Äggstockscancer, även kallad ovarialcancer, är en cancersjukdom där en cancertumör har uppstått i en äggstock, en äggledare eller i bukhinnan. Behandlingen beror på cancertyp och sjukdomsstadium, och med behandling går det att leva ett bra liv länge med sjukdomen.
Äggstockscancer innebär att en cancertumör har uppstått i en äggstock, en äggledare eller i bukhinnan. Äggstockscancer är samma sak som ovarialcancer.1 Äggstockscancer kan därför omfatta cancer i äggstockarna, äggledarna och bukhinnan, eftersom sjukdomarna liknar varandra och behandlas på samma sätt.2
Äggstockarna finns på var sin sida om livmodern. Äggstockscancer kan uppstå i ena eller båda äggstockarna, i ena eller båda äggledarna eller i bukhinnan nära äggstockarna eller äggledarna. I äggstockarna finns flera tusen anlag till äggceller. Där bildas också de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron. Äggledarna är två trattformiga rör som utgår från livmoderns övre del, en åt var sida.2 Sjukdomen hör till de gynekologiska cancersjukdomarna.
Det är vanligt att äggstockscancer redan har spridit sig när den upptäcks. Spridningen kan komma som små prickar eller knottror av cancerceller.1
Spridning genom blodet och lymfvätskan till exempelvis lungorna och levern är ovanlig.1 Hur mycket sjukdomen har spridit sig beskrivs med olika stadier, men information om stadieindelning finns i avsnittet om undersökningar och utredningar.
Äggstockscancer är ovanlig i Sverige.1 Cirka 700 kvinnor i Sverige får äggstockscancer varje år.2 Sjukdomen kan drabba personer i alla åldrar, men de flesta som får äggstockscancer är mellan 60 och 70 år.
Det är inte helt klart vad äggstockscancer beror på.1 Det finns ändå flera saker som kan öka risken, men en riskfaktor betyder inte att du kommer att få sjukdomen. Äggstockscancer är ett samlingsnamn för flera olika typer av elakartade tumörer. De olika tumörtyperna kan ha olika riskfaktorer.3
Riskfaktorer som nämns är:1
Endometrios ökar risken för klarcellig och endometrioid äggstockscancer, men riskökningen är liten. Övervikt och rökning är kopplade till vissa histologiska typer av äggstockscancer. Sambandet mellan levnadsvanor och äggstockscancer är inte lika starkt som för vissa andra cancersjukdomar. Hög fettkonsumtion är en möjlig riskfaktor, medan fysisk aktivitet är en möjlig skyddande faktor.3
Symtomen vid äggstockscancer är ofta otydliga. Du kan ha ett eller flera av dem, och symtomen har oftast andra orsaker än cancer.1 De flesta som har äggstockscancer har symtom, även när sjukdomen är i ett tidigt stadium. Symtomen är ospecifika och kan likna besvär från mage och tarm.3
Möjliga symtom är:
Om läkaren har starka skäl att tro att du har äggstockscancer följer utredningen ett standardiserat vårdförlopp. Det är en plan för vilka undersökningar som ska göras och hur snabbt utredningen ska gå. Standardiserade vårdförlopp är ett sätt att organisera utredningen så att det går så snabbt som möjligt att bli undersökt och få svar på de undersökningar som behövs.1
Vid misstanke får du berätta om din sjukdomshistoria, inklusive gynekologisk sjukdomshistoria och cancerärftlighet. Läkaren gör också en kroppslig undersökning.3 Den kan omfatta en bedömning av ditt allmäntillstånd, att känna på ytliga lymfkörtlar och att känna på buken.
När du träffar läkaren får du berätta om dina besvär. Läkaren kan känna på olika ställen på kroppen och trycka på olika sätt på magen. En gynekologisk undersökning ingår också i utredningen.1
Läkaren kan dessutom föra in ett finger i ändtarmen för att känna om något trycker mot ändtarmen eller underlivet.1 Undersökningen görs med plasthandskar.
Om misstanken finns kvar kan du få en remiss till en gynekolog.
En grupp med olika specialister inom gynekologisk cancervård rådgör om alla personer som har fått diagnosen äggstockscancer. De bedömer vilken behandling som blir bäst för dig utifrån de undersökningar som har gjorts.1 Sedan pratar du och din läkare om vad specialisterna har kommit fram till. Målet med operationen är att ta bort all synlig tumör när det är möjligt.3
Behandlingen av äggstockscancer beror på vilken typ av cancerceller tumören består av och i vilket stadium sjukdomen befinner sig.2 Den vanliga primärbehandlingen vid äggstockscancer är kirurgi.3 Ofta kombineras kirurgi med cytostatika.
