Blöjutslag är utslag eller eksem som uppstår när huden utsätts för kiss och bajs i en varm och fuktig blöjmiljö hos spädbarn och småbarn. Det går ofta över när huden tvättas och hålls torr, och prognosen är oftast god.
Blöjutslag är utslag eller eksem som beror på att huden har haft kontakt med kiss och bajs, och att det har varit varmt och fuktigt.1 Det uppstår alltså i den del av huden som finns under blöjan. Blöjutslag är en hudsjukdom hos spädbarn och småbarn som påverkar området runt blöjan. Besvären hör till hudsjukdomar som påverkar området runt blöjan hos spädbarn och småbarn.2 Utslagen kan därför uppstå under den period då barnet använder blöja och huden i området är täckt.1
Blöjutslag kallas också blöjdermatit. Det är ett slags irritationseksem och hör till hudbesvären som kan drabba barn under spädbarnstiden.2 Besvären sitter i blöjområdet, där huden är täckt av blöjan.
Blöjutslag kan förekomma hos barn som använder blöja. Det kan handla om förändringar på huden runt stjärten och under blöjan. Utslagen kan vara utslag eller eksem, vilket är två ord som används för samma besvär i information om blöjutslag.
Blöjutslag hör till de vanligaste hudbesvären under spädbarnstiden. Det tillhör också de vanligaste hudbesvären inom hudsjukdomar hos spädbarn. Blöjutslag förekommer alltmer sällan i takt med att blöjorna blivit bättre på att absorbera urin.2
Blöjor som absorberar urin bättre har utvecklats över tid. Därför ses blöjutslag mer sällan än tidigare. Blöjutslag är ändå ett vanligt besvär under den tid då barnet använder blöja.
Blöjutslag går ofta över när huden tvättas och hålls torr.1 Utslagen går ofta över om du tvättar och håller torrt. Blöjutslag har oftast god prognos, men svamp eller bakterier kan ibland tillkomma i utslaget.2
En sådan infektion kallas ibland jästsvampinfektion när jästsvamp har tillkommit i utslaget. Prognosen för blöjutslag är god. Sekundärinfektioner med svamptillväxt och bakterier kan förekomma. Bakterier kan också tillkomma i ett blöjutslag.2 Det betyder att blöjutslag i vissa fall kan förvärras av jästsvampar eller bakterier.
Blöjutslag uppstår när huden i blöjområdet utsätts för sådant som irriterar den. Huden kan irriteras av att ha kontakt med urin eller avföring under lång tid.1 Det är särskilt vanligt om barnet bajsar löst eller har diarré.
Fukt, urin, avföring och tvätt kan bidra till irritationen när huden samtidigt är instängd i en lufttät blöjmiljö.2 Den varma och fuktiga miljön kan också göra att bakterier och jästsvamp växer till i ett redan irriterat utslag. Skav från blöjan kan dessutom bidra till blöjutslag.
Risken för irritation ökar om blöjområdet inte rengörs eller om blöjan inte byts tillräckligt ofta. Även blöjans material och hur den sitter kan ha betydelse för hur mycket fukt, urin och avföring huden utsätts för. Vissa typer av blöjor är tillverkade av material som inte suger upp urin eller avföring tillräckligt bra, eller som inte släpper igenom luft.3
Blöjutslag kan se olika ut på huden där blöjan brukar sitta. Utslagen är ofta röda och torra. Den röda färgtonen syns tydligare i ljusare hud än i mörkare hud.1
Ibland blir utslagen mer utbredda i blöjområdet. Hudförändringarna kan också vara vätskande.4 Det är ovanligt, men utslagen kan bli som öppna sår som det kommer vätska ur.1
Blöjutslag kan ge obehag för barnet. Utslagen kan klia, och blöjutslag kan ge smärta eller sveda.
Vid ett besök börjar vårdpersonalen ofta med frågor om när utslagen började.2 Det kan hjälpa vårdpersonalen att bedöma hur länge besvären har funnits och om huden har förändrats över tid.
