Hälseneinflammation är besvär i hälsenan och kan kallas akillestendinit eller hälsenetendinos. För de flesta går hälsenebesvär över när belastningen minskas, även om smärtan kan behöva några månader för att förbättras.
Hälsenan är kroppens tjockaste och starkaste sena. Den utsätts varje dag för stor belastning, bland annat när du går eller springer.1 Hälsenan används också när du hoppar.2
I vårdtexter kan hälseneinflammation också kallas akillestendinit eller hälsenetendinos.3 Namnen används inte alltid på samma sätt, vilket kan göra information om tillståndet svår att tolka.
Hälseneinflammation innebär enligt en patientbeskrivning att upprepade små skador har uppstått i hälsenan. Det är egentligen inte en inflammation. Vid långvariga besvär finns det inte starka belägg för att inflammatoriska förändringar finns i hälsenan.1
Tendinos betyder en degenerativ förändring i senan.1 Det betyder att senans vävnad har förändrats, men ordet beskriver inte i sig hur dina besvär kommer att utvecklas.
För de flesta går besvären över när belastningen minskas.4 Ibland tar det längre tid innan besvären blir bättre. Smärtan kan ta några månader att förbättras, särskilt om du redan har haft besvär i några månader.5
Det finns bra hjälp att få om besvären inte går över. Läs mer i avsnitten om symtom, behandling och egenvård.
Hälseneinflammation beror ofta på att hälsenan belastas mer än den tål. Den vanligaste orsaken till långvarig smärta i hälsenan är överbelastning. Ensidig eller upprepad belastning kan leda till en överbelastningsskada i hälsenan.1
Hälseneinflammation kan ge flera olika besvär från hälsenan och området runt hälen. Symtomen märks ofta när du belastar foten, men vissa kan också finnas i vila. Besvären kan märkas när du går eller springer.2 Smärtan kan också bli tydligare dagen efter att du har tränat.5
Vid besöket frågar vårdgivaren om dina symtom och om den senaste aktiviteten. Det kan ge information om hur hälsenan har belastats och när besvären började. Diagnosen kan ofta ställas genom en noggrann klinisk undersökning utan bilddiagnostik.5 Radiologisk undersökning, alltså undersökning med bilder, är ett komplement och behövs ofta inte.
Den kliniska undersökningen kan omfatta att vårdgivaren känner längs hälsenan efter ömhet och smärta. Du kan också få stå på tå medan vårdgivaren bedömer om det gör ont i området.2 Undersökningen kan dessutom omfatta svullnad, ömhet och en eventuell knöl i senan.
Ultraljud eller magnetkameraundersökning kan användas när vårdgivaren behöver mer information om hälsenan eller området runt dess fäste.1 Undersökningarna kan visa tendinos, alltså en förändring i själva senan, eller inflammation i slemsäcken nära hälsenans fäste.
Fysioterapi med övningar är den främsta behandlingen vid hälseneinflammation.4 Övningarna kan till exempel ha som mål att förbättra rörligheten och styrkan i området. Rehabiliteringen bör genomföras med hjälp av en kunnig fysioterapeut.
Rehabiliteringen bygger framför allt på excentrisk träning.1 Det innebär att muskeln arbetar medan den förlängs. En kombination av övningar där muskeln både förkortas och förlängs kan också fungera vid långvariga hälsenebesvär.
Ett rehabiliteringsprogram kan innehålla tåhävningar på ett ben i en trappa.1 Du går då upp snabbt och ner långsamt för att få en tydlig excentrisk träningsfas.
Excentrisk vadmuskelträning kan vara effektiv vid tendinos. Stretching efter träning eller annan aktivitet kan minska obehag och smärta, men bidrar inte till läkningen i sig. Rehabiliteringen är ofta långvarig, och träningen kan behöva fortsätta även efter att symtomen har börjat förbättras. Förbättringen av symtomen brukar gå långsamt och kan märkas först efter ungefär sex veckor. Träningen kan behöva fortsätta i upp till sex månader även när du har börjat må bättre.