Vid operation tas ofta båda äggstockarna, äggledarna och livmodern bort. Det kan även behövas att en del av bukhinnan, blindtarmen och lymfkörtlar nära cancertumören tas bort för att få bort cancerceller som kan ha spridit sig dit.1
Om sjukdomen har spridit sig utanför äggstockarna kan operationen bli större. Då kan delar av bukhinnan behöva tas bort. Mjälten eller en del av tarmen kan också behöva tas bort om det finns cancerförändringar på dem.
Det finns några saker du kan göra själv inför och under behandlingen. Undvik att röka och dricka alkohol en tid före och efter operationen. Det är för att minska risken för komplikationer, och för att du ska återhämta dig fortare. Undvik att röka och att dricka alkohol även om du ska få annan behandling. Då hjälper du immunförsvaret att klara av behandlingen, och levern kan lättare bryta ner läkemedlen.1
Rådgör med läkaren om du tar kosttillskott och ska få behandling med läkemedel.1 Det är bra att ta upp alla kosttillskott med vården innan läkemedelsbehandlingen börjar, eftersom läkaren då kan ta ställning till vad som passar för dig.
Du orkar med behandlingen bättre om du får i dig den näring du behöver.1 Om det är svårt att äta finns det olika råd och tips som kan hjälpa. Du kan läsa mer om att äta för att må bra och om mat vid cancer.
Du kan orka mer och må bättre om du rör på dig så ofta du kan. Gör någon fysisk aktivitet som du klarar av och tycker om.1 Det kan vara små rörelser i vardagen eller annan aktivitet som känns möjlig för dig.
På vissa håll kan du söka specialiserad vård på en gynekologisk mottagning utan att du behöver en remiss. Det kan vara en väg till vård när du behöver bedömning inom gynekologi. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in. Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning eller hjälp med var du kan söka vård.1 På 1177.se kan du också hitta information om vård och mottagningar.
Efter ett cancerbesked har du rätt till en kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan är med och samordnar vården, hjälper dig att veta vad som händer och fungerar som en central kontaktperson för dig som är sjuk och för närstående.2 På många sjukhus finns särskilda kontaktsjuksköterskor som kan ge stöd och hjälpa till med olika praktiska saker. Du kan även prata med sjukhusets kurator. Det kan gå att ordna så att du får träffa någon som har fått samma behandling som du ska få.1 Fråga läkaren eller kontaktsjuksköterskan om de kan hjälpa till. Läs mer om kontaktsjuksköterskan och om vårdplanen på 1177.se.
Nej, det finns inget standardiserat screeningtest för personer som inte har symtom. Det betyder att personer utan symtom inte erbjuds en vanlig screeningundersökning för äggstockscancer. Det finns inte heller något laboratorie- eller bildtest som har visats kunna hitta eller ställa diagnosen äggstockscancer tidigt på ett tillförlitligt sätt.4
Ultraljud av bäckenet och blodprovet CA-125 rekommenderas inte som screening, eftersom undersökningarna inte har visats vara effektiva för detta. CA-125 kan däremot ingå i en utredning när det finns symtom eller andra skäl att misstänka äggstockscancer. Screeningfrågan är därför inte samma sak som vilka undersökningar som kan behövas vid en pågående utredning.4
Ja, med behandling går det att leva ett bra liv länge med äggstockscancer. Hur livet påverkas beror bland annat på sjukdomen, vilken behandling du får och hur du mår i övrigt.1 Behandlingen kan också göra att symtomen inte påverkar livskvaliteten lika mycket.2
Även avancerad sjukdom kan ibland hållas under kontroll under längre tid och då betraktas som kronisk.2
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Antalet ägglossningar påverkar risken för äggstockscancer. Fler ägglossningar innebär en ökad risk, medan färre ägglossningar innebär en minskad risk. Om du börjar få mens tidigt eller slutar ha mens sent får du fler ägglossningar.1
Graviditet och amning innebär färre ägglossningar.1 Graviditet och många barnfödslar räknas som skyddande faktorer mot äggstockscancer.3 Det gör även preventivmedel med två sorters hormoner, till exempel kombinerade p-piller.1 Kombinerade p-piller är en skyddande faktor även om du har en ärftlig benägenhet för äggstockscancer.3
Ärftlighet är den enskilt största riskfaktorn och orsakar cirka 15–20 procent av alla fall. Förändringar i BRCA-generna är särskilt kopplade till ökad familjär risk. Andra genförändringar kan också orsaka en del av den ärftliga äggstockscancern. Hos kvinnor med ärftlig äggstockscancer kan 67–85 procent av fallen härledas till BRCA1- och BRCA2-generna. Förändringar i andra gener orsakar 10–15 procent av all ärftlig äggstockscancer.3
Den största risken finns när flera genetiska släktingar har haft äggstockscancer.1 Samtidigt saknar cirka 40 procent av kvinnor med ärftlig äggstockscancer en familjehistoria.3 Det betyder att avsaknad av känd äggstockscancer i släkten inte helt utesluter en ärftlig risk.
