IBS är ett tillstånd med buksmärta och oregelbunden tarmfunktion. Vid misstänkt IBS kan du få en utredning i primärvården, där läkaren bedömer besvären och utesluter andra orsaker.
En IBS-utredning bygger på dina besvär och på att andra orsaker till besvären utesluts. Det finns inget enskilt test som säkert fastställer IBS. Diagnosen ställs därför genom att besvären passar in på vissa symtom och genom att andra orsaker har kunnat uteslutas.1
Det betyder att vårdpersonalen bedömer helheten i dina besvär i stället för att förlita sig på ett enda prov. Det finns inga symtom, fynd vid undersökning eller laboratorieprover som ensamma kan fastställa diagnosen IBS.1 Utredningen används också för att undersöka om något annat kan förklara besvären.
En IBS-utredning kan omfatta flera delar. Du får berätta om dina besvär, och läkaren kan fråga om var i magen du har ont, när du får mer ont och om du har diarré eller förstoppning.2 Utredningen kan också omfatta en kroppsundersökning samt blod- och avföringsprov.
I vissa fall undersöks ändtarmen med rektoskopi och tjocktarmen med koloskopi.2 Vilka undersökningar som behövs beror på bedömningen av dina besvär och på om det finns anledning att utreda andra orsaker. De flesta med misstänkt IBS kan utredas i primärvården.1
En IBS-utredning behöver alltså inte se likadan ut för alla. Den kan vara mer eller mindre omfattande beroende på hur länge besvären har funnits och på personens ålder.1
IBS-utredning kan bli aktuell när du har buksmärta tillsammans med förändringar i hur tarmen fungerar. Typiska IBS-besvär är buksmärta och oregelbunden tarmfunktion.1 Besvären kan se olika ut från person till person och kan komma från både magen och tarmarna. Du kan ha ont på olika ställen i magen och smärtan kan kännas på olika sätt. Du kan till exempel få kraftigt magknip under revbenen. Smärtan kan också vara mer otydlig och molande i hela mag-tarmkanalen. Ofta får du mer ont efter att du har ätit. Gaser kan göra att det spänner i tarmen och orsaka mycket ont. Vid diarré kan du behöva skynda dig till toaletten. Det kan också kännas som att du behöver bajsa igen trots att du nyss har varit på toaletten.2
Inför besöket kan det vara bra att samla information om sådant som vårdpersonalen brukar fråga om. Skriv gärna ner var i magen du har ont och när smärtan blir värre.2 Det kan göra det lättare att komma ihåg uppgifterna när du träffar läkaren.
Förbered också information om du har diarré, förstoppning eller om besvären växlar mellan dessa. Berätta även om du har sett blod i avföringen.2 Det är uppgifter som kan ingå i samtalet om dina besvär.
Under en IBS-utredning kan du behöva lämna blodprov och avföringsprov. Var därför beredd på att sådana prov kan ingå i utredningen. Proverna kan användas för att ta reda på om något annat orsakar dina besvär.2
Skriv gärna ner frågor som du vill ställa under besöket. Om du inte förstår informationen du får av vårdpersonalen ska du ställa frågor. Du kan också be att få informationen utskriven så att du kan läsa den i lugn och ro.
Utredningen börjar med en noggrann sjukhistoria, alltså ett samtal om dina besvär och din hälsa. Läkaren riktar särskild uppmärksamhet mot allvarliga symtom som viktnedgång och blödning från mag-tarmkanalen.1 Det är viktigt eftersom en svår del av utredningen är att utesluta en annan, kroppslig orsak till besvären.
Läkaren undersöker magen genom att känna på den.2 Kroppsundersökningen kan också omfatta rektoskopi, där ändtarmen undersöks.1 En rektoskopi kan därför bli en del av den första kroppsundersökningen när läkaren bedömer att den behövs. Vid ett läkarbesök får du berätta om dina besvär, och läkaren kan fråga om diarré, förstoppning eller om det växlar mellan dessa. Du kan också få frågor om du har sett blod i avföringen.2 Det hjälper läkaren att bedöma vilka undersökningar som behövs i just ditt fall.
