Aortadissektion är ett mycket allvarligt tillstånd där väggen i aorta, kroppens största artär, brister inuti och vägglagren separeras från varandra. Ring 112 omedelbart om du misstänker aortadissektion. Långtidsprognosen är god för den som överlever det första året.
Aortadissektion är ett allvarligt tillstånd där kärlväggen i aorta, kroppens största artär, spricker och vägglagren separerar från varandra. Dissektionen börjar med en skada i aortans innersta vägglager, intiman. Skadan leder till att det bildas två längsgående hålrum, så kallade lumen, i aorta: ett äkta lumen och ett nytillkommet falskt lumen. Blod kan då flöda både i det äkta lumen och i det falska lumen.1 Vid en klassisk dissektion finns en vävnadsflik mellan det äkta och det falska lumen.2 Akut aortadissektion förekommer oftare än brustna aortaaneurysm.1
Aortadissektion uppkommer i regel utan att det först finns ett påvisat aneurysm.2 Ett aneurysm är en utvidgning av ett blodkärl, men ett sådant behöver alltså inte ha konstaterats innan dissektionen uppstår.
Aortadissektion delas bland annat in i typ A och typ B utifrån var den första skadan finns. Typ A utgår från den uppåtgående delen av aorta, aorta ascendens. Typ B utgår från den nedåtgående delen av aorta efter avgången av vänster arteria subclavia.2
En dissektion kan också beskrivas utifrån hur lång tid som har gått sedan besvären började:
Typ A är ungefär dubbelt så vanlig som typ B.2 Indelningen har betydelse för hur dissektionen beskrivs och för den fortsatta medicinska bedömningen.
Akut aortadissektion förekommer hos ungefär 3–4 personer per 100 000 invånare och år. Aortadissektion är vanligare bland män än bland kvinnor.1
Aortadissektion kan börja med en intimarift, alltså en skada i aortans innersta vägglager. En sådan intimarift kan orsakas av endotelskada eller av en blödning i kärlväggen. Kärlskada på grund av åderförkalkning och cystisk medianekros i samband med åldrande kan bidra till att en dissektion uppstår.2 Aterosklerotiska förändringar är oftast en bakomliggande orsak. Vid en intimarift kan blodet drivas allt längre in i kärlväggen mellan intiman och median. Ett kärl som har dissekerat blir försvagat och medför risk för att brista.3 Aortadissektion kan också uppstå genom en mediablödning, alltså en blödning i kärlväggens mellersta lager. Plackruptur eller en åderförkalkningsrelaterad sårbildning i kärlväggen anges som andra former av kärlskada. Ibland kan dissektionen vara iatrogen, vilket betyder att den har uppstått i samband med en vårdåtgärd. Den kan också vara traumatisk och ha uppstått efter en skada.2
Risken påverkas av flera faktorer samtidigt, och vissa riskfaktorer gäller särskilt sjukdomar i aorta eller kärlsystemet. Hypertoni, alltså högt blodtryck, anges tillsammans med rökning och högt kolesterol som vanliga riskfaktorer.2
Ring 112 omedelbart om du misstänker aortadissektion.3 Aortadissektion kan ge flera olika symtom eftersom dissektionen kan drabba olika grenar som avgår från aorta.
Ett akut insjuknande kan bland annat ge:3
Vid misstanke om aortadissektion undersöker vårdpersonalen hjärtat och blodkärlen. De bedömer också nervsystemet, eftersom en dissektion kan påverka olika kärlavgångar och ge neurologiska tecken.
Blodtrycket mäts i båda armarna.2 En skillnad i blodtryck mellan armarna kan förekomma, men en sådan skillnad finns inte alltid. Vårdpersonalen känner också efter puls i armar och ben och lyssnar efter blåsljud över hjärtat, halspulsådern, nyckelbensartären och bukaortan.
Vid en proximal dissektion, alltså en dissektion nära hjärtat, kan ultraljud av hjärtat vara särskilt användbart. Om undersökningarna inte ger ett säkert svar kan flera metoder behöva användas.
