En onkolog är en specialistläkare som utreder och diagnostiserar cancer och har en central roll i vården av personer med cancer. Hos en onkolog kan du få hjälp vid misstanke om cancer eller efter en cancerdiagnos, bland annat med att planera och följa upp vården.
En onkolog är en läkare som är specialist på cancer. En onkolog är alltså en specialistläkare med inriktning på sjukdomen cancer. Vägen till yrket börjar med läkarlinjen och fortsätter med en specialistutbildning i onkologi. Läkarutbildningen och specialistutbildningen är två separata delar av utbildningen. Onkologi är det medicinska område som handlar om tumörsjukdomar. Onkologi betyder läran om tumörsjukdomar.1 Det betyder att onkologen har en särskild medicinsk utbildning med fokus på cancer och tumörsjukdomar.
En onkolog kan vara den specialistläkare du träffar när det finns misstanke om cancer eller när du har fått diagnosen cancer.1 Rollen hör till cancervården och bygger på kunskap om olika typer av cancer.
Onkologer är utbildade och tränade på att identifiera och diagnostisera olika typer av cancer.1 Det innebär att specialiteten omfattar både att känna igen olika cancersjukdomar och att fastställa vilken cancer det handlar om.
Onkologen är en central person i vården av personer som har cancer.1 Cancervård kan omfatta flera olika delar och yrkesgrupper, och onkologen har sin särskilda kompetens inom cancerområdet. Din vård kan därför innebära kontakt med en onkolog när specialistkunskap om cancer behövs.
Onkologens kunskap gäller cancer som sjukdom och tumörsjukdomar i stort. Det finns många olika typer av cancer, och onkologens utbildning är inriktad på att kunna identifiera och diagnostisera olika sådana sjukdomar.
För att bli onkolog behöver du först utbilda dig till läkare. Därefter följer en specialistutbildning i onkologi. Läkarprogrammet omfattar sex års studier. Specialistutbildningen i onkologi omfattar fem år enligt samma faktaruta.1
Utbildningen till onkolog innebär alltså först läkarprogrammet och sedan specialistutbildning i onkologi. Den sammanlagda utbildningsvägen består därmed av den grundläggande läkarutbildningen och den efterföljande specialistutbildningen inom onkologi.
Vid det första besöket går onkologen igenom din medicinska journal. Du får också berätta om dina symtom. Onkologen kan beställa fler tester för att kunna fastställa en diagnos. Vid det första mötet kan du därför få gå igenom vad som redan har undersökts och vad som behöver undersökas vidare. Onkologen kan följa upp resultaten från tidigare tester och beställa ytterligare undersökningar om det behövs för att ställa diagnosen.1 Du får information om vad undersökningarna visar och om vad nästa steg är.
När diagnosen är ställd gör onkologen en behandlingsplan. Planen är skräddarsydd för varje person och tar hänsyn till flera olika faktorer, bland annat vilket stadium cancern är i, ditt allmänna hälsotillstånd och om du har andra hälsoproblem eller sjukdomar.1
I arbetet ingår att välja behandling och att följa upp och utvärdera hur behandlingen fungerar. En behandlingsplan kan till exempel innehålla operation, strålbehandling, cellgifter eller andra former av cancerbehandling. Det finns inte en behandling som passar alla, utan behandlingen anpassas efter personen. En behandlingsplan kan innehålla en eller flera behandlingar. Exempel på behandlingar är operation, strålbehandling, cellgifter eller andra former av cancerbehandling. I vissa fall kan behandlingarna kombineras. Vilken behandling som passar beror bland annat på vilken form av cancer det är och vilket stadium sjukdomen är i.1 Onkologen följer sedan upp behandlingen för att se hur den fungerar och om planen behöver ändras.
En onkolog kan vara aktuell när det finns misstanke om cancer. Om undersökningar visar misstänkt cancer kan du få träffa en onkolog för att följa upp resultaten. Vid ett första besök går onkologen igenom din journal och dina symtom. Fler tester kan behövas för att fastställa diagnosen. Utredningen kan till exempel omfatta blodprover, röntgenundersökningar eller vävnadsprover. Efter en cancerdiagnos kan onkologen följa upp behandlingen och utvärdera hur den fungerar.1
Efter att cancer har diagnostiserats kan onkologen göra en behandlingsplan. Planen tar bland annat hänsyn till vilken form av cancer det är, vilket stadium sjukdomen är i, ditt allmänna hälsotillstånd och andra sjukdomar. Onkologen kan också följa upp och utvärdera behandlingen.1
En behandlingsplan kan innehålla en eller flera behandlingar. Det kan till exempel vara:
Cellgifter använder läkemedel för att döda cancerceller eller stoppa deras tillväxt.1
Onkologkontakt kan vara relevant när det finns misstanke om cancer. Det kan också vara aktuellt efter en cancerdiagnos. De flesta cancerfall upptäcks först i primärvården, till exempel på en vårdcentral eller hälsocentral.1
Det är ofta en läkare på vårdcentralen eller en sjuksköterska som först upptäcker symtom som kan vara cancer. Om undersökningarna visar misstänkt cancer kan läkaren skicka en remiss till en onkolog eller annan specialist inom cancervård. Du får då träffa onkologen för att följa upp resultaten.
