Radiologi är medicinska undersökningar som skapar bilder av kroppens insida, till exempel av organ, skelett, blodkärl och vävnader. Bilddiagnostik kan hjälpa vården att förstå hälsoproblem, hitta orsaker och fatta beslut om vård; efter undersökningen analyserar en läkare bilderna och skickar svaret till läkaren som beställde den.
Radiologi handlar om medicinska undersökningar som skapar bilder av kroppens insida. Bilderna kan hjälpa vårdpersonal att se organ, skelett, blodkärl och vävnader.1 På så sätt kan bilddiagnostik ge en bild av sådant som inte går att se utanpå kroppen.
Det finns flera typer av bildundersökningar. Röntgen använder röntgenstrålar för att skapa bilder, medan skiktröntgen tar mer detaljerade bilder av kroppens organ.2 En magnetkamera använder i stället ett starkt magnetfält och radiovågor och använder ingen strålning.3 Ultraljud skapar rörliga bilder med hjälp av ljudvågor.4
Vilken undersökning som används beror bland annat på vilka symtom du har och vilken del av kroppen som ska undersökas.1 Vid vissa undersökningar kan kontrastmedel behövas för att bilderna ska visa tydligare detaljer.5 Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.
Radiologiska bilder kan hjälpa vårdpersonal att hitta orsaken till symtom och upptäcka sjukdom tidigt.1 De kan också visa skador och förändringar i kroppen. En undersökning kan därför vara en del av en utredning när du har besvär, eller användas när vården behöver följa ett känt tillstånd.
Bilderna kan hjälpa vårdpersonal att förstå hälsoproblem och fatta beslut om vård.1 De kan till exempel ge stöd när vårdpersonalen planerar behandling eller behöver bedöma vad som kan ligga bakom smärta eller andra symtom.
Radiologiska bilder kan användas för att följa en sjukdom eller skada.1 De kan också visa hur bra en behandling fungerar. Vid vissa vårdinsatser kan bilder hjälpa vårdpersonalen att se inne i kroppen medan en åtgärd genomförs.
Efter undersökningen analyserar en läkare bilderna och skickar vanligtvis svaret till läkaren som beställde undersökningen.6 Den läkaren berättar sedan om resultatet och vad som händer därefter.
Radiologin omfattar flera former av bilddiagnostik. Vanliga metoder är röntgen, skiktröntgen, nuklearmedicinska undersökningar, magnetkamera och ultraljud.1
Vid vanlig röntgen används röntgenstrålar för att skapa bilder av organ och skelett. En röntgenundersökning kan till exempel visa förändringar i skelettet och användas när läkaren ska ställa diagnos.6
Skiktröntgen är en form av röntgen som tar bilder av kroppens organ. Bilderna blir mer detaljerade än med vanlig röntgen.2
Ultraljud skapar rörliga bilder av kroppens inre delar. En ultraljudsapparat omvandlar ljudvågor till bilder på en skärm.4
Vid en magnetkameraundersökning används ett starkt magnetfält och radiovågor för att skapa bilder. Till skillnad från röntgen används ingen strålning i magnetkameran. En magnetkamera kan ta bilder av nästan alla organ i kroppen. En magnetkameraundersökning gör inte ont. Bilderna kan hjälpa läkaren att upptäcka sjukdomar och se skador.3
Vid vanlig röntgen kan du undersökas stående, sittande eller liggande.6 Du behöver vara stilla en kort stund medan bilderna tas, så att de blir skarpa. Ibland behöver du vända eller vrida på dig för att bilderna ska visa kroppen från olika vinklar. Vårdpersonalen berättar hur du ska göra. En röntgenundersökning tar mellan 5 och 60 minuter och gör inte ont, men det kan kännas obehagligt att hålla en skadad kroppsdel i ett visst läge.
Skiktröntgen ger mer detaljerade bilder än vanlig röntgen. Vid skiktröntgen ligger du på en brits som långsamt förs genom apparaten.2 Britsen kan höjas och sänkas, och du kan behöva ha armarna längs kroppen eller över huvudet beroende på vilken kroppsdel som undersöks. Under bildtagningen hörs ett svagt brummande ljud. Du måste ligga helt stilla när bilderna tas, men mellan bilderna kan du ofta röra lite på dig.
En skiktröntgen tar vanligtvis 5–20 minuter i apparaten.2 Hela undersökningen med förberedelser kan ta mellan 10 och 90 minuter. Vid de flesta skiktröntgenundersökningar behöver du hålla andan en kort stund när bilderna tas. Röntgensjuksköterskan berättar hur du ska andas och kan prata med dig genom en mikrofon från rummet bredvid.
Vanlig röntgen och skiktröntgen använder röntgenstrålning. Mängden strålning anpassas så att den blir så liten som möjligt vid varje undersökning. Efter vanlig röntgen har du ingen strålning kvar i kroppen.
