Basalcellscancer är en elakartad hudtumör som utvecklas från basceller i det djupaste skiktet av överhuden och växer långsamt, men kan förstöra vävnad lokalt. Sjukdomen är oftast inte livshotande, och i stort sett alla som får den kan botas.
Basalcellscancer är den vanligaste formen av hudcancer. Sjukdomen är en hudtumör som växer långsamt, men den kan ändå förstöra vävnad lokalt.1 Det betyder att tumören kan skada vävnaden runt den plats där den växer. Tumören är alltså oftast begränsad till området där den har uppstått, men vävnadsskadan kan ändå bli betydande om den får växa vidare.2 Basalcellscancer är en elakartad hudtumör, men den skiljer sig från många andra cancersjukdomar genom att den nästan aldrig sprider sig till andra delar av kroppen.3 Sjukdomen kan därför vara lokalt förstörande utan att vanligtvis ge metastaser.
Basalcellscancer uppstår i basalcellslagret, som är det understa lagret i överhuden. Överhuden är hudens yttersta lager, och basalcellslagret fungerar som gräns mot vävnaden under huden.3 Det är i detta lager som de celler finns som kan utvecklas till basalcellscancer.
Sjukdomen kan delas in i flera former. Ytlig basalcellscancer och knutformad basalcellscancer är två av de former som förekommer. Det finns också mer aggressiva former som växer djupare och kan vara svårare att avgränsa från frisk vävnad.3
Basalcellscancer utvecklas huvudsakligen från basalceller i det djupaste skiktet av överhuden. Tumörerna uppstår utan kända förstadier.1 Det finns olika former av basalcellscancer, bland annat ytlig basalcellscancer och knutformad basalcellscancer.3
Basalcellscancer sprider sig nästan aldrig till andra delar av kroppen genom metastaser. Nästan alla som får basalcellscancer kan botas. Sjukdomen är därför oftast inte livshotande, även om tumören kan behöva behandlas för att hindra lokal vävnadsskada. Prognosen är vanligtvis god eftersom basalcellscancer nästan aldrig ger metastaser. I stort sett alla som får sjukdomen kan botas. Det kan ändå vara besvärligt om tumören kommer tillbaka eller om en ny tumör uppstår på en annan plats.3
Att sjukdomen kommer tillbaka på samma plats kallas återfall. En ny tumör på en annan plats är i stället en ny basalcellscancer. Båda situationerna kan innebära att en ny behandling behövs. Behovet av efterkontroller beror på vilken typ av cancertumör det gäller, var den satt och vilken behandling som har givits.3
Basalcellscancer kan alltså påverka samma person mer än en gång. Den ökade risken för ytterligare tumörer är en anledning till att sjukdomens utveckling kan behöva följas över tid, även när den första tumören har behandlats.
Basalcellscancer kan komma tillbaka på samma plats. Den kan också uppstå som en ny tumör på en annan plats på kroppen.3 Då behövs en ny behandling. Hur uppföljningen ser ut kan variera beroende på vilken typ av tumör det gäller, var den satt och vilken behandling som har givits.
Basalcellscancer är mycket vanlig i Sverige. Ungefär 74 000 nya fall av basalcellscancer diagnostiseras i Sverige varje år.4 Cirka 50 000 personer får diagnosen varje år, medan antalet cancerfall är ungefär 74 000 eftersom en person kan ha flera tumörer.3
Förekomsten ökar med åldern.2 Huvuddelen av fallen ses hos personer som är äldre än 50 år, och antalet fall ökar med stigande ålder. Antalet registrerade fall har ökat tydligt över tid. År 2024 verifierades 76 513 nya fall i Sverige, jämfört med 31 770 tumörer år 2004.1 Skillnaden mellan antalet personer och antalet cancerfall beror på att en person kan ha flera tumörer.3
Basalcellscancer är vanlig hos både män och kvinnor i Sverige. Den räknas som den vanligaste cancerformen i Sverige och är bland de cancerformer som ökar snabbast.2,4 Ökningen gäller alltså antalet registrerade tumörer, medan antalet personer som får diagnosen är lägre eftersom flera tumörer kan förekomma hos samma person.
Basalcellscancer är därmed en vanlig sjukdom i Sverige, särskilt bland äldre personer, men den stora förekomsten betyder inte att tumören vanligtvis sprider sig till andra delar av kroppen. Dess typiska utveckling är i stället långsam tillväxt på den plats där den uppstår.
