Sömnstörningar omfattar bland annat insomni, sömnapné, narkolepsi och rytmstörningar. Vid långvariga sömnbesvär kan du behöva hjälp att ta reda på vad besvären beror på, och läkaren avgör vilka undersökningar som behövs.
Ett sömntest registrerar flera av kroppens funktioner medan du sover. Det kan till exempel handla om hjärnans aktivitet, hjärtats aktivitet, andningen och kroppens rörelser.1 På så sätt samlas uppgifter in om vad som händer i kroppen under sömnen.
En polysomnografi, som också kallas polysomnogram, följer bland annat hjärnans, hjärtats och andningens aktivitet under sömnen.1 Undersökningen kan ge läkaren information om hur du sover under en natt. Undersökningen kan till exempel visa hur lång tid det tar för dig att somna och hur länge du sover.2 Undersökningen kan också registrera ögonens rörelser och musklernas rörelser.1 Ibland används videoinspelning för att se hur du rör dig när du sover.2
Ett sömntest kan därför bestå av flera olika mätningar. Vilka mätningar som behövs beror på vilken undersökning läkaren bedömer att du behöver.2 En del sömntest undersöker sömnen under en natt, medan andra registrerar sömn eller rörelser under längre tid.
Ett sömntest kan göras på ett sömnlaboratorium eller hemma, beroende på vilken undersökning som behövs.2 På ett sömnlaboratorium finns utrustning för att följa sömnen i detalj. Vissa undersökningar görs på sjukhus och andra görs hemma.
Vanliga sorters sömntest är bland annat:
Ett sömntest kan alltså vara en enkel mätning hemma eller en mer omfattande undersökning med flera sensorer. Läkaren bestämmer vilken eller vilka undersökningar som behövs.
Om du har haft besvär med sömnen under en längre tid kan du behöva hjälp att ta reda på vad besvären beror på. Ett sömntest kan därför bli en del av en större utredning när sömnproblemen inte går över. Läkaren bestämmer vilken eller vilka undersökningar du behöver. En sömnundersökning börjar oftast på en vårdcentral. Vid ett läkarbesök får du svara på frågor om sömnvanor, trötthet och hur du mår. Du behöver också berätta om du tar några läkemedel eftersom det kan påverka sömnen. Läkaren kan be dig att fylla i en sömndagbok med uppgifter om när du lägger dig, somnar och vaknar samt om du sover på dagen. Eftersom vissa sjukdomar kan ge sömnproblem kan läkaren behöva göra en kroppsundersökning.2
Snarkningar och andningsuppehåll när du sover kan vara tecken på sömnapné.3 En mätning av andningen kan då användas för att undersöka om du har andningsuppehåll under sömnen.2 Vid en sådan mätning undersöks också besvär med snarkningar.3
Svårigheter att hålla sig vaken på dagen kan göra att du behöver en MSLT-undersökning. Vid MSLT mäts hur lång tid det tar för dig att somna på dagen och när du kommer in i olika sömnstadier, till exempel REM-sömn. Undersökningen görs på ett sömnlaboratorium.
Du kan behöva pausa vissa läkemedel några veckor innan undersökningen, och du får mer information i god tid före.2 Det är viktigt att följa den information du får inför just ditt sömntest. Om du är osäker på vilka läkemedel du ska fortsätta med eller tillfälligt sluta med ska du fråga vårdgivaren.1 Vissa läkemedel kan behöva pausas några veckor före undersökningen.2
Vid hemmamätning av andningen ska du bara ta sömnmedel eller lugnande läkemedel om du brukar ta dem varje dag.3 Annars ska du inte ta sömnmedel eller lugnande läkemedel inför mätningen.
Vid polysomnografi ska du följa vårdgivarens besked om vilka läkemedel du ska fortsätta med eller tillfälligt sluta med.1 Ta inte egna beslut om att ändra läkemedel inför undersökningen när du har fått andra instruktioner från vårdgivaren.
Vid en polysomnografi sover du på ett sömnlaboratorium medan utrustning följer sömnen i detalj. Undersökningen görs oftast under de timmar då du vanligtvis sover, och därför bokas de flesta för ett sömntest över natten. Innan mätningen börjar får du byta om till sovkläder och personalen fäster sensorerna på olika delar av kroppen. Personalen kan be dig att röra ögonen, öppna och stänga munnen samt röra benen för att kontrollera att sensorerna fungerar och är rätt inställda. Sladdarna ska vara tillräckligt långa för att du ska kunna röra dig bekvämt i sängen.1 Vårdpersonalen tejpar fast små elektroder på ditt huvud, vid hakan och runt ögonen.2 Ibland fästs även elektroder på benen.
