Hematologi är den medicinska specialitet som utreder och behandlar sjukdomar i blodet och de blodbildande organen. Hit hör blodbrist, störningar i blodets levring och elakartade blodsjukdomar som leukemi, lymfom och myelom. De första proverna tas oftast i primärvården, medan hematologin gör specialundersökningar och ställer mer exakta diagnoser.
Hematologi är en medicinsk specialitet som studerar och behandlar blodsjukdomar. Det betyder att området handlar om blodet och om sjukdomar som kan påverka blodets olika delar. Blodsjukdomar kan påverka blodceller eller blodplasma.1 Blodplasma är den flytande delen av blodet utan blodceller.
Blodsjukdomar kan vara godartade eller elakartade.1 En godartad sjukdom är inte en elakartad cancerförändring. Elakartade blodsjukdomar kan bland annat uppstå när förändringar i cellernas genetiska material stör den normala regleringen av celldelning och cellförstöring. Hematologi omfattar därför både förändringar i blodets celler och förändringar i den vätska som omger cellerna.
Blodet består av olika typer av blodkroppar och en vätska som kallas blodplasma. Ungefär hälften av blodet består av blodkroppar och den andra hälften av blodplasma. Blodplasman är en svagt gulfärgad vätska som till 90 procent består av vatten. Resten består av olika proteiner, salter och andra ämnen i små mängder. Blodplasman hjälper till att transportera ämnen som löser sig i vatten runt i kroppen. Hormoner och socker är exempel på ämnen som kan transporteras med blodplasman. En del ämnen binder först till proteinerna i blodplasman för att transporten ska gå lättare, till exempel fetter. Blodet transporterar också näringsämnen, avfallsprodukter, salter och värme.2
Det finns tre olika sorters blodkroppar:
Röda blodkroppar behövs för att kroppens olika organ ska få tillräckligt med syre. De röda blodkropparna transporterar också koldioxid från kroppens celler till lungorna. Sedan lämnar koldioxiden kroppen med luften du andas ut.3 Hemoglobin är ett protein som innehåller järn och finns i de röda blodkropparna. Det binder och transporterar syre från lungorna till kroppens celler.
Vita blodkroppar finns bland annat i blodet, lymfsystemet och kroppens vävnader. De har olika uppgifter i immunförsvaret, men deras viktigaste uppgift är att försvara kroppen mot infektioner.
När ett blodkärl skadas samlas blodplättar vid skadan och tätar hålet. Olika proteiner i blodet hjälper sedan till att förstärka tätningen. Att blodet levrar sig kallas också för blodets levring eller att blodet koagulerar.2
Hematologi omfattar både blodets celler och blodplasma. Blodplasma är den flytande delen av blodet utan blodceller.1 Blodets levring är också ett viktigt område inom hematologin, eftersom förändringar i blodplasman kan påverka hur blodet levrar sig. Hematologi omfattar därför både själva blodcellerna och de ämnen i blodplasman som behövs för blodets levring. Blodsjukdomar kan påverka en eller flera delar av blodet och hindra blodet från att fungera som det ska.4 Förändringar kan gälla antalet blodceller, deras egenskaper eller balansen mellan blödning och levring.
Förändringar i blodplasman kan leda till störningar i blodets levring. Om blodets levringsförmåga är för låg kan det leda till blödarsjuka. Om levringsförmågan i stället är för hög ökar risken för blodpropp.1
Hematologi omfattar därför sjukdomar och förändringar som påverkar hur blodet stoppar blödningar och hur blodet håller sig flytande när det inte behövs en levring. Blodplättar och olika ämnen i blodet hjälper till att få blodet att levra sig. När något i detta system inte fungerar som det ska kan det ge en blödningsstörning eller en ökad risk för blodpropp.
Alla förändringar i blodvärden beror inte på en blodsjukdom. Ibland reagerar blodet tillfälligt på något som händer i kroppen eller på en behandling. Sådana förändringar kallas reaktiva förändringar.