Den främsta orsaken till basalcellscancer är att huden under lång tid har utsatts för solens ultravioletta strålning, alltså UV-ljus. UV-ljus är den viktigaste orsaken till att basalcellscancer uppstår. Det är därför vanligt att tumörerna utvecklas på hudområden som ofta utsätts för sol, till exempel huvud och hals.1
UV-ljus kan skada DNA i keratinocyterna i basalcellslagret. Keratinocyter är hudceller som finns i basalcellslagret. När UV-ljus orsakar DNA-skador kan cellernas normala utveckling störas, och cellerna kan börja växa utan kontroll.2
Både den sammanlagda mängden sol under livet och återkommande perioder med intensivt solande ökar risken för basalcellscancer.1 Risken gäller alltså både om huden regelbundet utsätts för sol under lång tid och om du återkommande solar intensivt, till exempel under solsemestrar. En stor andel av tumörerna sitter på solutsatta hudområden.
Hudens färg och känslighet påverkar risken. Ljushyade personer har högre risk att få basalcellscancer än personer med melaninrik hud. Hudtyp I och hudtyp II innebär särskilt solkänslig hud: huden blir röd och blir aldrig eller bara lite brun.2
Basalcellscancer kan börja som en liten finneliknande knottra. Förändringen kan sedan sakta växa till en rodnad eller en fast och glansig knottra som lätt blir sårig. Ett annat vanligt tecken är ett litet sår som läker men återkommer på samma ställe och efter en tid blir ett sår som inte läker.3
Vanliga hudförändringar vid basalcellscancer är:
Förändringen sitter ofta i ansiktet eller på andra solutsatta områden. Den kan också visa sig som en eksemliknande fläck eller som en rodnad hudförändring. Basalcellscancer kan börja som en liten finneliknande knottra som långsamt växer till en rodnad.3
Andra symtom än sårighet och ibland viss sveda eller klåda är ovanliga.2
Vid ett läkarbesök börjar bedömningen med att läkaren tittar på hudförändringen med ett dermatoskop och känner på den.3 Dermatoskopet används för att se hudens detaljer tydligare än vid en vanlig undersökning. En klinisk och dermatoskopisk bild kan ofta räcka för att läkaren ska komma nära en diagnos, men vid osäkerhet behövs ett vävnadsprov för att säkerställa diagnosen. Vid oklar diagnos kan en hudbiopsi ge underlag för en histopatologisk bedömning. PAD-svaret kan sedan visa vilken histopatologisk undertyp av basalcellscancer det rör sig om.2
Undersökningen omfattar flera delar av hudförändringen:2
Målet med behandlingen är att bota basalcellscancern och minska risken för att den kommer tillbaka. Valet av behandling beror bland annat på hur aggressiv tumören är, hur stor den är och var den sitter.1 Även din ålder, vilken metod som finns tillgänglig och läkarens erfarenhet kan påverka valet.
Kirurgisk excision, alltså att tumören skärs bort, är det internationellt rekommenderade förstahandsvalet vid basalcellscancer. Efter operationen undersöks vävnaden i mikroskop för att bekräfta att hela tumören är borttagen.1
Excision rekommenderas särskilt vid basalcellscancer i ansiktet, vid medelaggressiv eller högaggressiv basalcellscancer oavsett var den sitter och när basalcellscancern har kommit tillbaka.1 Vid kirurgisk behandling tas förändringen bort i sin helhet med minst tre millimeters marginal. Därefter kontrolleras vävnaden med PAD, en mikroskopisk undersökning av det borttagna vävnadsprovet.2
Om såret inte går att sy ihop direkt kan en hudtransplantation behövas. En vanlig operation görs efter lokalbedövning, och du får oftast åka hem samma dag.
Mohs kirurgi är en operationsmetod där kirurgen tar bort tumören i omgångar och undersöker vävnaden med mikroskop under själva operationen. Metoden kan användas när tumören är svår att avgränsa, vid medelaggressiv eller högaggressiv basalcellscancer och vid återfall i ansiktet, särskilt nära öron, ögonlock, ögonbryn, näsa, nasolabialfåror eller läppar. Mohs kirurgi används för svåravgränsade tumörer med medelhög eller hög aggressivitet samt vid återfall i ansiktet. Under operationen undersöks vävnaden stegvis i mikroskop för att kontrollera att tumören är helt borttagen.