Elektroderna mäter din hjärnas elektriska aktivitet.2 När du försöker somna under en MSLT mäts också hur du rör kroppen och ögonen. Ibland filmas undersökningen. Vid en polysomnografi kan en elektrod på bröstet registrera hjärtats elektriska aktivitet. Andningssensorer registrerar luftens rörelse genom näsan och munnen. Band runt bröstet och magen registrerar hur bålen rör sig när du andas. En sensor på fingertoppen registrerar pulsen och syrenivån i blodet.1
Vid en MSLT får du försöka somna vid fyra till fem tillfällen under dagen. Undersökningen görs på ett sömnlaboratorium och tar en dag. MSLT mäter hur lång tid det tar för dig att somna på dagen och när du kommer in i olika sömnstadier, till exempel REM-sömn.
Ett sömntest brukar inte göra ont, och mycket få biverkningar eller komplikationer kan uppstå. Den vanligaste fysiska biverkningen är irritation eller en reaktion från tejp och klister som används för att fästa sensorerna. Det kan till exempel märkas där tejpen eller klistret har suttit på huden. Om du har känslig hud eller allergi mot tejp eller klister ska du berätta det för personalen innan sensorerna fästs. Då kan personalen hitta andra lösningar som minskar risken för en reaktion. Om en sensor eller sladd lossnar kan personalen behöva väcka dig för att fästa den igen.1
Det finns andra möjliga komplikationer, men de är ovanliga och varierar från person till person.1 Om du har frågor om vad som kan hända i just ditt fall kan vårdgivaren berätta mer.
Resultatet från ett sömntest kan innehålla flera olika uppgifter om hur du sover. Vilka uppgifter som finns med beror på vilken typ av sömntest du har gjort.
En polysomnografi kan visa hur lång tid det tar för dig att somna, hur ofta du vaknar, hur djupt du sover och hur länge du sover. Det kan ge en bild av sömnens olika delar under den natt som undersöktes.
Vid en sömnregistrering som mäter andningen kan resultatet visa hur ofta andningen helt eller delvis stoppas under minst tio sekunder.5 Sådana uppgifter används när vårdgivaren bedömer andningen under sömnen.
En sömnutredning börjar oftast på en vårdcentral.2 Där får du träffa en läkare som bedömer dina sömnsvårigheter och tar ställning till om du behöver ett sömntest.
Läkaren avgör vilken eller vilka undersökningar du behöver. Bedömningen görs utifrån det du berättar om din sömn och hur du mår. Ett sömntest kan därför vara en del av en större utredning, men alla behöver inte göra flera undersökningar.2
Om läkaren bedömer att du behöver ett sömntest får du information om hur utredningen går vidare. Du kan också få veta om undersökningen ska göras på ett sömnlaboratorium eller på annat sätt. Vilken vårdnivå som passar beror på vilken undersökning läkaren bedömer att du behöver.
Om du behöver fler undersökningar kan läkaren skriva remiss till ett sömnlaboratorium. Ett sömnlaboratorium har utrustning för att följa sömnen i detalj. Vissa undersökningar görs på sjukhus och andra görs hemma, beroende på vilken undersökning du behöver.2
Ett sömntest kan utföras av medicinska tekniker, teknologer, assistenter och sjuksköterskor.1
Ett sömntest är smärtfritt. Varken sensorerna eller annan utrustning ska göra ont under undersökningen.1 Sensorerna kan sitta fast med tejp eller klister på huden, till exempel på huvudet, vid hakan och runt ögonen. Vårdpersonalen kan också fästa elektroder på benen under undersökningen. När undersökningen är klar hjälper personalen dig att ta bort utrustningen.2
Tejp eller klister kan också orsaka irritation eller en reaktion i huden.1
Du kan vakna på natten för att gå på toaletten under ett sömntest. Sladdarna ska normalt vara tillräckligt långa för att du ska kunna röra dig bekvämt i sängen. Det är ändå viktigt att du inte kopplar loss sladdar eller sensorer själv, eftersom utrustningen då kan påverkas.1
Om du behöver hjälp att koppla loss utrustningen beror det på sömnlaboratoriets utrustning, regler och rummets utformning.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 14 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Sömnstörningar omfattar bland annat insomni, sömnapné, narkolepsi och rytmstörningar. Vid långvariga sömnbesvär kan du behöva hjälp att ta reda på vad besvären beror på, och läkaren avgör vilka undersökningar som behövs.
Ett sömntest registrerar flera av kroppens funktioner medan du sover. Det kan till exempel handla om hjärnans aktivitet, hjärtats aktivitet, andningen och kroppens rörelser.1 På så sätt samlas uppgifter in om vad som händer i kroppen under sömnen.
