En hudläkare, eller dermatolog, är en specialistläkare som bedömer, diagnostiserar och behandlar besvär och sjukdomar i huden. Hos en hudläkare kan du få hjälp med bland annat eksem, psoriasis och svår akne, och med bedömning av hudförändringar.
En hudläkare är en medicinsk specialist som bedömer, diagnostiserar och behandlar besvär och sjukdomar i huden.1 Det betyder att orden beskriver samma yrkesroll.
Hud- och könssjukdomar är en basspecialitet för läkare i Sverige.2 En hudläkare har alltså först utbildat sig till läkare och därefter utbildat sig vidare inom sin specialitet. Arbetet kan också innebära att hudläkaren samarbetar med andra specialister när en persons vård behöver flera olika kunskapsområden.
Utbildningen till hudläkare börjar med läkarutbildning och följs av specialisering i dermatologi. Läkarprogrammet omfattar sex års studier och specialiseringen i dermatologi fem års specialiststudier.1
I Sverige genomförs specialiseringen som specialiseringstjänstgöring. Den består av arbete som läkare under handledning och kompletterande utbildning. Specialiseringstjänstgöringen ska genomföras under minst fem år och sex månader och inledas med minst sex månaders bastjänstgöring.2
Under utbildningen har läkaren ett individuellt utbildningsprogram som utgår från målen för bastjänstgöringen och specialiteten. Programmet ska följas upp regelbundet och ändras om det behövs. Läkaren får också fortlöpande handledning i form av stöd och vägledning.2
För specialistkompetens krävs bland annat godkänd bastjänstgöring, rätt tjänstgöringstid och uppfyllda kompetenskrav för specialiteten. Kompetensen bedöms fortlöpande under specialiseringstjänstgöringen och bedömningarna ska dokumenteras. Innan läkaren ansöker om bevis om specialistkompetens görs en samlad bedömning av om kompetenskraven är uppfyllda. För att få bevis om specialistkompetens ska läkaren ha ett intyg om godkänd bastjänstgöring, uppfylla kraven på tjänstgöringstid och utbildningsaktiviteter samt uppfylla kompetenskraven för specialiteten.2
En legitimation krävs för att arbeta som läkare och använda den skyddade yrkestiteln. Socialstyrelsen beslutar om legitimation och vilka krav som måste vara uppfyllda.3 Kraven omfattar bland annat viss utbildning och praktisk erfarenhet.
Specialistkompetens och legitimation är därför två olika saker: legitimationen gäller rätten att arbeta som läkare, medan specialistkompetensen visar att läkaren har uppfyllt kraven för ett särskilt medicinskt område.
Vid det första besöket undersöker hudläkaren dig och låter dig berätta om dina symtom. Det ger hudläkaren underlag för att bedöma dina besvär och planera den fortsatta utredningen. Hudförändringar utreds för att kunna ställa en diagnos. I vissa fall kan en läkare på en vårdcentral skicka bilder av en hudförändring till hudläkaren för bedömning på distans med hjälp av teledermatoskopi.1 Om ett vävnadsprov tas undersöks den borttagna vävnaden i mikroskop, och resultatet brukar komma inom tre till sex veckor.4
Om det finns misstanke om hudcancer kan hudläkaren undersöka huden över hela kroppen med ett dermatoskop. Ett dermatoskop förstorar det som hudläkaren tittar på. Ibland behövs fler undersökningar, till exempel röntgen, eller ett vävnadsprov.1 Ett vävnadsprov kallas också biopsi.
När undersökningarnas resultat är klara sätter hudläkaren upp en behandlingsplan. Behandlingen kan ofta bestå av olika salvor och krämer.1 Läkemedel för huden finns också som gel, puder, vätska, skum eller schampo. Vilken form som passar kan bland annat bero på om huden är torr, fuktig, fet eller täckt av hår.5
En hudläkare kan hjälpa till med flera vanliga hudbesvär. Det kan till exempel handla om eksem eller svår akne. Behandling med ljus eller laser används för att behandla besvär på huden, till exempel eksem, utslag eller hudförändringar.7
Vid olika hudsjukdomar kan behandlingen bestå av salvor och krämer. Läkemedel för huden finns också som gel, puder, vätska, skum och schampo. Kräm, salva och gel används bland annat mot eksem och psoriasis.
