Laboratorieprov är undersökningar av blod, urin, andra kroppsvätskor eller vävnader som analyseras av utbildad personal för att ge information om hälsan. Ett provsvar behöver tolkas tillsammans med annan information, eftersom ett resultat utanför eller inom normalintervallet inte alltid visar om någon har en sjukdom.
Klinisk kemi handlar om laboratorieprov som undersöker prover från kroppen. Ett laboratorieprov kan undersöka blod, urin, annan kroppsvätska eller vävnad för att ge information om din hälsa. Provet analyseras på ett laboratorium av vårdpersonal eller annan utbildad personal.1
Ett laboratorieprov kan visa om vissa ämnen finns i provet. Det kan också visa hur mycket av ett ämne som finns där.1 På så sätt kan prov ge information om olika delar av kroppens funktioner och om förändringar i hälsan.
Resultatet jämförs ofta med ett normalintervall.1 Normalintervallet bygger på provsvar från större grupper av friska personer, men det som är vanligt kan skilja sig mellan olika personer och grupper. Därför behöver ett provsvar tolkas utifrån vilket prov som har analyserats och vilken information som gäller för just dig.
Laboratorieprov används bland annat för att ställa diagnos, planera eller bedöma behandling och följa sjukdomar. De kan också användas vid hälsokontroller för att leta efter förändringar i hälsan.2 Ett prov kan hjälpa vårdpersonalen att se om en behandling fungerar eller om ett tillstånd förändras över tid.
Klinisk kemi omfattar analyser av flera olika delar av blodet. Blodprov kan undersöka blodkroppar och blodplättar.3 Det kan till exempel handla om röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar, som tillsammans kan ge information om hur blodet fungerar.
Blodprov kan också undersöka olika ämnen som finns i blodet:3
Elektrolyter hjälper bland annat kroppen att reglera kemiska reaktioner och hålla vätskebalansen mellan cellernas insida och utsida.3 Natrium och kalium är exempel på mineraler och elektrolyter som kan analyseras i blodet. Även kalcium och magnesium kan mätas i vissa blodprov.
Vilka ämnen som undersöks beror på vad provet ska ge information om. Ett blodprov kan till exempel mäta blodsocker, proteiner eller hormoner. HbA1c är ett blodprov som mäter hur mycket HbA1c det finns i blodet och visar hur halten blodsocker har varit under de senaste två till tre månaderna.4 TSH är ett hormon som kan mätas när sköldkörtelns funktion undersöks.
Blodprov används för att undersöka olika delar av kroppen och kan också användas för att följa upp en behandling. Vilket prov som tas beror på vad vårdpersonalen behöver undersöka.
CRP kan tas som ett stick i fingret eller med en tunn nål i armen. HbA1c tas bland annat vid diabetes eller hälsokontroll och kan visa hur behandlingen fungerar vid diabetes. Hemoglobinprov används också ofta när läkaren följer upp en behandling vid en sjukdom. Kreatininprov tas ofta i samband med en undersökning eller inför behandling med vissa läkemedel. TSH-prov kan även användas för att se om behandling vid sköldkörtelsjukdom fungerar.
Blodprov kan behövas när du har symtom och vårdgivaren vill undersöka vad besvären beror på. Ett blodprov kan till exempel användas för att undersöka om det finns en infektion eller inflammation i kroppen. CRP kan öka vid infektion eller inflammation.4
HbA1c är vanligt vid en hälsokontroll och kan visa hur blodsockret har varit under de senaste två till tre månaderna. Blodprov som mäter blodsocker tas framför allt för att undersöka om du har diabetes.4
Prov kan behöva upprepas när vårdgivaren följer en sjukdom eller en behandling. Upprepade prov kan visa om ett tillstånd blir bättre, sämre eller är oförändrat.1 Blodprov kan också användas för att följa om en behandling fungerar.4
Vilket prov som är relevant beror på vad vårdgivaren behöver undersöka. Ett blodprov kan tas som ett stick i fingret, som ett blodprov från en ven eller som ett blodprov från en pulsåder. Ett blodprov från en pulsåder kan visa hur mycket syre och koldioxid blodet innehåller. Det kan också visa blodets surhetsgrad.6
Klinisk kemi bygger på laboratorieprov, där prover av blod, urin, kroppsvätskor eller vävnad analyseras.1 Det skiljer sig från en kroppsundersökning, där vårdgivaren bedömer kroppen direkt, och från bilddiagnostik, där till exempel röntgenbilder används som en del av bedömningen.
