För tidig födsel betyder att ett barn föds före graviditetsvecka 37. Hur mycket vård barnet behöver beror på hur tidigt det föds, men de flesta barn som föds för tidigt klarar sig bra och växer upp med samma förutsättningar som barn som inte har fötts för tidigt.
Ett barn räknas som för tidigt fött om det föds före graviditetsvecka 37.1 För tidig födsel definieras som förlossning från graviditetsvecka 22+0 till och med vecka 36+6.2 Det betyder att graviditetslängden räknas både i hela veckor och i dagar, till exempel 22 veckor och noll dagar.
När barn föds vecka 28–32 kallas det inom vården för att de är födda för tidigt. När barn föds före vecka 28 kallas det för att de är födda extremt för tidigt eller väldigt mycket för tidigt.1 Indelningen beskriver hur långt graviditeten hade gått när barnet föddes.
För tidig födsel kan innebära att barnet behöver mer vård efter födseln än ett barn som föds efter graviditetsvecka 37. Behovet av vård påverkas bland annat av hur många graviditetsveckor barnet har varit i livmodern och hur barnet mår efter födseln.
För tidig födsel delas ofta in i tre grupper:
Gränserna i indelningen utgår från graviditetsveckan vid födseln. Två barn som föds för tidigt kan därför tillhöra olika grupper och ha olika behov av vård.
Bland levande födda barn i Sverige 2023 föddes enligt medicinska födelseregistret (MFR) 5,4 prematurt. För tidig födsel är vanligare vid flerbörder än vid enkelbörder i Sverige. I Sverige 2023 föddes 4,3 procent av barnen i enkelbörder för tidigt, jämfört med 44,5 procent av barnen i flerbörder.2
Ju tidigare barnet föds, desto mer vård brukar barnet behöva. Många barn som föds för tidigt behöver vård på en avdelning för nyfödda barn. Barn som föds före vecka 34 behöver oftast mer hjälp än barn som föds mellan graviditetsvecka 34 och 36. En del barn vårdas flera veckor eller månader på sjukhuset.1
Barn som föds för tidigt kan behöva extra stöd med viktiga funktioner som att andas, få näring och hålla värmen. Hur länge barnet behöver sjukhusvård beror bland annat på hur tidigt barnet föddes och hur barnet mår.
Ofta går det inte att veta varför ett barn föds för tidigt.1 För tidig födsel kan börja på flera olika sätt, och orsaken är inte alltid tydlig.
En vanlig mekanism är att förlossningen startar för tidigt. Det kan bero på att värkarbetet börjar utan någon tydlig orsak. Förlossningen kan också starta efter att fostervattnet har gått, vilket efter hand kan sätta igång förlossningen.1
För tidig födsel kan vara spontan. Den kan också vara planerad och sättas igång på grund av faktorer hos den gravida eller fostret.2 Det kan till exempel vara säkrare för barnet att födas tidigare vid en sjukdom hos den gravida eller barnet.
Olika sjukdomar och komplikationer under graviditeten kan bidra till för tidig födsel. Havandeskapsförgiftning är en sådan komplikation.1 Även högt blodtryck, diabetes och SLE räknas som riskfaktorer.
Infektioner kan också bidra till för tidig födsel.
Kontakta vården om du har sammandragningar som är smärtsamma, kommer tätare och med jämna mellanrum. Du som är gravid i vecka 21 eller tidigare ska kontakta genast en barnmorskemottagning eller en gynekologisk mottagning. Du som är gravid i vecka 22 eller senare ska kontakta genast en förlossningsavdelning.3 Detsamma gäller vid mensliknande smärta, ovanlig ryggsmärta eller om det kommer vätska från slidan. Vätskan kan komma plötsligt eller långsamt och kan betyda att vattnet har gått.
