Vid nattskräck drabbas man av korta och intensiva perioder av rädsla under sömnen. Det är nästan bara barn som drabbas.
Nattskräck innebär kortvariga perioder av intensiv skräck under sömnen och är vanligast bland barn i åldrarna 3–12 år. Under anfallet går barnet inte att få kontakt med, men somnar lätt om och minns vanligtvis inte händelsen dagen efter.
Omkring 1–6 % av alla barn har nattskräck under någon period i sitt liv, men problemen växer i de allra flesta fall bort under puberteten eller tidigare. Det är ytterst ovanligt att vuxna har nattskräck. Nattskräck är ofarligt men kan vara skrämmande för familjen och andra personer som vistas i närheten av ett barn som får ett anfall.
Ett anfall av nattskräck kan infalla redan en timme efter att barnet har somnat, eller senare under djupsömnen. Ett anfall kan pågå i alltifrån en till 20 minuter, och yngre barn kan ha så många som ett anfall i veckan. För äldre barn uppstår de vanligtvis mer sällan.
Nattskräck och mardrömmar är två olika saker och det finns skillnader mellan dem. En av dem är att mardrömmar ofta inträffar under ett senare skede av sömnen, medan nattskräcken kan börja redan efter en timme. Ett barn som drömmer mardrömmar blir ofta klarvaken och har svårt att somna om, medan ett barn med nattskräck istället ofta uppträder förvirrat och somnar om snabbt.
Nattskräck manifesteras i en intensiv, kortvarig period av rädsla under sömnen. Under anfallet kan den drabbade:
Om ett barn drabbas av nattskräck ska du inte försöka väcka, utan istället sitta lugnt bredvid. Om anfallen brukar komma vid samma tid varje gång kan du även testa att väcka barnet mellan en kvart och en halvtimme innan det beräknade anfallet. Barnet hinner då inte komma ner i den djupsömn där nattskräcken ofta börjar.
Nattskräck är inte farligt och går i de allra flesta fall över av sig själv. Därför krävs sällan någon behandling. Däremot kan det vara bra att vända sig till en vårdcentral om nattskräcken påverkar barnets nästföljande dag i så hög grad att exempelvis skolprestationer och socialt liv blir lidande.
En diagnos brukar kunna ställas utifrån en beskrivning av hur anfallen ser ut. Däremot är behandling sällan nödvändig.
Vården.se strävar alltid efter att visa upp korrekt information i våra guider. Den här guiden har inte granskats av legitimerad vårdpersonal ännu. Faktan har däremot tagits från noga utvalda källor som presenteras nedan.
Är du legitimerad vårdpersonal och önskar faktagranska denna guide åt Vården.se? Fyll i dina kontaktuppgifter här så hör vi av oss till dig!