UV-ljus är den främsta orsaken till basalcellscancer.2 Därför är det bra att fortsätta skydda huden mot solen även efter att du har fått behandling. Det kan minska den fortsatta exponeringen för UV-ljus, som är en viktig riskfaktor för basalcellscancer. Skyddet är viktigt eftersom både långvarig exponering för sol och återkommande intensivt solande ökar risken för basalcellscancer.3 Det gäller även om du tidigare har haft basalcellscancer, eftersom tidigare basalcellscancer ökar risken för nya tumörer och återfall.2 Försök därför att göra solskydd till en del av dina vanliga vanor, särskilt under perioder då du vistas mycket utomhus.
Även huden kring ögonen behöver skyddas mot solen. Håll dig i skuggan och använd hatt, solglasögon och solskyddsmedel. Försök också att undvika att bli bränd av solen. Det bästa sättet att minska risken för basalcellscancer kring ögonen är att undvika att bli bränd av solen.5
Basalcellscancer handläggs ofta först i primärvården.4 Det betyder att vårdcentralen vanligtvis är den första vårdnivån i kontakten med vården vid basalcellscancer. Där kan en läkare göra en primär bedömning av hudförändringen och avgöra om fortsatt utredning eller behandling behövs.
Vårdcentralen kan göra den primära bedömningen av basalcellscancer. Vårdcentralen kan också ta bort vissa kliniskt knutformade eller ytliga lågrisktumörer genom excision.2 Efter en sådan operation undersöks den borttagna förändringen med PAD för att bekräfta tumörtypen och bedöma om tumören är helt borttagen.
Vilken vårdnivå som passar beror bland annat på om tumören är knutformad eller ytlig, hur stor den är och var på kroppen den sitter. En tumör som är större eller sitter på ett kosmetiskt känsligt område, till exempel i ansiktet, kan behöva bedömas inom specialiserad vård.
Du kan behöva en remiss till en specialiserad hudmottagning om diagnosen är oklar. Remiss kan också behövas vid större basalcellscancer.2 Vid en oklar hudförändring kan en hudbiopsi eller excision användas för att bekräfta diagnosen med PAD.
Vid större basalcellscancer kan specialiserad hudvård bedöma vilken behandling som passar bäst. Specialiserad vård kan också behövas om tumören har en mer svårbedömd undertyp eller sitter på en plats där det är viktigt att bevara så mycket frisk vävnad som möjligt.
Nej, basalcellscancer är inte livshotande. Det är extremt sällsynt att sjukdomen sprider sig utanför den ursprungliga platsen. Eftersom basalcellscancer nästan aldrig ger metastaser kan praktiskt taget alla som får diagnosen botas. Det kan ändå hända att sjukdomen kommer tillbaka på samma plats eller uppstår som en ny tumör någon annanstans på kroppen, och då görs en ny behandling.3
Ja, basalcellscancer kan komma tillbaka på samma plats som tidigare. Den kan också uppstå som en ny tumör på en annan plats på kroppen.3 Studier har visat en sammanlagd risk för en ny basalcellscancer på 30–50 procent under de fem åren efter den första tumören.4 Om du behöver gå på efterkontroller varierar beroende på typ av cancertumör, var den satt och vilken behandling du fick.3
Vid kontrollerna undersöker läkaren ärret och övrig hud. Det är alltid bra om du själv tittar på din hud och söker vård igen om du upptäcker nya hudförändringar.3
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Upprepade solbrännor under barndomen är en riskfaktor för basalcellscancer.2 Hög ålder är också en riskfaktor, bland annat eftersom huden då kan ha utsatts för UV-ljus under längre tid. Risken påverkas dessutom av vistelse i eller återkommande resor till soliga eller tropiska länder.
Immunsuppression, alltså ett nedsatt immunförsvar, är en annan riskfaktor för basalcellscancer.1 Det kan till exempel förekomma efter en organtransplantation. Personer med nedsatt immunförsvar kan därför ha en högre risk än personer utan denna riskfaktor.
Om du tidigare har haft basalcellscancer är risken högre för att nya tumörer ska uppstå.2 En tumör kan också komma tillbaka på samma plats som tidigare, vilket kallas återfall. Risken för nya tumörer eller återfall påverkas bland annat av tumörens egenskaper och var den satt.
Gorlins syndrom, även kallat basalcellsnevussyndrom, är ett ärftligt tillstånd som ökar risken för basalcellscancer.1 Personer med syndromet kan få flera basalcellscancer, ibland redan i yngre ålder.2 Vid Gorlins syndrom kan uppföljningen därför behöva anpassas individuellt.
