Copyright © 2026 Vården Online Sverige AB
Koloskopi är en undersökning där en mjuk och smal slang förs in genom ändtarmsöppningen för att undersöka ändtarmen och tjocktarmen. De flesta koloskopier visar inte något oroande, och vårdpersonalen brukar kunna berätta vad undersökningen visade efteråt.
Koloskopi är en undersökning där en mjuk och smal slang förs in genom ändtarmsöppningen och vidare in i tarmen. Slangen kallas koloskop. Med hjälp av koloskopet går det att undersöka tarmen. Koloskopets kamera är kopplad till en dator med en bildskärm. Det går också att få behandling. Det går också att ta bilder och vävnadsprover genom koloskopet. Vävnadsproverna kan skickas till ett laboratorium för att undersökas i mikroskop. På så sätt kan förändringar i tarmslemhinnan undersökas även när de inte syns genom koloskopet.1
Koloskopet är böjligt och kan styras genom tarmen. Det har en kamera som gör det möjligt att se insidan av tarmen. Kameran är kopplad till en dator med en bildskärm.1 Du kan få se bildskärmen och bilderna om du vill, och läkaren eller sjuksköterskan kan förklara vad ni ser.
Vid koloskopi undersöks ändtarmen och tjocktarmen. Ibland undersöks även den nedre delen av tunntarmen.1 Med hjälp av koloskopet går det att se åt alla håll i ändtarmen, tjocktarmen och den nedre delen av tunntarmen.
Koloskopi kan också användas för behandling i tarmen vid samma tillfälle som undersökningen. Det kan till exempel gå att stoppa små blödningar, ta bort små polyper eller vidga förträngningar.1
Olika instrument kan föras genom koloskopet. Sådana instrument kan användas för att ta vävnadsprover eller genomföra behandling i tarmen. Bilder från koloskopets kamera visas på en bildskärm under undersökningen.1 På skärmen kan vårdpersonalen se tarmens insida och följa det som görs genom koloskopet.
Koloskopi kan göras för att undersöka vad som orsakar besvär från tarmen. Det kan vara aktuellt när du har blod i avföringen eller blödning från ändtarmen.2
Tarmen behöver vara tom för att koloskopin ska kunna genomföras ordentligt. Du får information från mottagningen i god tid före undersökningen. Där står det vad du kan äta och dricka och vad du ska undvika. Läs igenom brevet från mottagningen så snart du får det. Där brukar också stå hur du ska ta laxermedlet och när du ska sluta äta och dricka.1 Om något i instruktionerna är oklart kan du kontakta mottagningen innan du börjar förbereda dig.
Dagen före koloskopin eller samma dag ska du dricka ett laxerande medel. Du ska följa mottagningens instruktioner om hur medlet ska tas. Laxermedlet gör att du får diarré för att tarmen ska bli tom. Ha nära till en toalett efter att du har tagit det laxerande medlet.1
En del tycker att det laxerande medlet smakar illa och har svårt att få i sig det. Då finns det andra medel som du kan ta i stället. Du kan också prova att suga på en halstablett eller karamell för att få en godare smak i munnen.
Inför koloskopi behöver du förbereda dig i flera dagar för att tarmarna ska bli tomma.1 Under de två dagarna före koloskopin kan du behöva äta vanlig, enkel mat som vitt ris, pasta eller bröd, kyckling utan sås och klar soppa. Ditt brev ska ange vad du kan äta och dricka under tiden före undersökningen.6
När undersökningen börjar får du lägga dig på en brits. Du börjar vanligtvis med att ligga på vänster sida. Koloskopet förs in genom ändtarmsöppningen och vidare in i kroppen. Det är en böjlig slang som är ungefär en och en halv meter lång och en centimeter i diameter.1
För att koloskopet lättare ska kunna föras fram genom tarmen kan du behöva ändra läge under undersökningen. Du kan behöva ligga på rygg, på mage eller på höger sida.1 Personalen kan hjälpa dig att byta ställning när det behövs.