Bilddiagnostik kan vara relevant när du har smärta eller andra symtom och läkaren behöver undersöka vad besvären kan bero på. Sådana undersökningar kan användas för att hitta hälsoproblem och hjälpa vården att fatta beslut om din vård.1
Vilken undersökning som passar beror på vilka symtom du har och vilken del av kroppen som behöver undersökas.1 Det kan till exempel handla om vanlig röntgen, skiktröntgen, magnetkamera eller ultraljud. Vid vissa besvär kan en undersökning visa förändringar i skelettet, organ eller andra delar av kroppen.
Bilddiagnostik kan också vara relevant efter en olycka. En ultraljudsundersökning kan till exempel göras som en del av en utredning eller inför en behandling.4 Skiktröntgen kan användas för att undersöka skelett eller inre organ efter en olycka.8 Röntgen används ofta för att undersöka om ett ben är brutet.9 Magnetkamera kan hjälpa läkaren att upptäcka skador.
Radiologi skiljer sig från många andra delar av vården genom att arbetet främst handlar om att skapa och tolka bilder av kroppens insida. Bilderna används som underlag när vårdpersonal ska förstå hälsoproblem och fatta beslut om vård.1 En läkare analyserar bilderna efter undersökningen och skickar svaret till läkaren som beställde undersökningen.6
Radiologi kan därför vara en del av flera olika utredningar och behandlingar, medan andra vårdområden främst arbetar med samtal, kroppsliga undersökningar, prov eller behandlingar utan att skapa bilder. Bilddiagnostik kan också användas för att planera behandling och för att styra vissa medicinska ingrepp, till exempel när katetrar, stentar eller annan medicinsk utrustning ska placeras inne i kroppen.
Metoderna skiljer sig framför allt åt genom hur bilden skapas:
En remiss är ett besked om att du behöver en mer specialiserad undersökning eller vård.10 En läkare skriver oftast remissen, men det kan också vara till exempel en sjuksköterska på en barnavårdscentral som gör det.
Alla regioner kräver remiss för medicinsk service eller medicinsk diagnostik. Röntgenundersökningar är ett exempel på medicinsk diagnostik. Remisskraven varierar däremot mellan mottagningar för utredning och behandling, och varje region bestämmer själv vilka regler som gäller för remisser.10
Remissen innehåller information om vad du behöver få för vård, till exempel en undersökning eller behandling. Den innehåller också information om hur du mår, vilka symtom du har och vilka tidigare sjukdomar och besvär du har haft.10 Du ska alltid få veta varför remissen skickas och vilken vård du ska få på mottagningen som tar emot den.
Alla regioner kräver remiss för röntgenundersökningar. Till vissa andra specialistmottagningar kan du i stället skicka en egen vårdbegäran.
En egen vårdbegäran innebär att du skriver till mottagningen och berättar hur du mår och varför du söker vård. En egen vårdbegäran kan också kallas egenremiss eller egenanmälan.10
En vårdcentral kan vara en första kontakt när du har besvär som behöver bedömas. På en vårdcentral görs en första bedömning av de besvär du har.10
Radiologiska undersökningar kan göras på flera olika typer av mottagningar. Det kan vara på ett sjukhus, en vårdcentral, en läkarmottagning eller en tandläkarmottagning.6
I alla regioner krävs remiss för medicinsk diagnostik, till exempel röntgenundersökningar. Vilka mottagningar som kräver remiss kan ändå variera.10 Läs informationen för den mottagning du vill kontakta innan du bokar eller skickar en egen vårdbegäran.
Flera olika yrkesroller kan arbeta med radiologiska undersökningar. En ultraljudsundersökning görs oftast av någon av följande:4
Vid skiktröntgen kan en röntgensjuksköterska sköta bildtagningen.
Röntgen använder röntgenstrålar för att skapa bilder av kroppens organ och skelett.6 En magnetkamera använder i stället ett starkt magnetfält och radiovågor, utan strålning.3 Magnetkamera är ett annat namn för undersökning med magnetisk resonanstomografi.
Risken att skadas av röntgenstrålningen är väldigt liten.7 Mängden strålning anpassas så att den blir så liten som möjligt vid varje undersökning. Röntgenundersökningar görs bara när nyttan är mycket större än den eventuella risken för skador.6
Efter en röntgenundersökning finns ingen strålning kvar i kroppen.6 Berätta alltid för vårdpersonalen om du är gravid, tror att du är gravid eller om du ammar om du ska undersökas med kontrastmedel.5
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 22 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Nuklearmedicinska undersökningar är en annan form av bilddiagnostik. Vid vissa sådana undersökningar används radioaktiva läkemedel, som innehåller en typ av strålning.7
Vilken metod som passar väljs utifrån dina symtom och den kroppsdel som ska undersökas.1 Olika metoder ger olika slags bilder, och därför kan vården behöva välja mellan flera alternativ.