Den akuta behandlingen på sjukhus har som mål att minska belastningen på aortans vägg och hålla cirkulationen under noggrann kontroll. Målet är ett systoliskt blodtryck under 120 mmHg, en puls under 60 slag per minut och att du ska vara smärtfri.2 Dessa mål gäller om du tål blodtrycksnivån och blodflödet till organen är tillräckligt.
Smärta behandlas med morfin som ges långsamt i en ven tills du är smärtfri. Läkemedlet kan ges igen vid behov. Labetalol eller en selektiv betablockerare, till exempel metoprolol, kan användas för att sänka pulsen och blodtrycket.2 Vid beslut om medicinsk behandling av en okomplicerad typ B-dissektion kan behandlingen senare gå över till blodtryckssänkande läkemedel som tas genom munnen.
På sjukhuset kan du få två grova venösa infarter, syrgas och en artärnål. EKG och blodtryck övervakas, och du flyttas snarast till en intensivvårdsavdelning för att blodtrycket ska kunna sänkas på bästa sätt.1 Datortomografi av bröstkorgen med kontrast görs akut.2
Efter konservativ behandling behöver du vanligtvis följas upp via en specialistklinik med bilddiagnostik. Kontrollerna görs för att upptäcka om ett aneurysm utvecklas efter dissektionen. Därför är det viktigt att gå på de bilddiagnostiska kontroller som har planerats för dig. Hos konservativt behandlade patienter utvecklar upp till 30 procent dissektionsrelaterade aneurysm efter fem år.1
Vid medicinsk behandling av en okomplicerad typ B-dissektion kan blodtrycksbehandlingen övergå till blodtryckssänkande läkemedel som tas genom munnen.2 Vilka läkemedel du ska ta bestäms inom vården, så följ den plan du har fått.
Uppföljningen behöver kontrollera om ett aneurysm utvecklas efter dissektionen, eftersom detta är den vanligaste komplikationen vid kroniska dissektioner. Aneurysm i bröstaorta är vanligtvis symtomfria.1 MR är en bra metod för uppföljning av aortadissektion när cirkulationen är stabil.2
Långtidsprognosen är god om du överlever det första året.
Aortadissektion ska handläggas med högsta prioritet. Kontakta thorax- eller kärlkirurg.2
Vilken specialist som ansvarar beror på var dissektionen sitter. Vid typ A rekommenderas akut thoraxkirurgisk behandling, eftersom dissektionen sitter i aorta ascendens. Vid typ B kontaktas kärlkirurg för diskussion, och medicinsk behandling rekommenderas vid en okomplicerad dissektion i aorta descendens.2
Thoraxkirurgen kan ta ställning till kirurgi vid typ A. Kärlkirurgen kan bedöma behovet av kärlkirurgi vid komplicerad typ B, till exempel när blodförsörjningen till viktiga organ är hotad.
Den initiala vården och utredningen sker på intensivvårds- eller intermediärvårdsnivå.2 Där kan hjärtrytm och blodtryck övervakas under den första vårdtiden.