Koloskopet har en kamera som är kopplad till en dator med en bildskärm.1 Kameran visar bilder av insidan av tarmen på skärmen under undersökningen. Du kan få se bildskärmen om du vill, och läkaren eller sjuksköterskan kan förklara vad ni ser.
Läkaren eller sjuksköterskan styr koloskopet med rattar. Med hjälp av rattarna går det att se åt alla håll i ändtarmen, tjocktarmen och den nedre delen av tunntarmen. Olika instrument kan föras genom koloskopet när det behövs. Det är en läkare eller sjuksköterska som gör koloskopin. Det brukar även vara två personer som hjälper till, exempelvis med att ta prov eller att ge läkemedel.1 När koloskopet förs fram följer personalen bilderna på bildskärmen. På så sätt kan de undersöka tarmens insida och se var olika åtgärder behöver göras.
Efter koloskopin kan magen kännas spänd och uppblåst. Du kan också få magknip och prutta mycket. Besvären brukar försvinna inom några timmar. Det kan synas lite blod första gången du bajsar efter en koloskopi, men det går över. Du kan äta och dricka som vanligt efter undersökningen. Om du har fått lugnande eller avslappnande läkemedel får du stanna kvar på mottagningen i en timme. Du kan behöva ta det lugnare än du brukar resten av dagen, beroende på hur du mår.1
Besvären kan komma efter att tarmen har undersökts och efter att koldioxid eller vatten har använts för att insidan av tarmen ska synas tydligare. Det kan spänna i tarmarna under några minuter, och ibland kan det göra ont.1 Det kan också hända att du pruttar ut gas, men det brukar inte lukta något eftersom tarmen är tom.
Om du har fått lugnande eller avslappnande läkemedel kan du behöva ta det lugnare än du brukar resten av dagen. Det beror på hur du mår. Kör inte bil eller cykla förrän nästa dag.1 Din reaktionsförmåga kan vara nedsatt, även om du känner dig pigg.
En komplikation är någonting oväntat och negativt som händer vid en undersökning eller behandling. Själva undersökningen med koloskopi brukar inte ge några komplikationer.1
Läkaren eller sjuksköterskan brukar kunna berätta direkt efteråt vad koloskopin visade. Det första beskedet gäller alltså det som syntes under själva undersökningen. Om du vill kan du få resultatet utskrivet.1 Du kan också logga in och läsa din journal eller ringa tillbaka till mottagningen senare om du behöver få informationen igen.
Om vävnadsprover har tagits kommer svaret senare. Det kan ta upp till några veckor att få provsvar.1 Svaret skickas till läkaren som skrev remissen för provtagningen, och läkaren lämnar sedan svaret till dig. Ett vävnadsprov betyder inte alltid att vårdpersonalen misstänker cancer.4 Provet kan också tas som en försiktighetsåtgärd eller för att undersöka något annat, till exempel mikroskopisk inflammation i tarmen.
Fråga mottagningen när och hur du får provsvaret, eftersom olika mottagningar kan ha olika rutiner.1 Då vet du om du ska få ett brev, ett telefonsamtal eller information på något annat sätt.
Ett normalt resultat innebär att inga polyper eller tecken på cancer har hittats i tarmen.
Koloskopi kan utföras av olika yrkesgrupper inom vården. Det är vanligt att en läkare eller sjuksköterska gör själva undersökningen.
Vilken personal som deltar kan därför variera mellan olika mottagningar. Du kan fråga mottagningen vilka yrkesgrupper som medverkar vid din koloskopi.
Koloskopi kan bli aktuell efter kontakt med vården, till exempel när en läkare har remitterat dig till undersökningen. En remitterande läkare kan få en kopia av koloskopisvaret.7 Det gör att läkaren som skickade remissen också kan ta del av resultatet.
Om du deltar i screening och avföringsprovet visar blod får du ett brev från en mottagning i din region.5
Ja. Det vanligaste är att barn behöver sövas inför en koloskopi. Då kan förberedelserna skilja sig något från förberedelserna för vuxna. Själva koloskopin görs på samma sätt hos barn som hos vuxna. Du får mer information om förberedelserna i kallelsen. Barn kan få lokalbedövande plåster innan venkatetern sätts på plats. Om läkemedel ska ges genom venkatetern får barnet en venkateter i armen eller handen.1 Ni får information från mottagningen om vad som gäller inför undersökningen.
