Feberkramper är krampanfall som utlöses av feber hos barn och skiljer sig från epilepsi. De är vanligtvis inte allvarliga, orsakar inte hjärnskada och barnet återhämtar sig oftast snabbt; de flesta växer dessutom ifrån dem vid fem års ålder.
Feberkramper är krampanfall som utlöses av feber hos barn.1 Feberkramper kan komma även när febern inte är som högst. Ett barn som får feberkramper har vanligtvis inte någon annan allvarlig sjukdom på längre sikt.2 De uppstår i samband med hög kroppstemperatur och kan komma när barnet har en infektion, till exempel en vanlig förkylning. Feberkramper kommer oftast i början av en infektion, ibland redan under det första dygnet med feber.1
Det kan se dramatiskt ut när ett barn får feberkramper, men feberkramper är vanligtvis inte allvarliga.1 Ett typiskt anfall är kortvarigt och barnet återhämtar sig oftast snabbt efteråt. Feberkramper orsakar inte hjärnskada.3
Feberkramper skiljer sig från epilepsi.3 Epilepsi orsakas inte av feber, medan feberkramper uppstår i samband med feber. Ett barn som har haft feberkramper har därför inte automatiskt epilepsi.
Feberkramper förekommer hos barn mellan sex månader och fem år. Det är vanligast mellan 18 månader och tre år.1 Att feberkramper främst förekommer hos små barn hänger samman med en viss omognad av hjärnan.
De flesta barn som får feberkramper får det bara en gång.1 En del barn kan få feberkramper vid flera tillfällen, men det är ovanligt att barn får besvär av feberkramper senare i livet. De flesta barn växer ifrån feberkramper vid fem års ålder.2
Det är inte helt klart varför vissa barn får feberkramper. Det finns en ärftlig risk, och risken är högre om en förälder eller ett syskon har haft feberkramper.1 Feberkramper kan också uppstå efter feber i samband med vaccination, men det är mycket ovanligt.
Förloppet är oftast kort. Krampanfallet brukar gå över på en eller ett par minuter, även om det ibland kan hålla på längre. Efter anfallet kan barnet vara slappt i kroppen och mycket trött, men barnet återhämtar sig oftast snabbt.1
Feberkramper beror på att ett barn får ett krampanfall i samband med feber. Det är inte helt klart varför feber leder till krampanfall hos vissa barn. Feberkramper brukar hänga ihop med en infektion, och en vanlig förkylning eller annan virusinfektion kan utlösa dem.1
Det är alltså inte alltid den högsta uppmätta temperaturen som har betydelse. Ett barn kan få feberkramper när febern just har börjat stiga, även om febern ännu inte har hunnit bli som högst. Olika infektioner kan ge feber, och det är febern i samband med infektionen som kopplas till krampanfallet.
När ett barn får feberkramper är det vanligt att flera av följande symtom kommer samtidigt eller efter varandra. Det kan se dramatiskt ut, men är allra oftast inte allvarligt.
Krampanfallet kan göra att barnet inte svarar när du pratar med det.
Diagnosen feberkramper ställs kliniskt.3 Det betyder att läkaren bedömer vad som har hänt och hur barnet mår, snarare än att diagnosen alltid kräver flera undersökningar.
Vid läkarbesöket får du och barnet berätta hur barnet mår och vad som har hänt. Ofta mäts barnets blodtryck. Barnet kan också få lämna ett blodprov genom ett stick i fingret.1 Läkaren kan också mäta barnets temperatur och gå igenom barnets symtom. En kroppslig undersökning brukar ingå i bedömningen.4 Vid ett typiskt feberkrampanfall är undersökningen vanligtvis normal, förutom tecken på sjukdomen som orsakar febern.2
Oftast hittar läkaren ingen annan orsak till krampanfallet än en virusinfektion med feber.1 Därför behövs det oftast inga fortsatta undersökningar eller utredningar efter ett typiskt anfall.
En utredning görs ofta om barnet inte piggnar till efter anfallet eller inte blir riktigt medvetet. Utredning görs också ofta om anfallet pågår längre än fem minuter.
De flesta feberkramper behöver ingen behandling.5 Barnet har oftast redan återhämtat sig när det träffar vårdpersonal. Om krampanfallet fortfarande pågår får barnet kramplösande läkemedel.1
Om en infektion orsakar febern kan barnet behöva läkemedel som behandlar infektionen.5 Målet med behandlingen är att behandla den bakomliggande orsaken till febern.2 Vilken behandling som behövs beror då på orsaken till febern.
