Adhd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kan göra det svårt att koncentrera sig, sitta stilla och hejda impulser. Hur stora svårigheterna blir varierar mellan personer. Det finns hjälp med svårigheterna även utan en adhd-diagnos, och efter en utredning diskuteras vilket stöd eller vilken behandling som behövs.
Adhd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kan göra det svårt att koncentrera sig. Det kan också vara svårt att sitta stilla och att hejda impulser. Hur stora problem adhd ger varierar mellan olika personer.1
Adhd kan påverka hur du koncentrerar dig och hur du hejdar impulser. Det kan också påverka hur aktiv eller intensiv du är som person. Svårigheterna kan märkas mer i vissa situationer och miljöer, till exempel när det är stökigt eller rörigt runt omkring dig.
Adhd börjar under barndomen. Svårigheterna kan finnas kvar i många år, ofta hela livet.1 Adhd har inte med intelligens att göra och betyder inte att du är sjuk. Det innebär att du fungerar på ett annorlunda sätt än vad som oftast förväntas i samhället.
En adhd-utredning används för att avgöra om en person har adhd.2 Utredningen görs av flera yrkesgrupper. Det kan vara en psykolog och en läkare, och när det gäller ett barn även en pedagog. Ibland deltar också andra yrkesgrupper, till exempel en logoped, en fysioterapeut eller en arbetsterapeut.
Utredningen kan innehålla medicinsk undersökning, tester och intervjuer.2 Intervjuerna kan göras med personen som utreds och med närstående. När ett barn utreds kan även personal i förskolan eller skolan få beskriva hur det fungerar för barnet där.
Det finns inget blod- eller urinprov som ensamt kan diagnostisera adhd.3 I stället bygger bedömningen på flera delar, bland annat samtal, medicinsk undersökning och tester.
Att ibland ha svårt att fokusera, sitta stilla eller kontrollera impulser betyder inte i sig att du har adhd. Många kan ha sådana svårigheter under perioder, till exempel när de är stressade eller har sovit dåligt.1 Det är också vanligt att känna igen sig i flera beskrivningar utan att det betyder att du har adhd.
En adhd-utredning ska ge svar på om de svårigheter du har stämmer med adhd och hur de påverkar din vardag. Utredningen kan också ge en bättre förståelse för dina förutsättningar och lägga grunden för ett lämpligt bemötande från omgivningen.2
Utredningen prövar om svårigheterna kan förklaras bättre av något annat. Andra förklaringar ska ha uteslutits innan diagnosen adhd kan ställas. Utredningen kan även visa om du har andra tillstånd samtidigt med adhd, till exempel dyslexi, andra inlärningssvårigheter eller en diagnos inom autismspektrumet.1
För vuxna bedöms både den aktuella situationen och symtom under uppväxten.2 Det beror på att svårigheter vid adhd börjar när man är barn, även om de kan märkas på olika sätt senare i livet.
Vid en bedömning tittar man på om du under en längre tid har besvär som påverkar det du gör i vardagen. Exempel på sådana besvär är:
Inför en vuxenutredning är det bra att kunna beskriva både hur du har det nu och vilka svårigheter du hade under uppväxten. Diagnostiseringen av vuxna kräver att man bedömer både den aktuella situationen och symtom under uppväxten.2 Försök därför att samla konkreta exempel på sådant som påverkar din vardag, till exempel hemma, på arbetet eller i andra sammanhang.
Det är också relevant att beskriva hur svårigheterna märks i olika miljöer. De märks i minst två miljöer, till exempel både hemma och på jobbet eller i skolan och på fritiden.1 Fundera gärna på vilka situationer som brukar fungera bättre eller sämre och hur det påverkar dig i vardagen.
Närstående deltar oftast i utredningen och får svara på frågor om dig.1 Om du är vuxen kan det därför vara bra att i förväg fundera på vem som känner till hur du har fungerat under uppväxten och hur du fungerar i dag. Ibland får också arbetsgivaren eller andra personer som känner dig svara på frågor.
