Akut lymfatisk leukemi (ALL) är en form av blodcancer som börjar i omogna vita blodkroppar, lymfoblaster, som inte utvecklas som de ska. Det finns behandling som pågår under många månader, och över 90 procent av barn med ALL överlever på lång sikt.
Akut lymfatisk leukemi, som förkortas ALL, är en form av blodcancer som börjar i omogna vita blodkroppar som kallas lymfoblaster. Lymfoblasterna finns i benmärgen och skulle normalt utvecklas till lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar. Lymfocyter hjälper kroppen att skydda sig mot sjukdomar genom att bland annat bilda antikroppar och angripa infekterade celler och tumörceller.1
Vid ALL ökar antalet lymfoblaster kraftigt, men cellerna utvecklas inte som de ska till lymfocyter. De samlas i benmärgen och blodet och tränger undan den normala blodbildningen.1 När de sjuka cellerna tar över utrymmet i benmärgen kan det bli brist på alla sorters blodkroppar. Leukemiceller kan också komma ut i blodomloppet och ta sig till olika organ, till exempel lymfkörtlarna, mjälten och levern.2
ALL kan delas in i B-ALL och T-ALL beroende på vilken sorts lymfocyter de sjuka cellerna skulle ha utvecklats till.3 Sjukdomen kan också delas in efter om den är Philadelphia-positiv eller inte.4 Sådana undergrupper bestäms bland annat utifrån cancercellernas egenskaper och genetiska förändringar.
ALL är en sällsynt sjukdom som drabbar cirka 125 barn och vuxna per år i Sverige. Samtidigt är ALL den vanligaste tumörsjukdomen hos barn.3 Sjukdomen kan uppkomma i alla åldrar, men antalet nya fall är högst bland barn.1
Cirka 60 vuxna personer insjuknar i ALL varje år i Sverige.4 Hos vuxna är medianåldern vid diagnos 51 år.1 Ungefär 100 barn får ALL varje år i Sverige, och de flesta barnen är mellan 0 och 4 år när de insjuknar.
Utsikterna vid ALL hänger bland annat samman med ålder, återfall och sjukdomens undergrupp. Behandlingsresultaten för barn har förbättrats kraftigt över tid, och över 90 procent av barn med ALL överlever på lång sikt.3
Treårsöverlevnaden bland vuxna med ALL är 50 procent enligt Cancerfonden.1 Det är statistik för grupper av patienter och kan därför inte säga exakt hur det kommer att gå för en enskild person.
Akut lymfatisk leukemi (ALL) uppstår genom genetiska förändringar som har uppstått i blodbildande stamceller eller i tidiga förstadier till lymfocyter.3 Förändringarna är alltså inte något som behöver ha funnits i kroppen från födseln. I de flesta fall är orsaken till ALL ändå okänd.4
Vid ALL kan det finnas en eller flera förändringar i cellernas DNA. DNA-skadan kan vara en enstaka specifik förändring, men det kan också finnas flera DNA-skador i samma grupp av sjuka celler. Det finns tecken på att mer än en genetisk förändring kan behövas för att leukemin ska uppstå. De genetiska förändringarna kan därför se olika ut hos olika personer med ALL. Specifika kromosomförändringar är vanliga vid ALL och har stor klinisk betydelse.3 Därför undersöks de genetiska förändringarna i de sjuka cellerna när sjukdomen utreds.
Det finns inte stöd för att du själv har orsakat sjukdomen genom något du har gjort. För de flesta går det inte att säga varför de har fått ALL.
ALL kan vara ärftlig, men ärftlighet är sällsynt.2 Hos ett fåtal personer finns en ärftlig ökad risk att utveckla leukemi. Det betyder att de genetiska förändringarna som ökar risken kan finnas i familjen, men det är inte den vanligaste förklaringen till ALL.
Besvären är ofta ospecifika, vilket betyder att de kan förekomma vid många olika sjukdomar och tillstånd.
Förstorade lymfkörtlar samt förstorad lever eller mjälte är vanliga fynd vid ALL.3
Vid det första läkarbesöket får du berätta om dina symtom och hur länge du har haft dem.2 Du får också berätta om sjukdomar som du har eller har haft tidigare. Läkaren tittar och känner på kroppen. Det kan bland annat innebära att läkaren känner på lymfkörtlarna på halsen, i armhålorna och i ljumskarna samt undersöker levern, mjälten och testiklarna.