Aortadissektion är ett mycket allvarligt tillstånd som ska handläggas med högsta prioritet. Utan behandling är dödligheten hög: omkring 25 procent avlider under det första dygnet och omkring 50 procent under den första veckan. De flesta dödsfallen inträffar innan patienten hunnit läggas in på sjukhus. Typ A-dissektion har högre dödlighet än typ B-dissektion. Vid typ B-dissektion kan en störning av blodförsörjningen till ett organ göra dissektionen komplicerad.2
En dissektion kan enbart omfatta aortabågen och då kallas den non A non B. Det finns också dissektioner som enbart omfattar bukaorta, halspulsåder eller kranskärl.2 Eftersom dissektioner kan drabba samtliga grenar som utgår från aorta kan sjukdomsbilden variera.1
Svårreglerat blodtryck eller smärta som inte svarar på behandling kan också göra en dissektion komplicerad.1 En snabb utvidgning av aorta eller dissektionen kan också göra tillståndet komplicerat. Vid komplicerad typ B-dissektion kan kärlförsörjningen till viktiga organ vara hotad. Vid en komplicerad dissektion kan det alltså finnas flera olika tecken på att sjukdomen påverkar blodflödet eller förvärras.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Ärftliga bindvävssjukdomar kan påverka aortans vävnad och är kopplade till högre förekomst av aortadissektion.2 Ehlers-Danlos syndrom anges särskilt i den vaskulära formen i samband med aortadissektion.1 Även annan sjukdom i aorta kan ha ärftlig bakgrund, inte bara sjukdom i den nedåtgående delen. Graviditet anges som ytterligare en riskfaktor. Fysisk ansträngning, hjärtkirurgi och PCI, ett ingrepp i hjärtats kranskärl, anges som möjliga utlösande faktorer. Brösttrauma samt kokain- eller amfetaminmissbruk anges också som möjliga utlösande faktorer.2
Flera tillstånd och levnadsvanor är kopplade till högre risk för aortadissektion:
Även arterit, högre ålder, KOL och manligt kön anges som riskfaktorer.3 Graviditet anges också som en riskfaktor.2
Vissa ärftliga bindvävssjukdomar är kopplade till högre förekomst av aortadissektion. Det gäller Marfans syndrom, Ehlers-Danlos syndrom och Loeys-Dietz syndrom.1 Även sjukdom i den nedåtgående delen av aorta har ofta en ärftlig bakgrund.2
Möjliga utlösande faktorer är fysisk ansträngning, hjärtingrepp, brösttrauma samt kokain- eller amfetaminmissbruk. En dissektion kan också vara iatrogen eller traumatisk, vilket betyder att den kan uppstå i samband med vårdåtgärder eller efter en skada.2
Svår bröstsmärta kan vara det enda fyndet eller förekomma tillsammans med andra tecken. Om du har symtom som kan stämma med aortadissektion ska du ringa 112 omedelbart.3
Akut dissektion kan ge allmänpåverkan.1 Smärtan kan ibland ha funnits i flera dagar och sedan plötsligt bli mycket starkare.3 Den kan också flytta sig från ett område till ett annat.2
Symtomen beror på vilken nivå dissektionen når och vilka grenar från aorta som drabbas.2 Om blodflödet till olika delar av kroppen påverkas kan symtomen därför komma från bröstet, ryggen, magen, benen eller nervsystemet.
Akut dissektion kan bland annat visa sig genom:1
Stroke-liknande symtom, förlamning i benen och buksmärta kan bero på att blodflödet till ett organ eller en kroppsdel har störts.3 Tecken på syrebrist kan förekomma i extremiteter, mag-tarmkanalen eller hjärnan. Om kranskärlen påverkas kan syrebrist i hjärtmuskeln uppstå. Vid påverkan på halspulsådern kan stroke eller TIA förekomma. Påverkan på ryggmärgen kan ge neurologiska bortfall i benen.2
Vid en dissektion nära hjärtat kan ett nytillkommet blåsljud höras. Tecken på hjärttamponad kan vara snabb puls, svaga hjärtljud och svullna halsvener.1
Kronisk dissektion ger oftast inga symtom. Vid kronisk dissektion kan en komplikation därför upptäckas utan att du själv har tydliga besvär. Om blodflödet till ett organ påverkas kan symtomen i stället bero på syrebrist i det organet. Den vanligaste komplikationen är att ett aneurysm utvecklas i bröstaorta, och sådana aneurysm är vanligtvis symtomfria.1
Syrebrist i mag-tarmkanalen eller i armar och ben kan förekomma vid kronisk dissektion, men det är ovanligt.1 Vid kronisk dissektion kan symtombilden alltså vara sparsam även när det finns en komplikation.
Om du har symtom som väcker misstanke om aortadissektion, se avsnittet om när du ska söka vård.
