Geriatrik är ett medicinskt område som handlar om vård av äldre personer, särskilt när de har komplexa medicinska behov. En geriatriker kan tillsammans med andra vårdgivare anpassa vården efter det som är viktigt för dig och dina mål och önskemål.
Geriatrik är ett medicinskt område som handlar om vård av äldre personer, särskilt när de har komplexa medicinska behov.1 Det kan handla om att flera delar av hälsan behöver vägas samman, så att vården passar hela din situation.
En geriatriker är en läkare som är specialiserad på äldre personers medicinska behov.1 Geriatrikern kan arbeta på sjukhus, på en mottagning eller som en del av en geriatrisk vårdverksamhet.
Geriatrikern pratar med dig om vad som är viktigt för dig i vården och anpassar vården efter dina egna mål, behov och önskemål.1 Det kan till exempel vara viktigt för dig att kunna fortsätta bo hemma, behålla din självständighet eller få hjälp av närstående. Dina önskemål kan skilja sig från önskemålen hos någon annan som har liknande sjukdomar.
Geriatrikern ser hela personen och bedömer flera delar av din hälsa.1 Det kan handla om fysiska, känslomässiga, kognitiva och sociala behov. På så sätt kan vården ta hänsyn både till kroppen, tankarna och känslorna samt till din vardag och ditt sociala sammanhang.
När olika behandlingar övervägs kan geriatrikern väga nyttan mot riskerna.1 Det gäller även behandlingar som operation. Bedömningen utgår från dina behov och önskemål, eftersom samma sjukdomar kan påverka olika personer på olika sätt.
Geriatrikern samarbetar med andra vårdgivare för att anpassa vården till dina behov. I ett geriatrisk vårdteam kan det till exempel ingå sjuksköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut, dietist, apotekare, psykolog, psykiater eller kurator. Vilka yrkesgrupper som deltar beror på vilken hjälp du behöver. Geriatrikern kan också följa upp biverkningar av läkemedel och ändra behandlingen vid behov.1
Geriatrik handlar därför inte bara om en enskild sjukdom. Om du har flera hälsoproblem eller behöver stöd från flera delar av vården kan geriatrikern hjälpa till att se hur behoven hänger ihop. Det kan också göra det lättare att planera vården tillsammans med dig och andra vårdgivare.
Geriatrik kan omfatta sådant som påverkar kroppens funktion och säkerhet i vardagen. Fallrisk och fallskador är exempel på områden som kan behöva uppmärksammas hos äldre personer.
Geriatrik kan omfatta demenssjukdomar och andra kognitiva svårigheter. Demenssjukdomar kan göra det svårt att minnas och att tolka omgivningen, och senare även att klara praktiska saker i vardagen.
En demensutredning kan göras när läkaren misstänker en demenssjukdom. Utredningen kan visa om besvären beror på en demenssjukdom eller på något annat. Den kan också visa vilken typ av demenssjukdom det handlar om. En demensutredning görs oftast på en vårdcentral, men den kan också göras på en minnesmottagning eller på ett sjukhus. Du kan behöva komma flera gånger för att göra de olika delarna av utredningen. Ibland kan vårdpersonalen ha möjlighet att komma hem till dig. När utredningen är klar får du träffa en läkare som berättar vad undersökningarna har visat.9
En demensutredning kan innehålla ett minnestest.9 Du får träffa en läkare eller sjuksköterska och berätta om dina besvär och hur du mår. En närstående kan följa med som stöd.
Under utredningen kan du få svara på frågor om vilken dag det är, vad olika saker heter och vilka ord du ska komma ihåg och upprepa. Du kan också få uppgifter där du ska skriva, räkna och rita.9 En annan uppgift kan vara att rita en urtavla med siffror och visare på en viss tid.
