Keratit är en infektion eller inflammation i hornhinnan och omfattar både infektiösa former och former där immunförsvaret orsakar inflammationen utan direkt infektion. Keratit kan försämras snabbt och leda till bestående synnedsättning, så tillståndet ska bedömas och behandlas av en ögonläkare.
Keratit är en infektion i hornhinnan som kan ge rodnad i ögat, ljuskänslighet, skavkänsla, värk och varierande grad av synpåverkan.1
Keratit kan också beskrivas som en inflammation i hornhinnan.2 Besvären kan vara olika från person till person, och synen kan påverkas i varierande grad. Hornhinnan kan då få gråaktiga inflammatoriska förändringar som syns vid noggrann undersökning av ögat.1
Keratit är ett samlingsnamn för flera tillstånd som påverkar hornhinnan. Det finns både infektiösa former och former där immunförsvaret orsakar inflammationen utan att det rör sig om en direkt infektion.2
Infektiös keratit kan orsakas av bakterier, virus, svamp eller protozoer som akantamöba. Herpeskeratit är en form som orsakas av herpesvirus. Det finns en ytlig form och en djupare infektion i hornhinnans vävnad.1
Marginalkeratit är en immunologiskt betingad specialform av keratit.1 Marginalkeratit är inte infektiös.2 Den kännetecknas av begränsade inflammatoriska förändringar i hornhinnan längs limbus, alltså nära kanten där hornhinnan möter bindehinnan.1 Marginalkeratit har samband med långvarig inflammation i ögonlockskanterna, så kallad blefarit, med stafylokocker.
Svetsblänk är en keratit som kan orsakas av ultraviolett ljus från svets, solarium eller sol. Den kan också kallas snöblindhet. Denna form brukar komma några timmar efter exponeringen och påverkar båda ögonen.1
Keratit kan försämras snabbt och leda till bestående synnedsättning.1 I allvarliga fall kan hornhinnan också skadas så att det uppstår ett hål i den.
En obehandlad keratit som orsakas av bakterien Pseudomonas kan snabbt bryta ner hornhinnan. Även andra bakteriella keratiter kan ge ärr i hornhinnan som påverkar synen om infektionen inte behandlas snabbt och på rätt sätt.3
Keratit kan alltså ha flera orsaker och olika förlopp. Vilken form det rör sig om påverkar hur tillståndet bedöms och behandlas. Läs mer i avsnitten om symtom, utredning och behandling.
Keratit kan uppstå när bakterier angriper hornhinnan. Bakteriell keratit kan orsakas av flera olika bakterier, bland annat stafylokocker, streptokocker, Moraxella, Serratia och Pseudomonas.
Virus är en annan möjlig orsak. Herpes simplex anges som den vanligaste och allvarligaste virala orsaken till keratit. Herpes simplex kan påverka hornhinnans ytliga lager eller ge en djupare infektion i hornhinnans vävnad. Det är också vanligt att besvären återkommer vid herpeskeratit.
Svamp kan också orsaka keratit. Svampkeratit förekommer särskilt hos kontaktlinsbärare, personer med kronisk ytsjukdom och personer med nedsatt immunförsvar.
Kontaktlinser kan öka risken för keratit. Risken är särskilt kopplad till bakteriell keratit, där Pseudomonas är ett dominerande smittämne hos kontaktlinsbärare.
En skada mot ögat kan också öka risken.3 Det gäller till exempel trauma eller en främmande kropp i ögat. Tidigare hornhinnekirurgi är ytterligare en faktor som kan ha betydelse.
Infektiös keratit ger oftast besvär i bara ett öga. Vanliga symtom är rodnad, skav, värk, ljuskänslighet, ökat tårflöde och ibland var.3 Synen kan bli sämre vid keratit.1 Vid bakteriell keratit kan sekretet vara tjockt och varigt.3 Det är vanligt att besvären är återkommande. Herpeskeratit kan ge grenformade förändringar på hornhinnans yta, men sådana förändringar ses oftast först vid undersökning med ögonmikroskop. En ytlig skada på hornhinnan kan också behöva färgas med fluorescein för att synas tydligare.1 Besvären kan därför märkas både som irritation och som att synen förändras.