Bilddiagnostik kan användas för att förstå hälsoproblem och fatta beslut om vård. Undersökningarna kan också användas för att planera behandling.1
Bilderna kan visa om en behandling fungerar. De kan även användas för att följa hur en sjukdom eller skada utvecklas.
Vissa bilddiagnostiska undersökningar kan hjälpa vårdpersonal att styra medicinska ingrepp. Det kan till exempel handla om att placera en kateter, en stent eller någon annan medicinsk utrustning inne i kroppen.1
Kontrastmedel kan ibland användas för att vissa delar av kroppen ska synas tydligare på bilderna.5 Det är en vätska som kan ges på olika sätt, beroende på vad som ska undersökas.
En läkare analyserar bilderna efter undersökningen och skickar svaret till läkaren som beställde undersökningen.6
En magnetkamera kan ta bilder av nästan alla organ i kroppen. Du ligger på en brits som långsamt förs in i en tunnel med öppningar i båda ändarna. Under bildtagningen behöver du ligga stilla, men mellan bilderna brukar det gå bra att röra lite på dig. En undersökning med magnetkamera brukar ta 15–60 minuter.3
Magnetkameran låter mycket när den tar bilder, så du får hörlurar eller öronproppar.3 Ljudet kan låta som surrande eller knackningar. Du kan prata med röntgensjuksköterskan genom en mikrofon och en högtalare under undersökningen. Om du känner oro inför att ligga stilla i det trånga utrymmet kan du prata med vårdpersonalen.
Inför en magnetkameraundersökning behöver vissa föremål lämnas utanför undersökningsrummet. Det gäller bland annat smycken, mobiltelefon, nycklar, klocka, bankkort och hörapparat. Berätta för vårdpersonalen om du har en pacemaker, ett elektroniskt implantat eller metallsplitter i kroppen, eftersom du då kan behöva en annan bilddiagnostisk undersökning.
Ultraljudsundersökning utanpå kroppen görs med gel på huden och en ultraljudsgivare.4 Gelen kan kännas lite kall och går lätt att torka bort efteråt. Vårdpersonalen för ultraljudsgivaren fram och tillbaka över huden medan bilderna visas på en skärm. Du sitter eller ligger och behöver vara stilla för att bilderna ska bli skarpa.
En ultraljudsundersökning utanpå kroppen tar oftast mellan en halvtimme och en timme.4 Ibland behöver du hålla andan en kort stund eller vända dig om för att fler bilder ska kunna tas. Undersökningen brukar inte göra ont, men ibland behöver vårdpersonalen trycka med ultraljudsgivaren. Berätta om det känns obehagligt, eftersom trycket ibland kan anpassas.
Ultraljud kan också göras inuti kroppen. Då förs ultraljudsgivaren in genom munnen, slidan eller ändtarmen beroende på vad som ska undersökas. En sådan undersökning kan kännas obehaglig, men brukar inte göra ont.
Metallföremål kan behöva tas av inför röntgen eftersom metallen kan göra bilderna fel.6 Det kan gälla smycken, piercingar och kläder med metallknappar eller andra metalldelar. Du kan också behöva ta av dig några eller alla kläder på den del av kroppen som ska undersökas.
Förberedelserna kan variera mellan olika mottagningar och undersökningar. Du får information om vad du behöver tänka på. Vid vissa undersökningar kan du behöva följa särskilda instruktioner, till exempel vänta med att äta eller dricka. Följ den information du får inför just din undersökning.
Kontrastmedel kan användas för att bilderna ska visa tydligare detaljer. Kontrastmedel kan ges genom att dricka eller genom en spruta.6 Det kan också ges på andra sätt beroende på vilken kroppsdel som ska undersökas. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.
När kontrastmedel sprutas in i blodet kan du känna dig varm i kroppen, få en metallsmak i munnen eller känna dig kissnödig. Sådana känslor går över snabbt. Du mår som vanligt efter att du har fått kontrastmedel. Det är ovanligt med allvarliga biverkningar från kontrastmedel. Du kan få lättare biverkningar med klåda eller utslag på kroppen. Det försvinner oftast snabbt och är inte farligt.5 Ibland behöver du få behandling som lindrar. Kontakta mottagningen där du undersöktes för att få råd.
Du ska berätta för vårdpersonalen om du har en njursjukdom innan du får kontrastmedel.5 Kontrastmedel kan påverka njurarna om du har en njursjukdom. Du ska också berätta om du tidigare har fått en allergisk reaktion av kontrastmedel.