Efter ett första feberkrampanfall rekommenderas barnet läggas in på sjukhus för observation.3 Barnet kan också ibland behöva stanna kvar en kort tid.5 Observationen kan kännas trygg, eftersom ett första anfall ofta är en skrämmande upplevelse.
I vården bedömer personalen hur barnet mår efter anfallet och om det finns tecken på den sjukdom som orsakar febern. Vid ett typiskt feberkrampanfall behövs oftast inga fortsatta undersökningar eller utredningar.
Ett krampanfall kan kännas skrämmande, men försök att behålla lugnet och stanna nära barnet. Ge trygghet genom att ha nära kroppskontakt. Försök inte stoppa krampanfallet genom att hålla fast barnets armar eller ben. Stoppa inte heller in något i barnets mun.1
Lossa kläder som sitter åt, särskilt om de sitter åt runt halsen. Skriv upp hur länge anfallet pågår och precis hur det ser ut.1 Det kan vara värdefull information efteråt. Om barnet kräks eller om saliv och slem samlas i munnen kan du vända barnet åt sidan eller lägga det på magen, så att andningen inte hindras. Det är normalt att barnet sover eller är sömnigt eller förvirrat en kort stund direkt efter anfallet.2 Låt barnet vila och håll det under uppsikt efteråt.4 Om barnet står när anfallet börjar kan det falla, så flytta undan föremål som kan skada barnet och flytta barnet bara om platsen är farlig.2
Se till att luftvägarna är fria om barnet förlorar medvetandet och har ryckningar i kroppen. Lägg barnet på rygg under anfallet. När anfallet är över kan barnet läggas i stabilt sidoläge, så att det kan andas lättare.
En vårdcentral är en ordinarie mottagning för bedömning av feberkrampsbesvär som behöver följas upp. Där kan barnet och du få hjälp med den fortsatta bedömningen. Om du är osäker på vart ni ska vända er kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.1
1177 kan hjälpa dig att bedöma symtom. Du kan också få hjälp med att hitta var barnet kan söka vård. Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Du kan få rådgivning dygnet runt.1
Vid vissa feberkramper kan barnet behöva bedömas vidare av vården. Om ett barn har feberkramper som behöver specialistbedömning kan barnet remitteras till barnläkare för genomgång och polikliniskt EEG.3 En remiss innebär att vården skickar en förfrågan till en annan mottagning.
Barnläkaren kan gå igenom vad som har hänt och vilken uppföljning som behövs. Barnet och du får berätta hur barnet mår och vad som har hänt när en utredning görs.
För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att du som vuxen och barnet förstår den information ni får av vårdpersonalen. Alla barn ska få vara delaktiga i sin vård. Det finns ingen åldersgräns för när ett barn kan ha inflytande över sin vård. Ju äldre barnet är, desto viktigare är det att barnet får vara delaktigt i sin vård.1
Det är ovanligt att barn som har haft feberkramper får besvär av dem i framtiden.1 Enkla feberkramper har inget stöd för att orsaka epilepsi eller inlärningsproblem. Få barn får fler än tre feberkramper under sin livstid. Antalet feberkramper hänger inte ihop med den framtida risken för epilepsi. De flesta barn växer ifrån feberkramper vid fem års ålder.2
Feberkramper kan vanligtvis inte förebyggas. Det går inte heller att förhindra feberkramper genom att behandla barnets feber.3 Feberkramper kan fortfarande inträffa även om barnets feber behandlas.4 Feberkramper kan vara det första tecknet på en sjukdom, så det går ofta inte att förebygga dem.2
Vissa barn kan få feberkramper flera gånger. Det första anfallet kan alltså följas av nya anfall under senare feberperioder.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Risken kan också vara högre hos barn som har varit inlagda på neonatalintensivvårdsavdelning i mer än 28 dagar eller som har en utvecklingsförsening.4
Ärftlighet påverkar risken för feberkramper. Risken är högre när en förälder eller ett syskon har haft feberkramper.1
Vaccinationen i sig anges inte som orsaken till krampanfallet; sambandet är febern som ibland kan komma efter vaccinationen. Feberkramper efter denna vaccination är mycket ovanliga och är inte en anledning att undvika vaccinationen.1
En infektion är också en riskfaktor för feberkramper. Barnets ålder spelar dessutom roll, eftersom hjärnan fortfarande är omogen under de första levnadsåren. Det går inte alltid att förutse vilket barn som får feberkramper, även när febern har en tydlig orsak och det inte finns någon känd ärftlighet.
Krampanfallet brukar gå över på en eller ett par minuter, men kan ibland hålla på längre.1 Ett enkelt feberkrampanfall kan pågå från några sekunder till tio minuter.