En fullständig bedömning kan därför behöva bygga på flera sorters information. Det kan vara kroppsundersökning, sjukdomshistoria, familjehistoria och bilddiagnostik tillsammans med laboratorieprover.1 Resultaten från ett enskilt laboratorieprov ger inte alltid tillräcklig information för att förstå hela hälsan.
Skillnaden handlar också om vad som undersöks. Ett laboratorieprov kan till exempel mäta ämnen i blodet eller visa förändringar i blodkroppar. Bilddiagnostik kan i stället ge information om hur kroppens organ eller vävnader ser ut.
Laboratorieprov används inte bara för att undersöka vad besvär kan bero på. Resultaten kan också hjälpa vårdgivaren att välja den behandling som fungerar bäst för dig.1 Vilka prover som behövs beror på vad som ska undersökas och vilken behandling som övervägs.
Laboratorieprov kan även användas för att se om en behandling fungerar.
Ett blodprov kan beställas som en del av en hälsokontroll.4 Blodprov kan dessutom användas för att följa upp och mäta effekterna av en behandling.6
Vilket prov du behöver beror på vad vårdpersonalen behöver undersöka. Det kan till exempel handla om blodsocker, HbA1c eller andra ämnen i blodet. Provet kan tas som ett stick i fingret, ett blodprov från en ven eller ett blodprov från en pulsåder. Vilket blodkärl som används beror på vad vårdpersonalen behöver undersöka.6
Ibland kan du lämna blodprov på den vårdcentral där du är listad. Om du har fått en remiss från en läkare kan du lämna blodprov på vilken vårdcentral som helst.6 Många sjukhus har också en särskild provtagningsenhet där det går att lämna blodprov. Vilka möjligheter som finns kan variera, så följ informationen du får om just din provtagning.
Den vårdpersonal som bedömer att du behöver ett blodprov berättar hur provtagningen ska bokas.8
Det kan till exempel gälla när du behöver undersökas eller när en behandling ska följas upp. Den som beställer blodprovet berättar också hur du får svar på provet.6
Själva blodprovet tas av vårdpersonal. Vilket blodkärl som används beror på vad vårdpersonalen behöver undersöka.6 Provet kan tas som ett stick i fingret, som ett blodprov från en ven eller som ett blodprov från en pulsåder.
Det vanligaste är att lämna blodprov på den vårdcentral där du är listad. Om du har fått en remiss från en läkare kan du lämna blodprov på vilken vårdcentral som helst.6
Många sjukhus har också en särskild provtagningsenhet där du kan lämna blodprov.6 Vilka bokningssätt som finns kan skilja sig mellan mottagningar och regioner. Följ därför informationen du får när provtagningen beställs, eller kontakta mottagningen om du behöver veta hur du bokar.
Vad kan ett laboratorieprov visa? Ett laboratorieprov kan ge information om en särskild del av din hälsa. Ett laboratorieprov kan också ge en mer allmän bild av din hälsa.1 Vilket av dessa syften provet har beror på vad vårdpersonalen vill undersöka.
Kan provsvaret ensamt visa vad som är fel? Ett provsvar behöver ofta tolkas tillsammans med annan information om dig.1 Det kan till exempel handla om hur du mår, din sjukdomshistoria, en kroppslig undersökning och andra undersökningar. När flera uppgifter vägs ihop blir bedömningen ofta säkrare än när bara ett laboratorieprov används.
Vad är ett normalintervall? Ett normalintervall är ett spann av resultat som räknas som normalt för en viss grupp.1 Spannet bygger på provresultat från en stor grupp friska personer. Olika grupper kan ha olika normalintervall, till exempel barn och vuxna, så jämför ditt resultat med intervallet på just ditt provsvar.