När ett barn gör en utredning är du som förälder alltid delaktig. Om det gäller barn brukar personal på förskolan eller skolan få beskriva och berätta hur det fungerar för barnet där.1
Vid en adhd-utredning träffar du en läkare och en psykolog. Det gäller både vuxna och barn som utreds. Ibland deltar också en socionom eller en arbetsterapeut.1
Om det är ett barn som utreds kan även en pedagog medverka. Andra yrkespersoner som ibland deltar är logoped, fysioterapeut eller arbetsterapeut.2
Vilka yrkespersoner som deltar kan alltså variera. Utredningen kan därför se olika ut beroende på om det är ett barn eller en vuxen som utreds och vilka yrkesgrupper som medverkar. För ett barn kan en pedagog bidra med information om hur barnet fungerar i förskolan eller skolan. Logoped, fysioterapeut och arbetsterapeut kan ibland medverka när deras kunskap behövs i utredningen.2
I en utredning kan vårdpersonalen titta på flera områden som hör ihop med uppmärksamhet och aktivitetsnivå. Det kan till exempel handla om:
Det kan kännas skönt att få en förklaring till de svårigheter som du har efter en adhd-utredning. Ett diagnosbesked kan också göra att personer omkring dig förstår mer. Samtidigt kan det kännas tungt att få veta att svårigheterna beror på någonting som inte kommer att försvinna av sig själv. Det är olika hur det känns att få en diagnos, och reaktionen kan därför skilja sig från person till person.1
Beskedet kan väcka frågor om hur du ser på dig själv och hur andra kommer att se på dig. Du kan behöva tid för att ta in informationen och fundera över vad diagnosen betyder i din vardag. Även närstående kan få information efter utredningen, vilket kan påverka vilka personer som känner till diagnosen.
En adhd-diagnos kan innebära att du inte kan ha vissa yrken. Det kan därför vara viktigt att ta reda på vilka regler som gäller för det yrke du har eller vill söka. Diagnosen kan också göra att du behöver fundera på vilka andra som behöver få information för att kunna ge dig anpassning eller hjälp.1
Det kan till exempel handla om arbetsgivaren eller personal i förskolan eller skolan. Du behöver alltså överväga vilka personer som behöver känna till diagnosen för att kunna anpassa situationen eller hjälpa dig. Vilka som behöver informationen beror på din vardag och vilket stöd du behöver.
När utredningen är klar får du information om vad utredningen har visat. Du får veta om du har fått någon diagnos.1 Det kan vara skönt att få en förklaring till de svårigheter som du har, men det är olika hur det känns att få en diagnos. Ett diagnosbesked kan också göra att personer omkring dig förstår mer.
När ett barn har gjort en utredning får barnet och du som förälder information. Även närstående kan få information.1 Du kan ställa frågor om du inte förstår informationen och be att få den utskriven för att läsa den i lugn och ro.
En adhd-diagnos bygger inte bara på att du känner igen dig i vissa beskrivningar. Det är vanligt att känna igen sig i flera av beskrivningarna utan att det betyder att du har adhd.1 Vid bedömningen vägs därför symtomen ihop med hur länge de har funnits, när de började och hur de påverkar livet.
För att få diagnosen adhd behöver följande stämma in på de svårigheter du har:
Vuxna utreds på en psykiatrisk mottagning. När du utreds får du träffa en läkare och en psykolog.1 Intervjuer ingår, och ibland görs även tester. Ibland är till exempel en socionom eller en arbetsterapeut med i utredningen.
Du som är 18 år och äldre kan kontakta en vårdcentral eller en psykiatrisk mottagning. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in. Det finns även privata vårdgivare som utreder och behandlar adhd på uppdrag av din region.1
Du behöver inte ha fått diagnosen adhd för att få hjälp med dina svårigheter. Du som är vuxen kan få hjälp på en vårdcentral. Det kan därför vara en väg att börja på vårdcentralen även om du ännu inte vet om en utredning behövs.
