En spricka i ändtarmsöppningen är en liten spricka i huden i ändtarmens öppning. De flesta sprickor läker av sig själva inom några dagar till veckor och behöver inte behandling.
En spricka i ändtarmsöppningen är en liten spricka i ändtarmens öppning.1 Den sitter i huden runt ändtarmsöppningen och kan orsaka smärta och blödning. Tillståndet är en linjär skada i längdriktningen i den hudklädda delen av analkanalen.2 Det betyder att skadan går på längden i den del av analkanalen som är täckt av hud.
Besvären kan märkas när du bajsar, eftersom en spricka i ändtarmsöppningen kan orsaka smärta och blödning.1 Blodet kan komma från själva sprickan. Smärtan och blödningen kan därför höra ihop med sprickan, men blod i avföringen kan också ha andra orsaker.
Både vuxna och barn kan få sprickor i ändtarmsöppningen.1 Tillståndet är vanligt, särskilt hos spädbarn och gravida. Ungefär hälften av personer med spricka i ändtarmsöppningen får den före 40 års ålder.3
En spricka kan uppstå plötsligt eller utvecklas långsamt. De flesta sprickor läker av sig själva inom några dagar till veckor.3 En akut spricka betyder enligt den medicinska definitionen att besvären har varat kortare än sex veckor. Vid en akut spricka saknas tecken på långvarig spricka, till exempel en hudflik eller uppdrivna kanter. En spricka som inte läker kan övergå till en kronisk analfissur.2
Det finns alltså både en akut och en kronisk form. Vid akut spricka har besvären varat kortare än sex veckor, medan en kronisk analfissur innebär att sprickan inte har läkt och att besvären kvarstår längre.2 Förloppet kan variera, och vissa sprickor läker utan annan behandling än den vård som behövs för att minska besvären.
Förstoppning är en vanlig orsak till en spricka i ändtarmsöppningen.1 Hård avföring kan töja ut och skada vävnaden när du bajsar.2 Att krysta för att få ut hård avföring kan också bidra till att vävnaden spricker.3
En spricka i ändtarmsöppningen kan ge tydliga besvär när du bajsar. Det gör mycket ont att bajsa. Smärtan kan vara skärande eller molande och blir värre när du bajsar.2 Den kan beskrivas som skärande, rivande eller brännande. Det kan göra ont i ändtarmsöppningen en lång stund efter att du har bajsat.
Blödningen brukar synas på utsidan av avföringen eller på pappret när du har torkat dig. Blodet kan vara ljusrött och ibland komma droppvis. Blod i avföringen kan också bero på andra orsaker.
En liten knöl kan finnas på huden nära sprickan.3 Vid långvarig inflammation kan en liten hudflik bildas på utsidan av ändtarmsöppningen. En spricka kan också ge inflammation runt området.
Diagnosen börjar med att läkaren frågar om dina symtom.1 Det kan till exempel handla om smärta när du bajsar, blödning eller att du undviker att tömma tarmen på grund av smärtan. Därefter undersöker läkaren ändtarmsöppningen.
Vid undersökningen kan vårdgivaren försiktigt sära på skinkorna för att se sprickan.2 En spricka i ändtarmsöppningen kan ofta ses när området hålls isär försiktigt.
Läkaren kan också försiktigt känna en bit in i den nedersta delen av ändtarmen.1 Vid en sådan undersökning kan läkaren känna efter ett avbrott i den jämna ytan i analkanalen eller ömhet där sprickan sitter. Om smärtan är måttlig kan läkaren ibland känna utan bedövning och då hitta ömhet där sprickan sitter.2
Om undersökningen gör mycket ont kan vårdgivaren avstå från att gå längre.3 I vissa fall kan undersökningen i stället behöva göras efter att området har bedövats.
Om besvären är stora eller om sprickan i ändtarmsöppningen inte läker kan du behöva annan behandling än egenvård. Receptbelagda salvor och andra läkemedel kan då göra muskeln runt ändtarmsöppningen mer avslappnad.1 Receptbelagda salvor kan innehålla nitrater eller kalciumkanalblockerare och smörjs på sprickan för att muskeln ska slappna av.4 Sådan behandling används framför allt när en kronisk analfissur inte har läkt av sig själv. Effekten av lokal behandling med nitroglycerin eller diltiazem är att ungefär hälften läker. Besvären kan ändå komma tillbaka, särskilt efter läkemedelsbehandling.2
Ett varmt bad kan lindra smärtan eftersom det varma vattnet hjälper muskeln runt ändtarmsöppningen att slappna av.1 Ett varmt sittbad innebär att du sitter i varmt vatten som bara täcker höfterna och skinkorna. Du kan ta sittbad två till tre gånger om dagen i tio till femton minuter åt gången.4
Det finns olika receptfria smärtstillande salvor som du kan använda. Smörj salvan runt ändtarmsöppningen både före och efter att du har bajsat. Receptfria smärtstillande stolpiller kan föras in i ändtarmen.1 Salvor mot hemorrojder kan ofta hjälpa, oavsett varför du har ont i ändtarmen. Fråga apotekspersonalen om råd så att du får ett preparat som passar dina besvär.