En del av bedömningen är att leta efter tecken på andra sjukdomar som kan ge liknande besvär. Celiaki, laktosintolerans och inflammatoriska tarmsjukdomar kan ge symtom som liknar IBS.2
Det finns inga symtom, kliniska fynd eller laboratorieprover som med säkerhet kan fastställa diagnosen IBS. Diagnosen bygger i stället på att dina besvär stämmer med vissa symtom och att andra orsaker till besvären har kunnat uteslutas.1 Det kan därför kännas frustrerande att det inte finns ett enda test som bevisar att du har IBS. Ett provsvar som inte visar någon annan sjukdom betyder inte att besvären bara finns i ditt huvud. Det betyder att undersökningen inte har visat någon farlig eller livshotande orsak, vilket kan kännas lugnande.3
När varningssignaler saknas kan de flesta diagnostiseras genom sjukdomshistoria, kroppsundersökning och begränsad provtagning.3 De flesta med misstänkt IBS kan utredas i primärvården.1 Då kan vården ta blodprov för celiaki och inflammation och ibland även avföringsprov. Begränsad provtagning kan bidra till att undvika onödiga undersökningar och göra att behandling kan börja tidigare. Mer omfattande undersökningar kan behövas om det finns varningssignaler, men de behövs inte för alla med misstänkt IBS. På så sätt vägs nyttan av ytterligare undersökningar mot risken att göra undersökningar som inte behövs för att bedöma dina besvär.
När resultaten är normala visar proverna vid IBS att tarmen fungerar som den ska.2 Det betyder att undersökningen inte har visat någon farlig eller livshotande orsak till besvären.3 Ett sådant besked kan därför kännas lugnande, även om du fortfarande har ont i magen, diarré, förstoppning eller andra besvär.
Normala testresultat betyder inte att symtomen är inbillade eller att de bara finns i ditt huvud.3 IBS kan ge verkliga och ibland mycket besvärliga symtom även när proverna inte visar någon tydlig sjukdom i tarmen. Att proverna är normala betyder inte heller att du måste kunna förklara eller hantera besvären själv utan stöd.
IBS fastställs genom att symtomen passar in på IBS och genom att andra orsaker har kunnat uteslutas.1 Därför kan resultatet av utredningen vara att det inte finns ett enskilt prov som bevisar IBS. I stället vägs resultaten ihop med det du berättat och med de undersökningar som har gjorts. När varningssignaler saknas kan begränsad provtagning bidra till att undvika onödiga undersökningar och göra att behandlingen kan börja tidigare.
De flesta som kan ha IBS utreds på en vårdcentral. Det betyder att en vårdcentral vanligtvis är den första kontakten när du tror att du har IBS. Där kan en läkare bedöma dina besvär och avgöra vilken utredning som behövs. En sådan bedömning kan bygga på en noggrann sjukdomshistoria, en kroppslig undersökning och enkla prover. Om besvären främst består av diarré kan utredningen behöva göras som en diarréutredning.1 I vissa situationer kan ytterligare undersökningar behövas, till exempel koloskopi.
Den som tror att den har IBS kan kontakta en vårdcentral.2 Du kan kontakta mottagningen för att berätta vilka besvär du har och få hjälp att komma vidare med en bedömning. Om du redan har kontakt med vården kan du fråga vårdpersonalen hur den fortsatta utredningen ska gå till.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtomen. Då får du också råd om vad du kan göra själv. En dietist kan hjälpa till med frågor om vad du kan äta och vad du bör undvika.2 Det kan vara särskilt relevant om du vill pröva förändringar av kosten, eftersom olika personer kan reagera olika på mat.