Symtomen kan komma tillsammans med förändringar på hornhinnan som inte alltid syns utan noggrann undersökning. Vid bakteriell keratit kan det ibland finnas en grumling eller en inflammatorisk förändring i hornhinnan.3 Ett sår på hornhinnan kan vara svårt att upptäcka utan ögonmikroskop.1
Vid undersökningen tittar läkaren noggrant på ögat och bedömer hornhinnans yta. Vid bakteriell keratit kan ett hornhinneinfiltrat ibland synas med blotta ögat. Ett ögonmikroskop kan behövas för att upptäcka små ytliga skador på hornhinnan.3 Vid marginalkeratit sitter de inflammatoriska förändringarna vanligtvis i hornhinnans ytterkant, nära limbus, och de kan vara flera. Ofta finns en klar zon mellan limbus och förändringen. Hornhinnan är då i övrigt klar utan svullnad, och läkaren ser ingen ljusväg i den främre ögonkammaren. Vid undersökningen kan läkaren också se rodnade och svullna ögonlockskanter, särskilt om marginalkeratit förekommer tillsammans med blefarokonjunktivit.2
Fluorescein är ett färgämne som kan visa skador på hornhinnans yta tydligare. När ögat belyses med blått ljus kan det färgade området synas. Vid svetsblänk blir hornhinnan diffust prickigt färgupptagande efter fluoresceinfärgning.1 Vid herpes simplex-keratit kan läkaren se en ytlig, förgrenad skada i hornhinnans yttersta lager som tar upp fluorescein.3
Läkaren jämför undersökningsfynden för att bedöma vilken form av keratit det kan vara. Vid bakteriell keratit kan celler och en ljusväg synas i den främre ögonkammaren.
Behandlingen av infektiös keratit anpassas efter vilket smittämne som misstänks. Ögonläkaren riktar behandlingen mot det misstänkta smittämnet.3
Vid misstänkt bakterieorsakad keratit kan en odling tas innan behandlingen börjar. Antibiotika som ges före odlingen kan göra det svårare att få ett tillförlitligt odlingssvar.1 Därför behöver valet av behandling göras av ögonläkare.
Behandlingen kan behöva anpassas efter odlingssvaret när en bakterie misstänks. Vilken behandling som används beror också på om herpesinfektionen är ytlig eller sitter djupare i hornhinnan.
Marginalkeratit behandlas lokalt med en behandling som kombinerar kortison och antibiotika. Ett exempel är en ögonsalva med hydrokortison och polymyxin B.1
UV-ljus från svets, solarium eller sol kan orsaka keratit. Passande skyddsglasögon är det bästa förebyggande skyddet mot svetsblänk. Skyddsglasögonen behöver vara passande för den exponering du riskerar att utsättas för. Vid lindriga fall av svetsblänk kan smörjande droppar eller salva vara den enda behandlingen som behövs.1 Använd därför skyddsglasögon när du riskerar att utsättas för sådant ljus.
På ögonkliniken kan en odling tas innan behandlingen börjar, så att behandlingen kan riktas mot den bakterie som misstänks. Antibiotika som ges före odlingen kan göra det svårare att få ett tillförlitligt odlingssvar.
Råd om behandling vid misstänkt keratit ska ges av ögonläkare, eftersom behandlingen riktas mot det misstänkta smittämnet. Behandlingen kan behöva riktas mot olika smittämnen, och därför behöver valet av behandling göras av ögonläkare.3
Marginalkeratit förekommer ofta tillsammans med blefarokonjunktivit. Vid samtidig blefarokonjunktivit kan behandling av ögonlocken övervägas, och ögonlockstvätt ingår då i behandlingen. Ögonlockstvätt kan alltså vara en del av behandlingen när marginalkeratit förekommer tillsammans med blefarokonjunktivit. Förebyggande åtgärder riktas framför allt mot blefaritproblem, eftersom kronisk blefarit är den främsta riskfaktorn för marginalkeratit.2
Keratit ska bedömas och behandlas av en ögonläkare.1 Det gäller även när keratit bara misstänks. Ögonläkaren bedömer vilken typ av keratit det kan vara och väljer behandling utifrån orsaken.
Behandlingen riktas av ögonläkaren mot det smittämne som misstänks orsaka keratiten.3 Vid infektiös keratit kan orsaken vara bakterier, virus, svamp eller protozoer. Vid herpesinfektion används antiviral behandling, medan bakteriell keratit behandlas med lokala antibiotika.