Är ett resultat utanför normalintervallet alltid ett tecken på sjukdom? Nej, ett resultat utanför normalintervallet behöver inte betyda att du har ett hälsoproblem.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 6 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Ett laboratorieprov ger inte ensamt en fullständig bild av hälsan. För att förstå vad ett provsvar betyder vägs det ihop med andra uppgifter, till exempel din sjukdomshistoria, en kroppslig undersökning och ibland andra undersökningar. Ett provsvar utanför normalintervallet behöver därför inte alltid betyda att du har en sjukdom. Ett provsvar inom normalintervallet utesluter inte heller alltid sjukdom.1
Urinprov kan användas för att kontrollera tecken på skada eller sjukdom i urinvägarna.5 Ett urinprov kan bland annat undersöka albumin, vita blodkroppar, röda blodkroppar, nitrit och ketoner. Flera olika ämnen kan alltså undersökas samtidigt i samma urinprov.
Urinprov kan ibland visa tecken på diabetes. Det kan till exempel finnas en ökad halt av glukos i urinen när blodsockret är förhöjt.5 Vid misstanke om diabetes kan även blodprov för blodsocker eller HbA1c användas.
Laboratorieprov kan även undersöka andra kroppsvätskor eller vävnader än blod och urin.2 På så sätt kan klinisk kemi omfatta analyser av prover från flera delar av kroppen.
Vissa blodprov undersöker flera olika delar av blodet samtidigt.3 Ett blodstatus kan till exempel räkna och mäta röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Andra breda blodprov kan mäta flera ämnen, till exempel blodsocker, kalcium, natrium, kalium och olika proteiner.
Andra blodprov letar efter ett särskilt ämne i blodet.3 Ett sådant prov kan till exempel mäta CRP, ett protein som finns i blodet. Det finns också blodprov som mäter ett särskilt hormon, till exempel TSH, eller ett särskilt ämne som kreatinin.
På så sätt kan analyserna vara antingen breda och omfatta flera delar samtidigt eller riktade mot ett visst ämne. Vilken typ av analys som används beror på vilken information som behöver undersökas.
Ett urinprov kan tas som en del av en undersökning eller hälsokontroll. En urinsticka, som också kallas testremsa, används ofta för att undersöka flera ämnen i urinen samtidigt.
Testfälten ändrar färg när de kommer i kontakt med vissa ämnen i urinen. Färgförändringen jämförs med en färgskala efter en bestämd tid, eller läses av med en apparat. Resultatet anges ofta med siffror som 1, 2 eller 3, eller med 1+, 2+ och så vidare. Om halten är normal sker ingen färgförändring och resultatet anges som 0 eller negativt.
En liten ökning av albumin kan ibland synas efter feber eller fysisk aktivitet utan att det betyder att njuren är skadad. När albuminhalten är förhöjd hela tiden eller tydligt förhöjd kan det tyda på njursjukdom. Upprepade mätningar kan ge en mer noggrann och exakt mätning av albuminhalten.
Många vita blodkroppar i urinen kan också bero på inflammation i urinvägarna eller njurarna. Fler undersökningar kan behövas innan läkaren kan ställa en diagnos. Om urinvägsinfektion misstänks kan vårdpersonalen göra en urinodling, och svaret kommer efter en till tre dagar.
Blodprov kan tas på olika sätt beroende på vad som ska undersökas.
Ett stick i fingret ger bara en droppe blod och kan därför användas till vissa analyser. Fingret rengörs först, och en liten nål används för att få fram blodsdroppen. Själva sticket kan göra lite ont men det går snabbt över.
Ett blodprov från en ven tas oftast i armvecket eller på handryggen. Du får sitta eller ligga bekvämt medan huden rengörs och nålen förs in i venen. Blodet samlas i ett eller flera provrör. Efteråt får du en plåsterlapp över stickhålet.
Ett blodprov från en pulsåder tas från pulsådern på insidan av handleden eller från ljumsken. Provet kallas ofta blodgas eftersom det kan visa hur mycket syre och koldioxid blodet innehåller. Efter provtagningen får du ett förband som trycker över stickhålet och hjälper till att stoppa blödningen.
Förberedelserna beror på vilket prov du ska lämna. Följ de instruktioner du får inför provtagningen.