Vid blödning, vattenavgång eller en uppenbart nära förestående förlossning ska du bedömas akut. Vid sammandragningar, mensliknande smärta eller tryck nedåt bör situationen bedömas akut om besvären inte tydligt kan förklaras av något ofarligare.2
Hotande för tidig födsel kan ge tryck nedåt.2 Andra fynd som kan förekomma är följande:
När du utreds för misstänkt för tidig födsel frågar vården om tidigare graviditeter och förlossningar.2 Det kan handla om missfall, aborter och tidigare för tidiga eller fullgångna förlossningar.
Vården frågar också om flerbörd och andra riskfaktorer, till exempel rökning, högt BMI eller långvarig sjukdom som högt blodtryck eller diabetes.2
Du får beskriva om du har haft blödning, för tidig vattenavgång, sammandragningar, mensvärk eller tryck nedåt.2 Frågorna kan även handla om besvär som liknar urinvägsinfektion, förstoppning eller blindtarmsinflammation.
Det är också viktigt när besvären började, om de har blivit värre och om de har ändrat karaktär. Vården kan också fråga om du tidigare har sökt för liknande symtom. Frågorna kan hjälpa vården att bedöma hur besvären har utvecklats under graviditeten. Vid bedömningen vägs uppgifterna om tidigare graviditetsutfall, aktuella riskfaktorer och symtom samman.2
Om det finns risk för för tidig födsel kan du få kortison för att påskynda barnets lungmognad och minska risken för sjuklighet efter födseln.1 Antenatal steroidbehandling förbättrar överlevnaden och minskar sjukligheten hos barn som föds före vecka 34. Behandlingen ges som två doser med 24 timmars mellanrum.5 Effekten kan börja märkas redan efter två till tre timmar från den första injektionen.
Läkemedel som bromsar sammandragningarna kan användas för att ge kortisonet tid att verka eller för att möjliggöra transport till ett annat sjukhus.2 Sådan behandling passar inte i alla situationer. Den används till exempel inte vid misstänkt infektion i fosterhinnorna eller vid blödning där moderkaksavlossning misstänks.
Magnesiumsulfat kan ges före en mycket tidig förlossning för att minska risken för cerebral pares eller död.5 Det ges vanligen när förlossningen förväntas ske inom 24 timmar och före graviditetsvecka 32+0.
Det är mycket viktigt att du är nära ditt barn och deltar i vården, och personalen hjälper dig med det. Barn som föds för tidigt behöver extra mycket närhet, värme och trygghet.1
Hud mot hud är bra för barnet så lång tid av dygnet som möjligt. Även barn som behöver dropp eller andningshjälp via olika apparater kan ligga hud mot hud och mår oftast bättre då. Barnet bör ligga hud mot hud minst tre timmar åt gången, helst längre.1
Du kan vara delaktig genom att mata barnet, byta blöja och ge närhet. Du lär dig också att tolka när barnet med små förändringar i sitt beteende visar när det känns bra eller när det känns jobbigt. Personalen hjälper dig att lära känna barnets signaler och hur du kan göra för att barnet ska känna sig lugnt och tryggt. Även närstående kan vara delaktiga och hjälpa till att ta hand om barnet.1
Bröstmjölk är den bästa näringen för barn som föds för tidigt. Om du inte kan eller inte vill amma kan barnet få donerad bröstmjölk eller bröstmjölksersättning. Personalen ger stöd och hjälp med hur du ska göra när du ammar.1
Förlossningsvården förbereder när du har för tidiga värkar eller någon annan komplikation som ökar sannolikheten att du kommer att föda för tidigt. Du får veta hur vården planeras. Olika sjukhus har olika specialiserad vård, bland annat utifrån hur mycket för tidigt barnet föds.1 Du kan behöva byta sjukhus beroende på vilken vård du och barnets förväntas behöva.
Uppföljning sker via specialistmödravården på kvinnoklinik.2 På sjukhuset kan du ha samtal med läkare och din kontaktsjuksköterska om hur barnet mår, om något stöd behövs och om planen för den fortsatta vården. Förutom läkare och sjuksköterskor finns barnsjuksköterskor i vården av för tidigt födda barn.1
Besök 1177.se, logga in för personliga e-tjänster eller ring 1177 för sjukvårdsrådgivning. Ring telefonnummer 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt.1
När barnet är utskrivet från sjukhuset tar barnavårdscentralen över. Ibland är barnavårdscentralen också med i hälso- och sjukvården i hemmet. Barn som är födda före vecka 28 eller har haft komplikationer kan följas upp på barnavårdscentral och även på en neonatalmottagning fram till fem–sex års ålder, ibland längre.
