En hörselundersökning används för att undersöka om hörseln är nedsatt och kan innehålla flera olika undersökningar av hörseln och örat. Undersökningen görs av en audionom, gör inte ont och du kan åka hem direkt efteråt.
Ett hörseltest används för att undersöka om hörseln är nedsatt. Det kan göras när du upplever att hörseln har förändrats på något sätt. Det kan till exempel vara svårare att höra än tidigare, eller så kan det susa eller pipa i öronen. Ibland kan en hörselundersökning även ingå i en hälsokontroll.1
Ett fullständigt hörseltest kan innehålla flera olika undersökningar av hörseln och örat.1 Vilka undersökningar som behövs beror på vad som ska undersökas. En hörselundersökning kan bland annat omfatta en undersökning av trumhinnan och olika hörselmätningar. Resultaten kan ge information om hörseln i höger och vänster öra.
Tonaudiometri är den vanligaste hörselmätningen.1 Vid tonaudiometri undersöks hörseln med toner, och undersökningen kan visa om det finns en skillnad mellan hörseln i höger och vänster öra. Ibland görs också andra undersökningar av örat eller hörseln som en del av ett fullständigt hörseltest.
En hörselundersökning gör inte ont och du kan åka hem direkt efteråt.1 Det gäller även när undersökningen består av flera delar. En del undersökningar kan göras medan du sitter eller ligger ner. Du får information om hur undersökningen går till av personen som undersöker din hörsel.
Hörselundersökningar görs av en audionom. En audionom är specialist på hörsel och utför utredningar av hörseln.1 Vid en hörselundersökning kan audionomen bland annat kontrollera att trumhinnan är hel och rör sig som den ska.
Alla nyfödda barn hörseltestas i Sverige.1 Testet görs för att så tidigt som möjligt upptäcka hörselnedsättningar. Nyfödda barn brukar undersökas när de sover.
Hörseln testas senare på barnavårdscentralen och ofta inom elevhälsan.1 På barnavårdscentralen används hörseltest för barn i olika åldrar. Hur och när barn testas inom elevhälsan kan variera mellan olika kommuner.
För både barn och vuxna kan hörselundersökningen bestå av en eller flera delar. Yngre barn kan få en hörselundersökning som är anpassad efter deras ålder. Lekaudiometri är en form av tonaudiometri för barn.1
Ett hörseltest kan vara aktuellt när du märker att hörseln har förändrats eller när ljud i vardagen har blivit svårare att uppfatta. Det kan handla om att du hör sämre än tidigare, eller om att andra verkar prata otydligt eller svagt.
Besvären kan märkas i vissa situationer men inte i andra. Det kan till exempel vara lättare att höra i ett tyst rum än när flera personer pratar eller när det finns mycket ljud runt omkring. Ett hörseltest kan därför ge information om sådant som du upplever i vardagen, även om du inte själv vet om hörseln är nedsatt.
Vid besöket får du berätta om dina besvär med örat och hörseln. Frågorna hjälper vårdpersonalen att förstå vad du upplever och vilka delar av hörseln eller öronen som behöver undersökas.
Öronen behöver vara fria från vax inför hörselundersökningen. Du kan få information om att du behöver använda vaxlösande läkemedel innan undersökningen. Det finns både som droppar och sprej. Vaxet kan ibland tas bort i samband med undersökningen.1
Du som misstänker att du har en vaxpropp bör kontakta vården innan undersökningen.1 Det är bra att göra det före besöket, eftersom vax i hörselgången kan påverka möjligheten att genomföra ett hörseltest.
Det behövs normalt inga särskilda förberedelser inför ett hörseltest.4 Du behöver alltså vanligtvis inte göra något särskilt innan du kommer till besöket.
Det kan vara bra att fundera på i vilka situationer du önskar att du hörde bättre. Fundera också på vilka miljöer du ofta befinner dig i.5 Det kan hjälpa dig att beskriva dina behov och önskemål vid mötet med audionomen.
Inför tympanometri kan du förbereda barnet på att sitta stilla och inte prata under testet. Det kan också hjälpa att öva på att någon rör vid barnets öron hemma, så att barnet vänjer sig vid känslan som hörselproppen kan ge.