Att sövas betyder att barnet får narkos inför undersökningen. Barn kan också få lokalbedövande plåster innan venkatetern sätts på plats.1 Före koloskopin får barnet en venkateter i armen eller handen om läkemedel ska ges genom den.
De flesta vuxna klarar koloskopi utan att sövas. Extra stöd från personalen kan hjälpa under undersökningen. Du kan få lugnande och avslappnande läkemedel genom en venkateter om du behöver det.1
En vuxen som är mycket rädd kan få sövas. Du kan också bli sövd om du ska få behandling som gör att koloskopin tar längre tid. Att bli sövd är samma sak som att få narkos. Prata med vårdpersonalen om du är rädd eller vill veta vilka möjligheter som finns för dig. En del vill bli sövda för att slippa vara med om koloskopin. Extra stöd från personalen kan hjälpa om du inte vill sövas.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 6 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Förändrade avföringsvanor kan till exempel innebära att avföringen eller toalettvanorna har ändrats på ett sätt som inte beror på att du har ändrat dina matvanor. En koloskopi kan då hjälpa till att undersöka tarmen närmare och leta efter en möjlig orsak till besvären.
De flesta koloskopier visar inte något som behöver åtgärdas. Ibland visar undersökningen däremot något som behöver undersökas mer eller följas upp med fler prov.2
Koloskopi kan användas för att leta efter polyper i tarmen. Polyper är utväxter i tarmen, och de är oftast ofarliga. Vissa polyper kan dock utvecklas till cancer och behöver därför kontrolleras.2
Koloskopi kan också användas för att leta efter sjukdomar och förändringar i tarmen. Det kan bland annat handla om följande:
Sådana tillstånd kan vara svåra att fastställa.2 Därför kan det ibland behövas andra undersökningar utöver koloskopi. Om läkaren hittar vävnad som behöver kontrolleras kan ett vävnadsprov tas under undersökningen och undersökas i mikroskop.4
Koloskopi kan alltså hjälpa till att skilja mellan olika orsaker till tarmbesvär. Undersökningen kan visa om det finns polyper, tecken på inflammation eller cancer i tjocktarmen eller ändtarmen. Ett fynd betyder inte automatiskt att du har cancer, eftersom koloskopi också används för att undersöka andra sjukdomar i tarmen.
Koloskopi kan användas för screening av tjock- och ändtarmscancer.3 Screening innebär att personer utan symtom erbjuds undersökning för att försöka upptäcka sjukdom tidigt. I det svenska screeningprogrammet erbjuds regelbundna avföringsprov från och med det år du fyller 60 år.5
Blod i avföringen kan bero på många saker och behöver inte innebära att du har cancer.5 Det är ändå viktigt att ta reda på varför blodet finns, så att du kan få behandling om det behövs.
Koloskopi kan också användas som uppföljning efter att polyper har hittats eller tagits bort. Den kan dessutom användas för uppföljning efter tidigare tjock- och ändtarmscancer.3 Hur uppföljningen planeras beror på vad som har hittats och vad som behöver kontrolleras vidare.
Dagen före koloskopin ska du dricka laxermedel för att tömma tarmen.1 För många börjar diarrén några timmar efter den första dosen av laxermedlet. Du kan behöva dricka laxermedlet vid flera tidpunkter under dagen enligt brevet. Planera därför att vara hemma eller på en plats där du lätt kan komma till en toalett.6 Följ tiden och sättet som står i mottagningens instruktioner. Om tarmen inte är tillräckligt ren kan den som undersöker dig behöva boka om koloskopin.4
Järntabletter och vissa andra läkemedel kan göra det svårare att undersöka tarmen. Järn kan göra avföringen mörkt svart, vilket gör det svårare att se inne i tarmen.3 Fråga mottagningen vilka läkemedel som gäller för just dig innan du gör ett uppehåll. Du kan behöva undvika sådana läkemedel en vecka före koloskopin.1 Mottagningen ger dig instruktioner om vad som gäller för dig.