Nej, det finns inget enskilt test som säkert fastställer IBS.3 Diagnosen ställs genom att dina besvär uppfyller ett antal symtomkriterier och att andra orsaker till besvären har kunnat uteslutas. Det finns alltså inga symtom, fynd vid undersökning eller laboratorieprover som ensamma kan fastställa diagnosen IBS.1
Du kan få lämna blodprov och avföringsprov när IBS utreds. Blodprover och avföringsprov används tillsammans med samtalet och kroppsundersökningen för att bedöma om besvären kan bero på något annat än IBS. Vid behov kan tjocktarmen undersökas med koloskopi eller datortomografi.2
Vilka undersökningar som behövs är inte samma för alla personer med misstänkt IBS.1 En koloskopi undersöker tjocktarmen, medan datortomografi ibland kan användas i stället för koloskopi.2
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 14 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
När du söker för sådana besvär behöver vården bedöma om symtomen passar med IBS eller om de kan bero på något annat. En viktig del av utredningen är därför att försöka utesluta en kroppslig orsak till besvären. Utredningen riktas särskilt mot allvarliga symtom som viktnedgång och blödning från mag-tarmkanalen.1
Frågorna om dina besvär hjälper läkaren att förstå hur de yttrar sig och att uppmärksamma tecken som kan tala för en annan orsak. Läkaren kan fråga var i magen du har ont. Läkaren kan också fråga när du får mer ont och om du har sett blod i avföringen.2
Det är viktigt att berätta om förändringar i avföringen och om andra symtom som har kommit samtidigt. Om du har besvär som huvudsakligen består av diarré behöver de utredas noggrant som en diarréutredning.1 Utredningen behöver också ta hänsyn till att liknande symtom kan förekomma vid andra tillstånd. Celiaki, laktosintolerans och inflammatoriska tarmsjukdomar som Crohns sjukdom och ulcerös kolit kan ge symtom som liknar IBS.2 Därför behöver du berätta om hela din sjukdomshistoria och om nya förändringar, även om besvären verkar hänga ihop med maten.
Kontakta en vårdcentral om du är över 50 år och får nya symtom från magen.2
Kontakta en vårdcentral om du snabbt minskar i vikt eller får minskad lust att äta.2
Kontakta en vårdcentral om du behöver gå på toaletten på andra tider än vanligt eller om avföringens konsistens har ändrats.2
Sådana förändringar behöver bedömas eftersom de kan vara varningssignaler vid mag- och tarmbesvär. Du kan ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma dina symtom.
Kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning så snart det går om du plötsligt får mycket ont i magen.2
Kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning så snart det går om du kräks och maginnehållet ser ut som kaffesump eller innehåller blod.2
Kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning så snart det går om du har svart eller blodig avföring.2
Om en jouröppen mottagning är stängd ska du söka vård på en akutmottagning.2
Ring 112 om du har ont i magen och samtidigt är yr, matt, svimmar eller känner dig mycket sjuk.2
Hur omfattande utredningen blir beror bland annat på hur länge du har haft symtom och på din ålder. Om symtomen har funnits länge och du är yngre bör utredningen vara mindre omfattande. De flesta med misstänkt IBS kan utredas i primärvården.
Blodprover och avföringsprov används i IBS-utredningen.2 Proverna kan visa om något annat än IBS orsakar besvären. Vid IBS visar proverna att tarmen fungerar som den ska.
Vården tar alltid enkla prover som är inriktade på blödning och inflammation.1 Det kan till exempel vara blodprov som mäter inflammation, blodvärde och albumin samt avföringsprov för blod.
Om varningssignaler saknas kan läkaren beställa blodprov för celiaki och inflammation. Avföringsprov kan också beställas i en sådan situation. Vilka prover som behövs beror på dina besvär och på vad läkaren behöver utesluta. Blodprover och avföringsprov kan alltså ingå även när läkaren inte misstänker en varningssignal.3 De används då tillsammans med samtalet och kroppsundersökningen för att bedöma om besvären kan bero på något annat än IBS.
Proverna kan hjälpa till att hitta en annan orsak om något annat än IBS orsakar besvären.2 Det finns inget enskilt prov som säkert fastställer IBS. Bedömningen bygger därför på dina symtom, kroppsundersökningen och provsvaren tillsammans.
Ibland behöver läkaren undersöka tarmen mer noggrant. Ändtarmen kan undersökas med rektoskopi. Tjocktarmen kan undersökas med koloskopi.
Datortomografi är en form av röntgen. Vilken undersökning som passar beror på vad läkaren behöver undersöka och vilka andra orsaker till besvären som behöver uteslutas.