Frågorna kan också handla om blöjrutinerna och hur barnets hud tvättas. Du kan få frågor om vilken typ av blöjor barnet använder och om stjärten brukar luftas. Vårdpersonalen kan även fråga hur avföringen brukar se ut och hur ofta barnet bajsar.2
Det är också vanligt att få frågor om vad du redan har provat för att behandla utslagen. Berätta om barnet har eller har haft eksem, allergi eller andra hudbesvär, eftersom sådana uppgifter ingår i bedömningen.2
Om barnet behöver undersökas görs det av en sjuksköterska eller läkare.1 Vårdpersonalen tittar på huden i blöjområdet och bedömer hur utslagen ser ut.
Vid undersökningen tittar vårdpersonalen bland annat efter rodnad, värmeökning och svullnad, eftersom det tyder på inflammation i huden. Blåsor, krustor och sprickor med varig vätska kan peka på en infektion.
Om utslaget inte läker kan barnet behöva ytterligare behandling.1 Då bedömer en sjuksköterska eller läkare vilken behandling som passar. Om behandlingen inte ger effekt kan vårdpersonalen behöva bedöma om utslaget beror på något annat än blöjutslag.2 Följ vårdens råd om vilken salva som ska användas och hur den ska appliceras.
Vårdpersonal kan rekommendera en salva som innehåller kortison och svampmedel.1 Kortisonet minskar inflammationen i huden, medan svampmedlet används när det finns tecken på jästsvampinfektion.
Vid större irritation med vätskande hud kan hydrokortison kombineras med ett svampmedel.4 Behandlingen används tills huden har läkt och kan därefter behöva trappas ner enligt vårdens råd.
Vid glansigt, kraftigt rött och vätskande eksem kan huden baddas med alsollösning på 1 procent. Alsollösningen kyler huden och gör att utslagen dras samman och torkar ut. Sjuksköterskan eller läkaren kan ge råd om hur du ska göra. Vid sårigt eller vätskande utslag används alsollösning innan den fortsatta behandlingen med svampmedel och kortison.
Byt blöjan så snart som möjligt efter att barnet har bajsat. Byt blöjan ofta även när barnet bara har kissat.1 Täta blöjbyten hjälper till att hålla huden torr och minskar hudens kontakt med urin och avföring.
Låt blöjorna vara av så mycket som möjligt för att hålla huden torr och minska kontakten med urin och avföring.2 Låt barnet ligga utan blöja på ett torrt underlag och lufta stjärten. Använd en tillräckligt stor blöja så att det finns plats för luft mellan huden och blöjan.1 Blöjan ska sitta så att den inte skaver eller trycker mot huden.
Tvätta huden försiktigt med ljummet vatten och en mjuk tvättlapp. Barnolja eller olivolja tillsammans med vatten kan användas eftersom det är mjukare för barnets hud. Använd inte våtservetter enligt 1177:s råd.1
Torka huden försiktigt eller låt den lufttorka efter tvätten. Klappa gärna huden torr i stället för att gnugga.1
Barnavårdscentralen, BVC, och en vårdcentral är vägar in till vården när barnet behöver bedömas för blöjutslag.1 Vilken mottagning du kontaktar kan bero på var du brukar få hjälp med barnets hälsa. BVC kan vara en nära kontakt för frågor om barnet och huden runt blöjan, medan vårdcentralen också kan hjälpa till med en medicinsk bedömning.
Ibland behöver du inte komma till mottagningen för den första kontakten. En sjuksköterska på BVC kan ibland hjälpa dig genom telefonsamtal, chatt eller videosamtal.1 Då kan du beskriva besvären och få vägledning om nästa steg.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Då får du hjälp att bedöma symtom och råd om vad du kan göra själv eller var du kan söka vård.1 Det kan vara ett alternativ om du är osäker på vilken mottagning som passar eller hur du ska gå vidare.
Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177:s e-tjänster.1 Där kan du komma i kontakt med den mottagning som barnet brukar tillhöra och se vilka digitala vägar som finns.
Blöjutslag är utslag eller eksem som beror på kontakt mellan huden och kiss eller bajs i en varm och fuktig blöjmiljö.1 Det är vanligt under spädbarnstiden.2 Utslagen sitter på huden där blöjan brukar sitta och kan därför märkas när du byter blöja.