En audionom gör hörselundersökningen. Du kan få berätta om dina besvär med örat och hörseln innan mätningarna börjar. Audionomen kontrollerar bland annat att trumhinnan är hel och rör sig som den ska.1
Audionomen kan titta på trumhinnan med ett otoskop, alltså en särskild lampa som förstorar bilden. Trumhinnans rörlighet och trycket innanför trumhinnan kan också undersökas med en tympanometer.1 Apparaten hålls tätt intill hörselgångens öppning och använder en svag ton och en kort tryckförändring för att registrera hur trumhinnan rör sig. Du behöver sitta stilla och vara tyst under tympanometrin, eftersom rörelser och ljud kan störa mätningen. Mätningen tar vanligtvis bara några minuter per öra.6
Vilka delar som ingår beror på vad du behöver få undersökt. Ett fullständigt test kan därför innehålla flera olika mätningar.
Tonaudiometri görs oftast i ett ljudisolerat rum.1 Rummet är stängt under mätningen, men brukar ha en glasruta så att du kan se audionomen. Du kan prata med audionomen via en mikrofon.
Du får sätta på dig hörlurar och lyssna på en serie toner med ett öra åt gången. När du hör en ton ska du trycka på en knapp. Tonerna kan vara olika starka och ha olika tonhöjd. Audionomen registrerar dina svar i ett audiogram. Vid tonaudiometri undersöker audionomen också om det finns en skillnad mellan hörseln i höger och vänster öra.
De flesta hörseltest innebär inget obehag. Vid tympanometri kan du däremot känna ett kortvarigt tryck eller lock i örat när lufttrycket ändras.6 Känslan brukar försvinna när proppen tas bort. Säg till om något känns obehagligt under undersökningen, så kan audionomen anpassa testet.
I vissa hörseltest används maskeringsljud. Det är brus som spelas i det andra örat för att ljudet som mäts inte ska uppfattas av fel öra. Höga maskeringsnivåer kan innebära en risk för den som undersöks, särskilt när flera frekvenser testas.7 Därför behöver audionomen vara försiktig med höga nivåer.
Om du har tinnitus kan höga maskeringsnivåer göra att tinnitus blir starkare.7 Berätta före testet om du har tinnitus och säg till om det blir svårt att skilja tinnitus från testtonerna. Då kan audionomen ta hänsyn till det när undersökningen genomförs.
Hjärnstamsaudiometri kan göras utan att du behöver medverka aktivt, men yngre barn behöver sova för att kunna ligga stilla under undersökningen. Nyfödda kan undersökas när de sover naturligt.
Resultatet från tonaudiometri visas i ett audiogram.1 Där kan du se vilka toner du kan uppfatta och vilken ljudstyrka som behövs för att du ska höra dem.
Hörtröskeln är det svagaste ljud du kan uppfatta.1 I audiogrammet registreras hörtrösklarna för olika toner och för höger respektive vänster öra.
Ljudfrekvens mäts i hertz.1 Frekvensen beskriver tonens tonhöjd: mörka toner har låg frekvens och ljusa toner har hög frekvens.
Ljudstyrka anges i decibel.1 I audiogrammet visar decibelvärdet hur starkt ljudet behöver vara för att du ska uppfatta det.
Nivåerna i ett audiogram kan ge en bild av hur starka ljud du behöver för att höra olika slags tal. 1177 använder följande exempel:
En hörselundersökning görs av en audionom. En audionom är specialist på hörseln. Audionomen kan utföra utredningar av hörseln och hjälpa till med utprovning av hörhjälpmedel.1 Hörselmottagningar och audionommottagningar gör hörselundersökningar.9 På en hörselmottagning kan du också få information, råd och stöd utifrån dina behov.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.1 Många vårdcentraler kan göra en hörselundersökning på plats. Du kan också få komma till en hörselmottagning för att göra detta. I en del regioner kan du kontakta en hörselmottagning direkt.2 Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1 Reglerna kan därför skilja sig mellan olika regioner.
Kontakta en vårdcentral om du upplever att du har nedsatt hörsel. Kontakta en vårdcentral eller barnavårdscentral, BVC, om ett barn verkar ha nedsatt hörsel.
En hörselundersökning gör inte ont.1 Du kan därför vanligtvis genomföra undersökningen utan smärta.
Säg till om något känns obehagligt under undersökningen.
Du behöver alltså vanligtvis inte fasta eller göra någon annan särskild förberedelse.
