Hälsenebristning innebär att hälsenan går av helt eller delvis när den plötsligt belastas mer än vanligt. De flesta blir bra igen, även om det kan ta lång tid innan fysisk aktivitet kan återupptas som vanligt.
Hälsenan kan gå av helt eller delvis om du plötsligt belastar den mer än du brukar. Det händer när hälsenan utsätts för en belastning som är större än den är van vid. En sådan bristning kan uppstå under aktivitet, till exempel när du snabbt förflyttar dig framåt eller i sidled.1
En akut hälsenebristning är enligt den medicinska definitionen total och uppstår under aktivitet utan yttre våld. En akut hälsenebristning är total. Det betyder att hela hälsenan har gått av i samband med aktiviteten. En partiell hälsenebristning är däremot en överbelastningsskada som hör ihop med långvariga besvär från hälsenan, till exempel smärta och stelhet.2
Cirka 90 procent av fallen drabbar män.2 Hälsenebristning förekommer ofta i samband med idrott, särskilt i sporter där du snabbt behöver förflytta dig eller ändra riktning. Badminton, tennis och fotboll är exempel på sådana sporter.1
De flesta som får en hälsenebristning blir bra igen. Det kan ändå ta lång tid innan du kan vara fysiskt aktiv som vanligt.1 Hur lång tid det tar innan du återgår till fysisk aktivitet kan variera mellan olika personer och beror bland annat på vilken behandling och rehabilitering du får.
En hälsenebristning kan uppstå när du snabbt accelererar framåt efter att fotleden har varit böjd uppåt.2 Det kan till exempel hända när du först har rört dig bakåt i en badmintonmatch och sedan snabbt springer framåt.
Ett plötsligt och kraftigt uppåtböjande av fotleden kan också orsaka en hälsenebristning. Det kan exempelvis ske om du faller från en stege eller hoppar i land från en båt.2
Hälsenebristning är tydligt kopplad till idrott på motionsnivå. I Sverige är racketsporter som badminton, tennis och squash de vanligaste orsakerna till hälsenebristning. Många hälsenebristningar sker också inom fotboll, handboll, innebandy och basket. Förekomsten av hälsenebristning ökar. Det beror sannolikt på att fler ägnar sig åt motionsidrott högre upp i åldrarna. Hos ungefär 90 procent uppstår hälsenebristningen under idrott.2
En hälsenebristning inträffar oftast hos personer i 35–40-årsåldern. Det finns också en andra topp i 70-årsåldern.2
Färre än 10 procent hade haft besvär från hälsenan före bristningen.
När hälsenan brister kan det komma plötslig smärta i vaden. Ibland hör eller känner du tydligt hur något brister.2 Det kan låta som en smäll, ett knäpp eller en knall. Bristningen kommer i regel helt utan förkänning.3
En del kan ändå ta sig fram gående med visst obehag.
Diagnosen vid hälsenebristning ställs genom en klinisk undersökning. Läkaren undersöker både passiva och aktiva rörelser i fotleden för att bedöma hur foten kan röra sig och hur du själv kan använda den.3
Fotens ställning undersöks i förhållande till den andra fotens ställning.3 Skillnaden mellan sidorna kan hjälpa läkaren att bedöma om hälsenan är skadad.
Ett viktigt test är Thompsons test. Du ligger på mage medan undersökaren trycker ihop vadmuskeln från sidorna. Vid en total hälsenebristning sker ingen nedåtgående rörelse av foten när vadmuskeln trycks ihop.3
Under undersökningen kan läkaren också känna efter en grop i hälsenan. Gropen finns oftast 2–6 centimeter ovanför hälsenans fäste i hälbenet under de första dygnen. Den kan bli mindre tydlig när benet har svullnat.
Läkaren bedömer även hur du kan gå och om du kan stå på tå på den skadade sidan. Vid hälsenebristning kan du ofta röra foten nedåt när benet inte belastas, men du saknar förmåga att gå upp på tå på den skadade sidan.
Under de första tre dagarna ställs diagnosen normalt genom den kliniska undersökningen.
Det finns två huvudvägar för behandling av hälsenebristning: operation och icke-kirurgisk behandling.2 Vilken behandling du får beror bland annat på hur fysiskt aktiv du är och på din ålder.1
Behandlingen bör individualiseras. Det betyder att läkaren väger samman flera uppgifter när behandlingen planeras, bland annat din fysiska aktivitetsnivå och din ålder. Lokala traditioner styr i stor utsträckning vilken behandlingsregim som används.2
Operation utförs i regel inte vid nedsatt cirkulation, rökning, diabetes, hög ålder eller samtidig immundämpande behandling.3 Nedsatt cirkulation kallas också kärlsjuka. Det är relativa skäl att avstå från kirurgisk behandling, vilket innebär att läkaren bedömer situationen för varje person.
