Komjölksallergi – symtom, orsaker och behandling

• IgE-medierade reaktioner ger symtom inom minuter till två timmar.³
• Icke-IgE-medierade reaktioner utvecklas inom 12 timmar till dagar och påverkar främst huden eller mag-tarmkanalen.³
• Ibland är allergin både IgE-medierad och icke-IgE-medierad.³

Vid en icke-IgE-medierad reaktion har IgE en oklar roll. Sådana reaktioner är vanligare hos barn med atopisk läggning.³

Ärftlighet och andra faktorer

Det är inte känt varför vissa får komjölksallergi. Komjölksallergi kan vara ärftlig, men det gäller inte alltid.¹

Genetiska faktorer spelar roll. Även hittills okända miljöfaktorer bedöms kunna ha stor betydelse.³ Det finns därför inte en enda känd orsak som förklarar varför just du eller ditt barn får allergin.

Symtom som kommer senare

Senare symtom kan komma några timmar efter att barnet fått i sig mjölk eller först nästa dag. De kommer ofta från magen eller huden.

• Eksem som inte går över efter behandling med kortisonkräm kan förekomma.¹
• Blodstrimmor i avföringen kan förekomma.¹
• Barnet kan få ont i magen och skrika mycket.¹
• Barnet kan gå upp dåligt i vikt.¹
• Barnet kan bli lös i magen eller förstoppat.¹
• Senare symtom kan vara reflux, kräkningar, diarré, blod eller slem i avföringen och avvikande tillväxt.³

Symtomen kan variera mycket mellan olika barn. Hos spädbarn kan besvären från magen ibland vara svåra att koppla till komjölk, särskilt när symtomen inte kommer direkt. Barn med komjölksallergi kan ha symtom från hud, mage och luftvägar.

Symtom hos spädbarn och vuxna

Barn som reagerar redan när de enbart ammas får vanligen först symtom från mag-tarmkanalen.³ Det kan till exempel vara reflux, magont och mycket skrik.

Luftvägssymtom som hösnuva och astma förekommer hos 20–30 procent av barn med komjölksallergi.³ Ett barn kan alltså ha symtom från luftvägarna tillsammans med besvär från huden eller magen.

Komjölksallergi hos vuxna kan ge sväljningsbesvär, magont, diarré och förstoppning.¹ De flesta vuxna som är allergiska mot mjölk har haft allergin sedan de var barn.

Kontakta en vårdcentral om barnet har något av följande besvär

• Kontakta en vårdcentral om du tror att barnet har komjölksallergi.¹
• Kontakta en vårdcentral om barnet har fått diagnosen komjölksallergi och inte mår bättre trots att barnet inte får i sig mjölkprodukter.¹

Ring 112 om barnet får en svår allergisk reaktion

En svår allergisk reaktion kallas anafylaxi. Ring 112 om barnet får en svår allergisk reaktion, så kallad anafylaxi.¹

• Ring 112 om barnet får svårt att andas.¹
• Ring 112 om barnet blir väldigt trött.¹
• Ring 112 om barnet får kraftiga kräkningar.¹
• Ring 112 om barnet blir blekt och verkar medtaget.¹

Vid icke IgE-förmedlad komjölksallergi kan ett allergitest därför vara normalt trots att barnet reagerar på komjölk. I vissa fall kan ett lapp-test övervägas, men värdet av testet i utredningen är fortfarande oklart. Resultaten behöver därför bedömas tillsammans med sjukdomshistorien och vad som händer när komjölk tas bort eller återinförs.

Elimination och provokation

En diagnostisk elimination innebär att alla produkter som innehåller komjölk tas bort i två till fyra veckor.³ Under perioden bedöms om besvären försvinner. Om effekten är oklar kan komjölk därefter återintroduceras för att se om besvären återkommer.¹

För att resultatet ska bli meningsfullt behöver eliminationen vara strikt.³ Det kan vara svårt att upptäcka alla produkter som innehåller komjölk, och eliminationen sker därför helst med hjälp av en dietist. En tydlig förbättring under eliminationen och återkommande besvär efter återinförandet talar för komjölksallergi.

En provokation innebär att barnet får prova komjölk igen för att se om allergin kommer tillbaka. Det är barnets läkare som bestämmer när det är dags att prova mat som innehåller komjölk. Provokationer kan behöva göras på sjukhus eller barnmottagning om barnet tidigare har haft svårare reaktioner eller reaktioner som talar för IgE-förmedlad allergi.

Andra undersökningar och möjliga förklaringar

Vid mer uttalade symtom kan endoskopi med vävnadsprover användas.³ Undersökningen kan hjälpa till att skilja komjölksallergi från exempelvis celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom, eosinofil esofagit och allergisk inflammation i tarmen.

Andra möjliga förklaringar till besvären är allergi mot andra livsmedel, spädbarnskolik, infektiös diarré och funktionella sjukdomar i mag-tarmkanalen. Vid blod i avföringen eller förstoppning kan även till exempel en spricka i ändtarmsöppningen, en polyp eller Meckels divertikel behöva övervägas.

Hos äldre barn kan laktosintolerans behöva skiljas från komjölksallergi. Laktosintolerans skiljer sig från komjölksallergi genom att den inte är en immunologisk reaktion utan orsakas av brist på enzymet laktas.³

Det finns mjölkfri bröstmjölksersättning att köpa på apotek. Den mjölkfria bröstmjölksersättningen ger samma näring som ersättning som innehåller komjölk.¹ Om barnet har fått diagnosen komjölksallergi kan du få mjölkfri bröstmjölksersättning utskriven på recept. Den kan då köpas på apotek till ett rabatterat pris.