Ett barn som föds före graviditetsvecka 37 räknas som för tidigt född. Barn kan överleva om de föds kring graviditetsvecka 22.1 Hur mycket vård barnet behöver beror bland annat på hur tidigt barnet föds och hur barnet mår.
Barn som föds mellan graviditetsvecka 34 och 36 brukar behöva vård en kort tid. En del barn vårdas flera veckor eller månader på sjukhuset.1 Tiden på sjukhuset beror på barnets behov av hjälp med till exempel andning, näring eller att hålla värmen.
De flesta barn brukar kunna komma hem några veckor tidigare med stöd från sjukhuset och med så kallad hälso- och sjukvård i hemmet. Hälso- och sjukvård i hemmet innebär att ni är hemma men har kvar stöd och hjälp från sjukhuset.1
De flesta barn som föds för tidigt klarar sig bra och växer upp med samma förutsättningar som barn som inte har fötts för tidigt. Barn som endast är födda lite för tidigt behöver vanligtvis ingen annan uppföljning än den som görs på barnavårdscentralen.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
En tidigare för tidig födsel ökar risken för en för tidig förlossning i en senare graviditet.2 Risken hänger bland annat ihop med hur tidigt den tidigare förlossningen skedde och hur många tidigare för tidiga förlossningar du har haft.
Tvilling- och trillinggraviditeter är förknippade med högre risk för för tidig födsel.1 I Sverige 2023 föddes omkring 44,5 procent av barnen i flerbörder för tidigt.
Förändringar eller skador på livmoderhalsen kan öka risken.2 Det gäller till exempel efter konisering eller annan operation som har skadat livmoderhalsen. En livmoderhals som inte kan hållas stängd kan bidra till att en förlossning eller ett sent missfall börjar för tidigt.
Ett graviditetsintervall på mindre än sex månader är förknippat med ökad risk för för tidig födsel före graviditetsvecka 34.2 Även blödning under graviditeten, förändringar i livmodern och för mycket eller för lite fostervatten kan vara kopplade till för tidig födsel.
Mer än hälften av alla som föder för tidigt saknar en känd riskfaktor.2 Det betyder att en för tidig födsel kan inträffa även när graviditeten inte har haft någon känd riskfaktor.
Genetisk benägenhet anges som en möjlig riskfaktor för för tidig födsel.2 Ärftlighet är däremot bara en av flera möjliga faktorer, och en enskild riskfaktor förklarar inte alltid varför en för tidig födsel sker.
Rökning är en riskfaktor för för tidig födsel. Psykologisk och social stress kan också öka risken.2
Sjukdomar hos den gravida är ytterligare riskfaktorer.2 Det kan till exempel vara diabetes, högt blodtryck eller SLE. Även vissa psykiska sjukdomar anges som riskfaktorer.
Det går alltså ofta inte att peka ut en enda orsak. Flera faktorer kan finnas samtidigt, men ibland finns ingen känd förklaring alls.
Besvärens styrka och hur de utvecklas kan variera, så även nya eller förändrade symtom behöver uppmärksammas. Vaginal blödning eller att slemproppen lossnar kan också förekomma. Regelbundna och smärtsamma livmodersammandragningar före graviditetsvecka 37 är ett symtom på hotande för tidig födsel.2
Sammandragningar under graviditeten är inte alltid ett tecken på att en förlossning har börjat. Ungefär 60 procent av gravida som söker för för tidiga sammandragningar fortsätter graviditeten till fullgången tid utan behandling.2
Efter vattenavgång kan feber eller en känsla av att vara varm, kall eller skakig tala för infektion. Grönaktig eller illaluktande vätska från slidan kan också vara ett tecken på infektion. Minskade eller förändrade fosterrörelser efter vattenavgång är ytterligare ett tecken som behöver uppmärksammas.4
Undersökningen kan omfatta kroppens grundläggande värden, till exempel temperatur och blodtryck.2 Vården kan också känna på magen och livmodern för att bedöma sammandragningar och ömhet.