En demensutredning kan innehålla en kroppsundersökning, blodtrycksmätning och blodprover. Läkaren kan också undersöka nervfunktioner och reflexer. Ibland görs datortomografi eller magnetkamera av hjärnan.9
Kontakta en vårdcentral om du eller en närstående har symtom som kan bero på demenssjukdom.5 Det är bra att söka hjälp tidigt. Minnesbesvär kan visa sig på flera sätt:
Vårdcentralen är ofta den första platsen för en demensutredning när du eller en närstående har besvär som kan bero på demenssjukdom.9 Den basala utredningen kan visa om besvären har någon annan orsak och vilken fortsatt vård som behövs.
Alla behöver inte träffa en specialistmottagning efter den basala utredningen.8 Om utredningen ger tillräckligt underlag kan diagnosen ställas och viss behandling genomföras i primärvården.
En minnesmottagning kan göra en utvidgad utredning när den basala utredningen inte räcker för att fastställa vilken typ av demenssjukdom det handlar om.8 Det kan också vara aktuellt när fallet är oklart, när det behövs stöd från en specialist eller när utredning behöver göras på sjukhus.
En geriatrisk klinik kan gå längre än att bara bedöma minnet.8 Där kan vården även bedöma hur du klarar vardagens aktiviteter, om du behöver hjälpmedel eller bostadsanpassning och vilken vårdnivå som passar bäst. Utredningen kan också ta hänsyn till psykiska, kroppsliga och sociala faktorer samt relationsproblem och förändrat beteende.
En remiss är ett besked om att du behöver en mer specialiserad undersökning eller vård. Du kan behöva en remiss när du ska få vård på en annan mottagning än den du först hade kontakt med.11
Oftast är det en läkare som skriver remissen. I vissa fall kan till exempel en sjuksköterska på en barnavårdscentral skriva den. Vilka mottagningar som kräver remiss varierar, och varje region bestämmer själv vilka regler som gäller.11
Remissen innehåller information om vilken vård du behöver, till exempel en undersökning eller en behandling. Den innehåller också information om hur du mår, vilka symtom du har och vilka tidigare sjukdomar och besvär du har haft. Du ska få veta varför remissen skickas och vilken vård du ska få på mottagningen som tar emot den.11 I vissa regioner kan du se remissen i din journal via nätet.
Du behöver ingen remiss för att komma till en vårdcentral.11 Där görs en första bedömning av dina besvär. Om det behövs och du vill gå vidare kan du sedan få en remiss till en specialist.
Till vissa specialiserade mottagningar kan du själv skriva en egen vårdbegäran. Det kallas också egenremiss eller egenanmälan. En egen vårdbegäran innebär att du skriver till mottagningen och berättar hur du mår och varför du söker vård.
En geriatrisk vårdteam kan bestå av geriatriker, dietist, arbetsterapeut, fysioterapeut, farmaceut och socialarbetare.1 Yrkesgrupperna kan samarbeta kring olika behov hos äldre personer. En dietist kan bedöma näringsbehov och ge nutritionsbehandling, medan en arbetsterapeut kan bedöma hur du klarar vardagliga aktiviteter och om du behöver hjälpmedel.8,9
En vårdcentral kan göra den basala kognitiva utredningen och följa upp patienten. En demensutredning görs oftast på en vårdcentral, men kan också göras på en minnesmottagning eller ett sjukhus.9 Vårdcentralen kan därför vara en första kontakt om du eller en närstående har besvär som behöver bedömas.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning eller hjälp med att bedöma symtom.5 Du kan också få hjälp med var du kan söka vård.2
En geriatriker diagnostiserar sjukdomar och skriver ut behandlingar. En geriatriker följer upp läkemedelsbiverkningar och kan ändra ordinationer.1
Ett geriatriskt team kan innehålla sjuksköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Teamets sammansättning beror på vilka behov personen har.1
Många börjar träffa geriatriker efter 65 års ålder, särskilt efter 75 års ålder. Vilken ålder som är aktuell beror på personens sjukdomshistoria och behov.1
En vårdgivare inom primärvården med särskild utbildning om äldre kan ibland ge liknande hjälp. Internmedicinare och allmänläkare kan ofta hjälpa på liknande sätt som geriatriker.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 22 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Geriatrik kan även omfatta stöd för att klara vardagen och att behålla eller återfå funktion. Arbetsterapeutens bedömning kan handla om aktiviteter, hjälpmedel och bostadsanpassning.
