En analabscess är en infektion vid eller nära analöppningen där vävnad har smält och var har bildats. Det finns behandling: en symtomgivande analabscess öppnas och dräneras, och såret läker vanligtvis på tre till fyra veckor.
En analabscess är en infektion invid eller i anslutning till analöppningen som har lett till att vävnad har smält och att var har bildats.1 Det är alltså en infektion där det har bildats en varfylld böld i vävnaden nära analöppningen.
En böld runt ändtarmens öppning är en infektion med var i området runt ändtarmen.2 Bölden kan ligga ytligt nära huden eller längre in i vävnaden, men begreppet analabscess beskriver samma grundtillstånd: en infektion med varbildning runt analöppningen.
En analabscess kan ibland utvecklas till en liten kanal mellan ändtarmen och huden utanför analöppningen.2 En sådan kanal kallas fistel. Sambandet är att en fistel kan bildas när var från en inflammerad böld söker sig ut mot slemhinnan eller huden.
En fistel kan vara en öppning för nya infektioner.2 Det betyder att en fistel inte bara är en kvarvarande kanal efter en böld, utan också kan ha samband med att nya infektioner uppstår. Mer information om tecken på fistel och om undersökning finns i avsnitten om symtom och diagnos.
Analabscess är ett känt tillstånd, men det är inte något som alla får. Incidensen är 15–20 fall per 100 000 invånare och år. Av dem som insjuknar är cirka 60–70 procent män. Medianåldern vid insjuknande är 40 år.1
Siffrorna beskriver hur ofta nya fall uppstår under ett år, hur könsfördelningen ser ut bland dem som insjuknar och vilken ålder som ligger i mitten för insjuknande. De säger inte vilken orsak en enskild persons analabscess har eller hur tillståndet kommer att utvecklas för just dig. På varden.se kan du läsa vidare om symtom, undersökning och behandling i de avsnitt som hör till dessa delar.
De flesta analabscesser bildas genom en infektion eller inflammation i analkörtlarna.1 Körtlarna finns innanför slemhinnan i ändtarmen och utsöndrar sekret. Deras utförsgångar går mot analöppningen. Analkörtlarna sitter ofta mellan musklerna runt ändtarmsöppningen. Infektionen anses bero på att flödet i utförsgången till analöppningen minskar eller upphör.3
En avstängd utförsgång i en analkörtel kan göra att sekret och bakterier blir kvar.1 Då kan bakterierna växa till i körteln och en analabscess bildas.2 Infektionen kan sedan spridas från körteln till vävnaden runt analöppningen.
Bakterierna som orsakar en böld finns vanligtvis i tarmen eller på huden. De kan komma in i vävnaden genom ett sår eller en spricka i slemhinnan.2 Ibland går det inte att hitta någon särskild orsak till infektionen.
Smärta är ett vanligt tecken vid analabscess. Den kan vara dov, kontinuerlig och molande och brukar tillta successivt. Smärtan och ömheten kan komma innan rodnad eller värmeökning syns, särskilt om abscessen sitter djupare.
När du kommer till läkaren får du berätta om dina besvär och hur länge du har haft dem. Du får också svara på frågor, till exempel om du har haft liknande besvär tidigare eller om du har en inflammatorisk tarmsjukdom.2 Läkaren frågar alltså både om dina aktuella besvär och om tidigare besvär och sjukdomar.
Diagnosen ställs oftast genom samtalet med dig och en klinisk undersökning. Oftast räcker den kliniska undersökningen och samtalet för att ställa diagnosen. Vid undersökningen bedömer läkaren området runt analöppningen och känner försiktigt efter förändringar. Sjukdomshistorien är vanligen kort och besvären har ofta funnits i några dagar när du söker vård. Läkaren frågar särskilt om tarmsjukdomar, även om det vanligen inte finns något samband med en sådan sjukdom.1
Vid inspektion, alltså när läkaren tittar på området, kan det finnas en svullnad eller annan utfyllnad, asymmetri, rodnad och värmeökning i huden. Hudförändringarna kan vara mindre tydliga vid en djupare analabscess och saknas vanligen vid en abscess under slemhinnan.
En symtomgivande analabscess behandlas med snitt och dränage.1 Det betyder att kirurgen öppnar abscessen så att varet kan tömmas ut. Det är inte bra att vänta på att abscessen ska ”mogna”, eftersom en abscess som ger symtom redan räknas som mogen.
Vid operation öppnas abscessen så att varet kan tömmas ut. Kirurgen kan behöva känna i abscesshålan för att kontrollera att alla delar är tömda. Vid en djupare abscess kan en tunn slang läggas in för att underlätta att var rinner ut. Dränageslangen kan oftast tas bort efter några dagar.2
Operationen görs oftast i narkos, vilket innebär att du är sövd under ingreppet.2 Lokalanestesi ger sällan tillräcklig effekt vid incision av analabscess.1 Ytligt belägna analabscesser som håller på att tömma sig av sig själva kan ibland öppnas med lokalbedövning. Om abscessen inte syns tydligt vid undersökningen kan magnetkameraundersökning före operationen eller ultraljud under operationen hjälpa kirurgen att hitta den.
