Knölros är en icke-smittsam inflammation i underhudsfettet, alltså en inflammatorisk hudsjukdom som påverkar vävnaden under huden. Den går oftast över av sig själv inom tre till sex veckor och brukar läka utan komplikationer.
Knölros är en icke-infektiös inflammation i underhudsfettet.1 Den kallas också erythema nodosum och räknas som en inflammatorisk hudsjukdom. Förändringarna sitter djupt i huden och är ömmande. De finns framför allt på underbenens framsidor och sitter oftast på båda benen.2
Knölros är alltså en inflammation under huden, snarare än en infektion i själva hudförändringarna. Tillståndet brukar gå över av sig själv. Knölros går oftast över spontant inom tre till sex veckor, även utan behandling.1
Knölros kan förekomma i olika åldrar, men förekomsten är störst mellan 20 och 30 år. Kvinnor drabbas tre till sex gånger oftare än män.1 Hudförändringarna läker vanligen utan ärr.3 När huden läker kan märkena därför försvinna utan att lämna ärr efter sig.
Knölros är inte smittsamt i sig. En eventuell sjukdom eller infektion som har samband med knölros kan däremot vara smittsam.1
Knölros kan vara kopplad till en annan sjukdom, en infektion eller en läkemedelsreaktion. Exempel på sjukdomar som kan förekomma tillsammans med knölros är sarkoidos och inflammatoriska tarmsjukdomar. Infektioner som kan starta reaktionen är bland annat streptokockinfektioner, yersinios och andra tarminfektioner samt mykoplasma. Läkemedelsreaktioner, till exempel mot p-piller eller antibiotika, kan också ha samband med knölros.
I över hälften av fallen hittas ingen bakomliggande orsak. Det betyder att en utredning inte alltid visar vad som satte i gång inflammationen. Knölrosen kan ändå gå över av sig själv när någon sådan orsak inte hittas. Knölros brukar läka utan komplikationer. Inre organ påverkas inte.1
Knölros kan uppstå efter flera olika infektioner. Bakteriella infektioner i halsen, bröstet eller lungorna kan också ha samband med knölros. Tuberkulos är en lunginfektion som särskilt kan vara aktuell när det finns risk för exponering.3 Infektionen kan alltså sitta på olika ställen i kroppen innan knölros uppträder. Infektionerna startar en immunologisk reaktion som kan leda till knölros.
Knölros börjar ofta plötsligt med allmänsymtom. Feber är vanligt och temperaturen kan ibland nå 40 °C.1 Du kan också känna dig allmänt sjuk eller hängig. Huvudvärk kan förekomma när besvären börjar akut eller mer gradvis.2 De allmänna symtomen kan likna influensa och komma före eller samtidigt som hudförändringarna.3 Knölros kan ibland börja en till två veckor efter en infektion i de övre luftvägarna.2
Hudförändringarna består av ömma knölar som främst sitter på underbenens framsidor.1 De sitter ofta symmetriskt och på båda underbenen.2 Även armarna, låren och halsen kan påverkas.
Diagnosen knölros kan oftast ställas utifrån den kliniska bilden, alltså hur hudförändringarna ser ut och vilka besvär du har.1 Läkaren kan ofta känna igen knölros genom att titta på de inflammerade hudområdena.3 En hudbiopsi, där ett litet hudprov undersöks, behövs främst när förändringarna inte ser typiska ut.1 Vid ett sådant prov undersöks en liten bit av huden i mikroskop.3 Om hudförändringarna är atypiska ska provet vara djupt och tas som en knivbiopsi.2 Det kan till exempel handla om vaskulitsjukdomar, insektsbett, Sweets syndrom eller djupa svampinfektioner. En ovanlig bild eller ett sjukdomsförlopp som inte passar med knölros kan därför göra att läkaren överväger fler diagnoser.1
Knölros går ofta över av sig själv inom tre till sex veckor, även utan behandling.1 Därför behövs inte alltid behandling för själva knölrosen.
Behandlingen ska främst riktas mot en eventuell bakomliggande sjukdom.1 Om en annan sjukdom ligger bakom knölrosen kan behandling av den sjukdomen också hjälpa mot knölrosen.3
Svåra fall kan remitteras för fortsatt utredning och ställningstagande till steroidbehandling.2 Vilken behandling som passar beror då på utredningen och på hur besvären utvecklas.
Vid behov kan läkemedel användas för att lindra smärta och inflammation. Antiinflammatoriska smärtstillande, till exempel diklofenak eller ibuprofen, kan ge bra symtomlindring. Antiinflammatoriska smärtstillande används alltså för att minska besvären, inte för att behandla en eventuell bakomliggande sjukdom.1
Vila och ha fötterna högt på en kudde, eftersom det kan lindra besvären vid knölros.1,3 Högläge kan upplevas positivt när benen är ömma.1 Vila och högläge är symtomlindrande åtgärder vid knölros.2 Om du har svårt att gå på grund av smärta kan det vara extra viktigt att avlasta benen under den tid besvären finns kvar.1 Försök också att undvika långa perioder av stående, gående och löpning när benen gör ont.3
Kontakta en vårdcentral om du har en smärtsam hudsjukdom som påverkar din vardag. Du bör också kontakta en vårdcentral om många knölar eller märken börjar komma på huden. Om knölarna eller märkena inte försvinner efter åtta veckor bör du kontakta en vårdcentral.