På ögonkliniken kan en odling tas innan den bakterieriktade behandlingen inleds.3 Odlingen kan hjälpa till att rikta behandlingen mot den misstänkta bakterien. Antibiotika som ges före odlingen kan göra det svårare att få ett tillförlitligt odlingssvar.
Ögonkliniken kan behandla bakteriell keratit med lokal antibiotikabehandling som täcker flera bakterier.1 Behandlingen består ofta av flera antibiotika i kombination för att täcka ett brett spektrum av bakterier. Vid behov kan ögonläkaren också behandla herpeskeratit med antiviral behandling lokalt eller som tablettbehandling.
Keratit är en infektion eller inflammation i hornhinnan. Besvären kan vara skavkänsla, ljuskänslighet, värk och synpåverkan.1
Keratit kan orsakas av bakterier, virus, svamp eller protozoer.1 Herpeskeratit är en form som kan ge grenformade förändringar på hornhinnans yta eller en djupare infektion i hornhinnans vävnad.
Nej, marginalkeratit är en särskild immunologiskt betingad form av keratit.1 Den har begränsade inflammatoriska förändringar i hornhinnans ytterkant, nära limbus.
Marginalkeratit är inte en direkt stafylokockinfektion.1 Den anses i stället vara en immunologisk reaktion mot ämnen från stafylokocker och har samband med kronisk blefarit med stafylokocker. Marginalkeratit förekommer ofta tillsammans med blefarokonjunktivit och återkommer ofta.2
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 11 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Nedsatt immunförsvar är en riskfaktor för bakteriell keratit. Även ögats yta kan ha betydelse, eftersom kronisk ytsjukdom anges som en särskild bakgrund vid svampkeratit.
Keratit kan alltså ha flera olika bakomliggande orsaker. Infektiösa former kan bero på bakterier, virus eller svamp, medan andra former uppstår genom en immunologisk reaktion utan en direkt infektion i hornhinnan.
Marginalkeratit skiljer sig från infektiös keratit. Den är inte en direkt stafylokockinfektion utan en immunologisk reaktion mot stafylokockantigen. Antigenet kommer enligt den beskrivna mekanismen från ögonlockskanten, medan antikropparna kommer från blodkärlen vid kanten av hornhinnan. Där kan immunkomplex samlas och ge upphov till de typiska inflammatoriska förändringarna.
Den främsta riskfaktorn för marginalkeratit är kronisk blefarit.2 Även kronisk konjunktivit eller meibomit anges som riskfaktorer. Marginalkeratit förekommer ofta tillsammans med blefarokonjunktivit.
Källorna beskriver kontaktlinser, trauma, ögonsjukdom och nedsatt immunförsvar som riskfaktorer för keratit, men de anger ingen ärftlig riskfaktor.3 Det betyder att någon ärftlig orsak inte är beskriven i det underlag som används här.
Orsakerna till keratit omfattar infektioner, ultraviolett exponering och immunologisk reaktion.1 Ultraviolett ljus från svets, solarium eller sol kan orsaka svetsblänk, medan marginalkeratit hör till de former där immunförsvaret orsakar inflammationen utan en direkt infektion.
Marginalkeratit kan ge främmande kroppskänsla, värk, ljuskänslighet och vattnigt eller seröst sekret. Personer med marginalkeratit anger vanligen inte synnedsättning.2 Marginalkeratit skiljer sig därför från infektiös keratit genom att synnedsättning vanligen inte anges som symtom.
Ett rött, ljuskänsligt och värkande öga med synpåverkan ska bedömas akut av ögonläkare samma dag.1 Vid misstänkt keratit ska du söka akut till ögonklinik.3 Kontaktlinsanvändning tillsammans med sådana ögonbesvär är en särskild varningssituation eftersom kontaktlinser ökar risken för keratit.1
Keratit kan försämras snabbt och leda till bestående synnedsättning.1 En obehandlad bakteriell keratit kan ge ärr i hornhinnan som påverkar synen om infektionen inte behandlas snabbt och på rätt sätt.
Kraftig dubbelsidig smärta och ljuskänslighet några timmar efter UV-exponering talar för svetsblänk.1 UV-ljus från svets, solarium eller sol kan orsaka svetsblänk, och besvären brukar börja några timmar efter exponeringen.