Även om krampanfallet bara håller på någon minut kan det kännas mycket längre för den som ser på.1 Barnet återhämtar sig oftast snabbt efteråt, men kan under en tid vara påverkat. Följ därför hur barnet mår när anfallet har slutat och notera hur länge anfallet pågick och precis hur det såg ut.
Kontakta en vårdcentral vid följande symtom:
Kontakta vårdcentralen om något av dessa mönster återkommer, eftersom de kan behöva bedömas vidare. Om du behöver sjukvårdsrådgivning kan du ringa 1177 för hjälp med att bedöma symtom eller få hjälp med var du kan söka vård.
Följande omständigheter kan också göra att barnet behöver utredas:
Vid ett typiskt feberkrampanfall behövs oftast ingen fullständig krampanfallsutredning. En sådan utredning kan annars innehålla flera undersökningar, men vilka undersökningar som behövs beror på vilka frågor som behöver besvaras. En fullständig krampanfallsutredning kan bland annat innehålla EEG, datortomografi av huvudet och lumbalpunktion. Vid ett typiskt feberkrampanfall behöver barnet ofta inte genomgå en sådan fullständig utredning.2
Utredningen kan bland annat behöva ta reda på varför barnet har feber. Vid ett första krampanfall hos spädbarn och små barn behöver hjärnhinneinflammation uteslutas. Det är särskilt viktigt att läkaren bedömer andra orsaker när ett spädbarn eller litet barn får sitt första krampanfall. Hjärnhinneinflammation är en sådan orsak som behöver uteslutas.2
Ibland undersöks barnets hjärna med EEG. Barnet kan också ibland undersökas med magnetkamera.1
Blod- eller urinprov kan användas för att undersöka orsaken till febern.4 Vid en typisk feberkramp är undersökningen oftast normal, bortsett från tecken på den sjukdom som orsakar febern.
Vilka prover och undersökningar som görs beror på barnets situation och vad läkaren behöver ta reda på. Om barnet har behövt utredas kan du få information om vad undersökningarna visar och varför de behövs.
Barn som har risk för långa anfall kan få kramplösande läkemedel utskrivna på recept.1 Sådana läkemedel skrivs oftast ut till barn som har risk att få långa anfall eller som bor långt från sjukvården.
Vid återkommande feberkramper kan läkaren i sällsynta fall skriva ut läkemedel som ska ges under ett pågående anfall. Läkaren ger då instruktioner om hur läkemedlet ska användas.5
Om du har fått ett sådant läkemedel utskrivet till barnet är det viktigt att följa instruktionerna från vården. Ge inte barnet ett läkemedel som inte har skrivits ut för barnet.
Febernedsättande läkemedel bryter inte själva krampanfallet. De hinner inte ge effekt under själva anfallet.1
Febernedsättande läkemedel förhindrar inte feberkramper.3 Att försöka sänka febern förhindrar inte heller feberkramper.
Ingen medicin är helt effektiv för att förebygga feberkramper.2 Feberkramper kan därför förekomma även om barnet har fått febernedsättande läkemedel. Förebyggande behandling med läkemedel används bara i vissa situationer, och läkaren bedömer då vad som passar barnet.
Flytta undan farliga föremål runt barnet.2 Flytta bara barnet om platsen är farlig. Försök inte hålla fast barnet eller stoppa rörelserna.
Barnet kan må bättre om febern sjunker. Att försöka sänka febern förhindrar inte feberkramper och bryter inte heller själva krampanfallet, eftersom det tar för lång tid att få den effekten.1
Du kan ta av filtar och täcken för att barnet ska bli svalare. Du kan också ta av barnets kläder och öppna ett fönster. Febernedsättande läkemedel kan ges när du har möjlighet.1 De hinner inte ge effekt under själva anfallet.
Febernedsättande läkemedel förhindrar inte feberkramper. Har barnet sådana läkemedel kan du ge det om krampanfallet pågår i mer än fem minuter.1
Ni kan få tolkning till andra språk om någon av er inte pratar svenska. Ni kan också få tolkhjälp om någon av er till exempel har en hörselnedsättning.1
Det är vanligt att barnet är förvirrat och trött när medvetandet återkommer. Barnet kan behöva några minuter innan det börjar bete sig mer som vanligt igen.4 Det är normalt att barnet sover eller är sömnigt eller förvirrat en kort stund direkt efter ett feberkrampanfall.2 Efter ett feberkrampanfall blir barnet ofta slappt i kroppen och mycket trött, men återhämtar sig oftast snabbt.1