Öronen behöver vara fria från vax inför hörselundersökningen. Du som misstänker att du har en vaxpropp bör kontakta vården innan undersökningen.1
Ett digitalt självtest kan vara ett första sätt att undersöka om det finns tecken på hörselnedsättning, men resultatet ger inte ett exakt besked om din hörsel.2 En hörselscreening är en enklare undersökning som kan visa om det finns tecken på hörselnedsättning.
En hörselundersökning hos audionom ger en utförligare bedömning än en hörselscreening.3
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 8 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Du kan också få beskriva om hörseln har förändrats plötsligt eller över tid, men det är framför allt viktigt att berätta hur besvären påverkar dig. Om du har svårt att höra i samtal, i telefon eller i buller kan det vara bra att ta upp just de situationerna.
Olika delar av hörselundersökningen kan ge svar på olika frågor. Därför kan du behöva göra mer än en hörselmätning.
Talaudiometri kan göras med talade ord som du får upprepa, med eller utan bakgrundsbrus. Ett test med bakgrundsbrus kallas också tal-i-brus-test eller brustest. Det kan vara särskilt relevant om du upplever stora svårigheter i miljöer med mycket ljud, även när tonaudiometri inte visar någon hörselnedsättning.
Tympanometri kan ge information om trumhinnans rörlighet och trycket innanför trumhinnan. Undersökningen kan därför bidra till att visa om mellanörat fungerar som det ska.
En hörselscreening används som en enklare första undersökning. Den kan vara ett sätt att upptäcka tecken på att hörseln behöver undersökas mer noggrant.
Ett digitalt självtest kan alltså visa om det finns tecken på att du kan ha nedsatt hörsel, men det kan inte ge ett exakt besked om hur hörseln är. Om du har besvär i vardagen behöver resultatet därför inte ensamt avgöra om hörseln ska undersökas vidare.
Yngre barn som ska genomgå hjärnstamsaudiometri kan behöva vara trötta för att kunna sova under undersökningen. Nyfödda kan undersökas när de sover naturligt. Se gärna till att barnet är trött när ni kommer till undersökningen. Om barnet vaknar kan undersökningen behöva pausas, och hela mätningen kan ta upp till två timmar.1
Om det är stor skillnad mellan öronen kan du behöva få höra brus i det öra som har minst hörselnedsättning. Bruset används för att ljudet inte ska uppfattas av det andra örat i stället för av det öra som undersöks.1
I undersökningen brukar det också ingå en benledningsmätning. Då sätts en benledningstelefon, som är en slags vibrator, mot skallbenet bakom örat. Ljudet passerar då inte hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen, utan leds direkt till snäckan i innerörat.1 Vid benledningsmätning kan audionomen jämföra resultatet med tonaudiometrin för att bedöma vilken del av hörselsystemet som kan vara påverkad.4 Vid stämgaffelundersökning håller läkaren stämgaffeln mot pannan innan du berättar vilket öra som hör ljudet tydligast.1
Ibland kan en läkare undersöka din hörsel med en stämgaffel. Stämgaffeln är gjord av metall och har två pinnar och ett handtag. När läkaren slår lätt på den uppstår en ton. Du får berätta i vilket öra du hör ljudet tydligast.1
Vid talaudiometri får du höra talade ord som du sedan ska upprepa. Orden kan sägas med eller utan bakgrundsbrus.1 Talaudiometri kan därför genomföras med eller utan bakgrundsbrus.
Talaudiometri ger mer information om hur du hör tal i vardagslivet. Ett öra i taget testas. Vid ett tal-i-brus-test får du höra ord genom hörlurar samtidigt som bakgrundsbrus.1 Testet kallas också brustest.
För en del personer kan vissa ljud kännas obehagliga eller göra ont. Då kan ljudkänslighet testas genom att du får lyssna på toner som sakta blir starkare och starkare.1 Ett öra i taget testas.
Vid test av ljudkänslighet trycker du på en knapp när tonerna är så starka att det känns som att du inte kommer att tåla ännu en nivåhöjning.1 Du ska säga till om ljud under testet känns obehagligt.
Lekaudiometri är en form av tonaudiometri för barn. I stället för att trycka på en knapp när ljudet hörs får barnet till exempel lägga ringar på en pinne.1 Lekaudiometri används på BVC när barnet är fyra år.