En polysomnografi, som också kallas polysomnogram, följer bland annat hjärnans, hjärtats och andningens aktivitet under sömnen.1 Undersökningen kan ge läkaren information om hur du sover under en natt. Undersökningen kan till exempel visa hur lång tid det tar för dig att somna och hur länge du sover.2 Undersökningen kan också registrera ögonens rörelser och musklernas rörelser.1 Ibland används videoinspelning för att se hur du rör dig när du sover.2
Ett sömntest kan därför bestå av flera olika mätningar. Vilka mätningar som behövs beror på vilken undersökning läkaren bedömer att du behöver.2 En del sömntest undersöker sömnen under en natt, medan andra registrerar sömn eller rörelser under längre tid.
Ett sömntest kan göras på ett sömnlaboratorium eller hemma, beroende på vilken undersökning som behövs.2 På ett sömnlaboratorium finns utrustning för att följa sömnen i detalj. Vissa undersökningar görs på sjukhus och andra görs hemma.
Vanliga sorters sömntest är bland annat:
Ett sömntest kan alltså vara en enkel mätning hemma eller en mer omfattande undersökning med flera sensorer. Läkaren bestämmer vilken eller vilka undersökningar som behövs.
Om du har haft besvär med sömnen under en längre tid kan du behöva hjälp att ta reda på vad besvären beror på. Ett sömntest kan därför bli en del av en större utredning när sömnproblemen inte går över. Läkaren bestämmer vilken eller vilka undersökningar du behöver. En sömnundersökning börjar oftast på en vårdcentral. Vid ett läkarbesök får du svara på frågor om sömnvanor, trötthet och hur du mår. Du behöver också berätta om du tar några läkemedel eftersom det kan påverka sömnen. Läkaren kan be dig att fylla i en sömndagbok med uppgifter om när du lägger dig, somnar och vaknar samt om du sover på dagen. Eftersom vissa sjukdomar kan ge sömnproblem kan läkaren behöva göra en kroppsundersökning.2
Snarkningar och andningsuppehåll när du sover kan vara tecken på sömnapné.3 En mätning av andningen kan då användas för att undersöka om du har andningsuppehåll under sömnen.2 Vid en sådan mätning undersöks också besvär med snarkningar.3
Svårigheter att hålla sig vaken på dagen kan göra att du behöver en MSLT-undersökning. Vid MSLT mäts hur lång tid det tar för dig att somna på dagen och när du kommer in i olika sömnstadier, till exempel REM-sömn. Undersökningen görs på ett sömnlaboratorium.
Du kan behöva pausa vissa läkemedel några veckor innan undersökningen, och du får mer information i god tid före.2 Det är viktigt att följa den information du får inför just ditt sömntest. Om du är osäker på vilka läkemedel du ska fortsätta med eller tillfälligt sluta med ska du fråga vårdgivaren.1 Vissa läkemedel kan behöva pausas några veckor före undersökningen.2
Vid hemmamätning av andningen ska du bara ta sömnmedel eller lugnande läkemedel om du brukar ta dem varje dag.3 Annars ska du inte ta sömnmedel eller lugnande läkemedel inför mätningen.
Vid polysomnografi ska du följa vårdgivarens besked om vilka läkemedel du ska fortsätta med eller tillfälligt sluta med.1 Ta inte egna beslut om att ändra läkemedel inför undersökningen när du har fått andra instruktioner från vårdgivaren.
Vid en polysomnografi sover du på ett sömnlaboratorium medan utrustning följer sömnen i detalj. Undersökningen görs oftast under de timmar då du vanligtvis sover, och därför bokas de flesta för ett sömntest över natten. Innan mätningen börjar får du byta om till sovkläder och personalen fäster sensorerna på olika delar av kroppen. Personalen kan be dig att röra ögonen, öppna och stänga munnen samt röra benen för att kontrollera att sensorerna fungerar och är rätt inställda. Sladdarna ska vara tillräckligt långa för att du ska kunna röra dig bekvämt i sängen.1 Vårdpersonalen tejpar fast små elektroder på ditt huvud, vid hakan och runt ögonen.2 Ibland fästs även elektroder på benen.