De första undersökningarna för blodsjukdomar görs ofta i primärvården, till exempel på en vårdcentral eller företagshälsovård.1
Vid misstänkt blodbrist får du lämna blodprov där mängden hemoglobin kontrolleras.3
Om provet visar blodbrist kan ytterligare blodprov ge mer information om blodets innehåll och vilken typ av blodbrist det handlar om.3
Blodprov kan också visa hur många röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar som finns i blodet. Blodproverna kan också visa hur de röda blodkropparna ser ut i mikroskop och om benmärgen bildar tillräckligt många nya röda blodkroppar.7
Ett blodutstryk kan användas för att undersöka blodceller i mikroskop.7
Hematologi kan vara rätt vårdområde om du har blodbrist, blödningsproblem eller problem med blodets levring. Blodsjukdomar kan påverka blodceller eller blodplasma, och vissa sjukdomar är ärftliga.4 Utredning och behandling av störningar i blodets levring kräver särskild kompetens.1
Hematologi omfattar också cancersjukdomar i blodet, till exempel leukemi och myelom.4 Leukemi är cancer i benmärgen där blodet bildas.5 Myelom är en cancersjukdom i benmärgen och kallas ibland multipelt myelom.10
Återkommande eller oförklarliga blåmärken, näsblod och långvariga blödningar kan förekomma vid blödarsjuka.8
Hematologi handlar om sjukdomar i blodet.1 Det skiljer sig från kunskapen om blodets normala funktioner, som beskriver hur blodet transporterar syre, näringsämnen, avfallsprodukter, hormoner och värme i kroppen.2 Blodet deltar också i immunförsvaret och hjälper till att reglera kroppens temperatur. Blodsjukdomar kan vara ärftliga, men de kan också bero på andra sjukdomar, läkemedelsbiverkningar eller brist på vissa näringsämnen.4
Blodets normala levring hjälper till att stoppa blödningar när ett blodkärl skadas.2 Det kallas också blodets koagulation. Hematologi omfattar sjukdomar som stör denna funktion, till exempel när blodet levrar sig för lite eller för mycket.
Hematologiska sjukdomar kan påverka blodceller eller blodplasma.1
Du behöver ingen remiss för att komma till en vårdcentral. Där görs en första bedömning av de besvär du har.11 Du kan själv välja vilken vårdcentral du vill gå till när du behöver öppenvård.
Vårdcentralen kan göra en första bedömning och skriva remiss till specialist om det behövs.11 För att få en remiss söker du först vård på en vårdcentral. Läkaren på vårdcentralen skickar sedan remissen till den mottagning du vill komma till, om det behövs.
En remiss innehåller information om vilken vård som behövs, till exempel en undersökning eller en behandling. Den innehåller också information om hur du mår, vilka symtom du har och vilka tidigare sjukdomar och besvär du har haft.11 Du ska få veta varför remissen skickas och vilken vård du ska få på mottagningen som tar emot den.
Remissreglerna varierar mellan mottagningar och regioner. På en del mottagningar krävs det alltid en remiss från en läkare för att få en tid. Varje region bestämmer själv vilka regler som gäller för remisser, så ta reda på vad som gäller hos den mottagning du vill komma till.11
I många regioner kan du beställa tid direkt hos en specialiserad läkare utan remiss.
De första undersökningarna av blodsjukdomar görs ofta i primärvården, till exempel på en vårdcentral eller en företagshälsovårdsklinik.1 Där kan du få en första bedömning av dina besvär och genomgå grundläggande undersökningar.
Specialundersökningar och mer exakta diagnoser görs inom specialiserad vård, till exempel på en internmedicinsk eller hematologisk mottagning.1 En specialistmottagning kan behövas om du behöver mer omfattande utredning, behandling eller uppföljning.