Xeroderma pigmentosum är ett annat ovanligt tillstånd som är en riskfaktor för basalcellscancer.1 Tillståndet innebär en ökad känslighet för skador av UV-ljus, vilket kan bidra till att basalcellscancer uppstår.
Tidigare strålbehandling av huden kan öka risken för basalcellscancer.2 Det gäller bland annat strålbehandling som tidigare har använts mot godartade förändringar i huden, även om sådan behandling inte längre är vanlig.1
Arsenik är en mycket sällsynt riskfaktor för basalcellscancer i dag. Basalcellscancer är mer sällsynt hos personer med melaninrik hud.2 Kroniska sår har också beskrivits som en sällsynt riskfaktor.1 De flesta fall är däremot kopplade till UV-ljus och påverkas av den sammanlagda exponeringen under livet.
Basalcellscancer kan se olika ut beroende på vilken form det är.1 De tre formerna ytlig basalcellscancer, knutformad basalcellscancer och aggressiv basalcellscancer kan därför ge olika utseenden på huden.
Ytlig basalcellscancer ser ut som en rodnad.3 Den kan likna en eksemfläck men försvinner inte även om du smörjer den. Den ytligt växande förändringen är ofta en relativt välavgränsad, brunröd, lätt fjällande och något förtjockad fläck.1 Ytlig basalcellscancer är vanligast på bröstet, ryggen eller armar och ben, men kan också sitta i ansiktet.3
Knutformad basalcellscancer är en tydligt avgränsad knuta. Den kan ha samma färg som huden eller vara svagt röd och lite genomskinlig, med små blodkärl i. Knutan är ibland sårig. Den knutformade basalcellscancern är vanligast i ansiktet, på huvudet eller halsen, men kan också sitta på överkroppen.3
Aggressiv basalcellscancer kan vara en lätt upphöjd och knottrig, rodnad fläck. Den kan också vara platt, vitskimrande, hård och likna ett ärr. Den aggressiva formen växer djupare och är svårare att avgränsa.3 En förändring som ser ut så kan därför vara svår att skilja från ett ärr bara genom att titta på den. Sitter knutan på ögonlockskanten kan ögonfransarna försvinna. Basalcellscancer kan också visa sig som en ny hudfärgad eller svagt röd knuta. Efterhand kan en kant bildas runt knutan och ett sår uppstå i mitten.5 Aggressiv basalcellscancer sitter vanligast i ansiktet, runt ögonen, öronen eller näsan.3
Basalcellscancer är vanligast i huvud-hals-området och på bålen, men kan förekomma på hela kroppen.2 Nodulära, infiltrativa och särskilt morfeiforma former förekommer oftare i huvud-hals-regionen, medan ytliga former är vanligare på bålen.1
Boka tid på en vårdcentral om du upptäcker en ny hudfläck. Boka tid på en vårdcentral om en hudfläck har blivit större eller kanske även har ändrat färg eller form. Hudfläckar som kliar eller är såriga ska också undersökas av läkare.3
Det är särskilt viktigt att lägga märke till förändringar som långsamt tillväxer, återkommer på samma ställe eller inte läker. En liten hudförändring kan alltså ha flera av de tecken som beskrivs ovan, till exempel vara glansig, rodnad, fjällande eller sårig. Om du är osäker på en ny eller förändrad hudfläck kan du läsa mer i avsnittet om när du ska söka vård.
Dermatoskopin kan visa förgrenade blodkärl eller fina, korta telangiektasier.2 Förgrenade blodkärl beskrivs som röda och fokuserade, medan fina, korta telangiektasier beskrivs som rosa och mer diffust synliga. Även andra dermatoskopiska fynd kan förekomma, till exempel sårighet eller flera små ytliga hudskador, gråblå prickar eller klumpar och brungrå strukturer.
Läkaren kan också fråga om dina solvanor, till exempel solresor och solarium. Frågor om arbete och fritidsaktiviteter utomhus kan ingå i sjukdomshistorien.2 Läkaren kan även fråga hur snabbt förändringen har vuxit, om du har haft hudcancer tidigare och vilken hudtyp du har.
En biopsi innebär att ett vävnadsprov från själva tumören tas och undersöks i mikroskop.3 Provet kan tas med nål, kniv eller tång. Vid osäker diagnos eller om förändringen är svår att avgränsa kan hudbiopsi användas för histopatologisk bedömning.1
Vid tveksamhet kan en patologisk anatomisk diagnos bekräfta diagnosen med stansbiopsi eller excision.2 En stansbiopsi innebär att ett runt vävnadsprov tas från huden. En excision innebär att förändringen skärs bort så att vävnaden kan undersökas.