Elektroderna mäter din hjärnas elektriska aktivitet.2 När du försöker somna under en MSLT mäts också hur du rör kroppen och ögonen. Ibland filmas undersökningen. Vid en polysomnografi kan en elektrod på bröstet registrera hjärtats elektriska aktivitet. Andningssensorer registrerar luftens rörelse genom näsan och munnen. Band runt bröstet och magen registrerar hur bålen rör sig när du andas. En sensor på fingertoppen registrerar pulsen och syrenivån i blodet.1
Vid en MSLT får du försöka somna vid fyra till fem tillfällen under dagen. Undersökningen görs på ett sömnlaboratorium och tar en dag. MSLT mäter hur lång tid det tar för dig att somna på dagen och när du kommer in i olika sömnstadier, till exempel REM-sömn.
Ett sömntest brukar inte göra ont, och mycket få biverkningar eller komplikationer kan uppstå. Den vanligaste fysiska biverkningen är irritation eller en reaktion från tejp och klister som används för att fästa sensorerna. Det kan till exempel märkas där tejpen eller klistret har suttit på huden. Om du har känslig hud eller allergi mot tejp eller klister ska du berätta det för personalen innan sensorerna fästs. Då kan personalen hitta andra lösningar som minskar risken för en reaktion. Om en sensor eller sladd lossnar kan personalen behöva väcka dig för att fästa den igen.1
Det finns andra möjliga komplikationer, men de är ovanliga och varierar från person till person.1 Om du har frågor om vad som kan hända i just ditt fall kan vårdgivaren berätta mer.
Resultatet från ett sömntest kan innehålla flera olika uppgifter om hur du sover. Vilka uppgifter som finns med beror på vilken typ av sömntest du har gjort.
En polysomnografi kan visa hur lång tid det tar för dig att somna, hur ofta du vaknar, hur djupt du sover och hur länge du sover. Det kan ge en bild av sömnens olika delar under den natt som undersöktes.
Vid en sömnregistrering som mäter andningen kan resultatet visa hur ofta andningen helt eller delvis stoppas under minst tio sekunder.5 Sådana uppgifter används när vårdgivaren bedömer andningen under sömnen.
En sömnutredning börjar oftast på en vårdcentral.2 Där får du träffa en läkare som bedömer dina sömnsvårigheter och tar ställning till om du behöver ett sömntest.
Läkaren avgör vilken eller vilka undersökningar du behöver. Bedömningen görs utifrån det du berättar om din sömn och hur du mår. Ett sömntest kan därför vara en del av en större utredning, men alla behöver inte göra flera undersökningar.2
Om läkaren bedömer att du behöver ett sömntest får du information om hur utredningen går vidare. Du kan också få veta om undersökningen ska göras på ett sömnlaboratorium eller på annat sätt. Vilken vårdnivå som passar beror på vilken undersökning läkaren bedömer att du behöver.
Om du behöver fler undersökningar kan läkaren skriva remiss till ett sömnlaboratorium. Ett sömnlaboratorium har utrustning för att följa sömnen i detalj. Vissa undersökningar görs på sjukhus och andra görs hemma, beroende på vilken undersökning du behöver.2
Ett sömntest kan utföras av medicinska tekniker, teknologer, assistenter och sjuksköterskor.1
Ett sömntest är smärtfritt. Varken sensorerna eller annan utrustning ska göra ont under undersökningen.1 Sensorerna kan sitta fast med tejp eller klister på huden, till exempel på huvudet, vid hakan och runt ögonen. Vårdpersonalen kan också fästa elektroder på benen under undersökningen. När undersökningen är klar hjälper personalen dig att ta bort utrustningen.2
Tejp eller klister kan också orsaka irritation eller en reaktion i huden.1
Du kan vakna på natten för att gå på toaletten under ett sömntest. Sladdarna ska normalt vara tillräckligt långa för att du ska kunna röra dig bekvämt i sängen. Det är ändå viktigt att du inte kopplar loss sladdar eller sensorer själv, eftersom utrustningen då kan påverkas.1
Om du behöver hjälp att koppla loss utrustningen beror det på sömnlaboratoriets utrustning, regler och rummets utformning.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 14 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Sömnproblem kan också ha olika former. Det kan handla om problem att somna, flera uppvaknanden, att vakna för tidigt eller att sömnen påverkar hur du fungerar på dagen. Sömnstörningar omfattar bland annat insomni, sömnapné, narkolepsi och rytmstörningar.4
Ett sömntest kan användas för att diagnostisera sömnstörningar.5 Det kan också hjälpa vården att undersöka om besvären hänger ihop med sömnapné, narkolepsi eller periodiska benrörelser under sömnen.
En polysomnografi kan ge information om hur du sover under en natt. Den kan bland annat visa hur lång tid det tar för dig att somna, hur ofta du vaknar, hur djupt du sover och hur länge du sover. Den kan också visa när du kommer in i REM-sömn.5
Vid ett sömntest kan vården undersöka hur ofta andningen stannar eller nästan stannar under sömnen.5 Mätningen kan även visa hur andningen påverkas och om andningen är delvis blockerad under en viss tid.