Barn utreds på barn- och ungdomspsykiatrin, bup, eller på en barnläkarmottagning.1 När ett barn utreds träffar barnet en läkare och en psykolog. Vid barns utredningar kan en pedagog ingå.2
Du som är under 18 år kan själv kontakta en vårdcentral eller barn- och ungdomspsykiatrin, bup. Du kan också kontakta en ungdomsmottagning.1
Ja, du kan få hjälp med dina svårigheter även om du inte behöver genomgå någon utredning.1
Du kan också få hjälp under tiden du väntar på en utredning.1
Vilket stöd du kan få kan vara olika i olika regioner och kommuner. Vilken hjälp du kan få beror på vilka svårigheter du har.1
Det finns också behandlingar som kräver att du har en diagnos.1
Närstående deltar oftast i en adhd-utredning och får svara på frågor om dig.1
Ibland får också arbetsgivaren eller andra personer som känner dig svara på frågor.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 13 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Sådana svårigheter kan göra det svårt att slutföra saker som du inte är väldigt intresserad av. Att ofta tappa bort sådant du behöver är också ett exempel på besvär med uppmärksamheten.
Utredningen kan även bedöma hur du kan styra aktivitetsnivå och impulser i olika situationer. Exempel på besvär är:
Starka och svårkontrollerade känsloreaktioner kan alltså höra ihop med impulsivitet. Svårigheter med aktivitet och impulser kan se olika ut hos olika personer och vid olika tidpunkter i livet.
För att få diagnosen adhd behöver flera saker stämma in på de svårigheter du har:
Det är vanligt att ibland känna igen sig i beskrivningar av adhd utan att ha diagnosen. En bedömning handlar därför om hela bilden: vilka svårigheter som finns, hur länge de har funnits, när de började och i vilka miljöer de märks.
För att kunna vara aktiv i vården och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen ni får av vårdpersonalen. Be vårdpersonalen att förklara om något är oklart eller inte begripligt. Ni kan också be att få informationen utskriven för att läsa den i lugn och ro.1
Olika personer kan beskriva samma situation på olika sätt. Därför kan information från flera yrkespersoner och vardagsmiljöer bli en del av underlaget för utredningen. Utredningen kan genomföras med läkare och psykolog, och ibland med ytterligare yrkespersoner beroende på vad som behöver undersökas.
Du som utreds får svara på frågor om dina besvär och om hur vardagen fungerar.1 Intervjuerna är en del av utredningen och ger vårdpersonalen information om hur svårigheterna visar sig. Frågorna kan handla om hur du fungerar i olika situationer, till exempel när du ska koncentrera dig, organisera något eller slutföra en uppgift. Vårdpersonalen kan också fråga om sådant som lätt stör din uppmärksamhet och om hur du reagerar när du behöver vänta eller sitta stilla.3
Vid en vuxenutredning jämförs uppgifter om den aktuella situationen med uppgifter om symtom under uppväxten.2 Det är därför vanligt att du får berätta om hur det fungerade när du var barn, och att närstående får hjälpa till att beskriva den perioden om det behövs.1
Närstående får svara på frågor om dig. Om ett barn utreds är föräldern delaktig, och personal i förskolan eller skolan brukar få beskriva och berätta hur det fungerar för barnet där.1
Ibland får också arbetsgivaren eller andra personer som känner dig svara på frågor.1 För ett barn kan uppgifter från förskolan eller skolan därför komplettera det som barnet och familjen berättar.
En adhd-utredning kan innehålla en medicinsk undersökning.2 Tester kan också ingå i utredningen.1 Tester är alltså bara en av de delar som kan användas tillsammans med samtal, intervjuer och information från andra. Underlaget kan även innehålla en medicinsk undersökning, eftersom en adhd-utredning inte enbart bygger på ett enskilt test.2
Vårdpersonalen väger ihop information om hur du fungerar i vardagen med resultat från de delar som genomförs. Vid ett barns utredning kan uppgifter från hemmet och förskolan eller skolan ge olika exempel på hur beteenden visar sig.1
Bedömningen omfattar beteenden som har samband med uppmärksamhet och aktivitetsnivå. Vårdpersonalen bedömer också om andra orsaker kan förklara beteendena.3
Utredningen innehåller därför flera delar: samtal och intervjuer, uppgifter från personer som känner dig, medicinsk undersökning och ibland tester. Delarna kan genomföras med olika yrkespersoner och med information från olika vardagsmiljöer.
I en vuxenutredning kan du få frågor om symtom under uppväxten. Frågor om både den aktuella situationen och uppväxten kan ingå i bedömningen. Det kan kännas ovant att få frågor om sådant som hände när du var liten. Frågorna ställs för att vårdpersonalen ska få information om hur svårigheterna har visat sig över tid.