Om en stansbiopsi tas bör provet vara minst tre millimeter, gärna fyra millimeter, och gå ner till underhuden.2 Då kan hela tumörens tjocklek bedömas. Provtagningen kan göras under lokalbedövning.
Det vävnadsprov som undersöks visar vilka celler och vilket växtsätt förändringen har. Den histopatologiska bedömningen kan därför ge information som inte alltid går att se vid den yttre hudundersökningen. Diagnosen kan baseras på en typisk klinisk och dermatoskopisk bild, men vid tveksamheter används patologisk anatomisk diagnos för att bekräfta den.
En biopsi eller excision kan bekräfta vilken typ av basalcellscancer det är.2 Undersökningen kan bland annat visa om det rör sig om ytlig basalcellscancer, knutformad basalcellscancer eller en infiltrativ typ.
Aggressivitetsgraden är viktig när behandlingsmetod ska väljas.1 Histopatologisk klassificering delar in basalcellscancer i lågaggressiva, medelaggressiva och högaggressiva typer. Den histopatologiska typen kan också ha betydelse för hur tydligt tumören är avgränsad.
Vid knutformad basalcellscancer kan vävnadsundersökningen visa en välavgränsad tumör med en tydlig gränszon mot den underliggande vävnaden. Vid högaggressiv basalcellscancer kan tumörcellerna ha ett infiltrativt växtsätt och en diffus, otydlig avgränsning mot frisk hud. Resultatet från mikroskopundersökningen dokumenteras i ett PAD-svar.
Små och ytliga basalcellscancer kan behandlas med skrapning, bränning eller frysbehandling.3 Vid skrapning används ett instrument för att skrapa bort tumören från huden. Vid bränning behandlas området med ett elektrokirurgiskt instrument.
Vid curettage och kryobehandling skrapas tumören först bort. Därefter fryses området med flytande kväve för att ta bort eventuella tumörrester.1
Curettage och elektrodesiccation, alltså skrapning följd av elektrisk bränning, kan användas vid lågaggressiv basalcellscancer utanför ansiktet. Dessa metoder används framför allt när tumören är lågaggressiv och tydligt avgränsad. Curettage och kryobehandling kan också vara ett alternativ till operation vid låg- eller medelaggressiv basalcellscancer utanför ansiktet. Metoden kan vara olämplig på underben, eftersom såren där kan bli svårläkta.1
Efter skrapning, bränning eller frysbehandling kan det ta upp till fyra veckor för såret att läka.3 Hur området läker påverkas bland annat av var på kroppen behandlingen har gjorts.
Imikvimod kan användas mot ytlig basalcellscancer. Krämen appliceras fem dagar i veckan, vanligtvis måndag till fredag, under sex veckor.1 Behandlingen bygger på att en lokal inflammation riktas mot tumörcellerna.
Imikvimod ger en kraftig lokal reaktion och kräver hög följsamhet.2 Det kan därför bli rött, irriterat och sårigt där krämen används under behandlingen.
Fotodynamisk behandling används främst vid lågaggressiv basalcellscancer som är tunn och ytlig. Först görs tumören ljuskänslig genom att en kräm med ett verksamt ämne läggs på förändringen. Därefter behandlas huden med särskilt rött ljus, vilket orsakar celldöd i tumörcellerna.3 Vid fotodynamisk behandling får krämen verka i tre timmar innan huden belyses. Det ljuskänsliga ämnet samlas då i tumörcellerna, där det särskilda ljuset orsakar en selektiv celldöd.1
Fotodynamisk behandling upprepas två gånger med en till två veckors mellanrum.1 Efter behandlingen kan huden bli röd och sårig, och området brukar läka efter tio till fjorton dagar.
Strålbehandling kan vara ett alternativ när basalcellscancern är utbredd och en operation skulle bli mycket omfattande.3 Strålbehandling kan också användas när en tumör inte går att operera eller när en ny operation efter en ofullständig borttagning inte bedöms vara lämplig.