Meddela mottagningen så snart du har fått kallelsen om något av följande stämmer in på dig:1
Vissa kan behöva förbereda sig mer, till exempel genom att ändra dosen på ett läkemedel.1 Därför ska du meddela mottagningen om du använder insulin eller blodförtunnande läkemedel.
Berätta också för mottagningen om du är gravid eller tar läkemedel så snart du har fått kallelsen.6 Ta med dig de läkemedel du använder när du kommer till koloskopin.
En del tycker att koloskopi känns obehagligt eller pinsamt. Berätta för personalen om det känns så för dig.1 Det brukar göra att det känns bättre.
Du behöver inte känna dig naken under koloskopin. Du får ett lakan runt underkroppen eller särskilda byxor med hål vid ändtarmsöppningen.1
Inför koloskopin får du en venkateter i armen eller handen. Venkatetern är en tunn slang som förs in i ett blodkärl. Genom den kan du få lugnande och avslappnande läkemedel om du behöver det. Genom venkatetern kan du få lugnande och avslappnande läkemedel om du behöver det.1
Om det laxerande medlet känns svårt att ta eller om du är osäker på instruktionerna kan du kontakta mottagningen.
Vävnadsprov tas med en särskild tång som förs genom koloskopet. Vävnadsproverna skickas till ett laboratorium där de undersöks i mikroskop.1 På så sätt kan förändringar i tarmslemhinnan undersökas även om de inte syns genom koloskopet.
Provtagning från tarmslemhinnan gör oftast inte ont.1 Slemhinnan i tarmen saknar nerver som känner smärta.
Det kan kännas obehagligt när koloskopet förs in i ändtarmsöppningen. Det kan också kännas obehagligt när koloskopet förs fram i tarmen, eftersom tarmen sträcks ut.1
Undersökningen kan göra ont om tarmen är slingrig och det är svårt att föra fram koloskopet. Du ska säga till om det gör ont under undersökningen.1 Då kan du få smärtstillande läkemedel genom venkatetern.
För att insidan av tarmen ska synas tydligare kan läkaren eller sjuksköterskan blåsa in koldioxid eller spruta in vatten genom koloskopet. Koldioxid eller vatten kan göra att det spänner i tarmen i några minuter. Ibland kan det också göra ont. Koldioxid eller vatten förs in genom koloskopet under tiden som personalen undersöker tarmen.1 Det kan göra att du känner tryck eller spänning i magen. Om det gör ont är det viktigt att personalen får veta det under undersökningen.
Det kan hända att du pruttar ut gas när koldioxid används, men gasen brukar inte lukta eftersom tarmen är tom. Det är en del av det som kan hända när tarmen spänns under undersökningen.
Själva undersökningen och provtagningen kan ta mellan 15 minuter och en timme.1 Hur lång tid det tar beror bland annat på hur veckad och slingrig tarmen är, eftersom det påverkar hur lätt det går att föra fram koloskopet.
Undersökningen kan ta längre tid om behandling görs genom koloskopet.1 Det går att få behandling i tarmen vid samma tillfälle som du undersöks.
Små polyper tas bort med en särskild slinga som förs genom koloskopet och runt polypen. Små blödningar från blodkärl i tarmen kan behandlas med gas från en tunn slang som förs genom koloskopet. Förträngningar kan vidgas med hjälp av en särskild ballong som förs genom koloskopet. Vid behandling av en liten blödning från ett blodkärl kan gas från en tunn slang användas. Gasen heter argon och gör att värme bildas, så att blodet från det blödande blodkärlet levrar sig och blödningen stoppas. Behandlingen kallas argonplasmakoagulation, eller APC. Om en förträngning vidgas med ballong ser läkaren med hjälp av röntgen till att ballongen får rätt storlek. Då vidgar sig tarmen och får tillbaka sin vanliga storlek.1
Ibland kan en behandling göra att det blir komplikationer, till exempel hål på tarmen eller att man får en större blödning. Men det är mycket ovanligt.1 Små blödningar kan stoppas under koloskopin, men behandling av blödningar eller borttagning av polyper kan i ovanliga fall följas av en större blödning.