Närstående och skolpersonal kan få frågor om hur personen fungerar i vardagen, till exempel om koncentration, organisering, rastlöshet eller impulser. Andra personer som känner dig kan ibland också bidra med sådana uppgifter.1
Närstående kan få frågor om hur du fungerar i vardagen.1 För ett barn kan även personal i förskolan eller skolan få frågor om hur barnet fungerar där.
Andra personer som känner dig kan ibland också få svara på frågor. Det kan till exempel vara arbetsgivaren eller andra personer i personens omgivning.
Det betyder att svårigheter som liknar adhd inte automatiskt leder till en adhd-diagnos. Stress och sömnbrist kan till exempel göra att personer upplever symtom som liknar adhd utan att ha adhd. Vid bedömningen undersöks också om symtomen påverkar vardagen och relationerna med andra.
Om du mest har svårigheter med uppmärksamhet kan det handla om en form av adhd som ibland kallas add.1 Då kan svårigheterna vara mindre synliga för omgivningen.
När utredningen är klar diskuteras vilken hjälp, stöd eller behandling som behövs. Vilken hjälp du kan få beror på vilka svårigheter du har. Du behöver inte ha fått diagnosen adhd för att få hjälp, även om vissa behandlingar kräver en diagnos.1
Stödet kan vara psykosociala insatser.2 Det kan till exempel vara anhörigutbildningar eller anpassningar i skolan och på arbetsplatsen. Det finns också stöd och hjälp för att få vardagen att fungera, till exempel hjälpmedel för att organisera vardagen eller kognitiv beteendeterapi, KBT.
Du kan få hjälp med dina svårigheter även om du inte behöver genomgå någon utredning. Du kan också få hjälp under tiden du väntar på en utredning.1 Det kan därför finnas stöd även om resultatet inte blir en adhd-diagnos.
Det är bra om andra som behöver informationen också får veta, till exempel din arbetsgivare och personal i förskolan eller skolan. De kan behöva den för att anpassa eller hjälpa.1 Du kan fundera på vilka personer som behöver känna till resultatet för att kunna ge rätt stöd.
Det kan vara viktigt att du får anpassningar i skolan och arbetet så att det fungerar för dig. Det är skolans eller arbetsgivarens ansvar att göra anpassningar som är till hjälp för dig.1 Anpassningar kan till exempel handla om tydliga arbetsuppgifter, korta arbetspass, korta och tydliga instruktioner eller personlig hjälp för att komma igång med arbetsuppgifter.
Barnavårdscentralen, BVC, är en kontaktväg för barn som är yngre än sex år.1 Barn kan också få hjälp på en vårdcentral, på elevhälsan i skolan eller inom första linjens psykiatri för barn och unga.
En psykolog och en läkare ingår i den vanliga utredningen.2 Ibland medverkar även andra yrkesgrupper, som en socionom eller en arbetsterapeut. Vid barns utredningar kan en pedagog ingå, och personal på förskolan eller skolan kan få beskriva hur det fungerar för barnet där.
Närstående deltar oftast i utredningen och får svara på frågor om dig. Vid en utredning av ett barn är föräldern alltid delaktig. Även andra personer som känner den som utreds kan ibland få svara på frågor.
Du kan ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.1 Det kan vara särskilt användbart om du är osäker på vilken mottagning som passar för dig eller ditt barn.
En vuxen kan få hjälp med sina svårigheter på en vårdcentral även utan diagnos. Du kan också få hjälp under tiden du väntar på en utredning.1 Vilket stöd du får kan vara olika i olika regioner och kommuner.
När ett barn gör en utredning är du som förälder alltid delaktig.1
När det gäller barn brukar personal på förskolan eller skolan få beskriva och berätta hur det fungerar för barnet där. Närstående kan också få information efter en adhd-utredning.1
Det kan ge vårdpersonalen information om hur personen fungerar i vardagen.
Det finns ingen åldersgräns när ett barn får vara med och bestämma i en vårdsituation.1
Barnets rätt att bestämma själv hänger ihop med barnets mognad.1
Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i sin vård, att hen själv deltar i diskussioner och beslut om behandlingen.1
Det blir särskilt viktigt under tonåren.1
Ställ frågor om ni inte förstår.1
Ni kan också be att få informationen utskriven för att läsa den i lugn och ro.1