Om läkaren misstänker leukemi får du som vuxen komma till en specialistklinik. Specialistkliniken kallas hematologklinik eller medicinklinik. Barn utreds på ett av landets sex barncancercentrum.2 Där är personalen van att anpassa undersökningarna om barnet till exempel har svårt att vara stilla eller tycker att något känns obehagligt.
Utredningen omfattar blodprov och vanligen även benmärgsprov. Blodstatus med differentialräkning innebär att blodets olika celler räknas och granskas. Provet kan visa blaster eller omogna lymfoida celler, men sådana celler syns inte alltid i blodet.3 Blodprover kan också användas för att undersöka om blodbildningen har påverkats. Läkaren kan dessutom ta prover för att se hur levern och njurarna fungerar. Prover kan också visa om blodet koagulerar som det ska.1
Målet med behandlingen av akut lymfatisk leukemi (ALL) är att ta bort alla leukemiceller och minska risken för återfall.2 Behandlingen ges enligt noggrant utarbetade protokoll som pågår under många månader. Vilket behandlingsschema som väljs beror bland annat på om det är B-ALL eller T-ALL, på din ålder och på den genetiska riskbedömningen.3 Ibland behöver behandlingen starta innan alla provsvar har kommit. Läkaren kan då anpassa behandlingen när svaren är klara.2 Åldern påverkar också hur behandlingen planeras, och hänsyn tas till ditt allmäntillstånd och eventuella andra sjukdomar.1
Behandlingen är uppdelad i flera delar. Sammanlagt kan behandlingen pågå från tre månader till lite mer än två år.2 Det kan vara olika vilken behandling du behöver även om du har samma sjukdom som någon annan, eftersom behandlingen anpassas efter undersökningsresultat och riskbedömning.
Efter akut leukemi är det vanligt att vara trött, ha nedsatt kondition och vara mer känslig för infektioner. Därför behöver du tid för återhämtning efter den första delen av behandlingen.2 Hur snabbt du orkar återgå till arbete, studier eller andra delar av vardagen varierar från person till person.
De flesta kan börja leva som vanligt igen några månader efter att behandlingen är avslutad. Ibland tar återhämtningen längre tid, till exempel om du har fått en stamcellstransplantation.2 Det kan vara hjälpsamt att planera dagarna efter den ork du har och att växla mellan aktivitet och vila.
Det är viktigt att träna upp kondition och styrka efter behandlingen. Du kan börja med promenader och sådant du gör i vardagen. När du blir starkare kan du fortsätta med mer intensiv fysisk träning.2 Välj sådant du tycker om och klarar av, och anpassa aktiviteten efter hur kroppen känns.
För barn kan det behövas en paus innan de orkar återvända till förskolan eller skolan. Barn mår samtidigt bra av att få leva som vanligt, och för det mesta går det bra att göra det.2 Personalen berättar vid utskrivningssamtalet om det är något särskilt som barnet och du som vuxen behöver tänka på.
Om du är vuxen och läkaren misstänker akut lymfatisk leukemi får du komma till en specialistklinik. Specialistkliniken kallas hematologklinik eller medicinklinik.2 Där kan utredningen och behandlingen samordnas på en plats som har särskild kunskap om sjukdomar i blodet.
Vuxna med misstänkt akut lymfatisk leukemi utreds enligt ett standardiserat vårdförlopp. Ett standardiserat vårdförlopp är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt.2 Läkaren berättar varför du bör utredas, vad det innebär och när du kan få besked om du har cancer eller inte.
Om det gäller ett barn sker utredningen på ett av landets sex barncancercentrum. Där har personalen stor vana att anpassa undersökningarna och behandlingarna om barnet till exempel har svårt att vara still eller tycker att något är obehagligt.2 Det kan göra undersökningar och behandlingar lättare för barn som behöver extra anpassning.
Vilken vård som behövs beror på om det är ett barn eller en vuxen som är sjuk och på vilken utredning eller behandling som ska göras. Under vården kan läkare och annan vårdpersonal berätta vad nästa steg blir och svara på frågor.
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.
Det innebär en klonal ökning av celler som är förstadier till B- eller T-lymfocyter. Med klonal ökning menas att cellerna kommer från samma ursprungliga förändrade cell och har blivit många. ALL kan också visa sig som ett lymfoblastiskt lymfom när färre än 20 procent av cellerna i benmärgen är lymfoblaster. Sjukdomen uppträder vanligen som en leukemi med benmärgsengagemang men kan också manifesteras som ett lymfoblastiskt lymfom. Lymfoblastiskt lymfom består av tumörer med lymfoblaster, men färre än 20 procent av cellerna i benmärgen är lymfoblaster.3 Sjukdomen kan alltså beskrivas på olika sätt beroende på hur stor andel lymfoblaster som finns i benmärgen.