Det viktigaste du kan göra själv är att minska belastningen på hälsenan.4 Försök därför att undvika aktiviteter som gör ont och vänta med att springa eller hoppa.
Även om det gör ont behöver du inte sluta med all rörelse. Anpassa i stället aktiviteten så att belastningen på hälsenan blir mindre. Löpning och hoppning belastar hälsenan särskilt mycket, och aktiviteter som cykling eller simning kan vara alternativ under tiden.
Skor som sitter stadigt på foten och dämpar stötar kan minska belastningen på hälsenan.4 Undvik att gå barfota när hälsenan behöver skyddas.
En fysioterapeut är den vårdprofession som främst hjälper till med rehabilitering vid besvär från hälsenan. Att få hjälp av en fysioterapeut är den främsta behandlingen vid hälseneinflammation. Fysioterapeuten kan ge dig övningar för att öka rörlighet och styrka.4 Rehabiliteringen kan behöva pågå under längre tid, och fysioterapeuten kan följa hur övningarna fungerar för dig.
Fysioterapeuter kallas ibland också sjukgymnaster.4 När du söker efter en mottagning kan därför båda benämningarna förekomma. Om du behöver en annan bedömning kan vårdcentralen eller fysioterapeuten hjälpa dig vidare i vården.
Du kan själv välja vilken vårdcentral eller öppna specialistmottagning du vill söka vård på i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.4 Fråga mottagningen vad som gäller innan du bokar tid, eftersom vägen till specialistvård kan skilja sig åt.
Du kan ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård. På 1177.se finns också information om hur du hittar vård. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.4
Hälseneinflammation innebär upprepade små skador på hälsenan.4 Det som ofta kallas kronisk inflammation är i stället en degenerativ förändring med mikrorupturer, alltså små bristningar, som kallas tendinos.3
Smärtan kan behöva minst två till tre månader för att försvinna.2 Symtomen förbättras ofta långsamt, och vid excentrisk träning brukar förbättring märkas efter ungefär sex veckor.3
Rehabilitering med fysioterapeut är den viktigaste behandlingen vid hälseneinflammation.3 Fysioterapeuten ger dig övningar för att öka din rörlighet och styrka. En del behöver fysioterapi eller annan behandling.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Vilket underlag du tränar på och hur dina skor passar kan påverka belastningen på hälsenan.
Risken påverkas också av ålder, kroppsvikt och vadmusklernas styrka och rörlighet.
I vissa fall finns ingen känd orsak till besvären.1
Besvären kan se olika ut beroende på vilken del av hälsenan eller vävnaden runt den som är påverkad. Smärtan kan komma vid belastning och vara tydligare efter aktivitet.
Morgonstelhet är ett vanligt symtom.1 Stelheten kan finnas i hälsenan, fotleden och vaden. För vissa blir stelheten bättre under dagen. Besvär kan också märkas när du går i trappor eller uppför en backe.5
Kontakta en fysioterapeut eller en vårdcentral om du har ont i hälsenan och inte blir bättre på en vecka. Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.4
Vilken undersökning som behövs beror på vad den kliniska undersökningen visar. Vid besvär från hälsenans fäste kan bilddiagnostik ibland behövas för att kartlägga om skelettet är påverkat. Det är viktigt att skilja förändringar i själva senan från problem där hälsenan fäster i hälbenet, eftersom dessa tillstånd kan behöva olika utredning och behandling. Datortomografi kan ibland användas för att kartlägga hur skelettet är påverkat.1
Flera andra tillstånd kan ge besvär i samma område och behöver därför skiljas från hälseneinflammation:
Även problem där hälsenan fäster i hälbenet kan skilja sig från en förändring i själva senan. Därför vägs samtalet och den kliniska undersökningen samman innan vårdgivaren bedömer om bilddiagnostik behövs.
Fysioterapi kan innehålla styrkeövningar, massage, stretching och löpträning.5 Löpträningen kan användas för att träna upp förmågan att springa igen. Fysioterapeuten kan också visa övningar för rörlighet och excentrisk belastning av hälsenan.