Du kan själv välja vilken vårdcentral eller vårdmottagning du vill gå till när du behöver öppenvård.12 Det gäller även mottagningar för specialiserad öppenvård, men ibland krävs remiss enligt reglerna i den region där du är folkbokförd och där du vill söka vård.
Specialiserad öppenvård är vård som inte kräver att du blir inlagd på sjukhus.12
Hematologi är den medicinska specialitet som studerar och behandlar blodsjukdomar. Blodsjukdomar kan påverka blodceller eller blodplasma.1
Det kan handla om förändringar i blodets olika delar. Förändringar i blodvärdena visar inte alltid vilken blodsjukdom det rör sig om. Blodsjukdomar kan vara godartade eller elakartade. Vissa förändringar i blodvärdena kan vara övergående och bero på till exempel inflammation eller virusinfektion.1
Vid utredning av blodsjukdomar kan blodprov, benmärgsprov och bilddiagnostik behövas.1
Benmärgsprov tas oftast från höftbenet med en nål och lokalbedövning. Provet kan kännas obehagligt eller göra ont, men besvären går över efter provtagningen. Du får ligga på sidan eller magen på en brits när provet tas. Hela undersökningen tar cirka 10 till 15 minuter, och svaret kommer inom ett par veckor.9
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Reaktiva förändringar kan till exempel bero på följande:
Reaktiva förändringar är övergående och kan korrigeras utan behandling.1 Det betyder att ett avvikande blodvärde inte alltid visar vilken blodsjukdom det rör sig om.
Hematologi omfattar också godartade blodsjukdomar. Blodbrist kan bero på brist på järn, folsyra eller vitamin B12.1 Förändringar i antalet vita blodkroppar eller blodplättar kan också ha godartade orsaker. Orsaken kan också vara en annan sjukdom, en läkemedelsbiverkan eller brist på vissa näringsämnen.4 Olika blödningsstörningar räknas också till de godartade blodsjukdomarna.
Vissa blodsjukdomar är ärftliga. Därför kan hematologi även omfatta vägledning och undersökning av patientens släktingar vid vissa ärftliga blodsjukdomar.1 Det kan vara viktigt när en sjukdom beror på förändringar i gener som kan föras vidare inom en familj.
Hematologi omfattar även elakartade blodsjukdomar. Exempel på elakartade blodsjukdomar hos vuxna är myelom, kroniska leukemier och myeloproliferativa sjukdomar.1 Myeloproliferativa sjukdomar är långvariga blodsjukdomar.
Leukemi är cancer i benmärgen där blodet bildas. Leukemi kan uppstå i celler som ska bli blodceller. Det finns både akuta och kroniska former av leukemi.5
Lymfom är cancersjukdomar som uppstår i celler i kroppens lymfsystem. Lymfsystemet är en del av kroppens immunförsvar och innehåller bland annat lymfkärl och lymfkörtlar. Lymfom kan delas in i Hodgkins lymfom, snabbväxande lymfom och långsamt växande lymfom. Snabbväxande och långsamt växande lymfom kallas ibland gemensamt för non-Hodgkins lymfom.6
Till hematologin hör därmed flera olika typer av blodsjukdomar, från tillfälliga reaktioner i blodvärdena och godartade tillstånd till ärftliga och elakartade sjukdomar.