Många besvär och sjukdomar i huden kan skötas på en vårdcentral. Om det inte blir bättre kan allmänläkaren be en hudläkare om en bedömning och en behandlingsplan.1 Det kan därför vara rätt att börja på vårdcentralen när dina hudbesvär inte förbättras, även om du senare behöver träffa en hudläkare.
Om du vet att du har, eller misstänker, en hudförändring som kan vara cancer skickas ofta en remiss till en hudläkare. En hudförändring kan ibland bedömas genom att en läkare på vårdcentralen skickar bilder till hudläkaren. Vid misstanke om hudcancer kan hudläkaren undersöka hela huden med ett dermatoskop.1
Ett sår som inte läker eller som inte förväntas läka inom fyra till sex veckor räknas som ett svårläkt sår. Sådana sår kan ha många olika grundorsaker som behöver utredas och behandlas. Vid behov kan du få en remiss till en specialistmottagning på sjukhus för en mer detaljerad undersökning av till exempel en hudläkare. Ett atypiskt sår ska remitteras till en hudmottagning för utredning och behandling.8
Du kan börja med att kontakta en vårdcentral. Ibland krävs remiss för att få komma till specialiserad öppenvård, och reglerna skiljer sig mellan regionerna.9 I många regioner kan du själv kontakta en specialiserad läkare genom en egen vårdbegäran, som också kallas egenremiss. Ta reda på vad som gäller hos mottagningen du vill komma till. En remiss innehåller information om vilken vård du behöver, dina symtom och tidigare sjukdomar och besvär. Du ska få veta varför remissen skickas och vilken vård du ska få på mottagningen som tar emot den.
Många besvär och sjukdomar i huden kan skötas av en allmänläkare.1 Om besvären inte blir bättre kan allmänläkaren be en hudläkare om en bedömning och en behandlingsplan.
En hudläkare är specialist på sjukdomar och besvär i huden.1 Hudläkaren bedömer olika besvär och förändringar i huden, till exempel eksem, svår akne och hudcancer. Vid misstanke om hudcancer kan hudläkaren också bedöma bilder på en hudförändring på distans.
En läkare på vårdcentralen kan skicka bilder till hudläkaren för bedömning på distans vid misstanke om hudcancer. Bedömningen kan göras med hjälp av teledermatoskopi. Det kan vara ett sätt att få hudläkarens bedömning utan att du först behöver träffa hudläkaren på mottagningen. Det vanligaste är att träffa en hudläkare efter att en allmänläkare på vårdcentralen eller hälsocentralen har skickat en remiss till en hudmottagning.1 Ibland kan du själv skriva en egen vårdbegäran om du vill boka tid på en särskild mottagning. Reglerna för remiss varierar mellan regionerna och mottagningarna.9
Vid djup eller spridd hudcancer kan hudläkaren planera behandlingen tillsammans med en onkolog.
En remiss är ett besked om att du behöver en mer specialiserad undersökning eller vård.10 Det kan till exempel handla om att du behöver träffa en hudläkare för en särskild bedömning, undersökning eller behandling.
Vid ett vanligt vårdbesök på vårdcentralen görs en första bedömning av dina besvär. Du kan sedan få en remiss till en hudläkare om det behövs och om du vill gå vidare till specialistvård.10 Oftast är det en läkare som skriver remissen.
Vilka hudmottagningar som kräver remiss varierar mellan mottagningar och regioner. Varje region bestämmer själv vilka regler som gäller för remisser.10 Därför behöver du ta reda på vad som gäller på den mottagning du vill komma till och i den region där du är folkbokförd.
I många regioner går det att beställa tid direkt hos en specialistläkare utan remiss.10 En del mottagningar vill då att du skickar in en egen vårdbegäran. Du kan kontakta mottagningen för att få veta om det är möjligt och hur du ska göra.
En egen vårdbegäran innebär att du skriver till mottagningen och berättar hur du mår och varför du söker vård.
Du kan själv välja vilken vårdcentral eller vårdmottagning du vill gå till när du behöver öppenvård.9 På varden.se kan du söka efter mottagningar och läsa deras kontaktuppgifter innan du bokar.
