Höftledsluxation hos nyfödda innebär att ledkulan lätt kan förskjutas ur sitt normala läge, i den ena eller båda höftlederna. Tidig diagnos och behandling av DDH är förknippad med mycket god prognos, och höfterna utvecklas normalt efter behandling.
Höftledsluxation hos nyfödda innebär att ledkulan lätt kan förskjutas ur sitt normala läge.1 Höftleden kan då vara instabil eller underutvecklad. Tillståndet kan finnas redan vid födseln, men kan också förekomma hos äldre barn.2
Höftledsluxation kan finnas i den ena eller båda höftlederna.1 Begreppet DDH används som ett samlingsbegrepp för höftledsluxation och flera närliggande tillstånd. Det omfattar också klinisk höftledsinstabilitet och underutveckling av ledpannan som upptäcks med ultraljud eller röntgen. Även höfter med olika grader av underutveckling senare under barndomen och tonåren kan räknas in i DDH.2
Höftledsluxation är ovanligt i Sverige. Efter att neonatal höftscreening infördes har förekomsten av manifest höftledsluxation efter två veckors ålder minskat från 1,7 till 0,12 promille. Den aktuella svenska förekomsten motsvarar ungefär 10–20 fall per år. I ett internationellt perspektiv är den svenska förekomsten mycket låg.2
Samtidigt behandlas ungefär 500 barn varje år med von Rosenskena eller annan abduktionsortos på grund av tidigt upptäckt luxation.2 Det betyder att många barn som behandlas har en höftled som upptäckts vara instabil eller på väg ur sitt läge innan en tydlig luxation har utvecklats.
Alla nyfödda barn undersöks på BB för att upptäcka höftledsinstabilitet.1 Kontroller på barnavårdscentralen, BVC, gör att även vissa fall som inte upptäcktes hos det nyfödda barnet kan fångas upp senare.2
Tidig upptäckt och behandling är förknippad med mycket god prognos. När tillståndet upptäcks tidigt utvecklas höfterna normalt efter behandling i de flesta fall. Försenad diagnos innebär större risk för mer omfattande behandling, nedsatt funktion och långvarig smärtproblematik.2
Medfödd höftledsinstabilitet kan bero på flera olika faktorer. En del av orsakerna finns redan när barnet föds, medan höftens utveckling också kan påverkas under den första tiden efter födseln.
Hormonella faktorer kan påverka ledbanden hos barnet under graviditetens senare del. En överproduktion av östrogen och eller relaxin kan öka ledbandens elasticitet. Hormonerna har större effekt hos flickor, vilket kan bidra till att tillståndet är vanligare hos flickor än hos pojkar.2
De flesta barn med utvecklingsrelaterad höftinstabilitet upptäcks innan de får tydliga symtom.2
Hos ett spädbarn kan benen vara olika långa.4
Ett spädbarn kan röra det ena benet mindre än det andra.4 Ett spädbarn kan också ha en höft som är mindre rörlig än den andra.1 Det kan vara svårt att böja benet utåt, men detta beror oftare på stramhet i musklerna än på höftledsinstabilitet.3 Hos spädbarn kan asymmetriska böjveck i ljumskar eller på låren förekomma, men fyndet är mindre pålitligt.2
Ett spädbarns ben kan också röra sig annorlunda än det andra vid till exempel lek och blöjbyten.