Att fasta innebär att du inte får äta eller dricka under en viss tid före provtagningen, oftast ungefär tio timmar. Du får information från vårdpersonalen om vad som gäller för just ditt prov. Berätta också om växtbaserade läkemedel och naturläkemedel, eftersom även sådana kan påverka provresultatet.
En del prover analyseras direkt på plats. Andra skickas till ett laboratorium, och då tar det längre tid att få svar. När ett CRP-prov analyseras som snabbtest kommer svaret oftast inom tio minuter. Om provet skickas till ett laboratorium kommer svaret oftast till läkaren nästa dag.
Ett provsvar behöver tolkas tillsammans med hur du mår och med andra uppgifter. Ett CRP-prov kan till exempel inte ensamt ge svar på om du har en sjukdom. Därför kan läkaren behöva fråga om dina symtom och ibland beställa andra prover. Ett resultat som ligger utanför normalintervallet betyder alltså inte i sig att du har en viss diagnos.
Urinprov kan vara aktuellt som en del av en undersökning eller en hälsokontroll.5 Det kan användas för att kontrollera tecken på skada eller sjukdom i urinvägarna. Ett urinprov kan ibland visa tecken på diabetes.
En kraftigare höjning av ketoner i urin tyder på att det finns risk att utveckla ketoacidos, som är ett allvarligt akut tillstånd. Ketoner kan bildas när cellerna i kroppen förbränner mycket fett. Det kan ske vid långvarig fasta, obehandlad diabetes eller om du har glömt att ta ditt insulin.5
Ett blodprov från en pulsåder kallas ofta blodgas och kan visa blodets surhetsgrad.
Klinisk kemi och blodsjukvård överlappar varandra eftersom flera blodprover undersöker blodets olika delar. Blodstatus räknar och mäter röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.3 Det gör blodstatus till ett bredare prov än ett test som bara undersöker ett särskilt ämne.
Ett blodprov kan visa att mängden röda blodkroppar är låg, vilket kan vara blodbrist.3 Hemoglobinprov kan också visa blodbrist.4 För att förstå vad ett avvikande resultat betyder behöver vårdgivaren väga ihop det med andra uppgifter om din hälsa och ibland med fler prov.
Klinisk kemi handlar alltså främst om att analysera prover och tolka mätvärden, medan närliggande områden kan undersöka kroppen, bilder eller blodets sjukdomar på andra sätt.
Du kan behöva förbereda dig om provtagningen är planerad. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig. För vissa prov behöver du fasta, vilket innebär att du inte får äta eller dricka en viss tid före provtagningen, oftast tio timmar.6 Om provet ska tas precis före en undersökning behöver du inte förbereda dig.
Berätta vilka läkemedel du använder, eftersom vissa läkemedel kan påverka provresultatet. Det gäller även växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. Berätta också om du har lätt för att blöda eller om det brukar ta tid innan blödningen slutar.6 Du får mer information av vårdpersonalen om hur du ska förbereda dig och vad som händer efter provtagningen.
Klinisk kemi: så hittar du rätt vård. Jämför mottagningar, läs omdömen från andra patienter och boka tid direkt.
Betyder ett resultat inom normalintervallet att jag är frisk? Nej, ett resultat inom normalintervallet garanterar inte alltid att du är frisk.1 Vissa personer med hälsoproblem kan ha resultat som räknas som normala. Ytterligare prov kan därför behövas, särskilt om du har symtom.
Hur snabbt får jag svar? Hur snabbt svaret kommer beror på vilket blodprov som har tagits.6 Vissa prov analyseras direkt på plats, medan andra skickas till ett laboratorium. Provsvaret får du av den läkare som har beställt blodprovet.
Vad betyder ett positivt eller avvikande resultat? Ett positivt eller avvikande resultat kan innebära att det behövs fler prov för att bekräfta en diagnos.1 Ett sådant resultat visar alltså inte alltid ensamt vilken sjukdom eller vilket hälsoproblem det handlar om.
Vad betyder ett osäkert resultat? Ett osäkert resultat innebär att provet inte tydligt var positivt eller negativt. Då behöver provet ofta tas om.1 Fråga vårdpersonalen om du inte förstår vad ditt provsvar betyder.