En vårdcentral kan vara en första kontakt när du behöver få hudförändringarna bedömda. Det är särskilt relevant om besvären påverkar vardagen eller om förändringarna inte går över inom den angivna tiden.
Apotekspersonal kan ge råd om knölros om du har ont. De kan rekommendera starkare smärtstillande samt stödjande bandage eller strumpor.3 Apotekspersonal kan också föreslå att du kontaktar en allmänläkare.
På vårdcentralen kan läkaren ofta bedöma om hudförändringarna stämmer med knölros genom att titta på de inflammerade hudområdena. Ibland behövs undersökningar för att hitta orsaken. En sådan undersökning kan vara en hudbiopsi, där en liten bit hud tas och undersöks i mikroskop.3 Den kliniska bilden räcker oftast för att ställa diagnosen knölros. Hudbiopsi tas endast vid atypiska fall.1 Om bilden eller sjukdomsförloppet inte passar med knölros kan läkaren överväga andra diagnoser, till exempel vaskulitsjukdomar, insektsbett, Sweets syndrom eller djupa svampinfektioner.
Knölros i sig är inte smittsamt. Det betyder att själva hudreaktionen inte sprids från en person till en annan. En sjukdom eller infektion som ligger bakom knölrosen kan däremot vara smittsam.1 Därför beror behovet av smittskyddsåtgärder på den eventuella bakomliggande infektionen, inte på knölrosen i sig.
Inre organ påverkas inte av själva knölrosen. Besvären sitter i huden och kan också ge allmänsymtom och ledvärk, men detta är inte samma sak som att inre organ påverkas. Knölros brukar läka utan komplikationer.1 Om knölrosen har samband med en annan sjukdom kan den sjukdomen ändå behöva bedömas och behandlas separat.
Det finns inga särskilda förebyggande åtgärder mot just knölros. Det finns däremot ibland förebyggande åtgärder mot de smittämnen som kan utlösa reaktionen. Sådana åtgärder riktas alltså mot ett möjligt smittämne eller en bakomliggande infektion, inte mot knölrosen som hudreaktion. Knölrosen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och några smittskyddsåtgärder är inte motiverade mot knölrosen i sig. Det kan dock vara motiverat med åtgärder mot eventuell bakomliggande infektion.1 Vilka åtgärder som kan behövas beror därför på vilken infektion det gäller, om någon sådan har hittats.
Knölros kan ha flera möjliga samband, och i många fall hittas ingen bakomliggande orsak. Om en infektion misstänks som orsak kan vården därför behöva utreda och behandla infektionen på vanligt sätt.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Att en infektion nämns som möjlig utlösare betyder inte att varje person med knölros har en pågående infektion. I många fall hittas ingen bakomliggande orsak.1
Knölros kan också förekomma tillsammans med andra sjukdomar eller tillstånd. Det kan handla om sjukdomar som påverkar flera delar av kroppen eller om ett särskilt tillstånd som graviditet.
Inflammatoriska tarmsjukdomar omfattar bland annat Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Crohns sjukdom och ulcerös kolit är alltså exempel på inflammatoriska tarmsjukdomar som kan ligga bakom knölros. Sarkoidos är ett annat tillstånd där små områden med svullen vävnad kan utvecklas i exempelvis lungor, lymfkörtlar eller hud.3 Sarkoidos kan vara ett första tecken på sjukdom hos unga personer.
Läkemedelsreaktioner kan ligga bakom knölros.1 En sådan reaktion kan komma av läkemedel som påverkar kroppen på olika sätt. P-piller och vissa antibiotika hör till de läkemedel som nämns i samband med knölros.3 I källans uppräkning är p-piller den vanligaste läkemedelsreaktionen, och även antibiotika nämns.
I många fall är orsaken idiopatisk. Det betyder att knölros kan uppstå även när utredningen inte visar någon infektion, annan sjukdom eller läkemedelsreaktion som förklaring. Praktisk Medicin anger att omkring 50 procent av fallen är idiopatiska.2 Det betyder att ingen bakomliggande orsak hittas. Ärftlighet anges inte som en orsak i det tillgängliga underlaget.
Om du har knölros och samtidigt har tecken på en infektion, en annan sjukdom eller en läkemedelsreaktion kan vården bedöma om det finns en möjlig bakomliggande orsak.