Om du har diarré och är över 40 år behöver en koloskopi göras.1 Om dina besvär huvudsakligen består av diarré behöver utredningen göras noggrant som en diarréutredning.
Läkaren bedömer om dina besvär passar med de symtom som krävs för diagnosen IBS och om andra orsaker till besvären har kunnat uteslutas. Ett vanligt sätt att bedöma symtomen är Rome-IV-kriterierna.
Enligt Rome-IV-kriterierna ska återkommande buksmärta ha funnits minst en dag i veckan under de senaste tre månaderna. Symtomen ska ha börjat minst sex månader tidigare.1 Dessutom ska smärtan ha samband med minst två av tre förändringar i tarmfunktionen.
Att smärtan har samband med tarmtömning betyder att den kan förändras när du bajsar. Det kan göra mer ont eller mindre ont. Förändrad avföringsfrekvens betyder att du bajsar oftare eller mer sällan än tidigare. Förändrad avföringskonsistens betyder att avföringen har ändrat form eller fasthet.
Kriterierna används tillsammans med samtalet, kroppsundersökningen och proverna. Diagnosen ställs inte genom att ett enda symtom eller ett enda prov visar IBS. Om något annat orsakar besvären kan undersökningarna i stället hjälpa läkaren att hitta den orsaken.
Om något annat orsakar besvären kan proverna hjälpa till att ta reda på vad det är.2 Blod- och avföringsprover kan användas för att hitta en annan orsak till symtomen. Resultatet kan därför leda till att fler undersökningar behövs, beroende på vad proverna och dina besvär visar.
Tillstånd som kan ge IBS-liknande symtom är bland annat:
Sådana tillstånd kan ge symtom som liknar IBS, och det är därför andra orsaker behöver uteslutas innan IBS fastställs. Om utredningen visar en annan sjukdom blir den fortsatta bedömningen och behandlingen inriktad på den orsaken i stället för på IBS.
Efter att diagnosen har fastställts finns det sällan skäl till rutinmässiga medicinska kontroller.1 Det betyder inte att besvär som förändras eller blir svårare saknar betydelse, utan att uppföljningen inte brukar behöva ske genom regelbundna medicinska kontroller när diagnosen är klar.
Behandlingen av IBS inriktas på information, utbildning och förändringar av kostfaktorer.1 Det kan handla om att förstå hur IBS fungerar, uppmärksamma vilken mat som ger mer besvär och hitta förändringar som kan minska symtomen. Det finns inget läkemedel som botar besvären, men det finns läkemedel som kan minska dem.2
Vilken behandling som används beror på vilka symtom som är mest besvärliga.2 Den som främst har förstoppning kan behöva en annan behandling än den som främst har diarré eller buksmärta. För vissa kan KBT vara till hjälp, och för andra kan läkemedel eller kostförändringar vara aktuella. Det finns inte en enda behandling som fungerar för alla med IBS.3
Det är vanligt att en viss typ av mat gör IBS-besvär värre. Genom att undvika mat som förvärrar besvären kan vissa personer lindra symtomen. Om kostförändringar blir svåra att genomföra kan stöd av en dietist vara till hjälp.
Nej, normala testresultat betyder inte att IBS-besvär bara finns i ditt huvud.2 Normala testresultat betyder att undersökningen inte har visat någon farlig eller livshotande orsak, vilket kan vara lugnande.3 Provsvaren kan samtidigt hjälpa vården att bedöma om något annat orsakar dina besvär.2
När diagnosen väl har kunnat fastställas finns det sällan orsak till rutinmässiga medicinska kontroller av patienter med IBS.1 Det betyder inte att dina besvär ska avfärdas, utan att uppföljningen inte brukar bestå av regelbundna medicinska kontroller när diagnosen är fastställd.
Efter diagnosen kan behandlingen inriktas på information, utbildning och förändringar av kostfaktorer. Det saknas för närvarande generellt effektiv medicinsk behandling av IBS, så behandlingen riktas mot att förstå besvären och vad som kan minska dem.1