Antibiotika behövs normalt inte före eller efter operationen. En analabscess behandlas inte bäst med enbart antibiotika, eftersom varet behöver tömmas genom dränage. Antibiotika kan behövas om infektionen har spridit sig eller blivit värre, till exempel vid en utbredd infektion i mjukdelarna eller om det finns misstanke om sepsis.
Efter en operation lämnas operationssåret öppet, så att det kan läka underifrån. Efter operationen kan du bajsa som vanligt. Såret behöver läggas om under läkningstiden, oavsett om du har opererats för en böld eller en fistel. Oftast kan du lägga om såret själv. Om det behövs kan du få hjälp av en sjuksköterska på vårdcentralen.2
Det är viktigt att hålla området rent medan såret läker. Fortsatt sårvård med handdusch kan göras ett par gånger dagligen. Såret läker oftast efter ett par veckor, men ibland kan läkningen ta flera månader.2 Vid analabscess anges också en läkningstid på tre till fyra veckor.1
Vid misstänkt analabscess kan du börja med att kontakta en vårdcentral. Där kan du få hjälp att bedöma besvären och vid behov gå vidare till annan vård. Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.2
Om du redan har kontakt med en mottagning kan du följa den väg som vårdpersonalen rekommenderar. Du kan också använda 1177.se för att hitta mottagningar och läsa om hur du kan kontakta vården.
Om du är osäker på vart du ska vända dig kan du ringa 1177. Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Då får du hjälp att bedöma dina symtom eller hjälp med var du kan söka vård.2
Efter en operation av analabscess kan operationssåret behöva läggas om under läkningstiden. Oftast kan du lägga om såret själv. Du kan få hjälp av en sjuksköterska på vårdcentralen med omläggningen om det behövs.2
Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara delaktig behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om något är oklart.
Att behandla abscesser, oavsett var de sitter med enbart antibiotika är inte optimalt. När diagnosen ställts ska patienten opereras med incision och dränage.1 Vid operation öppnas kirurgen bölden så att varet kan tömmas ut.2
Läkningstiden är 3–4 veckor.3 Såret läker oftast efter ett par veckor, men ibland kan läkningen ta flera månader.2
Cirka hälften av patienterna utvecklar analfistel i efterförloppet.3 Ibland läker inte en opererad fistel som den ska. Då kan den behöva opereras flera gånger. Det finns olika metoder för att operera en fistel. Om en ny operation behövs kan den göras efter två till tre månader, när inflammationen har läkt.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
En analabscess kan ibland ha samband med en analfissur, alltså en spricka i ändtarmsöppningen. En annan möjlig förklaring är en skada efter en förlossning.1 Sådana orsaker är mindre vanliga än infektion i en analkörtel.
Hos kvinnor kan infektionen ibland utgå från en infekterad Bartolinikörtel.1 Den sitter vid slidöppningen och är inte samma sak som en analkörtel.
Bäckenorganinfektioner kan vara möjliga orsaker till abscesser ovanför levatormuskulaturen. Även en bristning i en tarmficka kan orsaka en sådan abscess. Dessa abscesser kan ibland spridas ned mot området kring analöppningen.1
Vissa sjukdomar och tillstånd kan göra att risken för analabscess blir högre:
Inflammatorisk tarmsjukdom kan vara en del av förklaringen till vissa abscesser som sitter under slemhinnan.1 Det gäller bland annat ulcerös kolit och Crohns sjukdom.
I de flesta fall saknas särskilda sjukdomar eller andra riskfaktorer som kan förklara varför en analabscess uppstår.3 Du kan alltså få en analabscess utan att ha en tarmsjukdom eller något av de andra tillstånden ovan.2
Smärtan kan också förvärras när du går, rör dig eller belastar området.3 Febern kan vara varierande och ibland vara normal eller lätt förhöjd. Smärtan är ofta lokal och ömheten kan vara tydlig i området.1 Vid undersökning kan en svullnad, rodnad eller värmeökning synas runt analöppningen. Om bölden sitter längre in kan sådana hudförändringar vara mindre tydliga eller saknas. Besvären har ofta funnits i några dagar när du söker vård. Smärtan kan förvärras när du går, rör dig eller belastar området, och även vid tarmtömning.3
Symtomen beror delvis på var analabscessen sitter. En förändring som ligger längre in syns inte alltid utanpå, även om den gör ont. Därför utesluter ett normalt utseende på huden inte en analabscess.
Vid en fistel är huden runt öppningen ofta öm. Om en abscess tömmer sig kan du märka att det kommer var eller annan flytning från området.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning om du vill ha hjälp att bedöma dina symtom eller få hjälp med var du kan söka vård.