Testet kan användas när vården misstänker obstruktiv sömnapné. Höga snarkningar, att du håller andan när du sover och sedan kippar efter luft eller andas ljudligt, samt sömnighet på dagen är besvär som kan göra att vården misstänker detta.5
En sömnundersökning kan också användas vid misstanke om narkolepsi. Den kan dessutom användas för att undersöka om periodiska benrörelser förekommer under sömnen.5
Resultatet från ett sömntest behöver ses tillsammans med dina sömnrelaterade besvär, din sjukdomshistoria och en kroppslig undersökning.5 En läkare använder den samlade informationen för att bedöma om du har en sömnstörning och vilken fortsatt hjälp du kan behöva.
Inför mätning av andningen ska du inte dricka alkohol dagen före eller samma dag som mätningen.3 Alkohol kan påverka sömnen och göra det svårare att få en mätning som speglar din vanliga natt.
Inför mätning av andningen bör du helst undvika koffein i sex timmar före mätningen.3 Det gäller kaffe, te och andra drycker med koffein. Inför polysomnografi ska du följa vårdgivarens besked om alkohol och koffein, eftersom sådant kan störa sömnen och påverka resultatet.5 Undvik tupplurar på dagen före sömntestet, om vårdgivaren inte säger något annat.1
Inför ett sömntest bör du undvika tupplurar och försöka hålla din vanliga rutin, om vårdgivaren inte säger något annat.1 Vid hemmamätning av andningen ska du lägga dig i tid så att du hinner sova minst sex timmar totalt.
Ren hud utan hudkrämer eller andra produkter gör det lättare för sensorerna att fästa och ge tydliga mätningar.1 Följ de besked du har fått om att duscha eller tvätta dig före undersökningen, och undvik hudkrämer efteråt om du har fått sådana instruktioner.
Du bör ta bort nagellack och lösnaglar eftersom de kan påverka pulsoximeterns mätning på fingret.1 Det är särskilt viktigt vid mätning av andningen hemma, eftersom utrustning då kan sitta på fingret under natten.
Vid hemmamätning behöver du ha kläder som är bekväma att sova i och som gör det möjligt att fästa utrustningen.3 Du behöver till exempel ha ett linne eller en tröja på dig för att kunna fästa utrustningen.
Om du ska göra polysomnografi på ett sömnlaboratorium kan du behöva ta med nattkläder och kläder att ha på dig morgonen efter. Fråga vårdgivaren eller personalen på sömnlaboratoriet om du är osäker på vad du ska ta med. Om du ska sova på ett sömnlaboratorium kan du ta med tandborste, nattkläder och kläder för morgonen efter. Du kan också behöva ta med andra personliga saker som du brukar behöva under natten. Berätta för vårdgivaren om du har allergi mot hud eller tejp, eftersom vissa fästen kan irritera huden eller orsaka en allergisk reaktion.1 Vid hemmamätning ska du inte ha telefon, smartklocka, surfplatta eller annan elektronisk utrustning nära där du ska sova.3
Vid hemmamätning av andningen fäster du själv utrustningen innan du ska sova. Du får låna hem utrustningen från sjukhuset och får information om hur du ska göra. Mätningen registrerar hur luften flödar genom din näsa och mun medan du sover. Du fäster apparaten som spelar in andningen högt upp på bröstet och justerar bröstbandet så att det sitter lagom hårt. Magbandet fästs runt magen i höjd med naveln. Näsgrimman sätts i näsan, dras runt öronen och fästs med tejp vid näsan och kinderna. Slangen ska vara inkopplad till apparaten på bröstet.3
Utrustningen kan se olika ut, men kan bestå av flera delar:
Det vanligaste är att apparaten startar automatiskt när du har satt på utrustningen. Det finns också apparater som du själv behöver starta och stoppa, och vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig. När mätningen pågår kan en röd lampa lysa i fingerklämman. Om utrustningen känns obekväm kan du byta finger under natten, men fingermätaren behöver då fästas säkert med tejp.3
Vid ett sömntest i laboratorium kan sensorer registrera flera funktioner medan du sover.1 Det kan vara hjärnaktivitet, hjärtats elektriska aktivitet, muskelrörelser, ögonrörelser och andning. Mätningen kan också visa hur ofta du vaknar, hur djupt du sover och hur länge du sover. Ibland används videoinspelning för att se hur du rör dig när du sover.2
Andningen kan registreras med sensorer som känner av luftens rörelse genom näsan och munnen. Band runt bröstet och magen kan registrera hur överkroppen rör sig när du andas. En pulsoximeter på fingret mäter pulsen och syrenivån i blodet.1
Sladdarna är tillräckligt långa för att du ska kunna röra dig bekvämt i sängen. Du ska inte koppla loss sladdarna själv om du behöver gå upp, utan följa personalens instruktioner.1 Personalen kan behöva hjälpa dig att koppla loss sladdarna.