Palliativ vård kan ges samtidigt som vård som ska bromsa sjukdomen.10 Den kan också omfatta hjälpmedel, praktiskt stöd och stöd till närstående.
En arbetsterapeut kan bedöma hur du klarar vardagliga aktiviteter, till exempel olika sysslor i hemmet.9 Bedömningen kan vara en del av demensutredningen och ge information om hur minnesbesvär påverkar vardagen.
Vid en utvidgad geriatrisk utredning kan du få en neuropsykologisk undersökning.8 En sådan utredning kan ingå när den första utredningen inte räcker för att fastställa vilken typ av demenssjukdom du har.
En utvidgad geriatrisk utredning kan också bedöma om du behöver hjälpmedel, bostadsanpassning eller larm. Utredningen kan dessutom ta upp psykiska, kroppsliga och sociala faktorer som påverkar din situation. Vid en utvidgad geriatrisk utredning kan vården också bedöma komplicerande psykiska, kroppsliga och sociala faktorer samt problem i relationer eller förändrat beteende. En sådan utredning kan även innehålla kompletterande undersökningar, till exempel prov på ryggvätska, mätning av hjärnans elektriska aktivitet eller röntgenundersökningar.8
Bentäthetsmätning görs med röntgen av bland annat rygg och höft.3 Du ligger på en brits medan en mycket svag röntgenstråle går genom den del av skelettet som ska undersökas. Ibland tas också en bild från sidan av ryggen för att upptäcka benbrott i ryggkotorna.
Vid Alzheimers sjukdom kan läkemedel lindra vissa symtom.5 Läkemedlen kan till exempel förbättra koncentrationen, minnet och språket. De kan också göra att sjukdomen utvecklas långsammare. Effekten av läkemedel vid Alzheimers sjukdom kan skilja sig mellan olika personer.8 Därför följs behandlingen upp med bedömning av bland annat kognition, förmåga att fungera i vardagen och eventuella biverkningar.
Vid benskörhet kan läkemedel stärka skelettet och minska risken för benbrott.3 Läkemedlen finns som tabletter eller sprutor. Du kan också få extra kalcium och D-vitamin för att behandlingen ska fungera bättre.
Vid geriatrisk behandling bör läkemedel som kan påverka kognitionen negativt omprövas.8 Läkemedelsbehandlingen behöver ses tillsammans med övriga sjukdomar och behandlingar, eftersom läkemedel hos äldre kan bidra till kognitiv påverkan eller akut förvirring.7
Vid förvirring ska en strukturerad läkemedelsgenomgång göras. Då går vården igenom läkemedel som kan ha utlöst eller förvärrat förvirringen. Läkemedel som kan öka risken för akut förvirring omfattar bland annat neuroleptika, tricykliska antidepressiva, vissa smärtstillande läkemedel, kortikosteroider och bensodiazepiner.7
En arbetsterapeut kan bidra med aktivitetsbedömning, bostadsanpassning och hjälpmedel.8 Arbetsterapeuten kan också ge handledning till närstående och vårdgivare. Insatserna kan anpassas efter vilka aktiviteter du har svårt att klara.
En dietist kan ge nutritionsbedömning och nutritionsbehandling.8 Dietisten kan också ge handledning till närstående och vårdgivare. Risken för undernäring är ökad vid demenssjukdom och funktionsnedsättning, och stöd kan behövas tidigt.
Vid Alzheimers sjukdom görs återbesök hos läkare minst en gång om året.6 Uppföljningen kan handla om läkemedelsbehandling, kognition, förmåga att fungera i vardagen, allmäntillstånd och eventuella beteendeförändringar. Ofta har du också regelbunden kontakt med en sjuksköterska.
Palliativ vård kan lindra symtom som smärta, illamående och trötthet.10 Palliativ vård kan ges samtidigt som vård som ska bromsa sjukdomen. Vilken hjälp du får beror på hur du mår och vilka behov du har, och behoven kan förändras med tiden.