Utslagen kan ändra färg under förloppet. De kan först vara ljust röda, sedan bli mörkare och därefter få en blå- och grönskimrande färg. När huden läker kan förändringarna se ut som blåmärken.1 Färgskiftningen kan därför göra att hudförändringarna ser olika ut under läkningen, även när de börjar blekna. De påverkade områdena kan lämna märken som liknar blåmärken medan huden läker. Hudförändringarna brukar läka inom och lämnar vanligtvis inga ärr.3
Knän, fotleder och handleder kan särskilt vara svullna och göra ont.3 Smärta från benen kan ibland göra det svårt att gå. Smärtan kan alltså påverka gångförmågan under den period då hudförändringarna är aktiva.1 Ledbesvären kan dessutom fortsätta efter att knölarna på huden har läkt. Ledsmärta och ledsvullnad kan finnas kvar i flera veckor efter att huden har läkt.3
När läkaren utreder om det finns en bakomliggande sjukdom, infektion eller annan utlösande faktor kan flera prover bli aktuella. Vilka prover som behövs beror bland annat på vilka andra symtom du har.
Om du har halssymtom kan svalgodling därför vara en del av undersökningen. Vid besvär från mage och tarm kan avföringsodling i stället bli aktuell. Lungröntgen och blodprover kan användas för att undersöka möjliga bakomliggande orsaker som exempelvis sarkoidos eller tuberkulos, men provsvaren behöver bedömas tillsammans med din sjukdomshistoria och undersökning.
Flera andra tillstånd kan ge hudförändringar som liknar knölros. Läkaren kan därför överväga andra diagnoser, särskilt om hudförändringarna har ett ovanligt utseende eller om sjukdomsförloppet inte stämmer med knölros.
Vid atypiska fall kan läkaren ta en hudbiopsi för att undersöka hudförändringen närmare. Biopsin ska då vara djup och tas som en så kallad knivbiopsi.2 En biopsi kan alltså bli aktuell när den kliniska bilden inte räcker för att säkert bedöma förändringarna.
Om symtomen har varat länge eller återkommer kan kortison i tablettform rekommenderas.3 Kortikosteroider kan ge snabb effekt vid svåra fall. Kortikosteroider, till exempel prednisolon, kan därför bli aktuella när knölrosen är svår.1 Sådan behandling bedöms av läkare, särskilt eftersom utredningen också behöver visa om det finns en bakomliggande sjukdom. Vid långvariga eller återkommande symtom kan kortison i tablettform vara ett annat behandlingsalternativ.3 Kolkicin har ibland använts i sällsynta kroniska fall.1
Vilket läkemedel som är lämpligt beror bland annat på dina övriga sjukdomar och vilka andra läkemedel du använder. Följ den behandling som vården rekommenderar.
Behandlingen av knölrosen riktas mot orsaken när en sådan hittas. Om den bakomliggande orsaken är en infektion behandlas infektionen på vanligt sätt.1 Antibiotika kan vara aktuellt om knölrosen orsakas av en infektion.3
Om läkaren misstänker att ett läkemedel har utlöst knölrosen kan läkaren rekommendera att läkemedlet sätts ut.3 Ett sådant beslut kan bli aktuellt när läkemedelsreaktion bedöms vara en möjlig orsak till knölrosen.1 Läkaren väger då in både misstanken om ett samband och behovet av läkemedlet i övrigt. Du ska inte sluta ta läkemedel på egen hand utan att först fråga läkare.3
Behandling av en annan bakomliggande sjukdom kan alltså vara en viktig del av behandlingen av knölrosen. När ingen bakomliggande orsak hittas riktas behandlingen i stället mot symtomen.
Om du har ont kan apotekspersonal hjälpa till att rekommendera starkare smärtstillande. Apotekspersonal kan också rekommendera stödjande bandage eller strumpor vid knölros.3 Fråga apotekspersonalen om vilket alternativ som kan passa när du har ont. Du kan också läsa mer om läkemedelsbehandling vid knölros i avsnittet om behandling.
Om du har Crohns sjukdom eller kolit ska du inte ta ibuprofen eller andra antiinflammatoriska smärtstillande utan läkares råd.3 Antiinflammatoriska smärtstillande används för symtomlindring vid knölros och behandlar inte en eventuell bakomliggande sjukdom. Det är särskilt viktigt att följa detta råd eftersom dessa läkemedel kan vara olämpliga vid de inflammatoriska tarmsjukdomarna.
Utredningen kan också omfatta andra undersökningar beroende på vilka besvär du har. Vid symtom från mage och tarm kan avföringsodling ingå i utredningen. Urinprov med urinsticka kan också ingå. Blodprover kan omfatta S-Ca, LPK och differentialräkning, och sänkan är förhöjd i början av knölros. Vid halssymtom kan svalgodling ingå. Lungröntgen, blodprover, avföringsodling eller urinprov kan också ingå i utredningen av en bakomliggande sjukdom.1
Om knölrosen beror på en annan sjukdom kan fortsatt vård behövas för den sjukdomen.3 Vilken fortsatt vård du behöver beror därför på vad utredningen visar. Knölros kan vara kopplad till flera olika sjukdomar, infektioner eller läkemedel, och vården kan behöva rikta den fortsatta bedömningen mot den möjliga bakomliggande orsaken.2 När en infektion ligger bakom behandlas infektionen på vanligt sätt.1 Sluta inte ta läkemedel på egen hand om ett läkemedel misstänks ha orsakat knölros; fråga först en läkare.3