Livmoderhalsen kan undersökas med spekulum, ultraljud och ibland genom att läkaren känner på den.2 Om för tidig vattenavgång misstänks undviks sådan palpation vanligtvis, om det inte finns stark misstanke om att förlossningen har startat.
Fosterljuden kan lyssnas på med tratt eller dopton.2 Beroende på hur långt graviditeten har gått kan fosterljuden och sammandragningarna i stället registreras med CTG.
Ett ultraljud över magen kan användas för att bedöma vilken fosterdel som ligger först, till exempel huvudet eller sätet.2
Ett urinprov med urinsticka kan ingå i utredningen.2 Vid behov görs även urinodling.
Fosterfibronektin kan användas som ett diagnostiskt test vid hotande för tidig födsel. En lång livmoderhals och avsaknad av fosterfibronektin kan var för sig eller tillsammans stärka bedömningen att risken för för tidig födsel är låg.2
Vid för tidig vattenavgång kan vården ta en vaginal odling och prov för grupp B-streptokocker.2 Urinodling samt test för klamydia och gonorré kan också ingå.
Kontrollerna används för att bedöma om vattnet har gått, om förlossningen har startat eller om det finns en infektion.4
Om vården misstänker infektion eller att moderkakan har lossnat kan flera av kroppens grundläggande värden kontrolleras när du läggs in.2 Det kan vara puls, blodtryck, andningsfrekvens, syremättnad, temperatur och medvetandegrad.
Blodprover vid inläggning kan omfatta CRP, blodstatus, BAS-test och blodgruppering.2
Du kan behöva flyttas till ett sjukhus med obstetrisk och neonatal kompetens, så att både du och barnet kan få den vård som förväntas behövas.2 Olika sjukhus har olika specialiserad vård, bland annat beroende på hur mycket för tidigt barnet föds.1 Om det är möjligt sker transporten innan förlossningen har börjat.
I vissa situationer kan förlossningen behöva planeras med kejsarsnitt.2 Det kan till exempel övervägas vid sätesbjudning, tvärläge eller tecken på att barnet inte får tillräckligt med syre. Vilken förlossningsmetod som är bäst beror på graviditetslängd, barnets och den gravidas tillstånd samt andra omständigheter.
Vid en förestående förlossning ska obstetriker, neonatolog och barnmorska närvara från graviditetsvecka 22+0.2 Vårdteamet förbereder också omhändertagandet av barnet före födseln, bland annat värme och utrustning för andningsstöd.
Barnets omhändertagande direkt efter födseln beror på hur tidigt barnet är fött och hur barnet mår.1 Om barnet mår tillräckligt bra kan det läggas hud mot hud med dig eller den som är med på förlossningen. Om barnet behöver mer hjälp tas det om hand vid ett särskilt barnbord med utrustning för värme och andning.
Barnet kan få hjälp att hålla kroppstemperaturen med värmelampa eller värmemadrass.1 De allra mest för tidigt födda barnen kan också läggas i en plastpåse för att minska avdunstningen från huden och hjälpa barnet att behålla värmen.
Andningshjälp kan ges med en mask över näsan och munnen. Ibland behöver barnet andas genom en slang i luftstrupen. De flesta barn som föds för tidigt kopplas till utrustning som visar hjärtfrekvens och syresättning.1
Barn som föds före vecka 34 läggs ofta först i kuvös.1 I kuvösen kan värme och fuktighet anpassas efter barnets behov. Miljön hålls varm, fuktig och lugn för att barnet ska störas så lite som möjligt.