Om barn under tre år ska bli undersökta uppmärksammas barnets reaktioner på ljud.1 Det kallas observationsaudiometri. Yngre barn kan få använda små instickstelefoner i stället för hörlurar, eller få ljud från högtalare vid sidan om.
Vid OAE-test får du eller barnet en särskild propp i hörselgången. Proppen skickar in en rad klickljud i örat och har en liten mikrofon som fångar upp de svaga svarssignalerna från örat. Vid OAE-test registreras svarssignalerna om hörseln fungerar normalt som svar på klickljuden. Testet kan göras medan du sitter eller ligger ner. OAE-testet tar ett par minuter och känns inte.1
Nyfödda barn brukar undersökas med OAE när de sover.1 Du eller barnet kan sitta eller ligga ner under tiden.
Ibland behöver audionomen och läkaren undersöka hörseln mer. Vid hjärnstamsaudiometri fäster vårdpersonalen elektroder på ditt huvud. Öronen stimuleras av ett klickande ljud, och elektroderna registrerar hörselnervens aktivitet.1
Du behöver inte medverka aktivt under hjärnstamsaudiometri. Det går bra att somna eftersom mätningen kan göras utan att du medverkar aktivt. Hjärnstamsaudiometri tar ungefär en timme.1
Både vuxna och barn kan undersökas med hjärnstamsaudiometri. För barn kan det vara ett alternativ om barnet inte kan medverka vid en vanlig hörselundersökning. Yngre barn behöver sova under undersökningen för att ligga stilla.
Ibland kan du också behöva undersökas med datortomografi eller magnetkamera. Då tas detaljerade bilder av mellanörat, innerörat och hörselnerven.1
Känslan går över när undersökningen är klar. Du ska säga till om ljud under testet känns obehagligt, så att audionomen kan ta hänsyn till det under mätningen.7
Om barnet vaknar kan hjärnstamsaudiometrin behöva pausas. Hela mätningen kan då ta upp till två timmar.1 Det kan därför vara bra att komma till undersökningen när barnet är trött, enligt de instruktioner ni fått från mottagningen.
Ett enskilt värde beskriver inte alltid hela din upplevelse av hörseln. Talaudiometri kan ge mer information om hur du hör tal i vardagslivet, särskilt om du har svårt att uppfatta samtal trots att tonaudiometri inte visar hörselnedsättning.
Talaudiometri innebär att du får höra talade ord och sedan upprepa dem. Resultatet kan redovisa hur många ord du uppfattade korrekt i procent.3
Vid tal-i-brus hör du ord samtidigt som bakgrundsbrus. Audionomen jämför då resultatet med ett förväntat resultat utifrån din ålder och graden av hörselnedsättning.3
Ett tympanogram visar hur trumhinnan rör sig.4 Undersökningen kan också registrera trycket innanför trumhinnan och om trumhinnans rörlighet är oförändrad eller minskad.
Ett avvikande tympanogram kan göra att du rekommenderas bedömning av öron-näsa-halsläkare.6 Ett sådant resultat kan behöva följas upp med fler hörselundersökningar eller andra undersökningar.
Många vårdcentraler kan göra hörselundersökning på plats. Du kan också få komma till en hörselmottagning för hörselundersökning.2
Ibland remitteras du till öron-näsa-halsmottagning eller audiolog.2 Vilken mottagning du kommer till beror på vilka undersökningar som behövs och hur resultatet ska följas upp.
Ett digitalt självtest kan visa om det finns tecken på att du kan ha nedsatt hörsel, men resultatet ger inte ett exakt besked om din hörsel. Om du upplever hörselproblem i vardagen ska resultatet av ett digitalt självtest därför inte ersätta en fullständig hörselundersökning.8
Kontakta en vårdcentral eller en jourmottagning så snart det går om hörselnedsättningen kommer plötsligt, antingen på ena örat eller båda öronen. Du behöver inte söka vård någon annanstans om det är stängt. Vänta tills den jouröppna mottagningen eller vårdcentralen öppnar.2
Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du har ett eller flera av följande besvär:2
Om det inte går eller är stängt på vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen, sök vård på en akutmottagning.2
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.2 Du ska få vara delaktig i din vård och förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.1
Audionomen visar dig resultatet med hjälp av ett så kallat audiogram, där du kan se vilka toner du kan uppfatta. Du ska få vara delaktig i din vård, och ställ frågor om det behövs.1