Det är vanligt att du själv märker att minnet inte fungerar som det brukar. Ofta är det närstående som reagerar och tycker att du har förändrats. Minnesbesvär behöver inte bero på en demenssjukdom, eftersom liknande symtom också kan bero på andra sjukdomar.
En demensutredning görs oftast på en vårdcentral. Den kan också göras på en minnesmottagning eller ett sjukhus.9 Du kan behöva komma flera gånger, och det går bra att ha med en närstående som stöd. Under utredningen får du berätta om dina besvär och hur du mår, och du får göra olika tester. Du kan till exempel få svara på frågor, komma ihåg ord och göra uppgifter där du ska skriva, räkna och rita. Ibland undersöks också kroppen, blodtrycket och blodprover tas.
Om du vid flera tillfällen har haft svårare att komma ihåg saker än tidigare ska du söka vård. Tillfälligt sämre minne kan till exempel bero på att du har sovit dåligt, haft mycket att göra eller är stressad.5
Kontakta en vårdcentral om du tror att du har benskörhet. Benskörhet utan benbrott ger inga symtom och upptäcks därför ofta först när du har brutit ett ben. Vanliga benbrott vid benskörhet är benbrott i handlederna, höfterna, ryggkotorna och överarmarna.3 Det kan hända även i vardagliga situationer om skelettet är skört.
Vid ett läkarbesök får du berätta om dina besvär. Läkaren brukar fråga om din livsstil, vilka släktingar som har haft benskörhet och vilka läkemedel du använder. Om läkaren misstänker benskörhet får du göra en bentäthetsmätning med röntgen, oftast av ryggen och höften.3
Ring genast 112 om du eller någon annan har ramlat och inte kan resa sig upp.2
Geriatrikern har en samordnande roll när flera olika hälsoproblem påverkar varandra. Vid behov kan geriatrikern remittera vidare till specialister för exempelvis cancer eller problem med hjärnans funktion.1
Geriatrisk vård kan därför skilja sig från vård som är inriktad på ett enda sjukdomsområde. Arbetet sker i ett team där flera yrkesgrupper kan bidra med sina olika kunskaper, beroende på vad du behöver hjälp med. Det kan till exempel ingå arbetsterapeut och dietist i det geriatriska teamet.1
Ibland finns det en blankett som du fyller i. I vissa regioner kan du göra en egen vårdbegäran i inloggat läge på 1177.se.11 Kontakta mottagningen du vill komma till för att få veta om du ska skicka in en egen vårdbegäran.
Mottagningen bedömer vårdbegäran. Du får en kallelse om mottagningen bedömer att du behöver vård där.11 Det går inte att göra en egen vårdbegäran till en annan region om det krävs remiss både där du vill få vård och i din egen region.
Du har rätt att diskutera med läkaren vart remissen ska skickas. Om mottagningen har lång väntetid kan du be om att remissen skickas till en mottagning med kortare väntetid.11 Om du behöver vård snabbt kan det skrivas in i remissen.
För specialistmottagningar i den egna regionen gäller att du inte ska behöva vänta mer än 90 dagar på besökstid enligt vårdgarantin.11 Vårdgarantin gäller när du har fått en remiss till en mottagning i din region.
Den mottagning som tar emot remissen avgör hur snabbt du får en tid. Om du väljer att söka specialiserad öppenvård i en annan region gäller inte vårdgarantin längre, och då avgör ditt medicinska behov hur lång väntetiden blir.11
Under väntan är det den som skrev remissen som ansvarar för att du får den vård du behöver. Kontakta den som skrev remissen om dina besvär blir värre medan du väntar.11 För information om mottagningar i din region, se avsnittet om vårdgivare.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.5
Vårdgivarlänkarna på sidan kan användas för att hitta en mottagning inom geriatrik. Börja med att välja den mottagning som passar dina behov och din region. Läs mer om remiss och vårdbegäran i avsnittet om hur du söker vård inom geriatrik.