NSAID eller coxiber kan användas i tablett- eller gelform i smärtlindrande syfte.1 NSAID i gelform har dock relativt begränsad effekt. Sådana läkemedel används främst för att minska symtom, särskilt smärta, eftersom smärtan vid långvariga hälsenebesvär inte främst beror på inflammation. Vid akuta besvär kan NSAID eller coxiber däremot ha bättre effekt än vid tendinos.3 Effekten av NSAID i gelform är relativt begränsad.1
NSAID och coxiber har tveksam effekt vid tendinoser.3 Läkemedlen kan därför ha begränsad betydelse vid just denna form av hälsenebesvär.
Kortisoninjektioner i eller omkring hälsenan ska inte ges på grund av risken för total hälsenebristning.1 Kortison kan försvaga senan, och total bristning har beskrivits efter sådana injektioner.
Stötvågsbehandling kan vara ett alternativ till operation när andra behandlingar inte har hjälpt. Behandlingen använder ljudvågor och kan minska smärta samt bidra till läkning. Stötvågsbehandling använder ljudvågor med låg dos. Den kan övervägas när annan behandling inte har gett tillräcklig effekt och operation annars skulle kunna bli aktuell.2
Skleroserande injektioner används i enstaka fall, men resultaten har visat sig vara osäkra.1 Det kan behövas flera behandlingar, men hur många som behövs beror på behandlingsupplägget.
Operation är mycket ovanlig och övervägs vid svåra besvär som inte har förbättrats av fysioterapi.4 Vid operation kan den skadade delen av hälsenan tas bort. Andra operationstekniker kan också användas beroende på var skadan sitter och vilka besvär du har.
Operation kan övervägas efter sex månaders icke-kirurgisk behandling med kvarstående smärta.5 Inför en operation kan magnetkameraundersökning göras. Vid operation tas den skadade delen av senan vanligtvis bort. Om skadan sitter nära hälsenans fäste kan även den djupa slemsäcken tas bort, och ibland kan en del av hälbenet tas bort för att minska trycket på senan.1
Efter operation kan rehabiliteringen ta upp till sex till nio månader.1 Efter operation krävs vanligtvis intensiv träning med fysioterapeut under minst ett halvår innan man blir bra.4 Rehabiliteringen kan bland annat innehålla rörlighetsövningar och styrketräning för att återfå funktion i hälsenan.
Mjuka hälkuddar kan användas för att avlasta och minska trycket kring hälsenan. Om skorna trycker eller inte ger tillräckligt stöd kan besvären öka, så välj skor som känns stadiga och bekväma. Skorna kan också behöva vara mjukare vid områdena över och under hälen, så att hälen får bättre stötdämpning. Hällyft kan användas under hälen för att avlasta hälsenan.2
Stretching efter träning eller annan aktivitet kan minska obehag och smärta.1 Den bidrar däremot inte till läkningen i sig.
Smärta under rehabiliteringsträning kan förekomma, särskilt i början.1 Träningen ska kunna göra ont utan att det betyder att hälsenan går av, men anpassa aktiviteten om smärtan blir tydligt värre.
Besvären kan förbättras långsamt, och träningen kan behöva fortsätta även efter att du märker förbättring. Vid långvariga hälsenebesvär finns risk för återfall, vilket gör att långvarig rehabilitering kan behövas.
Kontakta en fysioterapeut eller en vårdcentral om du har ont i hälsenan och inte blir bättre på en vecka.4
Den första behandlingen är vanligtvis icke-kirurgisk.2 Operation är mycket ovanlig och görs bara vid svåra besvär där fysioterapi inte har hjälpt.
Hälsenebelastande fysisk aktivitet kan fortsätta under träningen.3 Anpassa samtidigt aktiviteten efter besvären, eftersom aktiviteter som orsakar smärta bör minskas eller stoppas.2
Cykling och simning kan vara alternativ som belastar hälsenan mindre.2 Läs mer om anpassning av aktivitet och rehabilitering i avsnitten om egenvård och behandling.