En läkare på vårdcentralen kan beställa olika tester när du har symtom som kan vara cancer. Det kan handla om blodprover, röntgenundersökningar eller vävnadsprover.1 Resultaten används för att undersöka symtomen närmare och bedöma om du behöver träffa en specialist.
Inför ett besök hos onkologen kan din medicinska journal granskas och du får berätta om dina symtom. Onkologen kan behöva fler tester för att fastställa diagnosen.1 Du kan därför behöva lämna fler prover eller bli undersökt igen även om det redan finns en cancerdiagnos.
Feber under cellgiftsbehandling behöver bedömas av vården eftersom du snabbt kan bli mycket sämre utan rätt behandling. Feber under cellgiftsbehandling kan bero på neutropen feber, som innebär feber samtidigt som du har brist på en viss sorts vita blodkroppar.
Läkaren på vårdcentralen arbetar i primärvården. Det är där de flesta cancerfall upptäcks. En läkare på vårdcentralen kan upptäcka symtom som kan bero på cancer och beställa tester för att undersöka symtomen närmare. Sådana tester kan vara blodprover, röntgenundersökningar eller vävnadsprover.1
Onkologen är specialist på cancer.1 Onkologen arbetar därför med cancersjukdomar, medan läkaren på vårdcentralen möter många olika slags besvär och sjukdomar i primärvården. Vid misstänkt cancer kan onkologen följa upp resultaten från testerna.
Kirurgen är specialist på att utreda, diagnostisera, behandla eller lindra sjukdomar genom att operera.2 Kirurgens särskilda arbetsområde är alltså operation som sätt att behandla eller lindra sjukdom.
En operation kan ingå i en behandlingsplan för cancer.1 I onkologens arbetsuppgifter ingår däremot att välja rätt behandling och att följa upp och utvärdera behandlingen. En behandlingsplan kan också innehålla andra former av cancerbehandling.
Kontaktsjuksköterskan har en samordnande roll mellan olika delar av vården. Det är kontaktsjuksköterskan som ska samordna alla delar i din cancervård.
För många börjar vägen till cancervården i primärvården, till exempel på en vårdcentral. Om du söker vård för symtom som kan bero på cancer kan läkaren på vårdcentralen först beställa tester för att undersöka symtomen närmare. Sådana tester kan vara blodprover, röntgenundersökningar eller vävnadsprover.1
När testresultaten visar misstänkt cancer skickar läkaren på vårdcentralen en remiss till en onkolog eller annan specialist inom cancervård. Därefter får du träffa en onkolog för att följa upp resultaten. En onkolog kan också beställa fler tester för att kunna fastställa en diagnos.1
Vägen från vårdcentralen till cancervården kan därför innehålla flera steg. Först bedöms symtomen på vårdcentralen.1 Sedan kan läkaren beställa undersökningar som ger mer information. Om resultaten visar misstänkt cancer skickas remissen vidare till rätt specialist inom cancervård.
När testresultat visar misstänkt cancer skickar läkaren på vårdcentralen en remiss till en onkolog. Remissen kan också skickas till en annan specialist inom cancervård.1 Det betyder att vägen inte alltid går direkt till en onkolog, utan till den specialist som är aktuell inom cancervården.
De flesta cancerfall upptäcks i primärvården, till exempel på en vårdcentral eller hälsocentral. Där kan en läkare på vårdcentralen eller en sjuksköterska upptäcka symtom som kan vara cancer. Om undersökningar visar misstänkt cancer kan du få träffa en onkolog eller annan specialist inom cancervård.1
I cancervården finns också andra yrkesgrupper som kan behövas under olika delar av vården. Kontaktsjuksköterskan kan hjälpa dig att få kontakt med andra yrkesgrupper inom vården. Kontaktsjuksköterskan ska vara en namngiven person som du kan vända dig till. Du kan få information om olika steg i vården, till exempel undersökningar, behandlingar och vad som planeras framåt.3
Om du redan har en kontaktsjuksköterska kan du vända dig till den personen med frågor om vem du ska kontakta. Kontaktsjuksköterskan samordnar alla delar i din cancervård och kan hjälpa till när du behöver kontakt med andra yrkesgrupper.
På 1177.se finns råd om hälsa och information om sjukdomar och vilka mottagningar du kan kontakta. Du kan använda informationen för att hitta rätt mottagning inför en ordinarie kontakt med vården. På 1177.se kan du också logga in för att läsa din journal och göra dina vårdärenden.4
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt.4
Ja. Om du inte talar svenska har du rätt att få information på ditt eget språk.7 Det kan göra det lättare att förstå vad vårdpersonalen berättar och att vara delaktig i vården.
Om du har en hörselnedsättning kan du ha rätt till tolkhjälp.7 Berätta gärna om ditt behov när besöket planeras, så att vården kan ta hänsyn till det.