Hedgehog-hämmarna vismodegib och sonidegib är godkända för avancerad basalcellscancer som inte kan opereras. Vismodegib är också godkänt vid metastaserad basalcellscancer. Hedgehog-hämmarna hämmar en signalväg som är inblandad i omkring 90 procent av all basalcellscancer. De har även visat effekt hos personer med Gorlins syndrom.1
Cemiplimab är godkänt vid metastaserad eller lokalt avancerad basalcellscancer när sjukdomen fortskrider trots behandling med Hedgehog-hämmare. Det kan också användas när biverkningarna av Hedgehog-hämmare är kraftiga.1
Regelbunden uppföljning behövs i de flesta fall inte efter behandling av basalcellscancer.1 I många fall räcker det med egenkontroller, eftersom risken för återfall efter behandlingen är liten.
Behovet av efterkontroller beror bland annat på vilken typ av tumör du har haft, var den satt och vilken behandling du fick. Individuell planering av uppföljningen kan framför allt behövas vid högaggressiv basalcellscancer eller när tumören har suttit på en plats där den är svår att behandla.
Patienter med en högaggressiv tumör i ansiktet eller på örat kan erbjudas uppföljning hos hudspecialist efter två år. Vid sådana kontroller kan det tidigare tumörområdet och den övriga huden undersökas. Kontrollerna bör omfatta att det tidigare tumörområdet undersöks och känns på. Även den övriga huden bör undersökas för att upptäcka eventuella nya tumörer.1
Vid misstanke om återfall bör en biopsi tas för histopatologisk bedömning.1 Det innebär att ett vävnadsprov undersöks i mikroskop för att bedöma om basalcellscancern har kommit tillbaka.
Alla som har behandlats för basalcellscancer bör få information om sjukdomen och instruktioner om egenkontroller och förebyggande åtgärder.1 I de flesta fall räcker egenkontroll efter behandlingen, eftersom risken för återfall är liten. Uppföljningen kan ändå behöva planeras individuellt, särskilt efter högaggressiv basalcellscancer eller när tumören har suttit på en plats där den varit svår att behandla.2
Titta regelbundet på huden och lägg märke till förändringar som inte funnits tidigare. Det är bra att själv titta på huden och söka vård igen om du upptäcker nya hudförändringar.3 Var också uppmärksam på om en förändring växer, ändrar utseende eller inte läker.
Vid kontroller kan det tidigare tumörområdet och den övriga huden undersökas för att upptäcka nya tumörer.1 Om du tillhör en grupp med högre risk kan du behöva en individuell plan för uppföljning.2 Det kan till exempel gälla efter högaggressiv basalcellscancer eller om du har nedsatt immunförsvar eller Gorlins syndrom. För vissa personer med nedsatt immunförsvar eller Gorlins syndrom kan kontroller behövas en till fyra gånger per år så länge nya tumörer uppstår.1 Om du har fått särskilda råd om uppföljning efter din behandling, följ den plan du har fått. Det är särskilt viktigt att fortsätta titta på huden även om du inte har regelbundna kontroller i vården. I de flesta fall räcker egenkontroll efter behandlingen, eftersom risken för återfall är liten.
När basalcellscancern kräver kirurgi, utredning eller behandling av avancerad sjukdom kan handläggningen ske inom sjukhusvården.4 Där kan flera behandlingsmetoder finnas tillgängliga, bland annat Mohs kirurgi, fotodynamisk behandling och strålbehandling.
Efter ett cancerbesked kan en kontaktsjuksköterska samordna vården och vara en central kontaktperson för dig och dina närstående.3 Kontaktsjuksköterskan kan hjälpa dig att veta vad som händer och kan också ha ansvar för att planera och samordna rehabiliteringen. Det finns alltså flera yrkesroller omkring dig, från vårdcentralens läkare till personal inom specialiserad hudvård och sjukhusvård.
Trötthet är inte ett symtom på basalcellscancer eller behandlingen av sjukdomen. Många undrar om det finns en koppling mellan trötthet och basalcellscancer.3 Andra symtom än sårighet och ibland viss sveda eller klåda är ovanliga vid basalcellscancer.2 Om du är trött och undrar vad det beror på kan du ta upp det med vården.
Efter en operation för basalcellscancer får du vanligtvis åka hem samma dag. Hudförändringen skärs bort efter att du har blivit lokalbedövad. Om såret inte går att sy ihop direkt kan man behöva ta hjälp av hudtransplantation. Såret läker inom ett par veckor, men efter en hudtransplantation kan det ta ytterligare någon vecka innan såret är läkt.3
Tiden efter operationen kan därför se olika ut beroende på hur såret kan stängas och om en hudtransplantation behövs. Hela tumören skickas för mikroskopisk analys efter operationen. Om hela tumören inte har tagits bort måste operationen ibland upprepas.3