Specialiserad öppenvård är vård som inte kräver att du blir inlagd på sjukhus. Den ges oftast på en särskild mottagning med specialistläkare, till exempel en hudmottagning. Du kan välja att söka vård på en specialiserad öppenvårdsmottagning var du vill i Sverige, men ibland behöver du ha en remiss.9
En vårdcentral kan behandla många olika typer av besvär och sjukdomar. Du som behöver specialiserad vård ska bli hänvisad till rätt typ av mottagning.9 Om du är osäker på vilken väg som passar kan du börja på vårdcentralen och be om hjälp att hitta rätt mottagning. På varden.se kan du gå vidare till vårdgivarens webbplats när du har hittat en mottagning.
Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177. Du kan till exempel boka, omboka eller avboka tider.9 Kontrollera på mottagningens sida vilka e-tjänster som finns och använd länken till vårdgivarens bokning om den erbjuds.
Hudläkare är det vardagliga namnet på en dermatolog. Hudläkaren är specialist på sjukdomar och besvär i huden, till exempel eksem, svår akne och hudcancer.1 Det är alltså två namn för samma specialist inom hudsjukdomar.
Det varierar mellan regioner och mottagningar om remiss krävs. Därför behöver du ta reda på vilka regler som gäller på mottagningen du vill besöka. I många regioner kan du skicka in en egen vårdbegäran till en specialistmottagning.10
En egen vårdbegäran innebär att du skriver till mottagningen och berättar hur du mår och varför du söker vård. Mottagningen bedömer sedan din vårdbegäran och kallar dig om de bedömer att du behöver komma dit.
Vid det första besöket undersöker hudläkaren dig och du får berätta om dina symtom.1 Hudläkaren kan ibland vilja göra fler undersökningar eller ta ett vävnadsprov.
Vid misstanke om hudcancer kan hudläkaren undersöka hela huden med ett dermatoskop.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 22 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Små, ytliga hudcancertumörer eller förstadier till hudcancer kan behandlas med skrapning, bränning eller frysbehandling.1 Frysbehandling innebär att stark kyla används på en hudförändring som behöver tas bort.6 Laser kan användas mot hudförändringar, ärr, bölder och kärlförändringar.7
Vid vissa behandlingar med laser behövs flera behandlingstillfällen. Hudläkaren kan också använda behandling med UV-ljus mot till exempel eksem och psoriasis. Vilken typ av ljus som används beror på vilka besvär du har, och en sådan behandlingsperiod kan pågå från några dagar till några månader.7 Hudläkaren håller då en laserapparat mot området som ska behandlas. Behandlingen tar olika lång tid beroende på vilka besvär du har.
När en hudcancer växer djupt ner i huden eller är spridd gör hudläkaren behandlingsplanen tillsammans med andra specialister, som onkologer och plastikkirurger.1 Samarbetet gör att flera specialistområden kan bidra till planeringen av behandlingen.
Efter en hudcanceroperation kan hudläkaren ibland ansvara för uppföljningen.1 Det kan också vara en allmänläkare eller en onkolog som ansvarar för efterkontrollerna, beroende på hur aggressiv hudcancern är.
Hudläkaren ska förklara vad din sjukdom och behandling innebär på ett sätt som du förstår.1 Du ska få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. Om du inte förstår informationen kan du ställa frågor, så att du kan vara delaktig i din vård och behandling.7 Du ska också få information om eventuella risker eller biverkningar med behandlingen. Du kan ställa frågor om något är oklart och vara delaktig i beslut om behandlingsalternativ.
UV-ljus används oftast mot eksem och psoriasis. Du kan få UVA eller UVB, och vilken typ av ljus som används beror på vilka besvär du har. En behandlingsperiod med UV-ljus kan vara från några dagar till några månader.7
En hudläkare kan bedöma hudförändringar där det finns misstanke om hudcancer. Hudcancer omfattar basalcellscancer, skivepitelcancer i huden och malignt melanom.1
Aktiniska keratoser är ytliga hudförändringar som beror på att huden har utsatts för mycket sol genom livet.7 Hudförändringarna brukar behandlas.