EKG ingår i utredningen. Det kan visa hur hjärtats elektriska aktivitet ser ut och används bland annat när hjärtinfarkt behöver bedömas. Ett EKG kan dock vara normalt vid aortadissektion.
Hemoglobin kan ingå när blödning behöver bedömas. Leukocyter och CRP kan analyseras vid frågeställning om infektion, och kreatinin kan användas när njurfunktionen behöver bedömas. Troponin och CK-MB hör till de prover som kan analyseras vid misstänkt hjärtinfarkt. - Blodprover kan också omfatta ASAT, ALAT, ALP och amylas.1
Diagnosen kan inte säkerställas utan bilddiagnostik eller ultraljud. Datortomografi av bröstkorgen med kontrast, även kallad DT-angiografi, används vid misstänkt aortadissektion.
Ekokardiografi genom bröstkorgen kallas också TTE. Den kan vara särskilt användbar när dissektionen sitter nära hjärtat, men ett normalt resultat räcker inte för att utesluta dissektion. Ekokardiografi genom matstrupen, TEE, kan även visa en dissektion längre ned i aorta och kan i vissa fall ersätta datortomografi.
MR används framför allt när cirkulationen är stabil och vid uppföljning. Om en undersökning redan har fastställt eller uteslutit diagnosen behövs inte alltid ytterligare bilddiagnostik, men flera metoder kan behövas om osäkerheten finns kvar.
Vid en akut dissektion i den uppåtgående delen av aorta rekommenderas akut thoraxkirurgisk behandling.2 Du bedöms snarast av thoraxkirurg för att avgöra om operation ska göras. Operationen kan innebära att den uppåtgående aortan byts ut, med eller utan samtidigt byte av aortaklaffen.1
Operationen kan också omfatta rekonstruktion av den uppåtgående aortan och aortabågen.1 Vilken del som behöver repareras beror på hur dissektionen sträcker sig och vilka delar av aorta som är påverkade. Den operativa behandlingen görs med hjälp av hjärt-lungmaskin.
En okomplicerad dissektion i den nedåtgående aortan behandlas vanligen medicinskt i det akuta skedet.2 Behandlingen innebär då framför allt att blodtryck och puls hålls på de uppsatta målen och att smärtan behandlas. Du följs samtidigt noggrant på sjukhus.
Vid en komplicerad typ B-dissektion rekommenderas akut kärlkirurgi när blodförsörjningen till viktiga organ är hotad. Akut kärlkirurgi kan också behövas om det finns risk för att aorta brister, om en blödning pågår eller om dissektionen sprider sig bakåt till den uppåtgående delen av aorta.2
Endovaskulär behandling av en komplicerad typ B-dissektion görs oftast genom att ett stentgraft placeras i aorta.1 Stentgraftet stänger förbindelsen mellan det äkta och det falska lumen. Ibland behövs dessutom lokala åtgärder för att återställa blodflödet till ett organ, till exempel behandling av njurartärer eller en bypassoperation av kärl i bäckenet.
Vid en okomplicerad typ B-dissektion finns inte stark evidens för stentgraftbehandling i det akuta skedet.1 Om endovaskulär behandling ändå blir aktuell vid en okomplicerad dissektion talar aktuell kunskap för att den om möjligt görs i den subakuta fasen, 14–90 dagar efter insjuknandet. Senare kirurgisk reparation kan övervägas vid en okomplicerad typ B-dissektion.2
Efter medicinsk behandling följs du i de flesta fall upp vid en specialistklinik.1 Uppföljningen görs med bilddiagnostik för att kontrollera om ett aneurysm utvecklas i det område där dissektionen finns. Bilddiagnostik används också för att följa aortans fortsatta utveckling.
Upp till 30 procent av patienter som har behandlats konservativt utvecklar dissektionsrelaterade aneurysm inom fem år.1 Kontakta vården enligt den plan du har fått för dina återbesök och undersökningar.
För mer information om symtom och när du ska söka vård, se avsnittet om symtom.