Genetiska förändringar kan påverka risken på olika sätt. Äggstockscancer omfattar flera olika tumörtyper, och dessa kan ha olika riskfaktorer och olika genförändringar. BRCA-generna hör till de gener som framför allt har kopplats till ökad familjär risk.
Om flera genetiska släktingar har haft äggstockscancer kan det därför finnas skäl att uppmärksamma ärftligheten. Även en person utan känd familjehistoria kan ha ärftlig äggstockscancer.
Ändrade avföringsvanor, ryggont och oavsiktlig viktnedgång kan också förekomma.2 Besvären kan likna andra, vanligare tillstånd, till exempel besvär från magen och tarmen.
Kontakta en vårdcentral om du får symtom som du tror kan bero på äggstockscancer.1 Det är viktigt att söka vård vid långvariga besvär.2
Var särskilt uppmärksam på följande besvär:
Nytillkommen bäcken- eller buksmärta som återkommer ofta kan ge misstanke om äggstockscancer. Även ett ökande bukomfång eller återkommande ökade urinträngningar kan ge sådan misstanke. Ändrade avföringsvanor utan annan tydlig orsak och tidig mättnadskänsla eller minskad aptit utan annan tydlig orsak kan också ge misstanke. Vätska i buken, så kallad ascites, kan vara ett nytillkommet fynd som ger misstanke om äggstockscancer. Vätska runt lungorna utan annan tydlig orsak kan också ge sådan misstanke. Irritable bowel syndrome, IBS, som nyligen har konstaterats hos en kvinna över 50 år kan ge misstanke om äggstockscancer.3
Akuta buksmärtor kan vara det första symtomet vid maligna könscellstumörer. Sådana tumörer ses oftast hos unga kvinnor och kräver ett snabbt omhändertagande.3
Akut buksmärta vid sådana tumörer kan orsakas av att tumören brister med blödning eller av att tumören vrider sig.3
Blodprov kan visa hur mycket tumörmarkörer det finns i blodet.1 Tumörmarkörer är ämnen som kroppen tillverkar, och det finns olika tumörmarkörer.
CA-125 är en tumörmarkör som kan vara förhöjd vid icke-mucinös äggstockscancer.3 CA-125 används som ett hjälpmedel i diagnostiken och kan följas för att spegla sjukdomsaktivitet.
Du kan behöva undersökas med datortomografi eller magnetkamera. Undersökningarna kan visa om det finns en förändring som verkar vara äggstockscancer och om sjukdomen har spridit sig.1
Vid välgrundad misstanke görs kontrastförstärkt datortomografi av buken och bröstkorgen. Blodprover kan också omfatta kreatinin och serum CA 125.3 I vissa fall kan ytterligare bilddiagnostik behövas.
Vävnadsbitar från tumören behöver undersökas i mikroskop för att läkaren säkert ska kunna säga att det är cancer.1 Vävnadsbitarna kallas också biopsier eller vävnadsprov.
Ibland kan vävnadsprovet tas med en särskild nål genom huden på magen.1 Läkaren använder samtidigt ultraljud för att se var provet ska tas, och du får lokalbedövning. När nålen dras ut följer små bitar av vävnaden med.
De flesta behöver opereras för att läkaren ska kunna veta om det är äggstockscancer.1 Operationen kan därför vara en del av den undersökning som behövs för att fastställa diagnosen.
Stadieindelning beskriver hur utbredd tumören är.3 Äggstockscancer delas in i fyra stadier beroende på hur mycket sjukdomen har spridit sig.
Stadieindelningen görs med hjälp av fynden från undersökningarna och, för många, från operationen. Den används för att beskriva sjukdomens utbredning.