Det finns också risk för en reaktion på läkemedel som används för avslappning.1 Om en komplikation ändå händer får du behandling direkt i samband med koloskopin. Fråga innan du lämnar mottagningen vem du ska kontakta om du får besvär när du kommit hem.
Fråga innan du lämnar mottagningen vem du ska kontakta om du får besvär när du kommit hem, till exempel om något av följande stämmer:
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning.1 Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård. Det gäller särskilt om du är osäker på hur du ska bedöma besvär efter undersökningen.
Lite blod första gången du bajsar kan alltså gå över, medan blod som fortsätter att komma vid flera toalettbesök ska bedömas av mottagningen. På samma sätt ska smärta som inte går över eller feber dagarna efter koloskopin leda till kontakt med mottagningen. Det är bra att ta reda på redan innan du går hem vilken mottagning eller person du ska kontakta.
Om du har högre risk för tarmproblem kan du ändå rekommenderas återkommande koloskopier.7 Sådana kontroller kan göras med några års mellanrum för att följa att allt fortfarande ser bra ut. Hur uppföljningen ska se ut beror på den bedömning som görs av vården.
Ett normalt resultat behöver inte betyda att alla frågor om dina besvär är besvarade. Koloskopi kan ibland behöva kompletteras med andra undersökningar när en tarmsjukdom är svår att diagnostisera. Fråga läkaren vad resultatet betyder i just din situation om du fortfarande undrar över dina symtom.
Resultatet kan visa att polyper har hittats och tagits bort.7 Polyper är utväxter från tarmslemhinnan. De flesta polyper är ofarliga, men de tas ändå bort rutinmässigt när de upptäcks. Borttagna polyper undersöks för att se om de innehåller cancer, och att ta bort dem kan förhindra att cancer utvecklas.4
Resultatet kan ange om ytterligare behandling behövs efter att polyper har undersökts.7 Det kan också stå att du behöver komma tillbaka längre fram för en kontrollkoloskopi. Bedömningen beror på vad undersökningen av polyperna visar.
Koloskopi kan bidra till att bekräfta en tarmsjukdom som inte är cancer.7 Exempel på sådana sjukdomar är Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Dessa sjukdomar kan vara svåra att diagnostisera, och därför kan du behöva göra andra undersökningar också.
Ett fynd i resultatet betyder inte automatiskt cancer. Koloskopi kan visa flera olika typer av förändringar, och vissa fynd behöver närmare undersökning eller fler prov innan vården kan säga vad de betyder. Om du har fått ett resultat som du inte förstår kan du be mottagningen förklara vilka fynd som har gjorts och vad nästa steg är.
På varden.se kan du använda länkarna på sidan för att hitta mer information om mottagningar och vägen till vården.
Ja, du kan få se bildskärmen och bilderna om du vill. Koloskopets kamera är kopplad till en dator med en bildskärm.1 Bilderna visar det som kameran ser under undersökningen.
Läkaren eller sjuksköterskan kan förklara vad ni ser. Du kan ställa frågor under undersökningen om du vill förstå bilderna bättre. Du behöver inte titta på bildskärmen om du inte vill. Vårdpersonalen kan svara på frågor om det du ser under undersökningen.1 Du kan alltså välja att titta på bilderna eller låta bli. Om du vill kan du be läkaren eller sjuksköterskan att förklara det som syns.
Du behöver inte vara naken under koloskopin. Du får ett lakan att ha runt underkroppen eller ett par byxor med hål vid ändtarmsöppningen.1 Det går också bra att berätta för personalen om koloskopin känns obehaglig eller pinsam.
Du kan få lokalbedövning i form av en salva vid ändtarmsöppningen. Berätta för vårdpersonalen om du tidigare har fått en allergisk reaktion av lokalbedövning, till exempel hos tandläkaren. Det kan kännas obehagligt när koloskopet förs in i ändtarmsöppningen, och du ska säga till om det gör ont. En del tycker att koloskopi är obehagligt eller pinsamt. Berätta för personalen om det är så för dig. Det brukar göra att det känns bättre.1 Du kan också ställa frågor om hur undersökningen går till.