ALL delas in i flera undergrupper utifrån cancercellernas egenskaper och genetiska förändringar. De genetiska förändringarna kartläggs i de sjuka cellerna för att vården ska kunna välja rätt behandling. Undergruppen har betydelse för vilken behandling som väljs och för sjukdomens prognos.1 Valet av ett särskilt behandlingsschema utgår bland annat från om det är B-ALL eller T-ALL, personens ålder och en riskbedömning som omfattar genetiska förändringar.3 Därför kan genetiska provsvar påverka både valet av behandling och bedömningen av sjukdomens prognos.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
En genetisk utredning kan ibland göras för att undersöka om cancern beror på ärftlighet.2 Du kan fråga vården om genetisk utredning om det finns särskilda skäl att undersöka ärftlighet i din familj.
Personer med Downs syndrom har ökad risk för ALL.1
Risken för leukemi kan vara högre vid vissa blodsjukdomar eller efter tidigare cancerbehandling.2 Tidigare behandling med cytostatika kan öka risken för vissa typer av ALL.1
Att en riskfaktor finns betyder inte att den säkert har orsakat ALL. I de flesta fall går orsaken inte att fastställa.
Symtomen kan komma i olika kombinationer. En del får till exempel trötthet och lättare infektioner, medan andra först märker blåmärken, blödningar eller värk i skelettet. Symtomen vid ALL kan vara vaga när sjukdomen börjar. Andra symtom som kan förekomma vid leukemi är andfåddhet och minskad vikt utan ändrade vanor.2
Det är inte säkert att du eller barnet får alla symtom, och samma symtom kan bero på många andra saker än leukemi. Därför går det inte att avgöra på symtomen ensamma om det handlar om ALL. En medicinsk bedömning behövs om du tror att du eller ett barn har leukemi.2
Nytillkommen trötthet och allmän sjukdomskänsla bör väcka misstanke om akut leukemi om det saknas en annan rimlig förklaring.4
Blåmärken eller blödningstendens, särskilt från slemhinnor som tandköttet, bör väcka misstanke om akut leukemi om det saknas en annan rimlig förklaring.4
Återkommande eller långvariga infektioner, med eller utan feber, bör väcka misstanke om akut leukemi om det saknas en annan rimlig förklaring.4
Patienter med misstänkt akut leukemi ska omedelbart och utan fördröjning remitteras till hematologisk eller barnonkologisk specialistklinik.3 Vuxna utreds på en hematologisk specialistklinik, medan barn utreds på ett barncancercentrum. Misstanke kan uppstå även om blodproverna inte visar tydliga förändringar, eftersom blodstatus ibland kan vara mindre avvikande.4 Vid misstänkt akut leukemi kan telefonkontakt vid remittering undvika fördröjning.3
Kontakta en vårdcentral om du tror att du eller barnet har leukemi. Symtom som trötthet, feber, blåmärken eller infektioner beror ofta på andra saker än leukemi, men en medicinsk bedömning behövs om du misstänker sjukdomen.2
Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning eller hjälp att bedöma symtom och var du kan söka vård.2
Benmärgsprovet skickas också till ett genetiskt laboratorium. En del av benmärgsprovet kan också sparas för senare kompletterande analyser. Det kan göra det möjligt att undersöka provet igen om det behövs under utredningen.3 Ibland kan flödescytometri göras på blod om blodet innehåller många vita blodkroppar och blaster.
En lumbalpunktion, även kallad ryggvätskeprov, kan visa om sjukdomen finns i centrala nervsystemet.2 Vid en lumbalpunktion analyseras vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen. Barn behöver alltid lämna detta prov, medan vissa vuxna behöver göra det.
Vilken röntgenundersökning som behövs kan variera från fall till fall.
Läkaren kan också undersöka lymfkörtlar, lever, mjälte och testiklar för att se om sjukdomen har påverkat dessa områden. I utredningen kan läkaren även bedöma om lymfkörtlarna, levern eller mjälten är förstorade.3 Det kan påverka vilka ytterligare undersökningar som behövs. Vilka undersökningar som behövs beror på vad som har kommit fram vid läkarundersökningen och de första proverna.
Genetiska förändringar i de sjuka cellerna kartläggs för att kunna välja rätt behandling.1 Kromosomanalys kompletteras med molekylära analyser eller fluorescens in situ-hybridisering enligt särskilda utredningsscheman. Resultaten används också för att bestämma vilken undergrupp sjukdomen tillhör.