Om en sladd eller sensor lossnar kan personalen väcka dig för att fästa sensorn igen.1 Personalen kan också kontrollera dig under natten om mätningen visar något som behöver undersökas närmare. När undersökningen är klar hjälper vårdpersonalen dig att ta bort utrustningen.
Du kan sova sämre eller kortare tid eftersom miljön är ovan och du har sensorer på dig. Det kan därför kännas annorlunda att sova under ett sömntest än hemma. Även om natten blir annorlunda kan undersökningen vanligtvis genomföras som planerat. Du kan vila och läsa eller titta på tv innan du somnar, om undersökningen görs på ett sömnlaboratorium. För de flesta påverkar det ändå inte resultatet av undersökningen.1
De flesta mår som vanligt efter en sömnundersökning. När undersökningen är klar hjälper vårdpersonalen dig att ta bort utrustningen.2
Därför går det inte att avgöra vad resultatet betyder genom att titta på en enskild uppgift utan hela bedömningen. Om sömntestet var en aktigrafisk sömnregistrering kan resultatet ge information om hur du sover över dygnet. Vid en MSLT-undersökning kan resultatet visa hur lång tid det tar för dig att somna på dagen och när du kommer in i olika sömnstadier, till exempel REM-sömn.2
Det är läkaren som beställde undersökningen som ger dig svaret.2 Hur och när du får svaret kan variera mellan olika mottagningar, så du kan fråga personalen vad som gäller där du undersöktes.
Vid mätning av andningen får de flesta svar inom en månad, men ibland tar det längre tid.3 Vårdpersonalen kontaktar dig när resultatet av mätningen finns.
Efter att resultatet har tolkats kan vårdgivaren informera om fynden och rekommendera nästa steg eller behandling.1 Du kan då få möjlighet att ställa frågor om vad uppgifterna betyder och hur planeringen ser ut framåt. Du ska få information som går att förstå och möjlighet att vara delaktig i din vård. Om något är oklart kan du ställa frågor till vårdpersonalen.2
När undersökningen är klar får du svar av den läkare som beställde den. Hur och när du får svaret kan variera mellan olika mottagningar.2 Fråga personalen på mottagningen vad som gäller för dig.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.2 Det ger dig möjlighet att välja mottagning när du behöver hjälp med sömnbesvär eller vill gå vidare med en utredning.
Det kan krävas remiss till den öppna specialiserade vården.2 Om du behöver specialistvård kan du därför behöva börja på vårdcentralen, där en läkare bedömer om du ska få en remiss till ett sömnlaboratorium eller en annan specialistmottagning.
Under nästan alla omständigheter gör du sömntestet ensam. Det betyder att en närstående vanligtvis inte stannar i samma rum under undersökningen. Vid test av barn eller personer med särskilda behov kan en närstående ibland stanna på sömnlaboratoriet.1
När ett barn undersöks på sjukhus får en närstående sova på sjukhuset med barnet. Vid en MSLT-undersökning får en närstående vara med barnet hela dagen.2 För andra personer kan möjligheten att ha med en närstående bero på sömnlaboratoriet, vilken undersökning som görs och hur rummet är ordnat.
Sömntest kan använda kameror med svagt ljus som spelar in video och ljud.1 En videoinspelning kan till exempel användas för att se hur du rör dig när du sover.2 Kamerorna används tillsammans med mätvärdena från sensorerna.
Personalen tittar inte på dig hela tiden, utan kamerorna används främst om mätvärdena är ovanliga eller svårtolkade. Då kan personalen se vad som hände vid den tidpunkt då mätvärdena avvek. Inspelningen kan också hjälpa vårdgivaren att jämföra det som syns och hörs med uppgifterna från sensorerna. Det är alltså inte meningen att personalen ska följa dig genom kameran under hela natten.1
Sömnproblem kan också ha olika former. Det kan handla om problem att somna, flera uppvaknanden, att vakna för tidigt eller att sömnen påverkar hur du fungerar på dagen. Sömnstörningar omfattar bland annat insomni, sömnapné, narkolepsi och rytmstörningar.4
Ett sömntest kan användas för att diagnostisera sömnstörningar.5 Det kan också hjälpa vården att undersöka om besvären hänger ihop med sömnapné, narkolepsi eller periodiska benrörelser under sömnen.
