan olika barn, även om många mår bra redan från början.
Ett vidgat njurbäcken kan uppstå när urinen inte kan rinna som den ska genom urinledaren.1 Hindret kan finnas mellan njuren och urinledaren eller mellan urinledaren och urinblåsan. Då kan urinen samlas i njurbäckenet och göra att det vidgas.
Hos vuxna kan flera olika saker hindra urinflödet:
De flesta barn med vidgat njurbäcken har inga symtom. Barn med vidgat njurbäcken har högre risk att få återkommande urinvägsinfektioner.1
Undersökningen av barnet görs både före och efter födseln. Under graviditeten kan du få göra ultraljud flera gånger. Då kan läkaren se om barnets njurbäcken fortsätter att vara förstorat eller om det minskar till vanlig storlek.1
Om barnets njurbäcken fortfarande är förstorat inför födseln gör läkaren vanligtvis ett ultraljud ungefär en vecka efter förlossningen.1 Ultraljud av njurar och urinvägar är grunden i utredningen av medfött vidgat njurbäcken.2 Undersökningen kan bland annat visa njurbäckenets tvärmått, njurarnas storlek, njurvävnadens utseende, urinledarna, urinblåsans utseende och eventuell urin som finns kvar i blåsan.
Beroende på vad ultraljudet visar kan läkaren följa utvecklingen av barnets njurbäcken och urinvägar med fler undersökningar. Utredningen kan omfatta röntgen av urinblåsan, urinröret och urinledarna. Magnetkameraundersökning och skintigrafi kan också användas vid utredningen av barn.1
Miktionsuretrocystografi används för att påvisa urin som rinner bakåt och uretravalvel. Undersökningen innebär att urinblåsan fylls med kontrast genom en kateter. Mag-3-renografi kan användas när läkaren misstänker ett hinder i de övre urinvägarna. Den kan visa graden av hinder i urinflödet och hur njurfunktionen fördelas mellan njurarna.
Alla barn med vidgat njurbäcken behöver inte behandling. Hos många barn minskar njurbäckenet av sig självt inom några år.1 Därför kan läkaren i vissa fall följa utvecklingen i stället för att börja med läkemedel eller operation.
Barnet kan behöva regelbundna uppföljningar med läkare även om det inte har fått någon behandling. Uppföljningen görs för att läkaren ska kunna följa att njuren utvecklas som den ska. Hur länge uppföljningen behövs varierar, från ungefär ett år till ända upp i vuxen ålder. Beroende på var i landet barnet bor kan uppföljningen ske via telefon, digitala videobesök eller återbesök på mottagningen.1
Barn kan få antibiotika om de har besvär med urinvägsinfektioner. En låg dos antibiotika kan också ges förebyggande för att minska risken för urinvägsinfektion.1
Vid prenatal dilatation med ett AP-mått på minst 15 millimeter kan antibiotikaprofylax sättas in efter födseln.2 AP-måttet är ett mått på njurbäckenets storlek. Vilken behandling som behövs avgörs av läkaren utifrån barnets undersökningar och bakomliggande orsak.
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.1
När ett barn har vidgat njurbäcken kan du som förälder eller närstående be vårdpersonalen att förklara informationen på ett sätt som du förstår. Även barn ska få information och vara delaktiga i sin vård.1 Be om förtydliganden om du är osäker på vad som har sagts eller hur vården är planerad.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.1 Berätta för vårdpersonalen om du behöver tolk, så att informationen kan ges på ett sätt som fungerar för dig.
Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.1
Vilken mottagning som följer barnet beror bland annat på lokala rutiner. Barnet kan remitteras till barnnefrolog eller barnmottagning beroende på lokala rutiner.2 En barnnefrolog är en läkare som arbetar med barns njurar och urinvägar.
Barnet kan också remitteras till en barnkirurgisk klinik för bedömning av om urinvägarna behöver avlastas eller om en operation kan behövas. Där kan vården diskutera behov av avlastning eller annan kirurgisk behandling. Vilken vårdgivare som följer barnet efter den första utredningen avgörs framför allt av hur barnet mår och vilken diagnos som har visats.2
Uppföljningen kan ske via telefon, digitala videobesök eller återbesök på mottagningen beroende på var i landet barnet bor.1 Barnet kan behöva regelbundna uppföljningar med läkare även om ingen behandling har getts.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs remiss till den öppna specialiserade vården.1 En remiss är en hänvisning från vården till en annan mottagning.