Om du är vuxen och läkaren misstänker ALL utreds du enligt ett standardiserat vårdförlopp. Ett standardiserat vårdförlopp organiserar utredningen så att den går så snabbt som möjligt.2 Det är en plan för vilka undersökningar som ska göras och hur snabbt det ska gå från misstanke om cancer till start av första behandling.
Läkaren berättar varför du behöver utredas, vad undersökningarna innebär och när du kan få besked om du har cancer eller inte. I ett standardiserat vårdförlopp går det ofta snabbt att få kallelser till undersökningar. Därför är det bra att berätta hur vårdpersonalen säkrast kan nå dig, så att du inte missar en tid.
Behandlingen innehåller vanligtvis höga doser cytostatika. Cytostatika är cellhämmande läkemedel som används för att ta bort cancerceller. Behandlingsprotokollen innehåller ofta flera läkemedel i kombination. För att få behandling och lämna prover behöver du en tunn plastslang i ett blodkärl eller en liten dosa under huden. Det kan vara en piccline, en central venkateter eller en subkutan venport.2
Vanliga läkemedel i behandlingsprotokollen är bland annat steroider, vinkristin, antracykliner, cyklofosfamid, cytosinarabinosid, metotrexat och asparaginas.3 Vid Philadelphia-positiv ALL kan cytostatikabehandlingen kompletteras med en tyrosinkinashämmare, till exempel imatinib.
Centrala nervsystemet skyddas med CNS-profylax.3 Den ges med upprepade intratekala injektioner av metotrexat, alternativt med trippelbehandling som även innehåller cytosinarabinosid och steroider. Intratekala injektioner innebär att läkemedlet ges i ryggvätskan.
Dessa läkemedel kan passera över till ryggvätskan. Strålbehandling rekommenderas endast i särskilda situationer.3
Behandlingen fortsätter även när alla tecken på sjukdomen verkar vara borta.2 Syftet är att minska risken för återfall. Behandlingsresultatet följs med upprepade benmärgsprov och mätning av kvarvarande leukemisjukdom.3
Kvarvarande leukemisjukdom kan mätas med flödescytometri eller molekylära metoder vid flera bestämda tidpunkter. Om kvarvarande sjukdom finns är risken för återfall högre, och behandlingen kan behöva förstärkas.
Efter den första intensiva behandlingen och konsolideringen kan underhållsbehandling ges. Den kan bestå av daglig 6-merkaptopurin och metotrexat en gång i veckan.3
Underhållsbehandlingen kan ge en total behandlingstid på två till två och ett halvt år.3 Under den tiden kan upprepade behandlingar som liknar den första behandlingen också ingå.
Den intensiva behandlingen påverkar kroppen och därför behövs ofta stödbehandling. Stödbehandling kan förebygga illamående och infektioner.2 Det finns hjälp att få mot biverkningar av behandlingen.1 Veckorna efter den första intensiva behandlingen kan kännas jobbiga, och en del behöver antibiotika och vård i isoleringsrum för att minska risken för infektioner.2 Näringsdropp kan också behövas om du får svårt att äta.
Blodtransfusioner kan behövas om du har låga blodvärden. Antibiotika kan behövas om du får infektioner under behandlingen.2 En del behöver antibiotika och vård i isoleringsrum under veckorna efter den första intensiva behandlingen för att minska risken för infektioner.
Vuxna brukar behöva stanna på sjukhus under den första behandlingsdelen.2 Den delen kan pågå i ungefär fyra till fem veckor. Under den första delen får du lämna ett nytt benmärgsprov som kan visa om leukemicellerna är borta och om blodet åter kan bildas som det ska.
Stamcellstransplantation kan behövas om tidigare behandling inte räcker eller om risken för återfall är stor.2 Vid en stamcellstransplantation får du nya blodbildande stamceller som kan ersätta de stamceller som inte fungerar som de ska.
Vid högrisk-ALL kan allogen stamcellstransplantation övervägas som en del av den första behandlingen.3 Det gäller särskilt vid vissa högriskfaktorer eller om sjukdomen inte svarar tillräckligt bra på den första behandlingen. Vid allogen stamcellstransplantation kommer stamcellerna från en annan person.
Immunterapi är behandling med läkemedel som stärker immunförsvaret. CAR-T-celler är ytterligare ett behandlingsalternativ vid ALL.3 CAR-T-celler används framför allt vid refraktär eller återkommen B-ALL, och kan i vissa situationer användas som väg fram till en stamcellstransplantation.