En polysomnografi kan ge information om hur du sover under en natt. Den kan bland annat visa hur lång tid det tar för dig att somna, hur ofta du vaknar, hur djupt du sover och hur länge du sover. Den kan också visa när du kommer in i REM-sömn.5
Vid ett sömntest kan vården undersöka hur ofta andningen stannar eller nästan stannar under sömnen.5 Mätningen kan även visa hur andningen påverkas och om andningen är delvis blockerad under en viss tid.
Testet kan användas när vården misstänker obstruktiv sömnapné. Höga snarkningar, att du håller andan när du sover och sedan kippar efter luft eller andas ljudligt, samt sömnighet på dagen är besvär som kan göra att vården misstänker detta.5
En sömnundersökning kan också användas vid misstanke om narkolepsi. Den kan dessutom användas för att undersöka om periodiska benrörelser förekommer under sömnen.5
Resultatet från ett sömntest behöver ses tillsammans med dina sömnrelaterade besvär, din sjukdomshistoria och en kroppslig undersökning.5 En läkare använder den samlade informationen för att bedöma om du har en sömnstörning och vilken fortsatt hjälp du kan behöva.
Inför mätning av andningen ska du inte dricka alkohol dagen före eller samma dag som mätningen.3 Alkohol kan påverka sömnen och göra det svårare att få en mätning som speglar din vanliga natt.
Inför mätning av andningen bör du helst undvika koffein i sex timmar före mätningen.3 Det gäller kaffe, te och andra drycker med koffein. Inför polysomnografi ska du följa vårdgivarens besked om alkohol och koffein, eftersom sådant kan störa sömnen och påverka resultatet.5 Undvik tupplurar på dagen före sömntestet, om vårdgivaren inte säger något annat.1
Inför ett sömntest bör du undvika tupplurar och försöka hålla din vanliga rutin, om vårdgivaren inte säger något annat.1 Vid hemmamätning av andningen ska du lägga dig i tid så att du hinner sova minst sex timmar totalt.
Ren hud utan hudkrämer eller andra produkter gör det lättare för sensorerna att fästa och ge tydliga mätningar.1 Följ de besked du har fått om att duscha eller tvätta dig före undersökningen, och undvik hudkrämer efteråt om du har fått sådana instruktioner.
Du bör ta bort nagellack och lösnaglar eftersom de kan påverka pulsoximeterns mätning på fingret.1 Det är särskilt viktigt vid mätning av andningen hemma, eftersom utrustning då kan sitta på fingret under natten.
Vid hemmamätning behöver du ha kläder som är bekväma att sova i och som gör det möjligt att fästa utrustningen.3 Du behöver till exempel ha ett linne eller en tröja på dig för att kunna fästa utrustningen.
Om du ska göra polysomnografi på ett sömnlaboratorium kan du behöva ta med nattkläder och kläder att ha på dig morgonen efter. Fråga vårdgivaren eller personalen på sömnlaboratoriet om du är osäker på vad du ska ta med. Om du ska sova på ett sömnlaboratorium kan du ta med tandborste, nattkläder och kläder för morgonen efter. Du kan också behöva ta med andra personliga saker som du brukar behöva under natten. Berätta för vårdgivaren om du har allergi mot hud eller tejp, eftersom vissa fästen kan irritera huden eller orsaka en allergisk reaktion.1 Vid hemmamätning ska du inte ha telefon, smartklocka, surfplatta eller annan elektronisk utrustning nära där du ska sova.3
Vid hemmamätning av andningen fäster du själv utrustningen innan du ska sova. Du får låna hem utrustningen från sjukhuset och får information om hur du ska göra. Mätningen registrerar hur luften flödar genom din näsa och mun medan du sover. Du fäster apparaten som spelar in andningen högt upp på bröstet och justerar bröstbandet så att det sitter lagom hårt. Magbandet fästs runt magen i höjd med naveln. Näsgrimman sätts i näsan, dras runt öronen och fästs med tejp vid näsan och kinderna. Slangen ska vara inkopplad till apparaten på bröstet.3
Utrustningen kan se olika ut, men kan bestå av flera delar:
Det vanligaste är att apparaten startar automatiskt när du har satt på utrustningen. Det finns också apparater som du själv behöver starta och stoppa, och vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig. När mätningen pågår kan en röd lampa lysa i fingerklämman. Om utrustningen känns obekväm kan du byta finger under natten, men fingermätaren behöver då fästas säkert med tejp.3
Vid ett sömntest i laboratorium kan sensorer registrera flera funktioner medan du sover.1 Det kan vara hjärnaktivitet, hjärtats elektriska aktivitet, muskelrörelser, ögonrörelser och andning. Mätningen kan också visa hur ofta du vaknar, hur djupt du sover och hur länge du sover. Ibland används videoinspelning för att se hur du rör dig när du sover.2
Andningen kan registreras med sensorer som känner av luftens rörelse genom näsan och munnen. Band runt bröstet och magen kan registrera hur överkroppen rör sig när du andas. En pulsoximeter på fingret mäter pulsen och syrenivån i blodet.1
Sladdarna är tillräckligt långa för att du ska kunna röra dig bekvämt i sängen. Du ska inte koppla loss sladdarna själv om du behöver gå upp, utan följa personalens instruktioner.1 Personalen kan behöva hjälpa dig att koppla loss sladdarna.