Partiellt hydrolyserad ersättning bör inte användas till spädbarn med komjölksallergi.³ Även spädbarn som först blir bättre av sådan ersättning får ofta tillbaka symtomen efter en tid.

Sojabaserad ersättning ska inte användas till spädbarn med komjölksallergi på grund av risken att barnet utvecklar sojaallergi.³ Risken är särskilt stor vid icke IgE-förmedlad komjölksallergi.

När ersättningen inte räcker

Extensivt hydrolyserad ersättning kan orsaka överkänslighetsreaktioner hos vissa barn med komjölksallergi. Aminosyrabaserad ersättning kan då förbättra symtom och tillväxt.³

Barn med multipel födoämnesallergi som inte blir symtomfria ens av aminosyrabaserad ersättning kan behöva utredas och behandlas av ett team där barnläkare och dietist ingår.³ Orsaken till att besvären finns kvar är inte alltid känd.

Barn som haft anafylaktiska reaktioner ska utrustas med adrenalinautoinjektor.³

Uppföljning och återintroduktion

Barn med komjölksallergi behöver regelbundna undersökningar. Då följer vården om allergin har läkt ut och om barnet växer och går upp i vikt som det ska.¹ Uppföljning hos barnläkare och dietist kan också säkerställa att kostråden följs utan fel i kosten och att maten är fullvärdig.

Barn som har fått diagnosen komjölksallergi kan få prova att äta komjölk igen för att se om allergin kommer tillbaka. Det kallas för en provokation, och det är barnets läkare som bestämmer när det är dags.

Barn under tre år med lindrigare symtom kan genomgå provokation ungefär var sjätte månad. Äldre barn kan genomgå provokation en gång om året.¹

Barn med svårare reaktioner bör provoceras på sjukhus eller barnmottagning med beredskap att ta hand om anafylaktiska reaktioner.³ Vid lindrigare reaktioner kan provokationen i vissa fall göras hemma enligt ett särskilt schema, om det har planerats av vården.

Om provokationen visar att barnet tål mjölk kan mjölkprodukter återinföras i kosten. Detta ska göras enligt den plan som barnets läkare och dietist har gett.

Mjölk, yoghurt, grädde och crème fraiche kan ersättas av likvärdiga produkter som är baserade på havre eller soja. Välj ersättningsprodukter som är berikade med kalcium, D-vitamin och B12.² Havre- och sojabaserade alternativ kan också användas i matlagning.

Smör, margarin och matlagningsfett kan ersättas med mjölkfritt margarin eller vegetabiliska oljor. Mjölkfria alternativ finns också för glass, choklad och kakor. Korv och charkuterivaror finns i varianter som är helt mjölkfria.

Mjölkfria välling- och grötalternativ går att köpa i vanliga livsmedelsbutiker.¹ Det finns även mjölkfri bröstmjölksersättning att köpa på apotek. Sådana ersättningar ger samma näring som ersättningar som innehåller komjölk.

Getmjölk och fårmjölk ska inte användas som ersättning för komjölk, eftersom proteinerna liknar proteinerna i komjölk och kan ge allergiska reaktioner.¹

Kalcium, fett och D-vitamin

Äldre barn och vuxna som dricker mjölkfria drycker, till exempel soja-, havre- eller risdryck, kan behöva extra kalcium. Mjölkfria drycker innehåller inte alltid tillräckligt med kalcium.¹

• Barn mellan sex månader och sex år kan behöva cirka 500 milligram extra kalcium om dagen.¹
• Äldre barn kan behöva 750–1000 milligram extra kalcium om dagen.¹

Barn som inte dricker komjölk kan ibland också behöva tillskott av fett och D-vitamin.¹ Vilka näringsämnen som behöver kompletteras beror på vad barnet äter i övrigt.

Särskilt för yngre barn

Risbaserade drycker bör inte ges till barn under sex år. Ris kan innehålla arsenik som är skadligt för barn.¹ Välj i stället ett annat mjölkfritt alternativ för yngre barn.

Om du ammar behöver du bara ta bort mjölk ur din kost om barnet får tydliga besvär när du har ätit mjölkprodukter.¹ Vid en längre mjölkfri kost är det viktigt att uppmärksamma att både du och barnet får tillräckligt med näring.

En vanlig del av utredningen är att alla produkter som innehåller komjölk tas bort i två till fyra veckor. Därefter bedöms om besvären har försvunnit. Om effekten av den mjölkfria perioden är oklar kan komjölk återintroduceras för att se om besvären återkommer.¹

Vid misstanke om en snabb, IgE-förmedlad allergi kan hudpricktest mot mjölk eller ett IgE-prov vara aktuellt. Ett positivt IgE-test visar att barnet är sensibiliserat, men barnet kan ändå tåla mjölk utan symtom. Ett negativt IgE-test utesluter inte komjölksallergi.³

Går komjölksallergi över?

Ja, komjölksallergi går över hos de flesta före tre års ålder.³ Barn med komjölksallergi behöver ändå regelbundna undersökningar för att följa om allergin har läkt ut och om barnet växer och går upp i vikt som det ska.

Gastrointestinala former av komjölksallergi har lägre chans att läka ut. Det gäller särskilt eosinofil esofagit, som kan förekomma i alla åldrar och bland annat ge kräkningar, matvägran, sväljningssvårigheter och avvikande tillväxt.³