Du ska berätta för vårdpersonalen om du är gravid, tror att du är gravid eller ammar.6 Ibland behöver undersökningen då anpassas, göras med en annan metod eller vänta tills barnet har fötts. Du kan amma som vanligt efter en röntgenundersökning, eftersom stråldosen inte påverkar bröstmjölken. Du kan också amma som vanligt efter undersökning med kontrastmedel, eftersom kontrastmedel inte påverkar bröstmjölken.
Efter de flesta bilddiagnostiska undersökningar kan du återgå till normala aktiviteter direkt.1 Efter röntgen mår du som vanligt. Efter en skiktröntgen kan du åka hem direkt om du inte behöver stanna av någon annan anledning. Efter en magnetkameraundersökning mår du vanligtvis också som vanligt.
Om du har fått lugnande eller avslappnande läkemedel ska du inte köra bil eller något annat fordon under resten av dygnet. Du kan behöva stanna kvar på mottagningen en stund efter lugnande läkemedel. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.
Svar på röntgen och skiktröntgen kommer oftast inom en till två veckor.6 En läkare analyserar bilderna och skickar svaret till läkaren som beställde undersökningen. Du kan få svaret vid ett läkarbesök, på telefon eller i ett brev.
Efter ultraljud kan svaret ibland komma direkt. Det kan också dröja dagar eller veckor innan du får svar.4 Det kan bero på att bilderna behöver bedömas av flera läkare eller att du först behöver lämna prover från celler eller vävnader.
Om du har frågor om svaret kan du kontakta läkaren som beställde undersökningen.
En läkare bedömer om en bilddiagnostisk undersökning behövs och vilken metod som i så fall ska användas.6 För röntgenundersökningar och annan medicinsk diagnostik krävs remiss i alla regioner.10 Om du har frågor om vilken vård du ska söka kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.
Du behöver ingen remiss för att komma till en akutmottagning.10
På en akutmottagning görs en första bedömning av de besvär du har. Du får sedan en remiss för att komma vidare till en annan specialist om det behövs och om du vill.10 Om bilddiagnostik behövs i samband med den första bedömningen kan vården avgöra vilken undersökning som är aktuell.
Röntgen och skiktröntgen skiljer sig alltså från magnetkamera och ultraljud genom den energi som används för att skapa bilderna. Skiktröntgen tar mer detaljerade bilder än vanlig röntgen.2 Ultraljud kan dessutom skapa rörliga bilder av kroppens inre delar.
Vilken yrkesperson som gör undersökningen kan skilja sig mellan metoderna. Ultraljud görs oftast av en läkare, sjuksköterska, biomedicinsk analytiker eller barnmorska.4 Vid magnetkamera sköter en röntgensjuksköterska kameran från ett rum bredvid. Du kan prata med röntgensjuksköterskan genom en mikrofon och en högtalare medan undersökningen pågår.3
Det kan finnas en blankett att fylla i, och i vissa regioner kan du göra en egen vårdbegäran när du är inloggad på 1177.se. Kontakta mottagningen du vill komma till för att få veta om du ska skicka in en egen vårdbegäran. Den som läser din vårdbegäran bedömer den och du får en kallelse om mottagningen bedömer att du behöver komma dit.
Du har rätt att diskutera med läkaren vart remissen ska skickas.10 Om en mottagning har lång väntetid kan du be om att remissen skickas till en mottagning med kortare väntetid. Du kan själv välja var i landet du vill få specialiserad öppenvård om du har fått en remiss till den vården.
Den mottagning som tar emot remissen avgör hur snabbt du får en tid.10 Om du själv väljer att söka vård i en annan region gäller inte längre den nationella vårdgarantin, och det är ditt medicinska behov som avgör hur lång väntetiden blir.
Den som skrev remissen ansvarar för att du får den vård du behöver medan du väntar.10 Om dina besvär blir värre medan du väntar ska du kontakta den som skrev remissen.
Efter röntgen och skiktröntgen får du oftast svar inom en till två veckor.6 En läkare analyserar bilderna och skickar svaret till läkaren som beställde undersökningen.
Efter ultraljud kan du ibland få svaret direkt. Det kan också dröja några dagar eller veckor innan du får svar, till exempel om bilderna behöver bedömas av flera läkare.4
Kontrastmedel är en vätska som gör att bilderna visar tydligare detaljer.5 Det kan ges på olika sätt, till exempel genom att du dricker det eller får det genom en spruta.
Allvarliga biverkningar av kontrastmedel är ovanliga. Du kan få lättare biverkningar, som klåda eller utslag på kroppen, och de försvinner oftast snabbt.5 Ibland behöver du få behandling som lindrar. Kontakta mottagningen där du undersöktes för att få råd.
Berätta för vårdpersonalen om du tidigare har fått en allergisk reaktion av kontrastmedel eller om du har en njursjukdom.5 Då kan undersökningen ibland anpassas eller göras med en annan metod.