Täta blöjbyten, rengöring med ljummet vatten, försiktig torkning och luftning av stjärten är centrala åtgärder.1 Byt blöjan så snart som möjligt om barnet har bajsat och byt ofta om barnet bara har kissat. Tvätta försiktigt med ljummet vatten och en mjuk tvättlapp. Torka huden torr eller låt den lufttorka, och klappa gärna huden torr i stället för att gnugga. Låt barnet ligga utan blöja på ett torrt underlag och lufta stjärten.
Zinksalva kan användas vid varje blöjbyte.1 Smörj huden med zinksalva vid varje blöjbyte. BVC och apotek kan ge råd om olika salvor.
Bakterier eller jästsvamp kan ibland tillkomma i blöjutslaget.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Diarré kan orsaka blöjutslag, liksom tillstånd som gör att barnet bajsar oftare. Vissa läkemedel kan också bidra, bland annat antibiotika och laxermedel. Det kan gälla vissa typer av läkemedel, till exempel antibiotika eller laxermedel som gör det lättare för barnet att bajsa.3
Jästsvampinfektion kan bidra till blöjutslag.3 Bakterier eller jästsvamp kan ibland växa till i ett irriterat utslag, eftersom de trivs i den varma och fuktiga miljön.2
Vid en utredning kan vårdpersonalen fråga om ärftlighet för diabetes. Om irritationen är oklar och inte svarar på rekommenderad behandling kan diabetes behöva uteslutas. Höga blodsockernivåer ökar risken för svamp- och bakterieinfektioner.2
En jästsvampinfektion kan förändra hur utslagen ser ut. Huden kan bli kraftigare röd, glansigare och delvis uppluckrad. Små ytliga varbildningar i huden, så kallade satellitpustler, kan också förekomma.
Varblåsor, smetiga skorpor eller sprickor med varig vätska kan tala för en bakteriell infektion. Rodnad, värmeökning, svullnad tyder på inflammation. Blåsor, krustor och sprickor med varig sekretion (pus) pekar på infektion. Svampinfektion ger ett mer ilsket rodnat, glansigt eksem.2 Dessa förändringar kan därför se annorlunda ut än enbart röd och torr hud.
Om utslagen försämras kraftigt och barnet får symtom på infektiös spridning bör barnet bedömas av läkare samma dag eller nästa dag. Utbredd eller tilltagande infektion som inte svarar på lokal behandling är ett skäl för odling och behandling med antibiotika via munnen.2
Diagnosen ställs vanligtvis genom att vårdpersonalen bedömer hur huden ser ut.4 Något prov behövs därför inte alltid.
En odling för jästsvamp kan övervägas om hudförändringarna inte ser typiska ut. Bakterieodling görs vid en utbredd eller tilltagande infektion som inte svarar på behandling direkt på huden. Vid misstanke om stjärtfluss kan vårdpersonalen göra ett snabbtest för streptokocker, som kallas Strep A. Vid oklar irritation eller utslag i underlivet som inte svarar på rekommenderad behandling ska diabetesdebut uteslutas med urinsticka.2
Efter alsollösning kan behandling med svampmedel i kombination med kortison användas enligt vårdens råd.2 Den kombinationen används när utslaget är vätskande och det finns tecken på jästsvampinfektion.