Små, ytliga hudcancertumörer eller förstadier till hudcancer kan behandlas med skrapning, bränning eller frysning.1 Frysbehandling innebär att stark kyla används på en hudförändring som behöver tas bort.
Födelsemärken kan behöva opereras bort på en specialistmottagning beroende på hur de ser ut och var de sitter. Ett födelsemärke är oftast helt ofarligt, men det kan vara besvärande, oroande eller upplevas som fult.4
Atypiska svårläkta sår ska remitteras till en hudmottagning för utredning och behandling. Atypiska sår kan uppkomma snabbt, sitta på underbenen eller på andra ställen på kroppen, göra mycket ont och ha ett ovanligt utseende.8
Atypiska sår kan kopplas till en annan sjukdom, till exempel reumatism, inflammatorisk tarmsjukdom eller en infektion. De kan också kopplas till att du har börjat ta en ny medicin.
Laser kan användas för att ta bort hår. Laser kan också användas mot hudförändringar, ärr, bölder och kärlförändringar.7 När laser används för att ta bort hår behövs oftast två till tio behandlingar.
Fotodynamisk terapi kan användas vid vissa hudförändringar, till exempel aktiniska keratoser. Behandlingen kan göras med rött ljus, dagsljus eller simulerat dagsljus.7 Vilken behandling du får beror på vilken typ av hudförändring du har.
En hudläkare kan alltså arbeta med både hudsjukdomar, hudförändringar, svårläkta sår och hårrelaterade besvär. Vilken behandling som används beror på vilken typ av besvär eller hudförändring du har.
Kontakta vårdcentral genast om något av följande stämmer:
Kontakta jouröppen mottagning eller akutmottagning vid följande:8
Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning om du vill ha hjälp att bedöma dina symtom eller hjälp med var du kan söka vård.8
Vid djup eller spridd hudcancer kan hudläkaren också planera behandlingen tillsammans med en plastikkirurg.1 Vilka specialister som deltar beror på vilken behandling som behövs.
Svårläkta sår kan ha många olika grundorsaker som behöver utredas och behandlas. Vid behov kan en specialistmottagning på sjukhus göra en mer detaljerad undersökning med hjälp av bland annat en hudläkare, en kärlkirurg eller ett diabetesfotteam.8 Hudläkaren undersöker då hudens sjukdomar och förändringar, medan kärlkirurgen och diabetesfotteamet kan bidra utifrån andra möjliga orsaker till såret.
Mottagningen bedömer egen vårdbegäran och skickar en kallelse om den bedömer att du behöver komma dit.10 Det är alltså mottagningen som avgör om du får en tid efter att ha läst din vårdbegäran.
En remiss kan innehålla information om vilken undersökning eller behandling du behöver, vilka symtom du har och vilka tidigare sjukdomar och besvär du har haft.10 Du ska få veta varför remissen skickas och vilken vård du ska få på mottagningen som tar emot den.
För specialistmottagningar i den egna regionen innebär vårdgarantin att du inte ska behöva vänta mer än 90 dagar på en besökstid efter remiss.10 Vårdgarantin gäller i din egen region, och väntetiden kan påverkas av ditt medicinska behov och hur lång kön är.
Du har rätt att diskutera med läkaren vart remissen ska skickas. Om en mottagning har lång väntetid kan du be om att remissen skickas till en mottagning med kortare väntetid, men det är mottagningen som tar emot remissen som avgör hur snabbt du får en tid.
Under tiden du väntar är det den som skrev remissen som har ansvar för att du får den vård du behöver.10 Kontakta den som skrev remissen om dina besvär blir värre medan du väntar.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.7 Om du behöver hjälp att hitta en mottagning kan du också börja med att söka vård på varden.se och därefter kontakta mottagningen direkt.
Behandling hos hudläkare kan ofta bestå av salvor och krämer.1 Det finns också läkemedel för huden i andra former, till exempel gel, puder, vätska, skum och schampo.
Små, ytliga hudcancertumörer eller förstadier till hudcancer kan behandlas med skrapning, bränning eller frysning.1 Frysning kallas också frysbehandling och innebär att stark kyla används på en hudförändring som behöver tas bort. Vilken behandling som passar beror på dina besvär och resultatet av undersökningen.