Om du är över femtio år är det vanligt att du gipsas eller får behandling med en ortos. En ortos är ett stöd som kan användas i stället för gips. Du får ha gips eller ortos i ungefär åtta veckor.1
Du kan behöva gå med kryckor i ett par månader efter hälsenebristningen.1 Om du har fått spetsfotsgips efter en operation används kryckgång utan belastning och återkommande högläge för att minska svullnaden och undvika problem med sårläkningen. Kryckgång utan belastning används när du har spetsfotsgips efter operation. Högläge kan användas återkommande för att minska svullnaden. Det är också viktigt att känna till att rehabiliteringen kan se olika ut beroende på vilken behandlingsregim du har fått.2
En fysioterapeut hjälper dig med träningen efter hälsenebristningen. Träningen behöver pågå under minst ett halvår. Fysioterapeuten kan också hjälpa dig med hjälpmedel, till exempel hälinlägg.1 Under de första sju veckorna kan träningen innehålla statisk träning av vadmusklerna och träning av lårmusklerna. Innehållet kan variera beroende på vilken behandlingsregim du har fått.2
Rehabiliteringen följer flera steg. Den exakta träningen kan variera beroende på vilken behandlingsplan du har fått.
Under vecka 8–9 kan rehabiliteringen innehålla: När gipset eller ortosen tas bort kan rörlighetsträningen omfatta att böja och sträcka fotleden samt att föra foten inåt och utåt. Tårörelser ingår också i träningen. Regelbunden rehabilitering hos fysioterapeut är viktig under den här delen av förloppet.
Ortopedisk specialistvård är vårdnivån vid hälsenebristning.3 I primärvård eller på akutmottagningar där ortoped ej finns tillgänglig för beslut om behandlingsregim är det första steget att initiera behandling med gips i spetsfot/ortos med kilar. Därefter ombesörjs kontakt med ortoped för beslut om vidare behandlingsplan.2
Den fortsatta behandlingsplanen beslutas då av ortoped.
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård. 1177 är ett nationellt telefonnummer för sjukvårdsrådgivning. Sjuksköterskorna som svarar bedömer ditt behov av vård, ger dig råd och vägleder till lämplig vårdmottagning när så behövs.1
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1 En remiss är en hänvisning till en annan vårdmottagning eller vårdnivå.
När kan jag tidigast börja träna som vanligt igen?
Du kan börja träna som vanligt tidigast ett halvår efter att hälsenan gick av. Det kan alltså ta lång tid innan du kan vara fysiskt aktiv som vanligt efter en hälsenebristning.1
Hur länge behöver rehabiliteringen pågå?
Du behöver träna under minst ett halvår efter en hälsenebristning. En fysioterapeut hjälper dig att träna under rehabiliteringen.1
Behöver alla opereras?
Nej, alla behöver inte opereras. Hälsenebristning kan behandlas både kirurgiskt och icke-kirurgiskt.2
Vilken behandling du får beror bland annat på hur fysiskt aktiv du är och på din ålder.1 Behandlingen bör individualiseras.2
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Lokal eller systemisk kortisonbehandling ökar risken för hälsenebristning. I sådana fall kan hälsenan gå av spontant.3
I sällsynta fall kan en total hälsenebristning uppstå spontant hos personer med svaga senor efter behandling som dämpar immunförsvaret, efter en kortisonspruta mot senan, efter långvarig kortisonbehandling eller efter behandling med antibiotika i form av kinoloner.2
Det kan vara svårt att stödja på den skadade foten. Du kan också få svårt att gå och få dålig balans på den skadade sidan.
Under de första dygnen kan en grop ofta kännas i hälsenan. Den sitter oftast 2–6 centimeter ovanför senans fäste i hälbenet.2 Gropen blir mindre tydlig om benet har hunnit svullna upp och fylls ofta ut inom en till två veckor.
Kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning så snart det går om du tror att hälsenan har gått av. Du behöver inte söka vård någon annanstans om det är stängt. Vänta tills den jouröppna mottagningen eller vårdcentralen öppnar.1
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.
Ultraljud kan användas om läkaren är osäker och det har gått längre tid sedan bristningen.2 Vid en typisk sjukdomshistoria ska en total hälsenebristning ändå misstänkas även om ultraljudet visar en partiell bristning.
Magnetkameraundersökning har ingen plats i utredningen vid misstänkt akut hälsenebristning enligt den medicinska översikten.2
Flera andra skador kan ge besvär som liknar en hälsenebristning. Därför kan läkaren behöva överväga andra orsaker när undersökningen görs:
Den kliniska undersökningen hjälper läkaren att skilja en hälsenebristning från dessa skador och från andra besvär i området.
Vid icke-kirurgisk behandling börjar behandlingen med två veckors gips i spetsfotläge. Därefter fortsätter behandlingen med gips eller ortos i ytterligare sex veckor.3 Den sammanlagda tiden med gips eller ortos blir då ungefär åtta veckor.