Hydronefros är ett annat namn för vidgat njurbäcken. Vidgat njurbäcken innebär att njurbäckenet är förstorat. Hos barn upptäcks det vanligtvis vid en ultraljudsundersökning under graviditeten.1
Antenatal hydronefros blir ofta bättre av sig själv under graviditeten eller efter att barnet har fötts. Antenatal hydronefros behöver vanligtvis inte behandling. Det orsakar vanligtvis inga symtom hos den gravida eller barnet under graviditeten.3
Om tillståndet inte går över av sig självt kan spädbarn och små barn få antibiotika för att förebygga infektion. De behöver vanligtvis ingen annan behandling.3
Svår eller obehandlad hydronefros kan skada njurarna och till slut leda till njursvikt. Vid njursvikt kan behandlingar som dialys eller njurtransplantation behövas.3
Prognosen för medfödd hydronefros på ena sidan är generellt god. Prognosen beror på orsaken till vidgningen, hur allvarligt tillståndet är och om komplikationer tillkommer.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Hos barn kan ett hinder finnas i olika delar av urinvägarna. Det kan till exempel handla om strukturella eller funktionella hinder i urinflödet. Vid medfödd hydronefros kan urinvägarna alltså vara utformade på ett sätt som gör att urinen inte rinner vidare normalt.
Hos foster och barn kan urin som rinner bakåt från urinblåsan till urinledaren och njurbäckenet bidra till ett vidgat njurbäcken.1 Det kallas vesikoureteral reflux, alltså urin som rinner bakåt.
Medfött vidgat njurbäcken kan vara ett normalt tillstånd som går över av sig självt. Det kan också bero på strukturella eller funktionella hinder i urinflödet.2 Exempel på medfödda avvikelser som kan hänga ihop med hydronefros är avvikelser i urinledaren, urinblåsan eller urinröret.
Antenatal hydronefros beror ofta på att fostret producerar mer urin under graviditetens senare del.3 I andra fall kan ett hinder i urinflödet ligga bakom tillståndet.
Vissa fynd ökar risken för en betydelsefull medfödd anläggningsrubbning hos fostret eller barnet. Det gäller bland annat:
Pojkar drabbas oftare än flickor av medfödd hydronefros. Vidgning på båda sidor förekommer hos 20–40 procent av barnen med medfödd hydronefros.2
Ett vidgat njurbäcken hos foster och barn kan därför ha olika bakgrund. Ibland är det ett övergående tillstånd, medan det i andra fall hänger ihop med ett hinder, urin som rinner bakåt eller en medfödd avvikelse i urinvägarna.
Barn med medfött vidgat njurbäcken är oftast välmående när de föds. Besvär kan i stället märkas senare, till exempel genom urinvägsinfektion eller smärta i magen hos äldre barn. Vid urinvägsinfektion kan feber förekomma. Äldre barn kan få smärta i sidan eller magen. I ovanliga fall kan ett kraftigt vidgat njurbäcken trycka mot organen i närheten och ge symtom. Vidgat njurbäcken kan också i vissa fall påverka njurarnas funktion eller kroppens saltbalans.2
Symtomen kan bero på vad som orsakar vidgningen.2 Det kan till exempel handla om urin som rinner bakåt eller om ett hinder som gör att urinen inte kan rinna vidare som den ska. Därför kan samma tillstånd ge olika besvär hos olika barn.
Om du vill ha sjukvårdsrådgivning kan du ringa 1177 och få hjälp med var du kan söka vård.1
Kontakta barnavårdscentralen, BVC, eller en vårdcentral om barnet har symtom på urinvägsinfektion och ont i magen.1
Kontakta barnavårdscentralen, BVC, eller en vårdcentral om barnet har något eller flera av följande symtom:
Om du har symtom som kan bero på vidgat njurbäcken, se avsnittet om när du ska söka vård.