Ett benmärgsprov används ofta när läkare misstänker en blodsjukdom.9
Provet tas oftast från höftbenet med en nål och lokalbedövning i huden och längre in mot benhinnan.9
Undersökningen kan kännas obehaglig eller göra ont, men besvären går över när provtagningen är klar.9
Svaret på benmärgsprovet får du vanligtvis inom ett par veckor. Vid benmärgsprovet ligger du på en brits på sidan eller magen medan läkaren tar provet med en särskild nål. Hela undersökningen tar vanligtvis ungefär 10–15 minuter.9
Olika bilddiagnostiska undersökningar kan användas för att utreda orsaken till förändringar i blodet.1
Det kan handla om röntgen, ultraljud, datortomografi eller magnetröntgen.1
Vävnadsprover kan tas från tumörvävnad eller lymfkörtlar.1
Vid misstänkt myelom kan datortomografi visa om skelettet är skadat.10
En magnetkameraundersökning kan visa förändringar i benmärgen och områden som inte syns lika tydligt med andra bildundersökningar.10
Vid misstänkt lymfom kan ett cellprov från en svullen lymfkörtel visa om den innehåller cancerceller. Vid utredning av lymfom kan läkaren också behöva ta bort en hel lymfkörtel om den behöver undersökas mer.6
Cellprovet tas genom att läkaren för in en tunn nål i lymfkörteln.6
Ett vävnadsprov kan ge mer information än ett cellprov vid utredning av en lymfkörtel.6
Vävnadsprovet tas med en grövre nål efter lokalbedövning, och ibland används ultraljud för att styra nålen.6
Ibland behöver hela lymfkörteln tas bort för att den ska kunna undersökas mer.6
Vid misstänkt myelom kan blodprov och urinprov bland annat visa tecken på sjukdomen och om njurarna är påverkade.10
Ett benmärgsprov kan visa om det finns för många plasmaceller i benmärgen, vilket är typiskt vid myelom.10
Behandlingen av blodbrist styrs av orsaken.3
Järnbrist kan oftast behandlas med järntabletter.3
Om du inte tål järntabletter kan järn i stället ges som sprutor.3
Brist på vitamin B12 eller folsyra behandlas med tillskott av ämnena.3
Vitamin B12 kan ges som sprutor eller tabletter, medan folsyra kan ges som tabletter.3
Blodtransfusion kan användas vid mycket lågt blodvärde och kraftiga symtom.3
Blodtransfusioner kan också ges regelbundet om blodbristen är bestående och svår och inte kan behandlas på annat sätt.3
Blodplättstransfusion kan användas vid problem med blodets levring.7
Läkemedel som hindrar blodet från att levra sig för lätt kan användas vid vissa levringssjukdomar.7
Behandlingen av akut leukemi kan omfatta cellgifter eller stamcellstransplantation.1
Vid akut leukemi innehåller behandlingen ofta höga doser cellgifter.5
Stamcellstransplantation kan behövas om annan behandling inte räcker eller om risken för att sjukdomen ska komma tillbaka är stor.5
Läkemedel med antikroppar kan användas vid kroniska leukemier.1
Vid långsamt växande lymfom brukar antikroppar ibland kombineras med cellgifter.6
Vid myelom kan behandlingen omfatta flera olika läkemedel, till exempel cellgifter, kortison, immunmodulatorer, proteasomhämmare eller antikroppar. Läkemedlen vid myelom kan ges som tabletter, sprutor under huden eller dropp i blodet. Vissa behandlingar ges på sjukhus, medan andra kan tas hemma.10
Många långsamt framskridande blodförändringar i lugn fas kan övervakas i öppenvården efter specialistens råd.1
Patienter som behöver läkemedelsbehandling eller tät uppföljning behandlas i specialiserad vård.1
Vid myelom kan läkemedelsbehandling ges i perioder när sjukdomen är aktiv.10
En behandlingsperiod vid myelom kan pågå i några månader eller några år.10
När myelom är under kontroll kan underhållsbehandling med några av läkemedlen behövas i lägre dos.10
Vid långsamt växande lymfom kan uppföljning utan behandling vara aktuell när personen inte har symtom. När uppföljning utan behandling används vid långsamt växande lymfom görs undersökningar ungefär var tredje månad. Då kan behandling börja i god tid om det behövs.6
Om behandling inte behövs vid långsamt växande lymfom görs undersökningar ungefär var tredje månad.6
Vid kronisk lymfatisk leukemi behöver personer utan symtom inte behandling, men regelbundna uppföljningar med blodprov är viktiga.5
Vid uppföljning efter myelom lämnas blodprov och urinprov för att se hur personen mår och om behandling behövs igen.10
Trötthet, yrsel, andfåddhet och hjärtklappning kan förekomma vid blodbrist. Hur mycket besvär du får beror bland annat på hur svår blodbristen är. Kroppen kan ibland anpassa sig om blodbristen ökar långsamt, så att besvären blir lindriga även om blodbristen är svår.3 Blodbrist innebär att du har för lite röda blodkroppar i blodet. Sådana symtom kan också bero på annat än blodbrist eller blodsjukdom.