Om tecken på jästsvampinfektion finns kvar efter minskad inflammation kan behandlingen fortsätta med enbart lokalt svampmedel. Vårdpersonal kan bedöma om den fortsatta behandlingen ska vara ett svampmedel som används på huden. Om inflammationen minskar men tecken på jästsvampinfektion finns kvar kan behandlingen fortsätta med enbart svampmedel på huden.2
Var, varblåsor, smetiga krustor eller sprickor med varig sekretion behandlas som svinkoppor. Sådana förändringar kan tala för att bakterier har tillkommit i utslaget. Vid sådana förändringar behandlas utslaget som svinkoppor.2
Vid uttalade besvär utan förbättring efter cirka fem dagar kan en salva med fusidinsyra rekommenderas. Den behandlingen används lokalt på huden efter bedömning av vårdpersonal. Fusidinsyra används som salva när besvären är uttalade och inte har förbättrats efter cirka fem dagar.2
Vid utbredd eller tilltagande infektion som inte svarar på lokal behandling kan antibiotika via munnen behövas efter odling. Odlingen hjälper vårdpersonalen att bedöma vilken behandling som behövs. Vid utbredd eller tilltagande infektion som inte svarar på behandling direkt på huden görs en bakterieodling innan antibiotika via munnen sätts in.2
Barn som inte förbättras inom en till två veckor bör följas upp med en ny klinisk undersökning och bedömning. Vid uppföljningen kan vårdpersonalen bedöma huden på nytt och ta ställning till om behandlingen behöver ändras. Vid uppföljningen görs en ny klinisk undersökning och bedömning av huden.2
Besvärliga eller svårbehandlade utslag som inte förbättras enligt behandlingsregimen kan remitteras till barn- och ungdomsmottagningen.2 En remiss innebär att barnet får bedömning inom specialistvården. Läs mer i avsnittet om när du ska söka vård om du är osäker på när barnet behöver bedömas.
Smörj huden med zinksalva vid varje blöjbyte.1 En tunn barriärkräm vid varje blöjbyte kan skydda huden.3 Fet skyddande barnsalva kan användas för att skydda huden från irritanter och minska vätskeförlust från huden.2
Skyddande salva kan användas efter att huden har rengjorts och torkats. Salvor som innehåller zinkoxid, titandioxid eller dexpanthenol används för att skydda huden från irritanter och minska vätskeförlust från huden.
Genom att följa råden om att lufta, tvätta, torka och smörja kan du också undvika att barnet får blöjutslag. Smörj huden vid varje blöjbyte tills utslaget är borta.
Använd inte tvål, babylotion eller bubbelbad eftersom de kan irritera huden. Använd inte talkpuder eller antiseptiska krämer eller lotioner på blöjutslag. Sätt inte blöjan för hårt eftersom det kan irritera huden. Använd inte plastunderkläder eller blöjöverdrag utanpå blöjan.3
Vissa material i blöjor kan bidra till blöjutslag om de inte suger upp urin eller avföring tillräckligt bra eller inte släpper igenom luft. Om en viss blöja verkar bidra till besvären kan du prova en annan typ av blöja.
Apotekspersonal kan rekommendera kräm eller läkemedel för behandling hemma när utslaget orsakar obehag.3 BVC och apotek kan ge råd om olika salvor.1
Vid rodnad kan en fet skyddande barnsalva användas vid varje blöjbyte. Vid större irritation med vätskande hud kan hydrokortison kombineras med ett svampmedel, men behandling med läkemedel på barnets hud behöver följa råd från sjuksköterska eller läkare.
Om du använder återanvändbara tygblöjor kan torra blöjinlägg användas och bytas ofta.3 1177:s råd vid blöjutslag är att rengöra barnets hud med vatten och att inte använda våtservetter.
Blöjutslag kan behandlas och förebyggas genom att huden hålls ren och torr, blöjorna tas av när det är möjligt och huden skyddas med barriärkräm.3
Om barnet behöver undersökas görs undersökningen av en sjuksköterska eller en läkare.1 Vårdpersonalen kan då bedöma huden och avgöra om barnet behöver fortsatt kontakt med vården.
För att du ska kunna vara delaktig i vård och behandling är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ.1 Ställ frågor om något är oklart, så att du får den information du behöver inför nästa steg.
Jästsvamp kan ge kraftigare rodnad och glansigare, delvis uppluckrad hud.2 Vid jästsvampinfektion kan hudvecken också vara påverkade. Små ytliga varbildningar i huden kan förekomma vid jästsvampinfektion.
Blöjutslag diagnostiseras vanligtvis genom att vårdpersonalen bedömer huden kliniskt.2 Vid en undersökning kan en sjuksköterska eller läkare titta på utslaget och bedöma hudens utseende.
Vid misstanke om infektion kan vården ta bakterieodling, Strep A-test eller candidaodling.4 En candidaodling kan övervägas om utslaget inte ser typiskt ut. Bakterieodling görs vid en utbredd eller tilltagande infektion som inte svarar på behandling direkt på huden. Ett Strep A-test kan göras vid misstanke om stjärtfluss.