Utredningen kan omfatta urinprov och blodprov.1 Vid uttalat eller dubbelsidigt vidgat njurbäcken, eller när ett barn har ett vidgat njurbäcken i en ensam njure, kan prov tas för kreatinin, syra-bas, urinsticka, urinodling och urinosmolalitet.2
En fyra timmar lång miktionsobservation kan användas för att bedöma hur stor urinblåsan är, hur ofta barnet kissar och hur mycket urin som finns kvar i blåsan.2
Läkaren undersöker barnet för att ta reda på orsaken till att njurbäckenet är vidgat.1 Utredningen kan därför behöva visa om det finns ett hinder i urinflödet eller urin som rinner bakåt. Vilka undersökningar som behövs beror på vad tidigare undersökningar visar.
AP-måttet, alltså njurbäckenets tvärmått, är det vanligaste måttet för att gradera vidgat njurbäcken. Vid ultraljudet bedöms också om njurkalkarna är vidgade, hur tjock njurvävnaden är och hur njurvävnaden ser ut. Läkaren tittar dessutom på urinledarna, urinblåsan och om det finns urin kvar i blåsan när barnet har kissat under undersökningen. Resultaten från undersökningarna används tillsammans för att bedöma om det finns ett hinder i urinflödet eller urin som rinner bakåt.2 Ultraljudet kan också ge information om njurarnas storlek, njurvävnadens utseende, urinledarna och urinblåsan.
Hos vuxna behandlas vidgat njurbäcken vanligtvis först genom att urinen dräneras. Det kan lindra smärta och förebygga skada på njurarna.3 Dräneringen kan göras med en tunn kateter genom urinröret eller genom ett litet snitt i magen.
Barn kan opereras om de har mycket ont. Operation kan också behövas om det finns risk att det vidgade njurbäckenet skadar njuren.1 De flesta barn behöver inte opereras.
Vid misstanke om hinder i urinröret kan avlastning med urinkateter behövas.2 Vilken åtgärd som används beror på vad som orsakar det vidgade njurbäckenet.
Efter dränering kan den bakomliggande orsaken behandlas. Det kan till exempel innebära läkemedel mot infektion eller operation för att ta bort ett hinder.3
Operationen kan gå till på olika sätt och ta olika lång tid. Vilken operation som används och hur lång tid den tar beror på orsaken till det vidgade njurbäckenet.1 Läkaren informerar dig om hur operationen går till.
Barnet kan vanligtvis åka hem samma dag eller dagen efter operationen. En del barn kan behöva stanna på sjukhuset i några dagar efter operationen. Om barnet har fått en kateter i urinblåsan under operationen tar vårdpersonalen vanligtvis bort den innan barnet åker hem. Ibland behöver barnet ha katetern kvar längre och får då hjälp att ta bort den efter några dagar.1 En del barn kan behöva stanna på sjukhuset i några dagar.
Några veckor efter operationen kan läkaren följa upp njurarna med ultraljud. Uppföljningen kan visa hur njurarna ser ut efter behandlingen. Vid uppföljningen efter operationen får du information om hur njurarna ser ut och hur den fortsatta uppföljningen kan behöva planeras.1 Uppföljningen efter den första utredningen avgörs framför allt av hur barnet mår och vilken diagnos som har visats.2
De flesta barn mår bra efter operationen.1 Barnet får smärtstillande läkemedel för att inte ha ont. Barnet kan behöva fortsatt uppföljning även efter att operationen är avslutad.
Information om uppföljningen kan ges vid telefon, digitala videobesök eller återbesök på mottagningen.1 Vilken form som används beror på var i landet barnet bor. Om du eller barnet har frågor mellan besöken kan du ta upp dem vid nästa kontakt med mottagningen.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och få hjälp med var du kan söka vård.1 Du kan också få hjälp att bedöma symtom genom att ringa 1177. Om du vill byta mottagning eller är osäker på vart du ska vända dig kan du därför börja med sjukvårdsrådgivningen.
Uppföljningen kan ske genom telefonsamtal, digitala videobesök eller återbesök på mottagningen. Hur länge uppföljningen behövs varierar mellan barn. Den kan pågå under ett år eller ända upp till vuxen ålder.1
Uppföljningen behövs för att läkaren ska kunna följa att njuren utvecklas som den ska. Ett barn kan behöva regelbundna uppföljningar även om barnet inte har fått någon behandling.1