Alla barn som föds i Sverige undersöks av en barnläkare inom de två första dygnen.1
Undersökningen görs när barnet ligger på rygg på ett stabilt underlag, med höft- och knälederna böjda i 90 graders vinkel.2
Barnläkaren undersöker höftledernas stabilitet genom att hålla runt barnets knän och lårben.1
Undersökaren ska inte ta i för mycket, eftersom för hårda rörelser kan göra att fynd missas.2
Vid misstänkta fynd remitteras barnet till ortoped.1
Vid tidigt upptäckt höftledsluxation syftar behandlingen till att hålla höfterna böjda och förda utåt, så att höftlederna stabiliseras. Fixeringen ska samtidigt tillåta en viss liten rörlighet, eftersom en alltför hård fixering kan störa blodcirkulationen till ledhuvudet.2
Vilken ortos som används och hur länge behandlingen pågår beror bland annat på ultraljudsfynd, graden av instabilitet eller luxation och den behandlande ortopedens bedömning. Skenan eller ortosen ska sitta så att höfterna hålls i rätt läge utan att fixeras för hårt. Fixeringen ska tillåta en viss liten rörlighet för att inte störa blodcirkulationen till ledhuvudet. Behandlingstiden påverkas bland annat av ultraljudsfynd och graden av instabilitet eller luxation.2
En vårdpersonal ska sätta på skenan så att den sitter rätt.1
Skenan kan behöva få plats under barnets kläder. Använd därför en storlek större kläder än annars för att skenan ska få plats. Kläder som är lätta att ta av och på är bra när barnet har skena. Du får inte ta barnet ur skenan och lägga tillbaka barnet, eftersom skenan då riskerar att inte sitta riktigt och lårbenet inte ligga rätt i höftleden. Barnet brukar få komma till ortopedkliniken för att bada och för att läkaren ska kunna se att skenan passar. När barnet växer byts skenan till en större storlek. Bara utbildad personal ska sätta på skenan så att den sitter rätt.1
Barnet kan åka i bilbarnstol om benen får plats i stolen. Vid amning kan det vara lättare att sitta eller halvsitta med barnet i famnen i stället för att ligga ner.1
När skenan har tagits bort ligger barnets ben ofta fortsatt utåt. Efterhand rättar det till sig av sig själv. Du ska inte tänja och försöka få ihop barnets ben efter skenbehandlingen. Barnet behöver inte fysioterapi enbart på grund av att skenan har tagits bort. Skenbehandlingen påverkar eller fördröjer inte barnets utveckling efter födseln. Det finns inte heller något som tyder på att skenan skadar barnet känslomässigt eller påverkar utvecklingen negativt.1
På BB undersöker en barnläkare alla nyfödda barn inom de två första dygnen. Barnläkaren undersöker höftledernas stabilitet och kan remittera barn med ostadiga höftleder till en ortoped.1
Barnavårdscentralen, BVC, är en annan del av uppföljningen under spädbarnstiden. Vid rutinkontroller på BVC kan höftledsinstabilitet upptäckas, och kontrollerna kan fånga upp fall som inte upptäcktes på BB.1,2 För barn som har adopterats från andra länder görs höftledsundersökning vid rutinkontroller på BVC.1
Om en barnläkare eller BVC-läkare hittar ett avvikande höftstatus skickas barnet till en ortopedklinik eller en barnortopedisk enhet. Remissen går alltså vidare till vård som är inriktad på höftproblem hos barn. Vid oklara undersökningsfynd bör barnet få en remiss till specialist eller en kompletterande undersökning med ultraljud eller röntgen. Barnortopedin tar då över den fortsatta bedömningen och planeringen av uppföljningen. Det gäller även barn som upptäcks efter den första tiden, eftersom sent upptäckta fall behandlas av specialister i barnortopedi.2
Vid höftledsluxation innebär tillståndet att ledkulan lätt kan förskjutas ur sitt läge.1 Höftledsinstabilitet betyder att höften är ostadig och att ledkulan därför kan komma ur sitt läge.
Medfödd höftledsluxation kallas också medfödd höftledsinstabilitet.1
Ja, tillståndet kan upptäckas först senare, trots att alla barn undersöks på BB. Det kan bero på att höftleden var stabil den första tiden när barnet undersöktes på BB.1
De allra flesta barn som får diagnosen höftledsluxation sent diagnostiseras ändå före ett års ålder. Det brukar ge ett bra slutresultat.1
Det finns inget som tyder på att barn tar känslomässig skada eller utvecklas negativt på grund av skenan. Barnets utveckling påverkas eller fördröjs inte av behandling med skena under tiden efter födseln.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Vissa omständigheter under graviditeten och födseln är kopplade till en högre risk för höftledsluxation. Sätesförlossning är en sådan riskfaktor. Förstfödda barn har också högre risk än barn som föds senare.