Det är bra att avföringen är mjuk, eftersom det blir lättare att bajsa och sprickan kan läka snabbare.1 För att förebygga hård avföring och förstoppning kan du äta fiberrik mat, till exempel frukt, grönsaker och spannmål, och dricka mer vätska. Avföringsmjukgörande medel kan också användas för att förebygga hård avföring.4
Vårdcentralen är en vanlig första kontakt när du behöver hjälp med en spricka i ändtarmsöppningen. Kontakta en vårdcentral om du har ont i ändtarmens öppning och receptfria läkemedel hjälper inte.1 Där kan du få en bedömning och vid behov annan behandling än den du har gjort själv.
Du kan också ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då får du hjälp med att bedöma dina symtom och råd om vad du kan göra själv. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177.1 Det kan vara ett alternativ om mottagningen erbjuder den tjänsten.
Vid ett besök får du berätta om dina symtom för en läkare. Sedan undersöker läkaren din ändtarmsöppning och känner försiktigt en liten bit in i den nedersta delen av ändtarmen.1 Läkaren kan också behöva undersöka ändtarmen med hjälp av ett så kallat proktoskop eller ett rektoskop. Om du behöver annan behandling än egenvård kan du till exempel få recept på salvor och andra läkemedel som gör att muskeln runt ändtarmsöppningen slappnar av.
Om sprickan inte läker eller om du har mycket svåra besvär kan du få en remiss till en specialist i kirurgi.1
Ja, de flesta sprickor i ändtarmsöppningen läker av sig själva. Du behöver alltså inte alltid någon behandling för att sprickan ska läka.4 Enligt 1177 läker sprickan oftast inom sex veckor. Ett varmt bad kan lindra smärtan eftersom det varma vattnet hjälper muskeln runt ändtarmsöppningen att slappna av. Mjuk avföring gör det lättare att bajsa och kan göra att sprickan läker snabbare. Om sprickan inte läker eller om du har stora besvär kan du behöva annan behandling än egenvård.1
Hemorrojder och sprickor i ändtarmsöppningen kan ge liknande symtom och ha liknande orsaker. Därför kan det vara lätt att förväxla dem. Båda kan till exempel ge blödning, smärta och klåda runt ändtarmsöppningen. Det går därför inte alltid att avgöra skillnaden enbart utifrån symtomen.3 Vid en undersökning frågar läkaren om dina symtom och undersöker ändtarmsöppningen.1
Sprickor är oftare orsaken till smärta runt ändtarmsöppningen än hemorrojder. Smärtan från en spricka kommer vanligtvis i omgångar, medan smärtan från hemorrojder kan vara ständig.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Det är inte alltid möjligt att hitta en tydlig orsak. En spricka kan uppstå när vävnaden utsätts för en skada, till exempel av hård avföring eller krystning. Förstoppning är särskilt en vanlig orsak hos barn.
Sprickor i ändtarmsöppningen är vanliga hos små barn. Graviditet eller en vaginal förlossning kan också öka risken. Sexuellt överförbara infektioner, till exempel syfilis eller herpes, kan bidra till att sprickor uppstår.5
Vävnaden hos små barn är känslig och sprickor i ändtarmsöppningen förekommer därför ofta i den åldersgruppen. Sprickor är också vanliga efter förlossning. Risken påverkas dessutom av tillstånd som gör att vävnaden blir inflammerad eller utsätts för upprepad irritation.
Smärta från sprickan kan göra muskeln runt ändtarmsöppningen mer spänd. Den ökade muskelspänningen försämrar blodcirkulationen i huden vid ändtarmsöppningen. När blodcirkulationen blir sämre får sprickan svårare att läka.1
Muskelspänning och kramp kan dra isär sprickan.2 Det kan göra läkningen svårare och bidra till att sprickan blir kvar. Smärta och muskelspänning kan på så sätt förstärka varandra.
En långvarig inflammation kan försvaga vävnaden.3 Inflammation runt sprickan kan också leda till att en liten hudflik bildas på utsidan av ändtarmsöppningen.1 Om en spricka har läkt en gång kan risken för att få en ny spricka vara högre.4
Symtomen kan börja plötsligt eller utvecklas långsamt över tid.4 Smärtan kan stråla mot skinkorna, den övre delen av låren eller ländryggen.3 Vissa personer får muskelspasmer i muskeln runt ändtarmsöppningen.
Rädsla för att det ska göra ont kan göra att du undviker att bajsa.4 Om du håller dig kan avföringen bli ännu hårdare, vilket kan göra sprickan värre. Smärtan kan också göra muskeln runt ändtarmsöppningen mer spänd. Då kan blodcirkulationen i huden bli sämre, vilket gör det svårare för sprickan att läka.