Kontakta en vårdcentral eller jouröppen mottagning om du har flytningar eller en knöl vid analöppningen och samtidigt har något av följande symtom:
Om vårdcentralen eller jourmottagningen är stängd ska du söka vård på en akutmottagning.2
Läkaren kan känna på området runt analöppningen. Vid en abscess under slemhinnan kan förändringarna i stället finnas innanför analöppningen. Palpation kan utlösa svår smärta vid analabscess, och undersökningen behöver därför göras försiktigt. Vid en djupare böld kan läkaren ibland känna förändringen genom undersökning runt analöppningen och ändtarmen även om den inte syns på huden. Läkaren kan också känna efter svullnad, ömhet och värmeökning i området.3
Blodprover kan ibland användas i utredningen. CRP och blodleukocyter kan användas som mått på inflammation och infektion.1 I vissa fall tas även andra blodprover, till exempel blodvärde, salter och kreatinin, som en del av utredningen.3
Om den kliniska bilden är oklar kan analt ultraljud, MR eller DT användas. Dessa undersökningar kan också användas om du samtidigt har en inflammatorisk tarmsjukdom.1 Ibland kan läkaren behöva undersöka ändtarmens slemhinna med rektoskopi. En rektoskopi används för att se ändtarmens slemhinna. Ibland får du en remiss till rektoskopin, men ofta kan läkaren genomföra undersökningen direkt.2
Återkommande eller atypiska analabscesser bör leda till en utredning av tarmen.1 Vid återkommande besvär kan läkaren därför behöva undersöka om det finns en bakomliggande tarmsjukdom.
Antibiotika kan ges vid diabetes. Antibiotika kan också ges vid nedsatt immunförsvar.3
Vilken behandling som behövs beror på hur abscessen ser ut och hur du mår. Snitt och dränage är den behandling som används för att tömma en symtomgivande abscess, medan antibiotika bara behövs i vissa situationer.
Operationssåret lämnas öppet efter incision.1 Ett öppet sår kan behöva läggas om under läkningstiden, och oftast kan du göra omläggningen själv. Om det behövs kan du få hjälp av en sjuksköterska på vårdcentralen. Det kan rinna lite vätska från såret under läkningen, och ett förband kan användas för att skydda kläderna.
Såret läker vanligtvis på tre till fyra veckor. Ibland kan läkningen ta flera månader. Du kan få besvär med att sitta de första dagarna efter operationen.1 Efter operationen kan du vanligtvis ha avföring som vanligt.
En fistel kan uppstå efter incision av analabscess. En fistel bildas i efterförloppet hos en betydande andel av patienterna, och därför får du information om att söka igen om besvär som kan tyda på fistel uppstår. Vid återkommande abscesser bör bedömning göras av kolorektalkirurg.1 Återkommande abscesser eller fistelbildning kan göra att du behöver bedömas av en kirurg med kunskap inom detta område.
Efter operationen kan vården informera dig om hur såret ska skötas och om när du behöver komma tillbaka. I vissa vårdprogram rekommenderas återbesök till en kirurg med kunskap inom ändtarmskirurgi. Uppföljningen kan därför anpassas efter hur abscessen såg ut, vilken behandling du fick och om besvären återkommer.
Fistlar behandlas med operation. Det finns olika metoder, och kirurgen berättar vilken metod som passar i ditt fall. En fisteloperation kan gå ut på att täppa igen fisteln. En annan metod kan gå ut på att öppna fisteln helt.2
En fistel kan ibland behöva opereras flera gånger. Det kan till exempel behövas om fisteln är inflammerad eller infekterad. Då kan den första operationen ha som mål att få fisteln att läka efter inflammationen eller infektionen. När inflammationen har läkt kan en ny operation behövas för att täppa till fisteln. Efter två till tre månader opereras du igen, när inflammationen har läkt. Kirurgen kommer att berätta för dig hur du ska opereras och om du behöver vara uppmärksam på något särskilt efter operationen. Oftast kan du åka hem samma dag som operationen.2
Efter dränage kan såret duschas med handdusch två gånger om dagen. Handduscha särskilt efter avföring.3 Vattnet kan hjälpa dig att rengöra området utan att du behöver gnugga med toalettpapper. Klappa sedan området torrt i stället för att torka genom att gnida.
Det rinner ofta lite vätska från operationssåret. Det kan därför vara bra att använda trosskydd eller en blöja de första veckorna efter operationen, eller så länge det rinner vätska.2 Ett lämpligt förband kan också hindra att kläderna blir smutsiga.
Följ de råd om omläggning som du fick efter behandlingen. Om du behöver hjälp med att lägga om såret kan en sjuksköterska på vårdcentralen hjälpa dig. Läs mer om hur du tar hand om operationssåret på 1177.se.