CPAP eller högflödesgrimma kan göra andningen lättare genom att blåsa varm, fuktig luft i barnets näsa. Barnet kan också få extra syrgas om det behövs. Om barnet har mycket svårt att andas kan det behöva respirator.1
Vid korta andningsuppehåll kan barnet få koffeininnehållande läkemedel, som gör det lättare att andas. Barn som inte kan suga, andas och svälja tillräckligt kan få mat genom sond. Många för tidigt födda barn får också näringsdropp via kateter under de första levnadsdygnen.1
När barnet behöver läkemedel eller näringsdropp i blodet, eller när personalen behöver ta prover, kan en eller två katetrar sättas i ett ytligt blodkärl. Även barn som behöver andningshjälp eller dropp kan ofta ligga hud mot hud med en förälder eller annan närstående.
För tidigt födda barn följs noga eftersom flera organ fortfarande är outvecklade. Gulsot kan behandlas med ljusbehandling.1 För tidigt födda barn kan ibland behöva sådan behandling flera gånger.
Barn som föds före vecka 30 undersöks regelbundet av ögonläkare från ungefär fem till sex veckors ålder.1 Undersökningarna görs för att upptäcka sjukdomar i näthinnan. Ibland behövs behandling med laser eller läkemedel i ögat.
Hjärnan kan undersökas med ultraljud för att upptäcka till exempel blödningar.1 Om läkaren misstänker en allvarligare skada kan barnet ibland undersökas med magnetkamera.
Inflammation i tarmen kan behandlas genom att tarmen får vila och barnet får näring genom dropp.1 Ibland behöver barnet opereras. För tidigt födda barn kan också behöva behandling för infektioner, lågt blodtryck eller problem med blodets cirkulation.
När barnet skrivs ut tar barnavårdscentralen över uppföljningen. Barn som föds före vecka 28 eller har haft komplikationer kan följas på barnavårdscentral och neonatalmottagning till fem–sex års ålder eller längre.1
Vid uppföljningen bedöms barnets utveckling och tillväxt. Korrigerad ålder används när utveckling och tillväxt följs hos för tidigt födda barn.1 Det betyder att bedömningen utgår från den ålder barnet skulle ha haft om det hade fötts på det beräknade förlossningsdatumet.
Glöm inte bort dina egna behov, som att sova och äta bra så att du orkar ta hand om ditt barn. Du kan lämna avdelningen då och då och gå ut på en promenad eller äta lunch om det känns bra. Ta hjälp från varandra om ni är flera föräldrar och från närstående som kan hjälpa till.1
Det kan vara svårt att hitta en bra balans mellan att ta hand om äldre syskon och att vara med det nyfödda barnet. Be om hjälp med hemmet och med syskon.1
Kuratorn på avdelningen kan vara en samtalspartner och informera om vilket annat stöd du kan få. Kuratorn ger också information om och hjälper till med ansökan om tillfällig föräldrapenning hos Försäkringskassan. Du kan be sjukhuset om stödsamtal hos psykolog.1
Ta det väldigt lugnt den första tiden hemma.1 Barnet och resten av familjen behöver vänja sig vid det nya.
Hälso- och sjukvård i hemmet innebär att ni är hemma men har kvar stöd och hjälp från sjukhuset.1 På en del orter gör personal från avdelningen för nyfödda barn hembesök, och på andra orter får ni komma tillbaka dit med jämna mellanrum. Ibland är barnavårdscentralen också med i hälso- och sjukvården i hemmet.
Det är vanligt att känna sig känslig under lång tid, och det kan märkas på olika sätt både kroppsligt och psykiskt. Du kan prata med personal på barnavårdscentralen eller med personal på sjukhuset om ni fortfarande har kontakt och du behöver stöd.1
Genom att barnets utveckling följs upp kan eventuella svårigheter och funktionsnedsättningar upptäckas och behandlas. Det kan till exempel vara svårigheter med motorik, syn, hörsel, beteende, koncentration och inlärning.1
För att bedöma hur för tidigt födda barn utvecklas används begreppet korrigerad ålder. Korrigerad ålder är den ålder barnet skulle ha haft om det var fött på utsatt förlossningsdatum. När det gäller barn som är födda mycket för tidigt används korrigerad ålder till dess att barnet har en korrigerad ålder på cirka två år.1