Förstfödda barn kan ha en högre risk eftersom livmodern är trängre och mindre elastisk än vid senare graviditeter.2 Barnets läge i livmodern kan därför ha betydelse för hur höfterna belastas och utvecklas.
Höftledsinstabilitet kan förekomma hos flera personer i samma familj. Vissa barn med höftledsinstabilitet har ett syskon eller en annan nära släkting som har behandlats för medfödd höftledsinstabilitet.
Ärftlighet betyder inte att ett barn säkert får höftledsluxation, men familjehistorien kan vara en del av bakgrunden när höftledsinstabilitet uppstår. Höftledens form och ledbandens elasticitet kan påverkas av både genetiska och andra faktorer.
Hos äldre barn kan höftbesvär märkas genom att barnet haltar.2
Äldre barn kan få Trendelenburgs tecken. Hos äldre barn kan besvären också visa sig som en hälta av Trendelenburg-typ. Hyperlordos och en sammanföringsställning på den friska sidan kan förekomma.2
En benlängdsskillnad kan bland annat leda till tågång på den berörda sidan.2
Barn med höftledsdysplasi kan halta och få ont i höften i samband med aktiviteter som lek och löpning.3
Symtomen kan ibland upptäckas först efter fyra till sex års ålder.3
Det kan vara svårt att böja benet utåt vid höftledsinstabilitet, även om det oftare beror på stramhet i musklerna.3
Symtom kan börja först under senare delen av barndomen, puberteten eller vuxen ålder.4
Höftdysplasi kan ge smärta i höften.4
Smärtan kan sitta framtill i ljumsken.4
Höften kan kännas lös eller instabil. Besvären kan också märkas som att det gör ont när höften belastas. Hos vuxna kan höftdysplasi ge hälta när du går eller rör dig.5
En klickande, knäppande eller poppande känsla kan förekomma när höftleden rör sig.4
Hos vuxna kan höftdysplasi också ge hälta när du går eller rör dig.5
En klickande eller knäppande höft betyder inte alltid att höftleden är ur led, eftersom små knakningar och knäppningar är vanliga även utan andra symtom.3
Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning, hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.3
Om ett barn har höftbesvär och samtidigt feber eller inte kan stå på benet ska du kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning genast.3
Om vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen är stängd ska du söka vård på en akutmottagning.3
Försök inte själv tvinga leden tillbaka på plats.5
Ett positivt Ortolanis test talar för att höftleden redan ligger ur led när undersökningen börjar.2
Ett positivt Barlows test visar att höften är luxerbar, alltså att höftkulan går att få ur led.2
Vid Barlows test kan undersökaren ibland också upptäcka att höftleden är instabil utan att höftkulan går helt ur led.
Från ungefär sex veckors ålder förändras de fynd som undersökaren letar efter.2
Ortolanis och Barlows tecken har då ofta försvunnit, och inskränkt utåtrörelse av höften blir i stället ett viktigt fynd.2
Undersökningen görs med barnet på rygg och med höft- och knälederna böjda.
Vid en inskränkt utåtrörelse går det inte att föra höftleden utåt på normalt sätt.
Fyndet är ofta tydligt vid luxation på ena sidan, men kan vara mindre tydligt när båda höftlederna är påverkade.
Vid oklara undersökningsfynd bör kompletterande ultraljud eller röntgen övervägas.2
En remiss till specialist kan också behövas när undersökningsfynden är oklara.
Ultraljud kan användas under neonatalperioden eftersom det omogna skelettet gör röntgen svårtolkad.2
Ultraljud ger goda möjligheter att se höftleden under neonatalperioden när skelettet ännu inte är tillräckligt förkalkat.
Det finns både dynamiskt och statiskt ultraljud av höftlederna.
Vid dynamiskt ultraljud undersöks höften samtidigt som Barlows och Ortolanis rörelser provas.
Vid statiskt ultraljud kartläggs höftens form och uppbyggnad.