Vid vissa tidiga tumörer kan fertilitetsbevarande kirurgi erbjudas.3 Det innebär att endast den påverkade äggstocken tas bort om du är ung och kanske vill bli gravid. Fertilitetsbevarande kirurgi kan erbjudas vid vissa typer av äggstockscancer i tidigt stadium.
Operationen görs under sövning. Den kan göras med titthålskirurgi eller genom ett snitt i magen, beroende på vad som passar bäst. Hur länge du behöver stanna på sjukhuset beror på hur stor operationen var och hur du mår.
Om en del av tarmen har tagits bort kan den del som är kvar sys ihop, eller så kan du få en stomi. Ibland går det att sy ihop tarmen senare, så att stomin inte behövs längre.
Cytostatika behövs ofta efter operationen för att behandla cancerceller som kan ha blivit kvar. Före en operation kan cytostatika ibland krympa cancertumören och öka möjligheten att ta bort all cancer.1 För vissa personer ges cytostatika både före och efter operationen.
Cytostatika ges ofta som dropp i blodet.1 Behandlingen ges i kurer, vilket betyder att det görs regelbundna uppehåll mellan behandlingarna. Det är vanligt att få sex kurer.
Cytostatika kan påverka både cancerceller och friska celler som delar sig ofta. Det kan bland annat leda till trötthet, illamående, håravfall, blodbrist och ett tillfälligt försvagat immunförsvar. Stickningar eller domningar i händer och fötter kan också förekomma. Effekten av cytostatikabehandlingen brukar utvärderas efter tre kurer och efter att behandlingen är avslutad.3
Riktade läkemedel kan ibland ges som ett komplement till cytostatikabehandlingen. En typ av riktade läkemedel är PARP-hämmare. PARP-hämmare fungerar vid vissa former av äggstockscancer som har vissa genförändringar.1
Bevacizumab kan användas tillsammans med cytostatika i vissa avancerade sjukdomssituationer.3 Bevacizumab är ett riktat läkemedel som kan ges som tillägg till cytostatikabehandlingen.
Äggstockscancer kan komma tillbaka. Det kallas återfall eller recidiv. Vid återfall kan behandling med cytostatika och antikroppar användas.1 Ibland kan en ny operation bli aktuell om det finns möjlighet att ta bort all cancer.
Det finns ingen behandling som säkert tar bort sjukdomen vid alla återfall. Ändå kan äggstockscancer ibland gå tillbaka under lång tid med återkommande cytostatikabehandlingar. Valet av behandling påverkas bland annat av tidigare behandling, hur tumören svarat, ditt allmäntillstånd, andra sjukdomar, kvarstående biverkningar och dina önskemål.
Ibland går det inte att bli av med sjukdomen. Då finns behandling som kan sakta ner sjukdomen och lindra symtom under lång tid, ibland i många år.1 Målet med behandlingen är då att symtomen inte ska påverka livskvaliteten för mycket.
När behandlingen är avslutad får du komma på uppföljande besök. Uppföljningen kan innebära en gynekologisk undersökning.1 Du kan också få lämna blodprov och bli undersökt med till exempel datortomografi eller lungröntgen.
Vid uppföljningen kan läkaren bedöma hur du mår och upptäcka om sjukdomen kommer tillbaka. Efter fertilitetsbevarande kirurgi kan uppföljningen även omfatta vaginalt ultraljud och CA-125. Uppföljande gynekologiska undersökningar rekommenderas var tredje till fjärde månad under de första två till tre åren och därefter var sjätte månad under totalt fem år.3
Du kan vara delaktig i planeringen av behandlingen och fråga läkaren om olika behandlingsalternativ. En kontaktsjuksköterska kan hjälpa till att samordna vården och svara på frågor om behandling, uppföljning och rehabilitering.
Om en del av tarmen har tagits bort kan du få en stomi. Du får träffa en specialistsjuksköterska som lär dig att sköta stomin.1 Du kan be om hjälp och ta upp praktiska frågor när du träffar specialistsjuksköterskan.
Slidan kan bli torr och svida eftersom kroppen slutar tillverka hormonet östrogen när äggstockarna tas bort. Det finns olika slags läkemedel med östrogen eller utan östrogen. De lindrar utan att det påverkar cancersjukdomen.1 En del läkemedel verkar lokalt i slidan, andra läkemedel påverkar hela kroppen.
Ja, återfall är vanligt vid äggstockscancer.5 Ett återfall betyder att cancern har kommit tillbaka efter behandlingen. Vid återfall finns behandling som kan göra att du lever ett bra liv med sjukdomen, ibland i många år.1