Om en sladd eller sensor lossnar kan personalen väcka dig för att fästa sensorn igen.1 Personalen kan också kontrollera dig under natten om mätningen visar något som behöver undersökas närmare. När undersökningen är klar hjälper vårdpersonalen dig att ta bort utrustningen.
Du kan sova sämre eller kortare tid eftersom miljön är ovan och du har sensorer på dig. Det kan därför kännas annorlunda att sova under ett sömntest än hemma. Även om natten blir annorlunda kan undersökningen vanligtvis genomföras som planerat. Du kan vila och läsa eller titta på tv innan du somnar, om undersökningen görs på ett sömnlaboratorium. För de flesta påverkar det ändå inte resultatet av undersökningen.1
De flesta mår som vanligt efter en sömnundersökning. När undersökningen är klar hjälper vårdpersonalen dig att ta bort utrustningen.2
Därför går det inte att avgöra vad resultatet betyder genom att titta på en enskild uppgift utan hela bedömningen. Om sömntestet var en aktigrafisk sömnregistrering kan resultatet ge information om hur du sover över dygnet. Vid en MSLT-undersökning kan resultatet visa hur lång tid det tar för dig att somna på dagen och när du kommer in i olika sömnstadier, till exempel REM-sömn.2
Det är läkaren som beställde undersökningen som ger dig svaret.2 Hur och när du får svaret kan variera mellan olika mottagningar, så du kan fråga personalen vad som gäller där du undersöktes.
Vid mätning av andningen får de flesta svar inom en månad, men ibland tar det längre tid.3 Vårdpersonalen kontaktar dig när resultatet av mätningen finns.
Efter att resultatet har tolkats kan vårdgivaren informera om fynden och rekommendera nästa steg eller behandling.1 Du kan då få möjlighet att ställa frågor om vad uppgifterna betyder och hur planeringen ser ut framåt. Du ska få information som går att förstå och möjlighet att vara delaktig i din vård. Om något är oklart kan du ställa frågor till vårdpersonalen.2
När undersökningen är klar får du svar av den läkare som beställde den. Hur och när du får svaret kan variera mellan olika mottagningar.2 Fråga personalen på mottagningen vad som gäller för dig.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.2 Det ger dig möjlighet att välja mottagning när du behöver hjälp med sömnbesvär eller vill gå vidare med en utredning.
Det kan krävas remiss till den öppna specialiserade vården.2 Om du behöver specialistvård kan du därför behöva börja på vårdcentralen, där en läkare bedömer om du ska få en remiss till ett sömnlaboratorium eller en annan specialistmottagning.
Under nästan alla omständigheter gör du sömntestet ensam. Det betyder att en närstående vanligtvis inte stannar i samma rum under undersökningen. Vid test av barn eller personer med särskilda behov kan en närstående ibland stanna på sömnlaboratoriet.1
När ett barn undersöks på sjukhus får en närstående sova på sjukhuset med barnet. Vid en MSLT-undersökning får en närstående vara med barnet hela dagen.2 För andra personer kan möjligheten att ha med en närstående bero på sömnlaboratoriet, vilken undersökning som görs och hur rummet är ordnat.
Sömntest kan använda kameror med svagt ljus som spelar in video och ljud.1 En videoinspelning kan till exempel användas för att se hur du rör dig när du sover.2 Kamerorna används tillsammans med mätvärdena från sensorerna.
Personalen tittar inte på dig hela tiden, utan kamerorna används främst om mätvärdena är ovanliga eller svårtolkade. Då kan personalen se vad som hände vid den tidpunkt då mätvärdena avvek. Inspelningen kan också hjälpa vårdgivaren att jämföra det som syns och hörs med uppgifterna från sensorerna. Det är alltså inte meningen att personalen ska följa dig genom kameran under hela natten.1