För att kunna vara delaktig i vården behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Du kan be vårdpersonalen att förklara sådant som är oklart.4
Du kan ställa samma fråga flera gånger om du behöver det.7 Du har också rätt att få information av en läkare så att du kan vara med och besluta vilken behandling som passar dig.
Ja, det kan vara bra att skriva ner dina frågor i förväg.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 21 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Onkologen informerar om olika behandlingsalternativ och möjliga biverkningar. Du får hjälp att fatta beslut som tar hänsyn till dina behov och önskemål. Medicinsk information ska förklaras på ett begripligt sätt, och onkologen ska svara på dina frågor och funderingar.1
Under behandlingen kan onkologen också ge stöd och resurser för att hjälpa dig och dina närstående att hantera stress, ångest och andra känslomässiga påfrestningar. Stödet ges oftast i nära samarbete med din kontaktsjuksköterska.1 Under vården kan du få stöd även när det gäller frågor om uppföljning och rehabilitering. Kontaktsjuksköterskan kan hjälpa till att samordna olika delar av cancervården och svara på frågor från dig och dina närstående.2,3 Du kan också få hjälp att få kontakt med andra yrkesgrupper inom vården om du behöver det.3
En del onkologer arbetar både med patienter och forskar själva inom området. Onkologer kan delta i kliniska prövningar och bidra till vetenskaplig kunskapsutveckling. På så sätt kan de vara med och utveckla behandlingar och undersöka nya behandlingar och tekniker. Forskning kan bedrivas samtidigt som onkologen arbetar med patienter. Genom kliniska prövningar kan onkologer bidra till att nya behandlingar och tekniker undersöks.1 Den kunskap som utvecklas kan bidra till den vetenskapliga kunskapen inom cancervården.
Strålbehandling använder strålar med mycket hög energi som riktas mot och skadar cancerceller.1 Strålbehandling kan ta bort cancer eller lindra symtom.4 Ibland behövs också operation eller läkemedel.
Immunterapi använder det egna immunförsvaret för att bekämpa cancer. Det finns inte en behandling som passar alla, och varje person behandlas individuellt. Hur behandlingen eller kombinationen av behandlingar läggs upp beror på flera olika faktorer.1 Vilken behandling som passar beror bland annat på vilken cancerform du har och vilket stadium sjukdomen är i. Behandlingar kan också kombineras.
Vid cellgiftsbehandling kan friska celler också skadas, vilket kan orsaka biverkningar. Vanliga biverkningar av cellgifter är munsår, trötthet, illamående och kräkningar, smärta samt håravfall.5 Du kan få många biverkningar, några biverkningar eller inga biverkningar alls.
Biverkningarna av strålbehandling beror bland annat på vilken del av kroppen som behandlas. Vanliga biverkningar av strålbehandling är trötthet, illamående och hudirritation.4 En del biverkningar kommer efter några behandlingstillfällen, medan andra kan komma senare.
Onkologen kan ge information om behandlingsalternativ och biverkningar.1 Du kan också få information om hur behandlingen kan följas upp och hur biverkningar kan lindras. Kontakta vårdpersonalen om något inte känns bra under strålbehandlingen, så kan du få hjälp och stöd.
Onkologen kan ge stöd och resurser till både den som är sjuk och närstående.1 Det kan handla om stöd vid stress, ångest och andra känslomässiga påfrestningar under behandlingen. Onkologen ska också förklara medicinsk information på ett begripligt sätt och svara på frågor.
Kontaktsjuksköterskan kan svara på frågor om sjukdomen och ge stöd och råd.3 Kontaktsjuksköterskan kan också informera dig och dina närstående om undersökningar, behandlingar och vad som planeras framåt. Kontaktsjuksköterskan kan också samordna olika delar av din cancervård.2 Du kan få hjälp att få kontakt med andra yrkesgrupper inom vården om du behöver det.3 Om du behöver kontakt med andra yrkesgrupper inom vården kan kontaktsjuksköterskan hjälpa dig vidare.
Vid osäkerhet om vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt.4
Patologen är specialist på att analysera vävnader och celler för att identifiera sjukdom.2 Det skiljer sig från onkologens arbete, som är inriktat på cancer och cancerbehandling.
Radiologen är specialist på att använda medicinsk bildbehandlingsteknik och tolka bilderna.2 Radiologens arbete handlar alltså om medicinska bilder, medan onkologen är specialist på cancer.
Den palliativa läkaren är specialist på vård som lindrar symtom och förbättrar livskvaliteten. Den palliativa vården är ofta aktuell i livets slutskede.2 Onkologens specialitet är cancer, och cancervården kan därför omfatta flera olika yrkesroller med olika uppgifter.
På varden.se kan du läsa mer om vårdgivare och använda webbplatsens information om kontakt och bokning när sådan information finns för mottagningen.
Du kan skriva ner svaren du får från läkaren och annan vårdpersonal. Du kan också be att få informationen skriftligt, så att du kan ta med den hem.7
Det går även att be att få komma tillbaka om du vill ställa vissa frågor igen eller om du har nya frågor. Ta gärna med en närstående om det känns hjälpsamt; personen kan hjälpa dig att ställa frågor och komma ihåg vad läkaren säger.7