Om du har blödarsjuka och får ett slag mot huvudet eller magen måste du få behandling mot själva blödningen som uppstår för att den inte ska bli livshotande. Om du har blödarsjuka ska du vid en akut situation kontakta koagulationsjouren vid den mottagning du hör till.8
Kontakta en vårdcentral om du misstänker att du har blodbrist.3 På vårdcentralen görs ofta de första undersökningarna vid blodsjukdomar, bland annat blodprov.1 Ett blodprov kan användas för att mäta hemoglobin vid misstänkt blodbrist, och ytterligare blodprov kan ge information om blodets innehåll och typen av blodbrist.3
Kontakta en vårdcentral om du tror att du har blödarsjuka. Utredningen kan omfatta blodprov och ibland DNA-prov.8 En remiss kan behövas för specialiserade undersökningar eller behandling, beroende på vilka regler som gäller i din region. Vilka mottagningar som kräver remiss varierar mellan regionerna. I många regioner kan du själv skriva en egen vårdbegäran till en specialiserad mottagning.11
Kontakta en vårdcentral om du tror att du eller barnet har leukemi. Leukemi utreds på specialistklinik när läkaren misstänker sjukdomen.5 Hos vuxna kallas specialistkliniken hematologklinik eller medicinklinik.
Symtom som kan förekomma vid leukemi är trötthet, oförklarliga blåmärken eller blödningar, feber och svullna lymfkörtlar.5 Andra symtom som kan bero på leukemi är följande:
Hematologi och cancersjukvård överlappar när en cancersjukdom uppstår i blodbildningen eller i lymfsystemet. Leukemi är cancer i benmärgen där blodet bildas.5 Sjukdomen uppstår i celler som ska utvecklas till blodkroppar och kan hindra friska blodceller från att bildas som de ska.
Lymfom är cancersjukdomar som uppstår i celler i kroppens lymfsystem.6 Lymfsystemet är en del av immunförsvaret och innehåller bland annat lymfkärl och lymfkörtlar. Lymfom kan vara snabbväxande eller långsamt växande, och Hodgkins lymfom är en annan grupp.
Myelom är cancer i benmärgen och är inte samma sak som skelettcancer eller leukemi.10 Vid myelom blir vissa vita blodkroppar cancerceller. Myelom kallas ibland multipelt myelom.
Alla blodsjukdomar är inte cancer. Blodsjukdomar kan vara godartade eller elakartade. Godartade förändringar kan till exempel bero på brist på järn, folsyra eller vitamin B12, inflammation eller en annan påverkan på blodet. Elakartade blodsjukdomar omfattar bland annat leukemi, lymfom och myelom. En förändring i blodvärdena visar inte alltid vilken blodsjukdom det handlar om. Därför kan utredningen behöva kompletteras med benmärgsprov, bilddiagnostik eller vävnadsprov.1
Hematologi har också samband med immunförsvaret. Vita blodkroppar är viktiga för immunförsvaret och finns både i blodet, lymfsystemet och kroppens vävnader. De olika typerna av vita blodkroppar har olika uppgifter i försvaret mot infektioner och främmande ämnen. Lymfocyter är en typ av vita blodkroppar som finns i blodet och i lymfan. B-lymfocyter bildar antikroppar, medan vissa T-lymfocyter kan döda celler som har infekterats av virus eller som är cancerceller.2
Njursjukdomar kan påverka blodbildningen. I njurarna tillverkas hormonet erytropoetin, som styr bildningen av röda blodkroppar. En kronisk njursjukdom kan försämra blodbildningen eftersom kroppen då får svårare att öka tillverkningen av röda blodkroppar.3
Blodbrist kan därför bero på sjukdomar utanför blodsystemet, bland annat kronisk njursjukdom. Njurarna känner av när syrehalten i blodet minskar och skickar då en signal som ökar tillverkningen av hormonet erytropoetin. Hormonet stimulerar benmärgen att bilda fler röda blodkroppar.3 Andra sjukdomar utanför blodsystemet kan också försämra benmärgens förmåga att bilda röda blodkroppar, till exempel kroniska tarmsjukdomar och ledgångsreumatism.