Svetsblänk ger symtom i båda ögonen; ensidiga symtom talar inte för svetsblänk. Vid symtom i bara ett öga bör främmande kropp misstänkas.1 Svetsblänk kan ge kraftig smärta och ljuskänslighet i båda ögonen, medan besvär i bara ett öga talar för en annan orsak.
På ögonkliniken kan en odling tas innan behandling som ska riktas mot en misstänkt bakterieorsak börjar.3 Antibiotika före odlingen kan göra det svårare att få ett diagnostiskt odlingsresultat.1 Vid bakteriell keratit kan odlingen hjälpa till att rikta behandlingen mot den misstänkta bakterien.3 Därför behöver provtagningen göras innan den behandlingen påbörjas.
Det är viktigt att även behandla besvär från ögonlocken när det behövs, eftersom marginalkeratit ofta återkommer. Sådan behandling kan till exempel bestå av ögonlockstvätt och antibiotikasalva på ögonlockskanterna. Vid blefarokonjunktivit kan antibiotikasalva på ögonlockskanterna användas efter ögonlockstvätt.2
Marginalkeratit läker snabbare med behandling än utan behandling. De flesta marginalkeratiter har god prognos och har läkt spontant inom två till tre veckor, men läkningen går fortare med behandling.2
Lindriga fall av svetsblänk kan behandlas med smörjande droppar eller salva. Svetsblänk är det enda undantagsfallet bland yttre ögonaffektioner där lokal bedövning kan ges under ett halvt dygn för smärtlindring.1
Lokal bedövning vid svetsblänk är alltså ett särskilt undantag och ska inte ses som en behandling för andra former av keratit. Vid lindriga fall av svetsblänk kan smörjande droppar eller salva vara den enda behandlingen som behövs.1 Behandlingen av svetsblänk beror på hur lindriga besvären är och på bedömningen av ögat.
De flesta marginalkeratiter läker spontant inom två till tre veckor. Med behandling går läkningen snabbare än utan behandling.
Keratit kan ge ärr i hornhinnan som påverkar synen om en bakteriell infektion inte behandlas snabbt och tillräckligt. Pseudomonas kan orsaka en aggressiv infektion som obehandlad kan bryta ner hornhinnan på mindre än ett dygn.3 Andra bakteriella keratiter kan också ge ärr i hornhinnan som påverkar synen om infektionen inte behandlas snabbt och på rätt sätt.
Berätta om du använder kontaktlinser, har skadat ögat, har genomgått hornhinnekirurgi eller har nedsatt immunförsvar. Dessa uppgifter är viktiga eftersom kontaktlinser, trauma mot ögat, tidigare hornhinnekirurgi och nedsatt immunförsvar kan öka risken för keratit.3
Berätta också om tidigare ögonsjukdomar som blefarit, konjunktivit eller meibomit om läkaren misstänker marginalkeratit. Kronisk blefarit, konjunktivit och meibomit är riskfaktorer för marginalkeratit.2 Vid misstanke om marginalkeratit kan läkaren även fråga om allergi, eksem, rosacea eller annan hudsjukdom.
Ja, UV-ljus från svets kan orsaka keratit.1 Svetsblänk brukar komma några timmar efter exponeringen.
Svetsblänk ger symtom i båda ögonen.1 Kraftig smärta och ljuskänslighet i båda ögonen efter UV-exponering talar för svetsblänk, medan besvär i bara ett öga talar för att något annat kan ha hänt.
Ögonläkaren kan undersöka hornhinnan med ögonmikroskop och fluoresceinfärgning.1 Små ytliga skador kan vara svåra att upptäcka utan ögonmikroskop.
Fluorescein gör hornhinnesår gröna när ögat belyses med blått ljus. Färgningen kan därför göra skador på hornhinnans yta tydligare vid undersökningen. Vid undersökningen kan ögonläkaren också se gråaktiga inflammatoriska förändringar i hornhinnan.1
De flesta marginalkeratiter läker spontant inom två till tre veckor.2 Läkningen går snabbare med behandling, som vid marginalkeratit kan bestå av lokal salva med kortison och antibiotika.
Infektiös keratit kan ge bestående synnedsättning om den försämras eller inte behandlas tillräckligt snabbt. Behandlingen av infektiös keratit riktas av ögonläkare mot det misstänkta smittämnet och kan bestå av lokala antibiotika eller antiviral behandling vid herpesinfektion. Vid infektiös keratit används ofta flera lokala antibiotika i kombination för att täcka ett brett spektrum av bakterier.3