Från ungefär sex veckors ålder blir vanlig röntgen allt viktigare för diagnos och uppföljning.2
Utredningen kan omfatta fysisk undersökning och bilddiagnostik som ultraljud, röntgen eller datortomografi.5
Uppföljning inom specialistvården kan omfatta ultraljud, röntgen och höftstatus.2
Efter avslutad behandling kan läkaren kontrollera höftledens läge vid en kroppsundersökning och ofta också med röntgen.1
Om barnet behandlas med Pavlik-harness behöver den enligt sjukhusets instruktioner sitta kvar även vid blöjbyte och bad. Sjukhuset ger instruktioner om hur det ska göras. Barnet kan behöva flera undersökningar med bilddiagnostik för att kontrollera att behandlingen fungerar. Skenan justeras också av personal när barnet växer. Vid behandling med Pavlik-harness behöver selen sitta kvar även vid blöjbyte och bad, enligt sjukhusets instruktioner.4
Sen upptäckt höftledsluxation kräver ofta mer omfattande behandling än ett tidigt upptäckt tillstånd.2 Behandlingen blir mer komplicerad ju längre tid som gått innan diagnosen ställs och utförs av specialister i barnortopedi.
Behandlingen kan omfatta långvarig gipsbehandling.2 Vid sent upptäckt tillstånd kan barnet först behandlas med häftsträck.1 Då ligger barnet på rygg i en säng med en särskild ställning som håller benet stabilt.
Efter häftsträck kan en operation behövas där stramande senor i ljumsken förlängs, höftleden läggs på plats och barnet får höftgips i upp till sex månader. Tiden som benet behöver vara fixerat blir längre än om barnet behandlas med skena direkt efter födelsen. Om höftleden inte kan läggas på plats behöver barnet opereras.1
Kirurgi kan behövas om en sele eller ortos inte fungerar eller om barnet är äldre.4 Operationen kan då användas för att justera höftledens läge så att leden passar bättre och fungerar bättre.
Efter operation kan ett tillfälligt gips användas för att hjälpa höftleden att läka i rätt läge.4 Hur länge barnet behöver ha gips beror på behandlingen och hur höftleden utvecklas.
Fysioterapi kan användas för att stärka musklerna runt höften och förbättra rörligheten. Vid svår höftdysplasi och artros kan en höftledsprotes bli aktuell.5
Efter avslutad skenbehandling kontrollerar läkaren höftledens läge genom kroppsundersökning.1 Uppföljning inom specialistvården kan också omfatta ultraljud, röntgenkontroller och undersökning av höftleden.
Röntgen görs ofta efter avslutad behandling, bland annat omkring fyra och tolv månaders ålder.1 Från ungefär sex veckors ålder blir röntgen allt viktigare för att följa höftledens utveckling.
Tidig neonatal behandling leder i princip till normal höftutveckling. Vid tidig diagnos och behandling är prognosen mycket god, och behandlingen leder till att höfterna utvecklas normalt.2
Barnets utveckling påverkas eller fördröjs inte av skenbehandling efter födseln.1 Behandlingen leder nästan alltid till ett bra resultat utan framtida komplikationer när tillståndet upptäcks och behandlas tidigt.
En försenad diagnos innebär däremot en klart ökad risk för nedsatt funktion och långvarig smärtproblematik. Därför fortsätter uppföljningen efter behandlingen så att höftledens läge och utveckling kan kontrolleras.
En barnortoped bedömer barnet när höftledsluxation misstänks. Barnortopeden kompletterar ofta bedömningen med bilddiagnostik. Vid misstänkt höftledsluxation ska remiss skickas till barnortoped, där undersökning med kompletterande bilddiagnostik görs.2
Specialistvården ansvarar för uppföljningen. Den kan omfatta höftstatus, ultraljudsundersökningar och röntgenkontroller. Uppföljningen sker alltså genom återkommande kontakter med specialistvården. Där följs höftens utveckling med höftstatus, ultraljudsundersökningar och röntgenkontroller när det behövs.2
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.3
Vid tidigt upptäckt höftledsluxation blir det nästan alltid ett bra resultat utan några framtida komplikationer.1