En egen vårdbegäran innebär att du berättar för mottagningen hur du mår och varför du söker vård.11 I vissa regioner kan du fylla i en blankett, och ibland kan du göra detta genom att logga in på 1177.se.
En mottagning bedömer egen vårdbegäran och kallar dig om den bedömer att du behöver komma dit.11 Personen som läser din vårdbegäran gör en bedömning innan mottagningen skickar en kallelse.
Du ska kontakta mottagningen för att få veta om egen vårdbegäran kan användas.11 Fråga också om mottagningen har särskilda formulär eller andra sätt att skicka in din begäran. Reglerna kan skilja sig åt mellan regioner och mottagningar.
Du kan diskutera med läkaren vart remissen ska skickas.11 Vissa mottagningar kan ha lång väntetid, och då kan du be om att remissen skickas till en mottagning med kortare väntetid. Om du behöver vård snabbt kan det skrivas in i remissen.
Den mottagning som tar emot remissen avgör hur snabbt du får en tid.11 Bedömningen påverkas av ditt medicinska behov och av hur lång kön är på mottagningen.
För specialistmottagningar gäller att du inte ska behöva vänta mer än 90 dagar på ett besök i din region.11 Den nationella vårdgarantin gäller när du har fått en remiss till en mottagning i den region där du är folkbokförd. Om du själv väljer specialiserad öppenvård i en annan region gäller inte vårdgarantin där.
Den som skrev remissen ansvarar för att du får den vård du behöver medan du väntar. Kontakta den som skrev remissen om dina besvär blir värre medan du väntar.11 Du kan också be vårdpersonalen att förklara hur länge du kan behöva vänta och vad nästa steg är.
Vilka mottagningar som kräver remiss varierar mellan regionerna. I vissa regioner kan du själv skicka en egen vårdbegäran till en specialiserad mottagning.11 Läs mottagningens information innan du väljer hur du ska kontakta den.
Behandlingen beror på vilken blodsjukdom du har och vad som orsakar besvären. Blodbrist på grund av järnbrist kan oftast behandlas med järntabletter.3
Blodtransfusion kan användas vid mycket lågt blodvärde och kraftiga symtom.3 Vid vissa blodsjukdomar kan andra behandlingar behövas, till exempel cellgifter eller stamcellstransplantation.1 Brist på vitamin B12 eller folsyra behandlas med tillskott av dessa ämnen. B12 kan ges som sprutor eller tabletter, medan folsyra kan ges som tabletter.3
De första undersökningarna görs ofta på en vårdcentral.1 Vårdcentralen kan skriva remiss till specialist om det behövs.11
I många regioner kan du skicka en egen vårdbegäran till en specialiserad läkare utan remiss. Reglerna för remiss och egen vårdbegäran varierar mellan regionerna, så kontrollera vad som gäller hos mottagningen du vill kontakta. En egen vårdbegäran innebär att du berättar för mottagningen hur du mår och varför du söker vård. Mottagningen bedömer sedan din egen vårdbegäran och skickar en kallelse om du behöver komma dit.11