Vid återfall beror behandlingen bland annat på typen av leukemi, vilken behandling du har fått tidigare, hur snabbt återfallet har kommit och hur mycket kroppen orkar med. Vid återfall kan en ny intensiv behandling ibland användas, och för vuxna kan allogen stamcellstransplantation övervägas för att befästa en andra remission. Om behandlingen för att få bort sjukdomen behöver vara mer intensiv än du orkar med kan palliativ vård bli aktuell. Palliativ vård innebär behandlingar och annat stöd för att du ska må så bra som möjligt trots sjukdomen.2
Den som vill få barn med egna ägg eller spermier efter behandlingen bör prata med läkaren före behandlingsstart.2 Före behandlingen kan kontakt med en fertilitetsklinik behövas för att diskutera infrysning av spermier eller möjligheten att frysa in ägg eller äggstocksvävnad.
Behandlingen kan påverka möjligheten att få barn i framtiden. Det gäller både vuxna och barn som får behandling. Prata med läkaren före behandlingsstart om du vill försöka få barn efter behandlingen.
Vuxna som har haft akut leukemi kallas till regelbundna kontroller och provtagningar efter behandlingen. Efterkontrollerna kan fortsätta olika länge beroende på vilken behandling du har fått.2 Hur länge kontrollerna fortsätter beror bland annat på vilken behandling du har fått. Uppföljningen kan därför pågå olika länge för olika personer.
Du ska få vara delaktig i din vård. Det står i patientlagen. För att kunna vara delaktig behöver du förstå informationen från vårdpersonalen, så ställ frågor om något är oklart.2 Du kan få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska eller om du till exempel har en hörselnedsättning.
En närstående kan följa med vid information om sjukdomen och hjälpa dig att minnas vad som har sagts.2 Det kan vara värdefullt att skriva ner frågor före besöket och att be vårdpersonalen förklara sådant som du inte förstår.
Vuxna med cancer och närstående kan få hjälp av särskilda sjuksköterskor som kallas kontaktsjuksköterskor. Kontaktsjuksköterskan ger råd och stöd och kan hjälpa till med en del praktiska saker.2 Det finns också stöd för barn med cancer och deras närstående genom konsultsjuksköterskor.
Närstående och vänner kan hälsa på även om du vårdas i isoleringsrum. Besöken kan göra det lättare för dig att orka med sjukhusvistelsen. Besökare ska följa sjukhusets särskilda rutiner för bland annat handhygien och mat. Den som är förkyld eller har någon annan infektion ska vänta med besöket.2
Vuxna med cancer och närstående kan få hjälp av särskilda sjuksköterskor som kallas kontaktsjuksköterskor. Kontaktsjuksköterskan ger råd och stöd och kan hjälpa till med en del praktiska saker.2 Kontaktsjuksköterskan kan också vara en central kontaktperson för dig som är sjuk och för närstående.
Barn med cancer och deras närstående kan få råd och stöd av konsultsjuksköterskor. Konsultsjuksköterskan hjälper till att informera till exempel skolan.2 En närstående kan vara med vid information från vården och hjälpa dig att minnas vad som har sagts.
Behandlingen ges enligt noggrant utarbetade protokoll som pågår under många månader.3 Valet av behandlingsschema bestäms bland annat utifrån om sjukdomen är B-ALL eller T-ALL, personens ålder och en riskbedömning som omfattar genetiska förändringar. Läs mer om hur behandling av ALL planeras i avsnittet om behandling.
Återfall betyder att sjukdomen kommer tillbaka.2 Vid ALL följs behandlingsresultatet med upprepade benmärgsprov och analys av kvarvarande leukemisjukdom. Kvarvarande leukemisjukdom betyder att det fortfarande finns tecken på leukemiceller efter eller under behandlingen. Hög nivå av kvarvarande leukemisjukdom är en självständig högriskfaktor för både B-ALL och T-ALL. Hög nivå av kvarvarande leukemisjukdom innebär högre risk för återfall. Kvarvarande leukemisjukdom kan också leda till att behandlingen förstärks, ibland med stamcellstransplantation om det är möjligt.3
En hög nivå av kvarvarande leukemisjukdom innebär alltså en ökad risk för återfall, oberoende av andra faktorer. Därför kan resultatet från benmärgsproven påverka den fortsatta bedömningen av behandlingen. Mer information finns i avsnittet om uppföljning och behandling.