Besvären kan alltså fortsätta genom att smärta och muskelspänning påverkar varandra. En spricka kan samtidigt ge inflammation runt sprickan.1 När inflammation pågår länge kan vävnaden försvagas.
Kontakta en vårdcentral om du har ont i ändtarmsöppningen och receptfria läkemedel inte hjälper. Kontakta också en vårdcentral om det kommer blod när du bajsar och du inte vet varför.1
Ibland behöver ändtarmen undersökas med ett proktoskop eller ett rektoskop.1 Sådana undersökningar kan ibland behöva göras i narkos.
Följande undersökningar kan användas när vårdgivaren behöver undersöka olika delar av ändtarmen eller tarmen:
Hela ändtarmen och analkanalen kan behöva undersökas för att utesluta tumör eller inflammatorisk tarmsjukdom.2 Det är viktigt att dessa områden undersöks eftersom en annan sjukdom ibland kan ligga bakom besvären.
En atypisk spricka kan behöva provexcision för att utesluta cancer. Atypiska sprickor har ofta upphöjda kanter.2 Provexcision betyder att vävnad från området tas bort och undersöks.
Vid osäker diagnos eller smärtsamma kramper kan en specialistundersökning under narkos behövas.2 En sådan undersökning kan också bli aktuell om det inte går att genomföra undersökningen på grund av smärta.
Vilket läkemedel som passar beror på dina besvär och bedöms av vården. Vid kronisk analfissur läker ungefär hälften efter lokal behandling med nitroglycerin eller diltiazem. Besvären kan komma tillbaka, särskilt efter läkemedelsbehandling.
PTNS är en behandling med elektriska impulser.1 Besvären kan minska genom att en nerv stimuleras från insidan av benet till nerver i korsbenet och bäckenbotten.
Under behandlingen sitter du på en brits. En sjuksköterska för in en särskild nål en liten bit in i huden ovanför fotknölen. Nålen kopplas till en apparat som ger elektriska impulser. Behandlingen gör inte ont, men nålen kan kännas obehaglig.
Om en kronisk spricka i ändtarmsöppningen inte läker kan en kirurg ge en botoxinjektion i muskeln runt ändtarmsöppningen.1 Injektionen får muskeln att slappna av och kan hjälpa sprickan att läka. Botoxinjektionens effekt är reversibel, vilket betyder att den går tillbaka, och den varar ungefär tre till sex månader.2
Vid botoxbehandling läker ungefär hälften av sprickorna enligt uppgifterna om behandling av kronisk analfissur. Vilken behandling som väljs beror bland annat på om sprickan har läkt med tidigare behandling och om bäckenbottenmuskulaturen fungerar som den ska.
Du kan få en remiss till en specialist i kirurgi om sprickan inte läker eller om du har mycket svåra besvär. En remiss till kirurgklinik kan också övervägas om en tillräcklig behandlingsperiod med nitroglycerin eller diltiazemsalva inte har gett effekt.2
Om annan behandling inte har fungerat kan en operation behövas för att sprickan ska läka ordentligt.1 En operation som kallas subkutan lateral sfinkterotomi kan läka sprickan i upp till 90 procent av fallen.2
Efter en lateral sfinkterotomi ska du få information om risken för avföringsinkontinens.2 I en systematisk översikt var risken för avföringsinkontinens 2–3 procent. Vid operation behöver läkaren därför väga den möjliga nyttan mot risken för besvär efteråt.
Efter operation läker ungefär 80–90 procent enligt uppgifterna om kronisk analfissur. Även efter operation kan sprickan komma tillbaka. Ibland används en annan operation där sprickan tas bort och området täcks med en liten hudflik. Efter operation läker ungefär 80–90 procent av kroniska analfissurer.2
Det är viktigt att bajsa även om det gör ont. Om du inte bajsar när du behöver göra det är det lättare att få förstoppning, och då kan sprickan i ändtarmsöppningen bli värre.1
Undvik att tvätta området för ofta med tvål. Använd mild tvål eller tvättolja när du tvättar runt ändtarmsöppningen, och tvätta inte mer än vad som behövs för att bli ren.1
Torka försiktigt med mjukt papper eller alkoholfria våtservetter.3 Du kan också skölja området med vatten efter att du har bajsat. Skonsam rengöring minskar risken för att huden irriteras ytterligare.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården. Du ska få vara delaktig i din vård och förstå informationen som du får av vårdpersonalen.1 Ställ frågor om det behövs, till exempel om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.
Ja, risken att få en ny spricka i ändtarmsöppningen är större om du har haft en sådan tidigare.4 Återfall är vanliga, särskilt efter medicinsk behandling.2 Det betyder att en spricka kan komma tillbaka även efter att den har läkt eller efter att behandling har hjälpt.4 Om sprickan kommer tillbaka kan det ibland behövas behandling igen, eftersom återfall är särskilt vanliga efter medicinsk behandling.2 En spricka som inte läker kan också behöva annan behandling än egenvård.1