Behandlingen bör startas snarast möjligt för att undvika att senan läker med förlängning. I början hålls foten i spetsfotläge. Därefter ökas rörelseomfånget stegvis under tiden med ortos eller gips. Hur behandlingen genomförs kan variera mellan olika mottagningar.
Under operationen sys senan ihop.1 Syftet är att återställa senans normala längd och spänning. Operationen sker inte akut, men görs helst inom tre till fem dygn efter skadan.2
Efter operationen blir du gipsad upp till knät, medan tårna lämnas fria. Du får ha gipset i ett par veckor. Därefter får du ha en ortos i ungefär sex veckor.1 Den sammanlagda tiden med gips och ortos är vanligen omkring åtta veckor.
I den första tiden efter operationen kan du behöva använda kryckor. Efter operationen används gips i spetsfotställning under de första två veckorna och därefter ortosbehandling. Den fortsatta behandlingen följer i stort samma upplägg som vid icke-kirurgisk behandling.
Rehabiliteringen är en viktig del av behandlingen. Du behöver träna under minst ett halvår, och en fysioterapeut hjälper dig att träna. Fysioterapeuten kan också hjälpa dig om du behöver hjälpmedel, till exempel hälinlägg. Efter ungefär åtta veckor tas gipset eller ortosen bort och du kan börja belasta benet till smärtgränsen med kryckor. Rörlighetsträning av fotleden och tårörelser ingår då i rehabiliteringen. Regelbunden rehabilitering hos fysioterapeut är viktig. Träningen fortsätter sedan med successivt ökad belastning, balansövningar och styrketräning av vadmusklerna.2
Du får oftast komma på återbesök efter några veckor eller månader.1 Då undersöker läkaren hur skadan har läkt. Efter kirurgisk behandling sker återbesök efter cirka 14 dagar för att ta bort gipset och stygnen och för att sätta på ortosen.
Alla patienter med akut hälsenebristning har hög risk för att utveckla djup ventrombos och bör därför få trombosprofylax i tio dagar.2 Djup ventrombos är en blodpropp i en djup ven, ofta i benet. Trombosprofylax ges för att minska risken för detta.
Reruptur betyder att senan brister igen. Reruptur efter icke-kirurgisk behandling förekommer hos cirka 4–12 procent. Reruptur efter kirurgisk behandling förekommer hos cirka 0–4 procent.2
Reruptur förekommer under perioden vecka 8–18 efter den första hälsenebristningen. Allvarliga komplikationer efter operation, som att såret går upp eller en djup infektion, är sällsynta. Mindre allvarliga komplikationer, som sammanväxningar i huden, känselstörning eller fördröjd sårläkning, är däremot relativt vanliga.
Prognosen är god oavsett behandlingsmetod om ingen reruptur inträffar.2 Det kan ändå ta lång tid innan du kan vara fysiskt aktiv som vanligt.
Du kan börja träna som vanligt tidigast ett halvår efter att hälsenan gick av.1 Träningen behöver fortsätta under minst ett halvår, och återgången till fysisk aktivitet sker inom ramen för rehabiliteringen.
Enbart 50 procent av patienterna återgår till samma typ av idrott på samma nivå som före skadan.2 Det betyder att ungefär hälften återgår till samma idrott på samma nivå som före hälsenebristningen.
Under vecka 9–11 kan rehabiliteringen innehålla: Under vecka 9–11 kan träningen också omfatta övningar för musklerna som böjer och sträcker fotleden och övningar där foten förs inåt och utåt. Träningen kan vara både koncentrisk och excentrisk.2
Under vecka 20–26 kan rehabiliteringen gå vidare till jogging utomhus och vid behov grenspecifik träning, till exempel hopp och bollträning. Mellan vecka 11 och 13 kan träningen fortsätta med långsamma tåhävningar med båda benen och balansträning på balansplatta. Under vecka 14–16 kan träningen intensifieras med spänst- och uthållighetsträning, medan styrketräningen ökas successivt. Mellan vecka 16 och 20 kan rehabiliteringen även innehålla jogging på tjock matta, sicksackövningar och småjogging i åttor. Vid vecka 26 kan återgång till idrott eller annan aktivitet med hög belastning vara aktuell.2
Hälsenebristning: så hittar du rätt vård. Jämför mottagningar, läs omdömen från andra patienter och boka tid direkt.
Hur länge används gips eller ortos vanligtvis?
Gips eller ortos används i ungefär åtta veckor. Efter operation har du vanligtvis gips i ett par veckor och därefter ortos i ungefär sex veckor.1
#### Hur är prognosen efter en hälsenebristning?
Prognosen är god oavsett behandlingsmetod om ingen reruptur inträffar.2 De flesta som får en hälsenebristning blir bra igen, även om det kan ta lång tid innan du kan vara fysiskt aktiv som vanligt.1
Återgår alla till samma idrottsnivå som före skadan?
Nej, alla återgår inte till samma idrottsnivå. Enbart 50 procent av patienterna återgår till samma typ av idrott på samma nivå som före skadan.2